Nekromanti Mer inspiration; om Multiklassning

[Basenanji]

Ibland tycker jag att DnD fungerar så bra till så många spelsätt man inte i första hand relaterar till DnD 3e. Om man vill fördjupa spelupplevelsen bortom grottkräl och xp-samlande, kan man fortfarande få ut något av DnD?!
Jo, tycker jag och funderar vidare på vad som skulle stå i en beskrivning av rollpersonen, ni vet en sån där man ständigt skriver i hopp om att göra några siffror på ett papper till en spännande levande karaktär!

Om man tänker sig en märklig (och förhoppningsvis fantasieggande) multiklassning kan man faktiskt få lite hjälp på traven:

Tänk dig varför en präst plötsligt blir...rackare (Cleric->Rogue)?
Rent spelmässigt är det här en enkel sak att fixa, men hur beskriver man denna persons känslor och tankar? Vad har övertygat en andlig person och gjort att han/hon valt en betydligt mer mundan väg genom livet? Hmmm...
Erkänn att man får sig en funderare som innebär möjligheter till ett rollspelande olikt nidbilden av 'dungeonbashing'...?!

Jag bad men jag ber inte längre. Kardinalerna klöser genom luften när mitt namn ekar mellan klosterväggarna. De vill åt mig, de vill prygla mitt kött och gissla min själ. Jag, en avfälling, är ständigt på flykt men äntligen lycklig. Nu drar jag in luft i mina lungor och njuter av kamomillens ömklighet och absinthens klara röst! Fri från krav och prelaters ondord kan jag äntligen leva! Vad gör det mig att jag måste smyga min väg genom livet? Att jag blivit som en strykrädd katt i gränden, när jag kan sola mig på taket, onåbar?

Jag är på flykt- på flykt från men också till något. En barm, ett stop, en medlidsam röst, ett förstående inför livets ständiga begär och behov. Mina stränga läromästares förmaningar har numera blivit mina levnadsideal- allt jag förut inte fick är nu vad jag drömmer helst!

Jag bad, men jag ber inte längre!

Ok, vad ser ni framför er om ni tänker på märkliga kombinationer av yrken?

/Basenanji

 

[entomophobiac]

En av rollpersonerna i den eventuellt påbörjade Conan kampanjen är Thief, men spelaren siktar på att kunna ta någon level Noble när rollpersonen lyckats återfå sitt namn i det land han kommer från. Detta är ett enkelt exempel på hur man bakar in klasserna i en eventuell story.

En skoj karaktär jag spelade var Sorcerer/Fighter (2/2). En mycket intressant karaktär i Warcraft, som främst tog till svärdet och var en smula generad över sina uppenbart mediokra magiska färdigheter. Intressant.

Annars tycker inte jag att klasserna ska ses som allt för rigida. En Rogue kan vara allt mellan en förfalskare och en lönnmördare, precis som en fighter kan vara allt mellan livvakt och soldat i en gränspatrull. Det finns liksom rätt mycket att ta av i de flesta världarna, oavsett klass.

Så egentligen ser jag inte reglerna som det stora problemet. Snarare vilket fokus olika settings lägger på olika saker. Forgotten Realms handlar exempelvis väldigt mycket om monster, var dessa finns och hur man dödar dem. Visst, det finns handelsdiagram och annat underligt också, men kontentan av grundboken till världen är ganska monster- och skurkcentrerad.

 

[Nightowl]

En kille som uppfostrats till munk av sin pappa men sedan gått och blivit väktare i någon stor stad (krigare, förmodligen) > Kanes son från "Kung Fu: legenden".
"Jag håller inte på med Improved Unarmed Attack och sådan där skit längre. Jag är krigare! Jag får ett feat varannan level! Det är vad jag gör!"

Killen som börjar som krigare därför att SL KRÄVT att alla ska börja som krigare men som sadlar om till präst (tja, eller klerk, om Oldtimer envisas) > Aramis från De Tre Musketörerna

Killen som börjar som barbar för att han växt upp i ödsliga nordanmarker, blir tjuv (ok, ok, rackare) när han flyttar till en stor stad, varefter han blir legosoldat, dvs krigare, och slutligen blir kung över ett helt lite och får några nivåer i aristokrat > Conan av Cimmeria

Killen som börjar som Commoner, blir misstagen för tjuv på grund av ett spratt från en archon polymorferad till mänsklig trollkarl, blir tvungen att snabbt som attan skaffa sig nivåer i rackare och på slutet, efter en affär med en drakskatt, först får åtminstone en nivå som krigare så han kan bära chainmail och sedan, på grund av skatten, slår sig till ro och börjar skriva poesi så vi kan väl kalla honom bard > Bilbo Bagger

Erik

 

[Gordeg]

Ditt intressanta porträtt av prästrackaren leder verkligen till frågeställningar. Trots att prästen har "fallit" har han fortfarande tillgång till prästerliga besvärjelser, hans gud har inte tagit ifrån honom de gåvor han fått. Är det ett teologiskt bevis på att guden inte alls fördömer det levnadssätt han gett sig in på? Är detta en sanning som kan rasera kyrkan som instutition från grunden? Upplägg för en episk kampanj med en mäktig kyrklig organisation som vänder upp och ned på en hel kontinent för att bekämpa ett hot som är betydligt farligare för dem än plundrande arméer och liknande.

Gordeg

 

[Pom]

Killen som börjar som Commoner, blir misstagen för tjuv på grund av ett spratt från en archon polymorferad till mänsklig trollkarl, blir tvungen att snabbt som attan skaffa sig nivåer i rackare och på slutet, efter en affär med en drakskatt, först får åtminstone en nivå som krigare så han kan bära chainmail och sedan, på grund av skatten, slår sig till ro och börjar skriva poesi så vi kan väl kalla honom bard > Bilbo Bagger

Jag tycker för all del att han börjar som Aristocrat. Han är ju en överklasslyngel, ingen bondlurk, i början.
Men varför skall han ta en krigarnivå? Rogue kan bära chain shirt utan problem. Och några ranger i Perform (poetry) behöver man inte bli bard för att ta.

Och för att inte bara destruktivt kritisera andras initiativ vill jag framhäva Rincewind: Wizard med för låg Int för att ha spells och därför mer eller mindre mot sin vilja ackumulerar Rogue-levels under sina ofrivilliga äventyr.

 

[Nightowl]

Men varför skall han ta en krigarnivå? Rogue kan bära chain shirt utan problem. Och några ranger i Perform (poetry) behöver man inte bli bard för att ta.

Jag får väl spela Bilbo hur jag vill?

Dessutom har han inga som helst värdefulla färdigheter i början, enbart fördelarna av att vara hobbitott (smyga, kasta sten, etc) och således kan man inte låta honom ta Aristocrat, eftersom den klassen är alldeles för användbar!

Erik