Nekromanti Memoir 44 för 9 deltagare.

[wilper]

Jag spelade Memoir 44 med Atzel och vi pratade löst om någon sorts rollspelsaktigt arrangemang kring spelet.

Jag tänkte mig att man kunde ha två "lagkaptener" eller Generaler.
Varje general har dessutom tre underordnade, Kaptener.

Det gör 2*(1+3) personer, och så naturligtvis en spelledare.

Spelgången skulle sedan vara, att spelet står uppställt i ett rum och spelarna väntar i ett annat rum. (Antagligen med trevliga böcker och allt te man kan önska, det lär bli en del väntan..)

Sedan får Generalerna var för sig sina uppdrag och resurser tilldelade och förklarade vid spelbrädet, samtidigt som de får utgångspositionen förklarad. Nu får de också sin starthand med kort.

Sedan får General 1 spela ett kort, samt skriva en order på max 5 ord (eller nått sånt), samt en mottagare på ordern.

Ordern förs med kurir (spelledaren) till hans kaptener som får samlas vid bordet för att spela ut den.

Med Kaptenerna tillbaka följer förstärkningar (ett nytt kort) till Generalen.

Och det hela upprepas för andra sidan.

Upprepa tills ena eller andra sidan har uppnått sitt mål.

Spelledaren sköter retirerande enheter på "vettigt vis" för att slippa slöa ner spelet ytterligare. Spelledaren kan också å Generalens vägnar bevaka tillfällen för Bakhåll och sånt. Vissa specialkort får spelas direkt av Generalen, tex sådana med artilleri från utanför kartan, eller "direkt från högkvarteret".

Kanske skall generalen få kalla sina kaptener på ordergivning för att diskutera sina planer/kort ifall han vill göra en speciell manöver. Ett begränsat antal gånger isf.

Tankar? Förslag?

 

[Big Marco]

Vi har spelat ett mycket liknande upplägg, men med ett hemmasnickrat system. Vi körde i två nivåer (stab och fält), totalt 12 spelare (3+3 + 3+3) och två spelledare. Scenen var WWII om jag inte minns fel, tyskarnas väg genom Ryssland.

Vi hade en villa till förfogande och upplägget rörde sig kring att fält-spelarna inte såg det strategiska läget och inte hade koll på resursallkoleringen, medan staben inte såg det taktiska läget eller underättelserna. Men staben gav order till fältet och fältet fick inte bryta order. All kommunikation skedde över två gamla trådfälttelefoner som spelledarna hade skaffat fram och fixat i ordning. Dessutom var det hela tiden tidsbegränsningar - just detta moment gjorde spelet väldigt nervigt och intensivt, att man fick höra paniken hos fält-spelarna när de ansåg att de order som staben ger var helt vansinniga och att den verklighet som fältspelarna återgav till staben verkade totalt felaktig.

Många felbeslut fattades pga dålig kommunikation ("vadå vänster, mitt vänster, eller ditt vänster, general!?"), tidsbrist och en hel del överraskningar (vi lärde oss snart att hata dolda minfält och dåliga underrättelser).

Men det hela var skitkul!