Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag har tänkt på det här med "meningsfulla val" i spel, då framför allt i fråga om val som rör karaktärsgestaltning och personliga prioriteringar (alltså inte problemlösningsval av typen "ska jag stoppa handen i statyns mun"*, oavsett hur spännande och meningsfulla de kan vara). Jag ser ofta, framför allt när bang-/bombtanken diskuteras, en form av framställning där det intressanta i spelande är när man ställs inför ett svårt val, ett där rollpersonens beslut på något vis ska symbolisera en inre konflikt eller liknande.
Jag har, tror jag, mycket litet intresse av detta. Detta innebär inte att jag inte har hamnat i den sortens situation. Det har jag ofta. Dock har jag mycket sällan hyst någon som helst tvivel om mitt val: mina karaktärer har ofta varit utmejslade nog att beslutet varit självklart, och när så inte har varit fallet har det ändå varit ganska lätt att gissa vilket val som skulle vara roligast för mig som spelare. Det här med "meningsfulla val" är helt enkelt inte riktigt min sak.
Vad jag däremot gillar är konsekvenserna av de val jag gjort, även om valet i sig inte var svårt. Mitt intresse ligger inte på vad rollen tänker; det ligger på att se hur hennes öde artar sig, vilka konsekvenserna blir av att placera en viss roll i en viss situation. Valet är irrelevant, de oväntade konsekvenserna av något som närmast var förutbestämt är jättespännande.
Vad jag nu undrar över är var vi hittar denna agenda, om vi nu ska kalla den så, i teorin. Finns den invävd i någon redan benämnd form av spelande?
*Nej.
Jag har, tror jag, mycket litet intresse av detta. Detta innebär inte att jag inte har hamnat i den sortens situation. Det har jag ofta. Dock har jag mycket sällan hyst någon som helst tvivel om mitt val: mina karaktärer har ofta varit utmejslade nog att beslutet varit självklart, och när så inte har varit fallet har det ändå varit ganska lätt att gissa vilket val som skulle vara roligast för mig som spelare. Det här med "meningsfulla val" är helt enkelt inte riktigt min sak.
Vad jag däremot gillar är konsekvenserna av de val jag gjort, även om valet i sig inte var svårt. Mitt intresse ligger inte på vad rollen tänker; det ligger på att se hur hennes öde artar sig, vilka konsekvenserna blir av att placera en viss roll i en viss situation. Valet är irrelevant, de oväntade konsekvenserna av något som närmast var förutbestämt är jättespännande.
Vad jag nu undrar över är var vi hittar denna agenda, om vi nu ska kalla den så, i teorin. Finns den invävd i någon redan benämnd form av spelande?
*Nej.