Mekanurgs nya ebok

[Mekanurg]

Min nya ebok "Dusk and Dawn" finns nu hos Amazon. Fyra berättelser från den kratertäckta Lapptäcksvärlden. Ligger i gränssnittet mellan steampunk och dieselpunk.

Gå till

Amazon.com

 

[Gustav Lorentz]

Jag har med stor behållning läst Dust och The road, två av de noveller som ingår här – ser fram mot att läsa de bägge andra!

Tror dessutom detta skulle bli en utmärkt rollspelsvärld – har du funderat på att utveckla världsbygget åt det hållet?

 

[Mekanurg]

Jag har med stor behållning läst Dust och The road, två av de noveller som ingår här – ser fram mot att läsa de bägge andra!

Tror dessutom detta skulle bli en utmärkt rollspelsvärld – har du funderat på att utveckla världsbygget åt det hållet?

Jodå, sådana tankar finns.

 

[Mekanurg]

Jag har med stor behållning läst Dust och The road, två av de noveller som ingår här – ser fram mot att läsa de bägge andra!

Tror dessutom detta skulle bli en utmärkt rollspelsvärld – har du funderat på att utveckla världsbygget åt det hållet?

Jag har börjat fila på en Fenix-artikel med en kampanj som utspelar sig i samma region som novellen The Road. Spela hjulmästare (åkare) i ett subtropiskt macchia-landskap. Regelmotor blir -- "givetvis" -- Expert Nova

 

[Mekanurg]

Jag har med stor behållning läst Dust och The road, två av de noveller som ingår här – ser fram mot att läsa de bägge andra!

Tror dessutom detta skulle bli en utmärkt rollspelsvärld – har du funderat på att utveckla världsbygget åt det hållet?

En första idé -- vad tycks:


Jag föddes långt från världens kant, men betraktar numera Ytterland som mitt hem. För det mesta talar jag något lokalt tungomål och jag följer de inföddas sed att kalla Vägen “hon” — även när jag använder Imperiets språk. När jag patrullerar längs Vägen rider jag. Jag vill röra mig i samma fart som vanligt folk, att vara en del av myllret, att kunna stanna var jag vill och tala med vem jag vill. Detta är vägkonstapelns jobb och jag kan inte sköta det ordentligt från ett fordon. En del kollegor kallar mitt arbetssätt omodernt, men jag kallar det effektivt. Jag vidrör Vägen och Vägen vidrör mig — ibland på överrumplande sätt.
– Ur novellen “The Road”

Ytterlands folkhjältar är dieselkuskarna, dvs truckers som fraktar gods och folk kors och tvärs över regionen, dag som natt, i regnstorm eller sommarstiltje. I den här kampanjen spelar ni sådana yrkeschaufför, ett team frifräsare som samäger ett litet åkeri och fraktar (nästan) alla slags laster (nästan) överallt. Er vardag är knapp och kämpig, men ni klarar er så länge ni får sköta er själva. Den urgamla Vägen är er arbetsplats, vägserajerna är era hem, pålitlighet är ert adelsmärke.

Ytterlands landskap kännetecknas av kullar, åsar och dalsänkor. Vid en färd kantvart stiger landet gradvis till tusen meter över havet nära Kantbergen. Där omvandlas landskapet abrupt till branta berg och däruppe ligger Arianas högland, Makir-platån och andra avsides nejder.

Lövskog täckte ursprungligen det mesta av Ytterland, men för länge sedan högg folk ner träden för att skaffa timmer, träkol, åkrar och betesmark. Av den anledningen har mycket av Ytterland omvandlats till makki, en öppen landskapstyp som domineras av taggig buskvegetation, grön året om och tålig för torka. Här och var breder karga hedar ut sig, täckta av låga, härdiga plantor, däribland väldoftande örter med färgstarka blommor och ludna blad.

 

[Gustav Lorentz]

En första idé -- vad tycks:


Jag föddes långt från världens kant, men betraktar numera Ytterland som mitt hem. För det mesta talar jag något lokalt tungomål och jag följer de inföddas sed att kalla Vägen “hon” — även när jag använder Imperiets språk. När jag patrullerar längs Vägen rider jag. Jag vill röra mig i samma fart som vanligt folk, att vara en del av myllret, att kunna stanna var jag vill och tala med vem jag vill. Detta är vägkonstapelns jobb och jag kan inte sköta det ordentligt från ett fordon. En del kollegor kallar mitt arbetssätt omodernt, men jag kallar det effektivt. Jag vidrör Vägen och Vägen vidrör mig — ibland på överrumplande sätt.
– Ur novellen “The Road”

Ytterlands folkhjältar är dieselkuskarna, dvs truckers som fraktar gods och folk kors och tvärs över regionen, dag som natt, i regnstorm eller sommarstiltje. I den här kampanjen spelar ni sådana yrkeschaufför, ett team frifräsare som samäger ett litet åkeri och fraktar (nästan) alla slags laster (nästan) överallt. Er vardag är knapp och kämpig, men ni klarar er så länge ni får sköta er själva. Den urgamla Vägen är er arbetsplats, vägserajerna är era hem, pålitlighet är ert adelsmärke.

Ytterlands landskap kännetecknas av kullar, åsar och dalsänkor. Vid en färd kantvart stiger landet gradvis till tusen meter över havet nära Kantbergen. Där omvandlas landskapet abrupt till branta berg och däruppe ligger Arianas högland, Makir-platån och andra avsides nejder.

Lövskog täckte ursprungligen det mesta av Ytterland, men för länge sedan högg folk ner träden för att skaffa timmer, träkol, åkrar och betesmark. Av den anledningen har mycket av Ytterland omvandlats till makki, en öppen landskapstyp som domineras av taggig buskvegetation, grön året om och tålig för torka. Här och var breder karga hedar ut sig, täckta av låga, härdiga plantor, däribland väldoftande örter med färgstarka blommor och ludna blad.

Det här tror jag kan bli kul att spela!

 

[clarence redd]

Låter väldigt bra!