Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Du är fullt begriplig, men lite snett tänker du nog ändå ...krank said:Det här brukar vara mina mål, typ:
- Personen ska kännas som en riktig person, inte bara en statist/kuliss.
- Spelarna ska kunna skaffa sig en egen uppfattning om spelledarpersonen; en uppfattning som inte dikteras av spelledaren. Det är roligt att försöka "läsa" folk.
- Spelarna ska kunna få olika intryck av spelledarpersonen, utan att spelledaren dikterar det ("Du tycker han verkar nervös, men du tycker mer han verkar drogpåverkad").
Jag förväntar mig inte att mina spelare ska minnas en hel beskrivning, men min förhoppning är att de utifrån beskrivningen ska ha fått ett intryck - ett som de format själva, lite som du eller jag skaffar oss mer eller mindre exakta intryck efter att ha träffat en människa. Vi minns inte alla detaljer i dess utseende...
Är det här begripligt? Tänker jag helt snett?
Ambitionen du har är bra, men frågan är om det är rimlig att göra så. Du, ingen annan heller, kan inte rollspela allt trovärdigt.
Det är bättre, tycker jag, att spelarna faktiskt bildar sig en uppfattning som jag som SL prackat på dem - än att de inte bildar sig någon uppfattning alls.
Ta en situation med en återkommande SLP. I första mötet är hen lite konstig, udda sådär. I andra mötet, som inträffar flera spelträffar senare, är hen dessutom nervös och räddhågsen. Något har skrämt hen, detta är viktigt i scenariot. Men chansen att spelarna uppfattar denna förändring i personlighet hos en påhittad person spelad av en amatörskådespelare vid ett enda tillfälle för flera veckor sedan, den är ju inte så stor. Ibland måste man helt enkelt ta genvägar för att kunna berätta berättelser.
_____
Sen, som en parentes, känns detta tankesätt som en relik från den gamla, djupimmersionistiska krank. Den nya, spelarutmanande krank borde lämna detta »världsupplevande« för att istället vara rak till sina spelare.