Nekromanti Mellanäventyr

[Prokke]

Hej!

Tänkte beskriva en session jag hade med min spelgrupp i lördags.

Jag skrev ett äventyr som utspelade sig mellan "Det förlovade landet" och "Vilddjurets märke". Gruppen hade precis klarat av "Det förlovade landet", illa tilltygade efter att ha slagits i alla beskrivna scener och var i behov av proviant, eventuellt reparera de fem vagnarna som var kvar och förhoppningsvis få tag på fler örtkurer till karavanens helare Bartolom.

Äventyret utspelade sig i Vindhammars by, som man kan nå på en timme om man viker av från vägen igenom Titanerna.

Gruppen består av:
Urbota, resebärsärk med tvillingattack
Fenya, svartalfisk skattletare - har en stor vildsugga som Bjära och samlar på allt
Niha, bortbyting, bedragare med fint och lönnstöt
Kvarek, legosoldat med rustmästare och sköldkamp


Innan gruppen kommer dit har det redan hänt en hel del i byn...

Byn är ett gammalt gruvsamhälle som i brist på malm försökt locka till sig resenärer från den stora vägen för att sälja på dem proviant och utvilade dragdjur. Byn är byggd kring en magisk obelisk, som ger lycka och välstånd till de som spenderar minst en natt i dess närhet (helar 2 tål per natt). Tyvärr har lyckan på senare tid börjat överge byn, byborna har blivit sjuka av något och de som dött har tagit sig ur sina gravar för att sedan dra runt i byn sökandes efter människokött att stilla sin enorma hunger.

I byn finns en självutnämnd häxjägare vid namn Agram som försökt lösa problemet. Med hjälp av vittnesmål från andra bybor fann han snabbt fyra stycken häxor vilka anklagades för att dels göra grannens mjölkkossa torr, sen gjort andra familjer barnlösa och besökt olika häxsabbater. Man gjorde processen kort, allt för att inte ge byn ett dålig rykte vilket kanske skulle inverka på affärerna... Tyvärr började snart de hängda häxorna röra på sig igen, försöka skaka sig loss från sina galgar och i ren panik tände mobben eld på ställningen! Elden spred sig snabbt när ställningen ramlade ihop och tyvärr förstördes flera hus innan man fick ordning på allt igen. I det läget bestämmer sig byborna att skicka efter hjälp. Några dagar senare kommer ett följe från Ordo Magica, angelägna på att ta reda på vad som ligger bakom allt. Vad byborna inte vet är att Ulfir, den beryktade Ordo Magica brodern som leder sällskapet, fått smak för de mörka konsterna på sina resor i Davokars skogar! Han är inte ute efter att stoppa någonting utan snarare studera och kanske ta över kraften för att använda den i sina egna syften!

De vet dock inte vart de ska börja utan rider omkring i omgivningarna och försöker med hjälp av magi ta reda på vart de här problemen kommer ifrån...

I det här läget kommer spelargruppen till byn. De har plockat upp en sargad kropp som de funnit på vägen, de har antagit att personen blivit rånad och ihjälslagen, kanske är det någon i byn som vill ta rätt på kroppen (minns jag rätt var det Fenya, svartalven som samlar på allt, som ville ta med kroppen). Byn är nästan helt övergiven, byborna var ändå på väg till sina vinterboenden när de här hemskheterna började inträffa, många andra har också bestämt sig för att lämna byn.

 

[Prokke]

När spelarna får reda på vad som händer bestämmer de sig för att lämna byn så fort som möjligt dagen efter. De bränner kroppen de fann på ett bål, när de håller på ser de att ett beväpnat följe närmar sig till häst. Det är Ordo Magicas följe som kommer, spelarna retirerar in bakom porten till byn och är först väldigt misstänksamma, men när de förstår vilka de är presenterar de sig och börjar diskutera med följet samtidigt som de följs åt in i byn.

Följet består av

Ulfir - välkänd adlig Ordo Magica broder som lett flera framgångsrika expeditioner in i Davokar. Han är i hemlighet nekromantiker och väldigt nyfiken på att studera och lära sig mer om de odöda.
Arg, Mod och Besvär - tre resar som är in i döden lojala Ulfir, de bär på tvåhandshammare. De bär läderrustning och går till fots eftersom att det var svårt att hitta tillräckligt stora hästar åt dem.
Agram - naiv häxjägare från byn, nu duperad av Ulfir. Visar nu runt honom bland gårdarna utanför byn för att försöka "häxan" som ligger bakom allt.
Soldater, tre stycken beridna soldater som slåss med svärd och sköld, samt armborst på avstånd. De har ringbrynjor och hjälmar på sig.

Resarna och soldaterna går klädda i Ulfirs ätts färger, svarta och gula vinkelfält med spetsen uppåt på tunikor och sköldar. Överlag är de väl beväpnade och har bra utrustning.

Ulfir själv går klädd i Ordo Magicas färger, men har även en tung guldkedja kring halsen som visar hans adliga status.

Spelargruppen går ett varv i byn tillsammans med Arg samtidigt som Bartolom, Ulfir och Argasto diskuterar läget. När de spelarna knackar på hos en stuga där de tidigare talat med en bybo blir de överfallna av bybons nu odöda hustru. Tillsammans med Arg blir striden kort, men Arg förklarar att de här odöda är ganska lätta att tas med en och en, men de tål otroligt mycket stryk och man måste vara försiktig så man inte blir omringad. (Spelarna hade inte läst reglerna, här gav jag dem en hint om att odöda kan tåla mer skada).

Under natten bad jag spelarna om att bestämma en nattvaktsordning och att slå ett vaksamslag under deras vakt, alla misslyckas. De märker således inte att en kort varelse med skägg smyger fram till obelisken och utför någon typ av ritual. Den tar sig dessutom in i stugan där spelarna sover, putsar upp järnringen som den känner igen i packningen och ställer en kastrull gröt åt dem när den märker att de verkar vänliga. Den skadade resen helar dessutom upp 2 Tål under natten på grund av obelisken.

På morgonen när spelarna märker allt detta får de en samtalsstund med en av byborna. Gumman förklarar att det alltid funnits varelser i bygden, som hjälpt bönderna när de har haft det svårt. Till exempel har bönderna fått sina kossor mjölkade, hästar ryktade och mat framställd när de har haft svårt att hinna med själva. Men på sista tiden har de här varelserna försvunnit en efter en och nu har man bara sett en enda av dem, en liten en som verkar gammal och svag. De ses ofta i gryningen kring en smedja utanför byn...

Spelarna går för att överlägga med Ulfir, de blir erbjudna 3 daler var och en flaska med magisk dryck för ett dagsverke. En av spelarna har hört sagor om den här drycken (livselixir, han vet inte vad det heter men har hört att konungar och prinsar i strid dricker sånt här innan slag och därefter kan läka dödliga sår). Spelaren som sovit väldigt dåligt (störd av varelsen som rört sig kring hans närhet), får en droppe på ett finger, piggnar genast till.

De får med sig Arg, Mod och Besvär. De tar sig mot en smedja utanför palisaden där de fått höra att skogsvarelserna ofta syns till vid.

Ulfir är dock inte intresserad av någon hjälp från spelargruppen, istället har han bett resarna att hindra spelarna under tiden som han själva öppnar helvetets portar mitt i byn...

 

[Prokke]

Spelarna undersöker marken kring smedjan och finner ett spår, kamouflerat för att se ut som en djurstig, men tittar man noga ser man spår från en liten person (gruppen hade otrolig otur med tärningarna, men den här gången gick det bra). De följer spåret längre och längre in i den täta skogen, snart märker de att något är på tok, resarna i gult och svart sneglar på varann och nickar, spelargruppen anar oråd men gör ingenting.

Till slut leder spåret de följer rakt in i en återvändsgränd bland klipporna och träden. Gruppen anar att här är någonting dolt och börjar söka igenom gränden noggrant. Till slut finner de en flyttbar stor sten som döljer en ingång in i berget. En lätt doft av barr och stearin kommer från öppningen och det verkar även strömma ut lite värme. Öppningen är precis så stor att gruppen kan klämma sig in, Urbota kämpar sig också igenom, snart vidgas gången och de kommer in i ett stor fyrkantigt rum med nätta pelare, det står stearinljus nedanför varje pelare och man ser att det brunnit ljus på de platserna i många, många år.

Längst bort i rummet är en halvöppen dubbeldörr, bakom dörren ser man att det kommer mer ljus. Det hör det bekanta ljudet av vässad metall som görs i ordning, samtidigt kommer ett dånande ljud utifrån och rummet vibrerar lätt. Med en duns dämpas alla ljuden utifrån samtidigt som öppningen blockeras av snö och is. Fenya känner av att hans Bjära vildsuggan sitter fast i snön utanför, vid liv, men sitter fast.

(Blev inspirerad av Paals tråd http://www.rollspel.nu/forum/specifi...rskr%C3%B6nika här på forumet där han nämner en stuga som kommer fram i en lavin ).

Fenya försöker desperat gräva sig ut samtidigt som resten av gruppen går in i nästa rum. Rummet är ungefär lika stort och längs med väggarna står det sex (eller var det åtta) sarkofager, alla utom en är stängd och bakom den gömmer sig en kort människolik varelse med ett stort skägg, han har för stora kläder. Han känner igen spelarna och berättar att han är den siste av en utvald skara väktare som vaktar ondskan som dväljs i utrymmet under Vindhammars by. De har gjort det genom att uppehålla sigillen på obelisken, men det har blivit svårare och svårare först när människorna kom och byggde en by på platsen och sen ännu värre när palisaden restes. Det har kommit till ett läge då den enda utvägen verkar vara att försegla fängelset för gott, spelarna kan bistå med detta, de behöver rotera obelisken tre gånger medsols.

Den gamle mannen (dvärgen), smälter snön och isen med en magisk sten. Han tar dock av sin egen livskraft för att få loss dem och det blir det sista han gör. Spelarna lägger in den gamle mannen i den sista sarkofagen och drar för marmorlocket, Niha tar sedan en magisk stav, med samma tecken som fanns på obelisken. De gräver fram vildsuggan och beger sig mot byn i ilfart.

Någonting händer i byn märker de, stormmoln roterar ovanför byn och stormens öga verkar vara rakt ovanför obelisken. De skyndar sig mot byn samtidigt som massvis med korpar, gamar, vråkar och andra asätare verkar samlats i skogarna och nu beger sig mot byn.

Spelarna inser att de har blivit lurade, det var Ulfirs resar som utlöste lavinen som stängde in dem i dvärgakulan och nu håller de på att göra någonting i byn. De hör en skrap knall, som om själva berget spricker och tar sig runt och in igenom en av portarna till byn.

Mitt i byn, bredvid obelisken har ett hål öppnats sig och Ulfirs människosoldater springer skrikandes mot spelarna när de ser dem. Det blir strid och Niha tar sig fram till obelisken med den magiska staven.

Nere i gropen ser han hur Ulfirs resar rör sig sakta uppåt längs med en uråldrig trappa mot honom och obelisken. Deras halsar är avskurna, de gula fälten i deras tunikor färgade röda av allt blod, de har blivit Van-Resar!

Det som följer är en böljande strid där spelarna tar ner människosoldaterna, men kämpar hårt mot van-resarna. Striden går inte jättebra, men då rider Fenya uppoffrande in rakt mot obelisken och kastar sig mot staven. Han lyckas rotera obelisken ett sista varv.

Det som följer därefter är att gropen börjar rasa ihop och drar med sig hela åsen som byn står på. Spelarna flyr hals över huvud ut från byn och klarar sig, men byn är jämnad med marken.

Ifrån spillrorna lyckas de bärga en liten del av deras byte och samla vagnsdelar som de kan sätta ihop till en hel vagn. Dessutom lyckas de få ut Bartolom, Argasto och Lestra från runinerna, levande men illa tilltygade. Bartolom har kvar eldsstenen, besviken på att ha blivit förråd av Ulfir lyckades de barrikadera sig i ett av husen.


Det är det sista som händer i äventyret.


Vi noterade att striderna lätt föll in i samma mönster, det blev samma ordning nästan hela tiden och målet var att snabbt försöka få till ett övertag.

Urbota, spelarresen, slog för det mesta ihjäl sin motståndare med bärsärk och tvilingattack. Niha, bedragaren, verkade inte vara helt balanserad, han hade svårt att lyckas i striderna och fick inte många tillfällen till att göra lönnattacker (om ens någon).

Vi hade lite diskussioner kring reglerna med stångvapen som vi tycker var lite otydliga - men på det stora hela var inte reglerna något som hindrade oss.

 

[Lilja]

Härligt, gillar byn med obelisken, de odöda och häxjägaren. Kanske stjäl jag den rakt av till min egen kampanj (skulle då göra så att den helar dem som vill, 1t4 tål för 1t4 temp korrption, bara för att få in magins farlighet).

Van-Resar, skönt namn och låter farliga!

Samverkade Niha och de andra för att skapa övertag åt bedragaren? I min spelgrupp agerade Fenya och Niha alltid tillsammans för att skapa övertag, medan Urbota vaggade runt på egen hand.

Angående långa vapen, så kommer ett förtydligande i en errata som strax är klar. Så här beskrivs det då - skulle det svara på era frågor?

Förtydligande: Kvaliteten Långt ger rollpersonen maximalt ett frislag per runda, dock enbart mot en fiende med icke långt vapen, och enbart i den runda du och fienden möts. Du kan utdela frislaget både på din egen handling (om du flyttar intill fienden) och på fiendens (om fienden flyttar intill dig).
Gesällnivån på förmågan Stångverkan upphäver begränsningen på ett frislag per runda. Du får dock fortfarande bara frislag den runda du och fienden möts, och fienden får fortfarande inte själv ha långt vapen.
Mästarnivån på förmågan Stångverkan innebär att de av dina frislag du gör på fiendernas handling som träffar också avbryter respektive fiendes anfall. Fienden räknas dock fortfarande som att ha mött dig; dvs för att fortsatt förhindra fienden från att anfalla dig måste du aktivt anfalla (och träffa) denne. Fiender som du håller stången med mästarnivåns effekt kan inte anfalla dig med stridshandlingar, men de får frislag på dig som vanligt även då.

 

[Scraphead]

Får jag låna detta äventyr till min kampanj? Passar sig rätt så bra.

 

[Rams]

Kan man då med stångvapen gå in i strid och få frislag på en och går den fienden ner använda vanliga attacken på fiende inom räckhåll?

 

[Prokke]

Härligt, gillar byn med obelisken, de odöda och häxjägaren. Kanske stjäl jag den rakt av till min egen kampanj (skulle då göra så att den helar dem som vill, 1t4 tål för 1t4 temp korrption, bara för att få in magins farlighet).

Stjäl på bara! Bra tanke med korruptionen, jag lät Lestra falla ihop efter att ha försökt sig på Häxsyn, just för att illustrera faran med magi.

Samverkade Niha och de andra för att skapa övertag åt bedragaren? I min spelgrupp agerade Fenya och Niha alltid tillsammans för att skapa övertag, medan Urbota vaggade runt på egen hand.

Ja hela gruppen jobbade för att få till övertag i nästan alla situationer. Urbota, Kvarek och Fenya var mest aktiva i striderna, Niha höll sig mer vid sidan.

Angående långa vapen, så kommer ett förtydligande i en errata som strax är klar. Så här beskrivs det då - skulle det svara på era frågor?

Förtydligande: Kvaliteten Långt ger rollpersonen maximalt ett frislag per runda, dock enbart mot en fiende med icke långt vapen, och enbart i den runda du och fienden möts. Du kan utdela frislaget både på din egen handling (om du flyttar intill fienden) och på fiendens (om fienden flyttar intill dig).
Gesällnivån på förmågan Stångverkan upphäver begränsningen på ett frislag per runda. Du får dock fortfarande bara frislag den runda du och fienden möts, och fienden får fortfarande inte själv ha långt vapen.
Mästarnivån på förmågan Stångverkan innebär att de av dina frislag du gör på fiendernas handling som träffar också avbryter respektive fiendes anfall. Fienden räknas dock fortfarande som att ha mött dig; dvs för att fortsatt förhindra fienden från att anfalla dig måste du aktivt anfalla (och träffa) denne. Fiender som du håller stången med mästarnivåns effekt kan inte anfalla dig med stridshandlingar, men de får frislag på dig som vanligt även då.

Vad innebär det att begränsningen på ett frislag per runda upphävs på gesällnivån? Blir det inte samma sak eftersom man fortfarande har begränsningen att man bara får frislag den runda då fienden möts?

 

[Prokke]

Får jag låna detta äventyr till min kampanj? Passar sig rätt så bra.

Självklart!

 

[Lilja]

Svar på regelfrågor till Rams och Prokke:

@Rams:

"Kan man då med stångvapen gå in i strid och få frislag på en och går den fienden ner använda vanliga attacken på fiende inom räckhåll?"

Just så, efter ett frislag har man sin stridshandling kvar precis som vanligt.

@Prokke:

"Vad innebär det att begränsningen på ett frislag per runda upphävs på gesällnivån? Blir det inte samma sak eftersom man fortfarande har begränsningen att man bara får frislag den runda då fienden möts?"

På gesällnivå får man frislag mot VARJE fiende man möter. Exempel: tre svartalfer stormar en rollperson som har spjut och stångverkan Gesäll. Rollpersonen får göra ett frislag mot var och en av dem under rundan de möts. En rollperson som saknar förmågan på gesällnivå får göra ett frislag mot en av dem med sitt långa vapen.

Hoppas det förtydligar mer än det fördunklar!

/M