Tja. Ni minns kanske mitt inlägg om Den eviga staden som jag körde för någon vecka sedan? Alverna som rökte röd lotus, hundklanerna och hela köret. Hursomhelst så har jag skrivit ett par saker till om alverna, som jag hoppas ger dem ytterligare en dimension av "främlingskap". Idén om Odainin, herrelösa alver som antar en hederskodex á la samuraierna, kom som en reaktion på kritik angående problemen med att blanda alver och människor i en spelgrupp - nu hoppas jag att det i viss mån är möjligt. Det jag har skrivit om alvisk fortplantning har inspirerats av Dune, om någon är intresserad. Hursomhelst, nu kör vi (inleder med en kort "resumé" om alvernas religion, eftersom det är nödvändigt för att förstå en del annat i texten):
Alvisk religion
Alverna dyrkar två olika personifikationer av himlen. De tror att det finns en himmel om dagen och en annan om natten. De kallar dessa två himlar för Chandra, "Solhimlen", och Tandra, "Stjärnhimlen".
Enligt traditionen födde Chandra en gång vid själva tidens begynnelse en varelse som kallas för Himmelsdraken. Denna varelse, jättelik och skräckinjagande är alla alvers fader.
Alvernas legender säger att de för länge sedan föll ner på världens yta för att sona något brott de begått uppe i himlen där de levat tillsammans med Chandra och Himmelsdraken. De dyrkar Chandra och Himmelsdraken för sin tillkomst, men de tackar också Tandra för den röda lotusblomman, eftersom den enligt deras legender föll ner från natthimlen. Alverna tillber inga andra gudar än Chandra, Himmelsdraken och Tandra.
Alvisk fortplantning
Alvernas sätt att föra sitt arv vidare är kanske den aspekt av deras natur som människorna upplever som mest främmande och frånstötande. Alver bildar familjer vars stomme består av en man och en kvinna precis som hos människor, men där upphör likheten mellan de två raserna.
En alvkvinna som vill föda ett barn måste "möta draken", en ritual omgärdad av förbud, seder och mystik.
När en alvisk man och en alvisk kvinna vill skaffa ett barn genomgår de först en reningsritual som innebär att de upphör med användandet av röd lotus i sju dagar. Detta resulterar i att de långsamt börjar återvända till urstadiet, raksha. Deras inre, magiska kraft frigörs sakta från sin sömn, vilket är nödvändigt för att ett foster ska kunna börja gro inuti alvkvinnan.
På natten till den tredje dagen stänger paret så in sig i sitt hus och röker en kraftigt narkotisk ört som kallas för Drakört, Shai-shen. Shai-shen försätter paret i en slags meditativ trance där deras själar, deras imra, slipper ut ur kroppens fängelse och lyfter upp över Den eviga staden i en slags drömvision. I gryningen når parets själar Himlen, den mytologiska och heliga plats av blå sand ovan molnen där alverna tror sig ha levat en gång i urminnes tider, innan "syndafallet". I denna mäktig, kornblå öken måste nu alvhannen söka upp Himmelsdraken, alla alvers fader, och kämpa mot denne. Om han lyckas besegra Himmelsdraken går den med på att para sig med alvens kvinna, varpå detta sker. Sedan återvänder de båda själarna till sina respektive kroppar. Alvkvinnan bär nu på drakens barn, en ny alv. Alver kan inte skaffa barn genom att ha normalt sex: hankönet är i själva verket helt könlöst. Vidare för aldrig manliga alver sina anlag vidare till barnet, som istället liknar modern.
En teori som kan framkastas om vad som egentligen, rent "vetenskapligt", sker när en alvkvinna möter Himmelsdraken och avlar ett barn är detta: under reningsperioden tillåts alvkvinnans imra att blossa upp, eftersom hon inte röker någon röd lotus. Detta i kombination med Drakörtens mystiska påverkan skänker alvkvinnan kraften att låta sin egen imra "yngla av sig" och forma en ny enhet inuti hennes kropp: det ofödda barnet.
Odainin
Det finns alver som av olika anledningar har hamnat helt utanför det alviska kastsamhället. Dessa tillhör generellt sett någon av dessa fyra kategorier:
* Alver som har visat symptom på att drabbas av "skammen" och som därför har stötts ut ur familjegemenskapen
* Alver som har brutit mot någon av det stränga alviska samhällets många regler och därmed vanärat sin familj och därför stötts ut ur den
* Alver som är missnöjda med sin position i kastsamhället och som har valt att helt ställa sig utanför det
* Alver som är födda av en mor utan make, alltså oäktingar, tillåts inte träda in inannför kastsamhällets ramar
Dessa utstötta alver måste klara sig själva. De kallas för Odainin, "herrelösa", och i allmänhet tillskrivs de samma status som människor. De tillåts vandra runt i Den eviga staden men de får inte delta i några alviska ceremonier eller högtider. Eftersom strikta regler, ritualer och traditioner är ett måste för att en alv ska kunna tygla sin imra, så tvingas de flesta Odainin anta någon egen, personlig hederkodex. Denna hederskodex eller uppsättning personliga regler är ofta mycket sträng och kan jämföras med en samurais krigarheder, en prästs kyskhetslöfte eller något liknande.
// så vad tycker ni? all kritik är välkommen.
love is
(sin)
Alvisk religion
Alverna dyrkar två olika personifikationer av himlen. De tror att det finns en himmel om dagen och en annan om natten. De kallar dessa två himlar för Chandra, "Solhimlen", och Tandra, "Stjärnhimlen".
Enligt traditionen födde Chandra en gång vid själva tidens begynnelse en varelse som kallas för Himmelsdraken. Denna varelse, jättelik och skräckinjagande är alla alvers fader.
Alvernas legender säger att de för länge sedan föll ner på världens yta för att sona något brott de begått uppe i himlen där de levat tillsammans med Chandra och Himmelsdraken. De dyrkar Chandra och Himmelsdraken för sin tillkomst, men de tackar också Tandra för den röda lotusblomman, eftersom den enligt deras legender föll ner från natthimlen. Alverna tillber inga andra gudar än Chandra, Himmelsdraken och Tandra.
Alvisk fortplantning
Alvernas sätt att föra sitt arv vidare är kanske den aspekt av deras natur som människorna upplever som mest främmande och frånstötande. Alver bildar familjer vars stomme består av en man och en kvinna precis som hos människor, men där upphör likheten mellan de två raserna.
En alvkvinna som vill föda ett barn måste "möta draken", en ritual omgärdad av förbud, seder och mystik.
När en alvisk man och en alvisk kvinna vill skaffa ett barn genomgår de först en reningsritual som innebär att de upphör med användandet av röd lotus i sju dagar. Detta resulterar i att de långsamt börjar återvända till urstadiet, raksha. Deras inre, magiska kraft frigörs sakta från sin sömn, vilket är nödvändigt för att ett foster ska kunna börja gro inuti alvkvinnan.
På natten till den tredje dagen stänger paret så in sig i sitt hus och röker en kraftigt narkotisk ört som kallas för Drakört, Shai-shen. Shai-shen försätter paret i en slags meditativ trance där deras själar, deras imra, slipper ut ur kroppens fängelse och lyfter upp över Den eviga staden i en slags drömvision. I gryningen når parets själar Himlen, den mytologiska och heliga plats av blå sand ovan molnen där alverna tror sig ha levat en gång i urminnes tider, innan "syndafallet". I denna mäktig, kornblå öken måste nu alvhannen söka upp Himmelsdraken, alla alvers fader, och kämpa mot denne. Om han lyckas besegra Himmelsdraken går den med på att para sig med alvens kvinna, varpå detta sker. Sedan återvänder de båda själarna till sina respektive kroppar. Alvkvinnan bär nu på drakens barn, en ny alv. Alver kan inte skaffa barn genom att ha normalt sex: hankönet är i själva verket helt könlöst. Vidare för aldrig manliga alver sina anlag vidare till barnet, som istället liknar modern.
En teori som kan framkastas om vad som egentligen, rent "vetenskapligt", sker när en alvkvinna möter Himmelsdraken och avlar ett barn är detta: under reningsperioden tillåts alvkvinnans imra att blossa upp, eftersom hon inte röker någon röd lotus. Detta i kombination med Drakörtens mystiska påverkan skänker alvkvinnan kraften att låta sin egen imra "yngla av sig" och forma en ny enhet inuti hennes kropp: det ofödda barnet.
Odainin
Det finns alver som av olika anledningar har hamnat helt utanför det alviska kastsamhället. Dessa tillhör generellt sett någon av dessa fyra kategorier:
* Alver som har visat symptom på att drabbas av "skammen" och som därför har stötts ut ur familjegemenskapen
* Alver som har brutit mot någon av det stränga alviska samhällets många regler och därmed vanärat sin familj och därför stötts ut ur den
* Alver som är missnöjda med sin position i kastsamhället och som har valt att helt ställa sig utanför det
* Alver som är födda av en mor utan make, alltså oäktingar, tillåts inte träda in inannför kastsamhällets ramar
Dessa utstötta alver måste klara sig själva. De kallas för Odainin, "herrelösa", och i allmänhet tillskrivs de samma status som människor. De tillåts vandra runt i Den eviga staden men de får inte delta i några alviska ceremonier eller högtider. Eftersom strikta regler, ritualer och traditioner är ett måste för att en alv ska kunna tygla sin imra, så tvingas de flesta Odainin anta någon egen, personlig hederkodex. Denna hederskodex eller uppsättning personliga regler är ofta mycket sträng och kan jämföras med en samurais krigarheder, en prästs kyskhetslöfte eller något liknande.
// så vad tycker ni? all kritik är välkommen.
love is
(sin)
