DragonLord
Warrior
Hur mystiskt (och på vilket sätt) ett regelverk för magi bör vara beror nog mycket på två saker.
<ul style="list-style-type: disc">[*]Spelvärlden. En värld där magi verkligen är en massa mystik och inte har något att göra med den "rationella" människan/varelsen, så måste magin vara riktigt råmystisk. Men är magin mer något av en esoterisk vetenskap så får man nog ta till en annan infallsvinkel.
[*]Vilken nivå det ska vara på regelverket. Riktar man sig till erfarna spelare så kan man hitta på rätt mycket konstigheter utan att förlora dem, men vissa nybörjare kommer säkret att tycka att listor är mycket lättare, särskilt ur spelledarens synvinkel. [/list]
[skamlös reklam] Grå Tiders (mitt lilla alsters) magisystem ligger än så länge bara i sin linda, men jag lutar åt att använda något som liknar disciplinerna från Vampire, mestadels för att formatet känns lätthanterligt och bra. Och sedan så gillar jag att knyta reglerna till världen, så så här ser både reglernas och de magiska invånarnas uppställning av magins kategorier:
Kroppens Arcana - kroppen och påverkan av den samma.
Fortunans Arcana - välsignelser, förbannelser, tur och omständighet.
Krafternas Arcana - grundkrafterna; ljus, mörker, elementen.
Sinnets Arcana - tankar, perceptioner, känslor och de fem sinnena.
Spiritismens Arcana - andevärlden, själar, spöken och det astrala.
Arcana är ett av världens ord för magi. Som man ser så är kategorierna (eller "Arcanorna", är inte säker på någon vettig pluralform än?) är ganska så breda. Kampkonstmystiker (ála shaolin) använder till stor del Kroppens Arcana, medan en mystiker gör också använder samma Arcana, mrn rn annan av disciplinerna inom den. Olika magiker skulle också kunna lära sig olika färdigheter inom samma Arcana, t ex för de olika elementen inom Krafternas Arcana.[/skamlös reklam]
Jag läste en gång en sak i Ars Magica. I en text skrivs det att reglerna bara visar vad magiker förväntar sig ska hända när de använder magi. Det är upp till spelledaren att bestämma vad som händer om något går fel, gärna något spektakulärt, så att magin ter sig mystisk även för de som må försöka bruka den till egen fördel.
Pontus
<ul style="list-style-type: disc">[*]Spelvärlden. En värld där magi verkligen är en massa mystik och inte har något att göra med den "rationella" människan/varelsen, så måste magin vara riktigt råmystisk. Men är magin mer något av en esoterisk vetenskap så får man nog ta till en annan infallsvinkel.
[*]Vilken nivå det ska vara på regelverket. Riktar man sig till erfarna spelare så kan man hitta på rätt mycket konstigheter utan att förlora dem, men vissa nybörjare kommer säkret att tycka att listor är mycket lättare, särskilt ur spelledarens synvinkel. [/list]
[skamlös reklam] Grå Tiders (mitt lilla alsters) magisystem ligger än så länge bara i sin linda, men jag lutar åt att använda något som liknar disciplinerna från Vampire, mestadels för att formatet känns lätthanterligt och bra. Och sedan så gillar jag att knyta reglerna till världen, så så här ser både reglernas och de magiska invånarnas uppställning av magins kategorier:
Kroppens Arcana - kroppen och påverkan av den samma.
Fortunans Arcana - välsignelser, förbannelser, tur och omständighet.
Krafternas Arcana - grundkrafterna; ljus, mörker, elementen.
Sinnets Arcana - tankar, perceptioner, känslor och de fem sinnena.
Spiritismens Arcana - andevärlden, själar, spöken och det astrala.
Arcana är ett av världens ord för magi. Som man ser så är kategorierna (eller "Arcanorna", är inte säker på någon vettig pluralform än?) är ganska så breda. Kampkonstmystiker (ála shaolin) använder till stor del Kroppens Arcana, medan en mystiker gör också använder samma Arcana, mrn rn annan av disciplinerna inom den. Olika magiker skulle också kunna lära sig olika färdigheter inom samma Arcana, t ex för de olika elementen inom Krafternas Arcana.[/skamlös reklam]
Jag läste en gång en sak i Ars Magica. I en text skrivs det att reglerna bara visar vad magiker förväntar sig ska hända när de använder magi. Det är upp till spelledaren att bestämma vad som händer om något går fel, gärna något spektakulärt, så att magin ter sig mystisk även för de som må försöka bruka den till egen fördel.
Pontus