Mekaniker för moralisk kompass - finns det några bra och hur fungerar de?

[Christoffer]

Sorcerer där vi utifrån bedömer RPs handlingar och detta i kontext. Samt att man når en punkt där RP "är förlorad". Likgiltigheten har tagit över och personen är "tom" (min tolkning/påhitt)

Missade att svara på detta inser jag. Tror att likgiltighet och tom är fel ord, snarare kanske vi ser på dem med hat, sorg, vrede, det är personen vi hoppats skulle bevisa sin godhet men misslyckats, den har gjort för mycket övertramp.

 

[nano]

Har börjat pilla (igen) med moralmekanism så jag gick tillbaka i fotspåren. Det du beskriver är en brännpunkt i min frågeställning. Har du några ytterligare tankar såhär i backspegeln?

Det är svårt så här långt efteråt. Jag skrev nog sådär för att jag tyckte att moralsystem bara var meningsfulla i specialfall, att annars är friform och personliga föresatser att föredra. Sen jobbade jag inte med såna frågor i något av spelandet därefter, så jag har inget nytt att komma med.

 

[Genesis]

Berättelse om att kämpa med sin moral. Där tycker jag det kan vara nödvändigt, då kan man ha mekanismer för att visa hur någon går emot sin lära eller känner sig stärkt trots ett yttre tryck etc. Kanske skriver mer sen.

Den yttersta domen gör det här bra, tycker jag. Även Durance. Där har du ett par klara och tydliga saker som du aldrig skulle göra, och gör du dem så är det en stor grej, med regeltekniska konsekvenser. Det gör att man kan jobba med dessa grejer och alla runt bordet kan jobba med att pressa rollpersonen mot dessa saker. Visst, du skulle aldrig mer ta kapak, men nu är du i säng med mannen du älskar och han vill ta det tillsammans med dig. Visst, du skulle aldrig kunna tänka dig att döda någon, men den här jäveln har torterat din dotter. Och så vidare. Det ger en fokuspunkt och något att pressa mot, och när du gör det så kan alla se att det är en stor grej.

 

[Sinisa_]

I Tistelriddare pysslar jag just nu med en mekanism som är tänkt att emulera den moraliska eller nästan religiösa dimensionen i sagor och en del tidig fantasy (CS Lewis och Tolkien, till exempel), där onda handlingar förvrider en och sakta gör en spöklik, monstruös, främmande för en själv och andra. Jag vill ha en mekanik som kan få vackra älvor att korrumperas och bli till otäcka troll och oknytt, ungefär på som när just Tolkiens alver förvrids till orcher, eller som — jag vet inte, men så som Studio Ghiblis världar ibland tycks fungera, väl? Med löften som man inte får bryta, och hemliga överträdelser som har förvandlat en oskyldig till en drake eller ett odjur. Den grejen.

I Tistelriddare drabbas man av något som kallas för Lögnarens Märke om man skadar hjälplösa varelser, ljuger, förråder vänner, bryter löften, och så vidare. Det finns tre nivåer av uselhet, och man får slå på en ny, ”värre” tabell om ens beteende ”hoppar upp” på en högre nivå. Tabellen för Nivå ett ger då resultat som att blommor vissnar, att ens fotspår är svarta och ryker, och nivå två är att man inte tål silver, att tusenfotingar och spindlar verkar älska att bo i ens kläder och päls. Jag tycker om mekaniken, för den skänker en kuslig dimension till den i övrigt lite sömniga och maskrosduniga (it’s a word) och allmänt mysiga sagovärlden, där man alltså spelar möss och grodor och ekorrar och sånt, på en sorts brittisk eller fransk landsbygd, närmast. Det är ju också kul att sitta och hitta på tabellerna, som dessutom — eller egentligen framförallt, tror Jag — blir det ett sätt att skapa unika, lite sorgliga monster och fiender på: en SLP börjar kanske ljuga för att tjäna pengar, och förråder och dödar till slut sin bror, och upptäcker sakta att han bara kan bli mätt av mat han stjäl, och varm av kläder han stjäl, och så en dag vaknar han och har fått ett gytter av små svarta spindelögon över ansiktet och pannan, och så vidare. En sorts Dracula/ Gollum-mekanism.

Den bygger förstås på att själva världen är magisk och moralisk, men kanske kunde man skapa likadana tabeller med ”effekter” för t.ex. våldsamhet. En nivå för den som vanemässigt hamnar i slagsmål på krogen eller på jobbet (blåtiror och trasiga knogar, en förmåga att en gång per spelmöte utstråla ett så starkt hot om fysiskt våld att någon annan viker ner sig i en diskussion eller ett köpslående om priset på ett kilo äpplen, etc), och så en högre nivå för den som har dödat (tom blick, sömnlöshet, men också iskallt lugn under social press, eller, tvärtom, vid ett annat tärningsresultat, djupa känslor av skam och plötsligt uppblossande raseri, eller kanske ytterligare starkare hotfullhet, som kan skrämma också andra våldsamma individer). Nej, äh, jag vet inte, jag gillar tabeller, och tror att det kanske kunde funka om man faktiskt satte sig och gjorde research om våld och socialt avvikande beteende, och så, men det här blir ju automatiskt så mycket svårare när man ska röra sig i en realistisk genre.

*

Nedan: en av tabellerna ur Tistelriddare. Möjligen kommer en ny radda poster här framåt februari. Skuggvärldarna, skuggväsen, Lögnarens Märke, Mörka hemligheter, kardinaldjuren. En massa övergripande linjer och världsbygge på makronivå som jag har gått och grubblat på under hösten, medan jag gjort annat.

*

Lögnarens Märke. Första tabellen.

1. När man säger ditt namn fladdrar alla levande ljus och facklor inom hörhåll till och slocknar — också alkemiska flammor och sådana som befinner sig bakom glas.

2. När du rör vid andras hud eller päls får de utslag som av brännässlor.

3. Det regnar alltid i kvarteret eller på gården där du är. Det snöar aldrig, och solen skiner aldrig. Det regnar. Regnet upphör möjligen om du rör dig till en annan värld, där det inte kan regna.

4. Blommor som står i vaser eller är knutna till kransar, som på bröllop och midsommarfiranden, vissnar när du kommer i närheten.

5. Du får sju krokiga små horn i ett fult diadem över pannan och tinningarna. Till skillnad från vanliga horn gör det ont att försöka såga av dem, och de växer ut igen på en natt.

6. All mat som du antingen har plockat eller köpt, eller bär på din person, ruttnar på en halvtimme.

7. Vart du än går — på mattor, trägolv och i gräs — lämnar du svartbrända fotspår. Illaluktande rök stiger från dem. Om du bär stövlar lämnar de helt enkelt sådana här fotspår.

8. Varje gång någon kallar dig för namnet som din mamma och pappa gav dig och du hör det, hugger det till i ditt bröst som av en dolkstöt, och du får en Skada. Det bästa du kan göra är att byta namn, om du inte redan har gjort det, och kanske flytta till en plats där ingen vet vad du en gång i tiden hette.

9. Du stinker av ruttna ägg och bränd päls hur mycket du än tvättar dig.

0. Slå på tabellen för Skuggmärkta, Första Magnituden.

 

[JohanL]

Pendragon kan man väl säga hade någon form av moralkompas med sina ideals som bröts ned i virtues and vices.

Där man hade två opposites Tex Honest / Deceitful och ett värde i båda och hade man ett högre värde i honest så lutade man åt att vara sanningsenlig och ärlig och tvärtom om man hade högre i deceitful .

Det kan man ju se som någon form av moralisk kompass kanske ?

Den verkliga kompassen i Pendragon är hur ditt samhälles ideal för dina virtues ser ut, och i spelet handlar det dels om riddarideal, dels om religiösa ideal. Är du kristen ska du vara Humble och är du nordisk hedning ska du vara Proud, t.ex., där dessa två är motpoler.

Den mer objektiva mätaren är din Honor, för det har alla riddare… men med komplikationen att onda riddare mycket väl fortfarande kan ha en hög Honor så länge de följer koderna.