Nekromanti Mellan två tekniker - gråt

[Guest]

a) gråter du när du spelar rollspel?
b) bör man gråta när man spelar rollspel?
c) finns det ett snabbt knep för att börja gråta, och därmed ingjuta känsla i sina karaktärer?

a) nej inte ännu iallafall...
b) du bör inte hålla det inne, men e du inte tillräkligt berörd för att gråta på riktigt så ska du nog inte gråta för det är bara överdrivet...
c) usch och fy det här känns bara fult och pretto...

/Zorbeltuss

 

[ripperdoc]

a) gråter du när du spelar rollspel?

Nej.

Inte ens när din superlevlade favoritrollperson dödas av en ondskefull spelledare helt i onödan?

(som i motsvarande situation visserligen inte grät men likväl tog rollformuläret och sprang. hem....)

 

[Pom]

a) gråter du när du spelar rollspel?
Aldrig.
Jag bölar av filmer, TV-serier, nyheter, musikstycken med sorglig kontext, men inte av spel i någon form. Det handlar (tror jag) om den typ av underhållning jag vill ha från interaktiva medier, kontra den form jag vill ha från mer passiva medier.

b) bör man gråta när man spelar rollspel?
Det skulle bryta inlevelsen och sätta fokus på spelarnas välbefinnande. Han gråter! Hur mår han? Påminner det som hände i kampanjen så om något hemskt han har varit med om? Skall vi avbryta?
Det skulle vara analogt med om någon person blev arg på riktigt.

c) finns det ett snabbt knep för att börja gråta, och därmed ingjuta känsla i sina karaktärer? [/quote]
Lök? Tänka på något sorgligt? Stirra på fläkten?





Nu skall jag läsa tråden noggrannare och se om någon sagt detta bättre.

 

[Vitulv]

a) gråter du när du spelar rollspel?

Nej.

Inte ens när din superlevlade favoritrollperson dödas av en ondskefull spelledare helt i onödan?

(som i motsvarande situation visserligen inte grät men likväl tog rollformuläret och sprang. hem....)

Haha, det har jag inte varit med om på så många år att jag faktiskt inte kommer ihåg. Men poäng till dig, det är inte orimligt att jag faktiskt grät

 

[Vitulv]

b) bör man gråta när man spelar rollspel?

Bara om man vill hamna överst på min lista över pretentiösa muppar som borde spärras in tillsammans med Anna Odell.

I ren nyfikenhet, vad är det som du finner så pretentiöst, önskan om att bli berörd av rollspel eller att man vågar visa känslor? Och gäller det endast sorg eller gäller det alla tycker av känslor?

-Gunnar (som tycker det är väldigt grovt att säga att folk borde spärras in)

Det där är rätt så OT, och det kommer säkert inte leda till någon mysig diskussion så jag låter bli att svara. Och det där med att spärra in var såklart en överdriven metafor, det trodde jag framgick?

 

[Johan K]

a) gråter du när du spelar rollspel?

Nej det gör jag inte. Har inte gjort det hittills iaf, under de 24 år av spelande. Däremot har jag blivit mycket berörd av vissa scenarion.

b) bör man gråta när man spelar rollspel?

Att leva ut sin roll javisst, dock ställer jag mig tveksam att gå in såpass i rollen att man spelar ut känslorna, som t. ex sorg på det sätet.
Dock är det upp till er i gruppen att sätta ramarna på sådana saker.

c) finns det ett snabbt knep för att börja gråta, och därmed ingjuta känsla i sina karaktärer?

Inte en susning, men det finns säker teaterknep att få fram tårar vid behov.

 

[Simon]

Man sitter där i soffan och glor på nån film, och förvånas över hur torftigt skådespeleriet är. Så, plötsligt händer något. På JLo:s kind rinner en tår, och man veknar lite. Jaja, så dålig skådespelare var hon ju inte. Hon kunde ju GRÅTA. Och skulle Keanu Reeves börja darra på underläppen och få något glansigt i blicken, då är en oscar inte långt borta. Skitsamma att han ser ut som om han gjorde i byxan under resten av filmen, i gråtens ögonblick uttrycks äkta känslor.

Jag känner helt och hållet inte igen mig i den här grundpremissen, så läs mitt svar utifrån det! ^^

a) gråter du när du spelar rollspel?
b) bör man gråta när man spelar rollspel?

I mina ögon är det ingen skillnad mellan att brista i gråt i samband med rollspelande och att göra det i andra sociala sammanhang. Gör man det så gör man det, och det har förmodligen i så fall sina orsaker utanför spelet, och är man så skör när man spelar så hoppas jag att man spelar med vänner omkring en!

c) finns det ett snabbt knep för att börja gråta, och därmed ingjuta känsla i sina karaktärer?

Njaä, det gör det säkert, men jag tror de är knepiga och tar rätt mycket arbete att tillägna sig. Jag känner i alla fall till skådespelare som sägs kunna inte bara gråta på beställning, utan dessutom välja vilken sorts tårar som ska fram, från lite glitter i ögonvrån eller en stilla tår som rullar, till hela grejen med sprutande tårar.

Men det där är en väldigt teknisk skill som har med andning och grejer att göra, såvitt jag har begripit. Att ägna sig åt att pressa fram gråt och tårar på ren feeling till höger och vänster tror jag är både svårt och i någon mån "mentalhygieniskt osunt", som Stanislavski själv har sagt om det som kallas method acting.

Tårar på film - räkna alltid med att det är kemikalier vid ögonlocken inblandade!