Olav said:
Man sitter där i soffan och glor på nån film, och förvånas över hur torftigt skådespeleriet är. Så, plötsligt händer något. På JLo:s kind rinner en tår, och man veknar lite. Jaja, så dålig skådespelare var hon ju inte. Hon kunde ju GRÅTA. Och skulle Keanu Reeves börja darra på underläppen och få något glansigt i blicken, då är en oscar inte långt borta. Skitsamma att han ser ut som om han gjorde i byxan under resten av filmen, i gråtens ögonblick uttrycks äkta känslor.
Jag känner helt och hållet inte igen mig i den här grundpremissen, så läs mitt svar utifrån det! ^^
a) gråter du när du spelar rollspel?
b) bör man gråta när man spelar rollspel?
I mina ögon är det ingen skillnad mellan att brista i gråt i samband med rollspelande och att göra det i andra sociala sammanhang. Gör man det så gör man det, och det har förmodligen i så fall sina orsaker utanför spelet, och är man så skör när man spelar så hoppas jag att man spelar med vänner omkring en!
c) finns det ett snabbt knep för att börja gråta, och därmed ingjuta känsla i sina karaktärer?
Njaä, det gör det säkert, men jag tror de är knepiga och tar rätt mycket arbete att tillägna sig. Jag känner i alla fall till skådespelare som sägs kunna inte bara gråta på beställning, utan dessutom välja vilken sorts tårar som ska fram, från lite glitter i ögonvrån eller en stilla tår som rullar, till hela grejen med sprutande tårar.
Men det där är en väldigt teknisk skill som har med andning och grejer att göra, såvitt jag har begripit. Att ägna sig åt att pressa fram gråt och tårar på ren feeling till höger och vänster tror jag är både svårt och i någon mån "mentalhygieniskt osunt", som Stanislavski själv har sagt om det som kallas method acting.
Tårar på film - räkna alltid med att det är kemikalier vid ögonlocken inblandade!
