Nekromanti Mentala konflikter

[Niklas73]

Fysiska konflikter och sociala konflikter kan jag se det roliga i. Men mentala konflikter? De som handlar om att överlista motståndaren i strategier och... eller mest det. Det finns inte så många mentala konflikter jag kan komma på.

Var finns tjusningen i att skala upp något sådant? Jo tjusningen finns där om spelarna faktiskt spelar ett mind game mot varandra. Men det vill jag inte för mina spelare har olika nivåer på sina mentala färdigheter irl och jag vill inte att någon ska känna sig utanför för att hon inte kan spela mindgames så bra.

I sociala konflikter kan man leva ut och spela teater. Det är alla inte heller bra på men det skiter jag i. Det funkar i min spelgrupp och säkert i många andra då det är ROLLspel vi spelar. Fysiska konflikter kan också beskrivas häftigt.

Men hur häftigt är det att beskriva hur man flyttar bonden till ruta c2 eller hur man följer upp den vänstra flanken med trupp c? Det sista kan förvisso bli målande men det räcker väl i herrans namn med ett motståndsslag?

 

[Sömniga Isaac]

Är inte helt säker på att jag svarar på din fråga nu, men här nedan kommer några tankar omkring mentala konflikter och hur de kan fördjupas. Du får säga till om jag tänker helt fel och missuppfattat dig totalt.

Nu vänder sig detta till början av ditt inlägg och är mer en fundering. Du tänker dig mentala konflikter genom strategier bland annat men i förlängningen funderar jag på om inte mentala konflikter även kan bli den som sker mellan det etiska, tanken om handling, till vad som sker i praktiken, det moraliska valet. Detta skulle kunna fördjupa den taktiska striden då spelaren ställs inför en djupare problematik som utgår ifrån dennes etiska värden samt hur mycket det är värt att uppoffra för att uppnå de mål som ställts upp framför personen. Problemet med sådana konflikter är dock att de mest handlar om en mental konflikt inom rollpersonen själv om inte denne tvingas konfrontera en annan rollpersons etiska och moraliska handlingar, men då glider konflikten åter in på sociala konflikter.

Det jag ville säga var dock att förmodligen kan du fördjupa den taktiska konflikten från att handla om motståndsslag till att handla om inre konflikter mellan etik och moral, liksom yttre konflikter på samma plan om rollpersonen/-rna i fråga har etiska värden som de bär med sig. En fördjupning av detta skulle sedan kunna bli, vilket nämnts ovan, konflikten mellan rollpersonen/-ernas etik och moral men om detta är praktiskt att lösa genom system eller ej törs jag inte svara på. Jag skulle dock vilja påstå att det är en mental konflikt som kan fördjupa innebörden av det taktiska spelet som du nämner i slutet av ditt inlägg.

 

[Niklas73]

Tack! De moraliska och etiska aspekterna ligger utanför systemet och beskrivs i ord i form av personliga mål och motiv för målen.Det är inte de konflikterna jag är ute efter.

 

[Niklas73]

Det är klart...

...att det kan vara intressant med en konflikt med delmoment där rp beskriver "Jag tar östra flanken under eftermiddagen. Dödstrupperna rör sig i eftermiddagssolen" medan SL beskriver "De sydhistriskha ökenfolken lägger dessvärre märke till din taktik och hämtar hjälp".

Bang! Man drämmer korten i borden och RP vann och får beskriva: "Men ökenfolken flankerades tydligen av mina epi-riddare och slogs ut ganska snabbt. Nu närmar sig natten och flera av mina kryssare börjar landa kring de arktiska världarna strax norr om dödstruppernas läger".

SL har förlorat några poäng efter den här fölusten och närmar sig noll vilket innebär att RP bestämmer hur konflikten avlöpte.

Att spela ett taktikspel kan knappast bli roligt på det här sättet. Det borde faktiskt bara bli ett färdighetskast även om man kör mot en motståndare. Möter man en annan RP får man väl köra det som en konflikt som ovan men den kommer nog inte bli superkul.

Hur man beskriver en manöver som ovan kan ju också få kul bieffekter. I fiktionen slog du precis ut ett ökenfolk. Det kan SL ta med sig tillbaka och använda senare då den enda överlevande dyker upp framför rollpersonen med en giakdolk i handen och helvetet i blicken...

 

[Gurgeh]

Men hur häftigt är det att beskriva hur man flyttar bonden till ruta c2 eller hur man följer upp den vänstra flanken med trupp c?

Lika häftigt som att beskriva hur man slår någon med ett svärd eller lurar betjänten att man är greve Moltke och måste bli insläppt. Alltså fullt tillräckligt häftigt om man beskriver det på ett bra och intressant sätt.

"Jag flyttar bonden till c2," är inte bra och intressant. "Jag offrar en löpare för att öppna upp hans vänstra sida och går på offensiven," är intressantare.

/tobias

 

[Niklas73]

Fast ett schackaparti i rollspel kan i mina ögon aldrig bli spännande. det är lite som med resetråden. Det är fantastiskt att resa i den grekiska övärlden men det är en gäspning då spelledaren inleder minut 4 med att beskriva nästa atoll.

 

[Gurgeh]

Fast ett schackaparti i rollspel kan i mina ögon aldrig bli spännande. det är lite som med resetråden. Det är fantastiskt att resa i den grekiska övärlden men det är en gäspning då spelledaren inleder minut 4 med att beskriva nästa atoll.

Vad är det som gör att en konflikt med svärd automatiskt upplevs som spännande, medan det är fullständigt otänkbart att en konflikt med mindre våldsamma redskap kan bli det?

/tobias

 

[Niklas73]

Men schack...? Missförstå mig rätt. Jag har jobbat i 1,5 år med konfliktsystemens vara eller icke vara och jag är totalt för allt som inte är strid, konflitker som inte är kopplade till vapen, tankearbete, sociala konflitker men rollspela schack?

 

[.113]

Man kan ju kanske låta en spelare som själv är ganska taktisk, själv bestämma ett flertal händelser, men även slå ett slag i nån sorts strategi kunskap eller annat passande.
Sen kan man ju beskriva vad som händer, låta dom reagera på det och fortsätta slå, alltså göra striden lite mer spännande och utdragen.
Om spelaren inte är så bra själv på att beskriva eller komma på ideer kan dom antingen få tips av dig, beroende på hur bra dom slår på strategi tex, eller helt enkelt bara slå slaget och låta dig beskriva vad som händer.

På det här sättet tror jag man dessutom kan låta 2st personer av olika kunskaper köra mot varandra, helst då med lappar eller något annat mer privat sätt (så man inte sitter och liksom låter en bestämma högt själv vad den gör medan den andra får jättemycket hjälp och säkert skulle känna av ganska snabbt att den va sämre typ)..

Alltså något i stil med att RP:A får beskrivet för sig att "Dina spioner rapporterar att Lord Elron är på frammarsch och har med sig hela sin armé", man slår ett slag, det gick bra säger vi och du fortsätter "Du inser snabbt att om han hinner före till Rivallon kommer han ha ett taktiskt övertag". Sen kan man låta personen bli mer delaktig genom att tex ge olika val att hantera det på, "Du har egentligen bara 2 val.."

1: Du skickar iväg dina elit skirmishers för att sega ner honom medan du tar lite extra tid på dig att samla ihop din egen huvudtrupp, den blir då större och mer organiserad men tar längre tid på sig att komma till platsen.

2: Du samlar ihop så mycket du kan så snabbt som möjligt, kommer hinna dit i tid men har kanske mindre mat och sådant, plus att man kanske inte hinner kalla till dom extra trupper som är placerade en bit därifrån.

Sen över till RP:2, "Ni håller god takt men 3 av dina scout trupper har inte återvänt och 2 av dom andra rapporterar fiendetrupper, samt att huvudbron längre fram är förstörd."

RP:2 "Jag skickar iväg en grupp i förväg för att börja med temporära repareringar på bron. Skickar även med både infanteri och avståndstrupper som skydd. Dom får ge sig av genast och vandra med mindre pauser så dom är klara med bron tills resten av armen anländer."

*slår ett slag*

"Du inser att det dessutom finns några vadställen uppströms som inte räcker för hela armen men kunde låta en mindre grupp ta sig över. Du vet att det dessutom finns ett par vakttorn på andra sidan som kan förhindra reparationerna med bara ett par skyttar"

RP:2 "Jag skickar iväg några av mina snabbaste trupper för att ta sig runt längre uppströms och säkra vakttornen"


Osv.. Det funkar ju även med tex politiska situationer och ränker, där man kan göra samma sak med situationerna som uppstår. Man slår inte ner på en person som inte är lika "smart" som sin rollperson, men kan ändå lyfta fram och ta med deras egna ideer.

 

[Krille]

Men schack...? Missförstå mig rätt. Jag har jobbat i 1,5 år med konfliktsystemens vara eller icke vara och jag är totalt för allt som inte är strid, konflitker som inte är kopplade till vapen, tankearbete, sociala konflitker men rollspela schack?

Ja?

För sjutton, kan Björn och Benny skriva en musikal om schack så kan väl du rollspela en schackkonflikt. Hur svårt ska det vara?

Tricket är, precis som i vanlig strid eller varje annan konflikt över huvud taget, att inte i detalj simulera varenda drag, utan att abstrahera det till grova övergripande drag.

 

[Ögat]

Jag tänker att en "verklig" konflikt kanske ofta är såväl fysisk som social och taktisk, men att det taktiska är lite svårare att se eftersom det föregriper de andra aspekterna. Så man kanske inte måste separera mentala konflikter från andra, utan tänka sig att alla delar finns i varje konflikt i varierande utsträckning.

 

[Niklas73]

Jag säger det igen. Kom igen: Schack... hur kul kan det bli? 32 träbitar ska flyttas mellan 2 masterminds. Kioskvältare? Inte ens du klarar det Krille.

 

[Niklas73]

Jo jag kom ju på det där och skrev ett inlägg på mitt eget inlägg... Det är coolt. Schack däremot...

 

[Krille]

Jag säger det igen. Kom igen: Schack... hur kul kan det bli? 32 träbitar ska flyttas mellan 2 masterminds. Kioskvältare? Inte ens du klarar det Krille.

Iain M. Banks klarade av det, i The Player of Games. Att du inte kan se hur schack blir intressant betyder bara att du inte kan se det, inte att det är omöjligt.

Jag menar, tjugotvå gubbar som jagar en boll på en gräsplan. Hur kul kan det vara?

 

[Niklas73]

Tha player of games? I Tracys hämnd blir schackpartiet spännande men det beror inte på en mental kamp utan på en bluff.

 

[Gurgeh]

Ante up

Men schack...? Missförstå mig rätt. Jag har jobbat i 1,5 år med konfliktsystemens vara eller icke vara och jag är totalt för allt som inte är strid, konflitker som inte är kopplade till vapen, tankearbete, sociala konflitker men rollspela schack?

Nej, schack är i sig inte speciellt spännande. Men det är å andra sidan inte en strid eller ett övertalningsförsök heller om man tar ut dem ur sitt sammanhang. En strid i underhållningskultur blir intressant eftersom man bryr sig om någon av deltagarna och/eller för att något står på spel. När Obi-Wan Kenobi möter Darth Vader i Star Wars är det spännande för att den ena är en hjälte och den andra en skurk, och för att de har en historia med varandra. Deras möte hade varit spännande även om de halat fram ett schackbräde istället för varsin ljussabel.

En konflikt i ett rollspel blir spännande för att det är min rollperson som är inblandad, och för att jag bryr mig om hur det kommer att gå för den. Sedan kan man tycka att svärdslek i sig är mer dramatiskt än sällskapsspel, men en bra berättare (som Iain Menzies Banks) kan beskriva även detta på ett spännande sätt.

/tobias

 

[.113]

Hmm, du tänkte så.. Ja alltså måste nog nästan erkänna att jag håller med om att schack vore svårt att få intressant på det sättet.

Jag tycker inte det blir helt rätt att jämföra med en strid heller då man enklare kan se vad som pågår, eller då menar jag alltså att om nån hugger mot dig och du inte parerar så är det väl enklare att hänga med i att det kommer börja flyga armar och ben hit och dit.. Men att dramatiskt få det att låta som att den där bonden eller löparen du just tog i schack faktiskt behöver spela någon speciellt stor roll, det är nog svårare..

Och kortar man ner det mer så tror jag man snabbt förlorar känslan av dom små strategiska bitarna som det egentligen handlar om (alltså om man nu hoppar fram och kommer fram till att den ena förlorade snabbt 5 bönder och ett torn, medan den andre förlorade båda sina löpare). Dessutom skulle det nog mer kännas som att det bara är slump vad som händer då, jämfört med att få varje steg gjort.

Tycker rent allmänt så är det svårt att få med spänning i rollspel från tex gambling och sånt, på ett bra sätt.

 

[.113]

Kanske kunde det funka lite som krille sa där uppe att man delar upp det i större bitar..

Om motståndarna får slå ett par dolda slag och spelledaren jämför dom mot varandra, kanske ger dom bonus beroende på tex intelligens eller nåt annat passande... Kanske kan ge dom nån sorts "spelpoäng" i stil med att om någon slår jättehögt över den andre så kommer dom ha bonus..

Alltså, om vi säger att vi har spelare A och B. A slår 5, 11, 9, 7 och B slår 13, 8, 2, 9.

Först jämför man alltså 5 mot 13.. Det är ganska stor skillnad så spelare B har i första delen av spelet placerat sig bättre/tagit mer pjäser. Han får 3 poäng (och 2 bonus pga det).
Andra slaget är 11 mot 8 MEN med dom 3 bonus poängen så blir det 11 lika.
Tredje slaget blir 9 mot 5(2+3) och A får 2 poäng.
Fjärde slaget blir 9(7+2) mot 12(9+3) och spelare B får alltså 1 poäng till.
4-2 till spelare B.
All den där skiten säger man såklart inte utan man bara räknar ihop det lite snabbt och berättar sen att dom sätter sig ner, första draget kanske tar lite tid men sen går det igång på allvar.. Spelare B går ut starkt och får ett klart övertag över A som blir lite överumplad men lyckas tillslut hålla emot en lång stund för att sedan slå tillbaka och knappa in på B. Tillslut lyckas spelare B ändå med sin löpare och ena häst ställa sig så att A hamnade i schack matt.
Sen får man väl försöka låta lite mer dramatisk och kanske ta till lite fokuserade blickar, oroade ansiktsuttryck, svettpärlor som rinner ner för pannan och skarpa leenden för att få mer känsla i det också

Men nåt sånt typ? Det är väl ungefär så pass långt jag kan tänka mig att rollspela ett schackparti iaf.