Tobbe köttade tuggande riff och stirrade argt på Patriks rygg. Eller Gorgobreaths rygg, som han krävde att de skulle kalla honom hela tiden, till och med på reporna. Sångaren gurglade refrängen i Virgin suicidal bridal, fast det skulle vara clean vocals, och headbangade. Alla hade varit med på att de skulle gifta old school thrash med powermetal när de började repa med Razor Vanguard. Men Gorgobreath var för “trve black metal” för att komma ihåg det när de stod på scen.
Tobbe såg sig över axeln men Hamza var alldeles för inne i trummandet för lägga märke till Gorgobreaths tilltag. Han hade ett konstigt sätt att böja på överkroppen medan han trummade så man såg bara toppen på hans tuperade, mörka hårsvall som böljade bakom pukorna. Tur var väl det, för Hamza var glamrockare. Idag hade han rosa, zebrarandiga tajts, och en spetsförsedd damblus. Inget av dem utstrålade vare sig thrash eller powermetal.
Fredde mötte Tobbes blick över keytaren och såg lika förbannad ut som Tobbe kände sig. Han rörde munnen i ett övertydligt “Va fan?” men fortsatte spela. The show must go on trots allt. Fredde var mest power metal av dem alla med något slags rustningsliknande väst med skinande metallplattor och spetsiga nitar. Och den pärlemorskimrande keytaren.
Plötsligt var basisten Kling framme och ryckte mikrofonen ur Gorgobreths hand. Den store mannen hade slängt upp sin röda bas på ryggen och hans jeansväst lämnade de muskulösa armarna bara för att visa upp de tatueringar han hade fyllt dem med. Gorgobreth tittade upp med något galet i blicken. Tobbe fick en oförklarlig känsla av att han varit på något helt annat existensplan alldeles nyss.
Hamzas trummande tappade tempo när han märkte vad som höll på att ske. Publiken, tjugotalet tonåringar som tagit sig till Möllegården för kvällens drogfria, och byns enda, fredagsarrangemang, var dödstysta inför dramat som utspelade sig framför dem.
“Clean” var allt Kling sa med ett stort pekfinger mot Gorgobreaths taniga bröst. “Clean”.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här idén så jag delar den med er. Kanske nån kan komma på något bra? Kanske är det redan gjort? Jag hänger här för lite och är för lat för att googla.
Var idén kom ifrån vet jag inte men tanken slog mig att det måste finnas ett Venn-diagram där Pendragon och Metal ingår. Det är av män, för män, med bara män i huvudrollerna. Naturligtvis med undantag, men majoriteten av kvinnor är supporting cast. Alla strävar efter att leverera (våld på rätt personer i Pendragon, musik här) och en del strävar efter att uppfylla ett ideal (Chivalric knights i Pendragon, här olika genrers ideal för vad som är true)
Just det där med äktheten är en strävan efter ideal som är ganska sällsynt annars i dagens samhälle. Det mesta nuförtiden är en strävan efter mål (makt, inflytande, pengar, att vinna). Det är väldigt få som är sysselsatta med att uppfylla ideal.
(Ett intressant sidospår, att uppfylla ett ideal är en pågående uppgift som aldrig blir “klar” och därför kan skänka livslång mening åt tillvaron. Alla som ägnat tid åt att uppnå ett mål kan ju bekräfta känslan av tomhet som uppstår när du sitter där på toppen och undrar vad du ska göra härnäst. Här vill jag citera en kille jag träffade på en förlagsfest: “Så står man där, i en gruva i Appalacherna, och tittar på världens äldsta par jeans och undrar: Jaha, vad ska jag göra nu?”)
Men inom metal-världen handlar det alltid om att vara true, att vara äkta. Du kanske vill slå stort och hamna på ett stort skivbolag, men du vill samtidigt fortsätta vara äkta, inte en sellout, i dina kollegors ögon. Ett omöjligt uppdrag, lite som att vara modest i Pendragon.
När jag kom så här långt så insåg jag att man behöver inte ens ändra något från Pendragons lista:
Chaste / Lustful (“Strunta i tjejerna nu och fokusera på musiken”/”Shit vad jag ska ligga!”)
Energetic / Lazy (“Kom igen, söndagsrepa!”/ ”Repa, vi repade ju förra veckan?”)
Forgiving / Vengeful (“Snodde du sprit ur logen, det har väl alla gjort?”/ “Han tog en öl ur vår back för tre år sen, dö!”)
Generous / Selfish (“Klart du kan få kola, det är ju fest”/ “Lägg till att jag ska ha en låda mousserande själv på ridern”)
Honest / Deceitful (“Jag trodde att det var min öl”/ “Öl? Jag har inte sett någon öl. Jag vet inget om någon öl. Vad är öl?”)
Just / Arbitrary (“Klart vi går på först, ni gjorde ju det igår”/ “Ni får gå på först för vi är… I Värmland. Precis”)
Merciful / Cruel (“Fast ni suger så illa kan ni få lira för-förband på tisdag. Jag vet, jag är för snäll.”/ “Er konsert? En trea kanske. Av tio!”)
Modest / Proud (“Äsch, det är väl en helt OK skiva”/ “Det är den bästa thrash-powermetalskivan någonsin!”)
Pious / Worldly (“Trve black metal kräver att du lägger ner din själ”/ “Fan grabbar, ska på svensexa nästa helg så jag missar spelningen i Sunne.”)
Prudent / Reckless (“Hyr nu inga mopeder på Kos. Det händer en olycka så lätt och plötsligt kan ni inte spela på några månader”/ “Kolla, jag kör moped och dricker whiskey direkt ur flaskan!”)
Temperate / Indulgent (“Jag är vegeterian för att kött gör dig slö.”/ “Kolla, jag ska ha pizzan med fläskfilé, salami, oxfilé, skinka, räkor, musslor, pommes och kebabsås. Med extra kebab.”)
Trusting / Suspicious (“Läsa det? Nä, säger du att det är ett bra kontrakt så tror jag dig.”/ “Vi skriver inte under någonting förrän vår advokat kollat på det.”)
Valorous / Cowardly (“Håll min öl så tar jag ett snack med de där punkarna, sådär får man ju inte göra.”/ “Fan, raggarna är här, var är nödutgången?”
Just jakten på idealet passar ju fint med Glorybonus-systemet för Chivalric knights. Naturligtvis specat för genrer:
Glam-rocker: Lustful, Generous, Proud, Indulgent
Black Metal: Vengeful, Temperate, Pious, Honest
Punkrocker: Proud, Reckless, Indulgent, Suspicious
Crust punk: Lazy, Worldly, Reckless, Trusting
Thrasher: Energetic, Vengeful, Reckless, Valorous
Etc.
Det stora bekymret, om man gör ett rollspel av det, är ju vad ska karaktärerna göra? I Pendragon är det ju givet vad riddare gör. Men hårdrockarna? Man kan ju göra som i tv-spelet Brütal Legend och låta dem bli fantasyriddare vilket gör Pendragonprallellen ännu enklare. Som musiker istället så är det ju spela shower (där publiken och dess reaktioner är monstren/motståndet?) och navigera rodie-manager-groupies-skivbolagsrepresentanter-etc-världen som är det man gör.
(Det behövs naturligtvis en grym bandnamnsgenerator)
Jag har ingen aning. Men jag kände att jag var tvungen att dela med mig.
Tobbe såg sig över axeln men Hamza var alldeles för inne i trummandet för lägga märke till Gorgobreaths tilltag. Han hade ett konstigt sätt att böja på överkroppen medan han trummade så man såg bara toppen på hans tuperade, mörka hårsvall som böljade bakom pukorna. Tur var väl det, för Hamza var glamrockare. Idag hade han rosa, zebrarandiga tajts, och en spetsförsedd damblus. Inget av dem utstrålade vare sig thrash eller powermetal.
Fredde mötte Tobbes blick över keytaren och såg lika förbannad ut som Tobbe kände sig. Han rörde munnen i ett övertydligt “Va fan?” men fortsatte spela. The show must go on trots allt. Fredde var mest power metal av dem alla med något slags rustningsliknande väst med skinande metallplattor och spetsiga nitar. Och den pärlemorskimrande keytaren.
Plötsligt var basisten Kling framme och ryckte mikrofonen ur Gorgobreths hand. Den store mannen hade slängt upp sin röda bas på ryggen och hans jeansväst lämnade de muskulösa armarna bara för att visa upp de tatueringar han hade fyllt dem med. Gorgobreth tittade upp med något galet i blicken. Tobbe fick en oförklarlig känsla av att han varit på något helt annat existensplan alldeles nyss.
Hamzas trummande tappade tempo när han märkte vad som höll på att ske. Publiken, tjugotalet tonåringar som tagit sig till Möllegården för kvällens drogfria, och byns enda, fredagsarrangemang, var dödstysta inför dramat som utspelade sig framför dem.
“Clean” var allt Kling sa med ett stort pekfinger mot Gorgobreaths taniga bröst. “Clean”.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här idén så jag delar den med er. Kanske nån kan komma på något bra? Kanske är det redan gjort? Jag hänger här för lite och är för lat för att googla.
Var idén kom ifrån vet jag inte men tanken slog mig att det måste finnas ett Venn-diagram där Pendragon och Metal ingår. Det är av män, för män, med bara män i huvudrollerna. Naturligtvis med undantag, men majoriteten av kvinnor är supporting cast. Alla strävar efter att leverera (våld på rätt personer i Pendragon, musik här) och en del strävar efter att uppfylla ett ideal (Chivalric knights i Pendragon, här olika genrers ideal för vad som är true)
Just det där med äktheten är en strävan efter ideal som är ganska sällsynt annars i dagens samhälle. Det mesta nuförtiden är en strävan efter mål (makt, inflytande, pengar, att vinna). Det är väldigt få som är sysselsatta med att uppfylla ideal.
(Ett intressant sidospår, att uppfylla ett ideal är en pågående uppgift som aldrig blir “klar” och därför kan skänka livslång mening åt tillvaron. Alla som ägnat tid åt att uppnå ett mål kan ju bekräfta känslan av tomhet som uppstår när du sitter där på toppen och undrar vad du ska göra härnäst. Här vill jag citera en kille jag träffade på en förlagsfest: “Så står man där, i en gruva i Appalacherna, och tittar på världens äldsta par jeans och undrar: Jaha, vad ska jag göra nu?”)
Men inom metal-världen handlar det alltid om att vara true, att vara äkta. Du kanske vill slå stort och hamna på ett stort skivbolag, men du vill samtidigt fortsätta vara äkta, inte en sellout, i dina kollegors ögon. Ett omöjligt uppdrag, lite som att vara modest i Pendragon.
När jag kom så här långt så insåg jag att man behöver inte ens ändra något från Pendragons lista:
Chaste / Lustful (“Strunta i tjejerna nu och fokusera på musiken”/”Shit vad jag ska ligga!”)
Energetic / Lazy (“Kom igen, söndagsrepa!”/ ”Repa, vi repade ju förra veckan?”)
Forgiving / Vengeful (“Snodde du sprit ur logen, det har väl alla gjort?”/ “Han tog en öl ur vår back för tre år sen, dö!”)
Generous / Selfish (“Klart du kan få kola, det är ju fest”/ “Lägg till att jag ska ha en låda mousserande själv på ridern”)
Honest / Deceitful (“Jag trodde att det var min öl”/ “Öl? Jag har inte sett någon öl. Jag vet inget om någon öl. Vad är öl?”)
Just / Arbitrary (“Klart vi går på först, ni gjorde ju det igår”/ “Ni får gå på först för vi är… I Värmland. Precis”)
Merciful / Cruel (“Fast ni suger så illa kan ni få lira för-förband på tisdag. Jag vet, jag är för snäll.”/ “Er konsert? En trea kanske. Av tio!”)
Modest / Proud (“Äsch, det är väl en helt OK skiva”/ “Det är den bästa thrash-powermetalskivan någonsin!”)
Pious / Worldly (“Trve black metal kräver att du lägger ner din själ”/ “Fan grabbar, ska på svensexa nästa helg så jag missar spelningen i Sunne.”)
Prudent / Reckless (“Hyr nu inga mopeder på Kos. Det händer en olycka så lätt och plötsligt kan ni inte spela på några månader”/ “Kolla, jag kör moped och dricker whiskey direkt ur flaskan!”)
Temperate / Indulgent (“Jag är vegeterian för att kött gör dig slö.”/ “Kolla, jag ska ha pizzan med fläskfilé, salami, oxfilé, skinka, räkor, musslor, pommes och kebabsås. Med extra kebab.”)
Trusting / Suspicious (“Läsa det? Nä, säger du att det är ett bra kontrakt så tror jag dig.”/ “Vi skriver inte under någonting förrän vår advokat kollat på det.”)
Valorous / Cowardly (“Håll min öl så tar jag ett snack med de där punkarna, sådär får man ju inte göra.”/ “Fan, raggarna är här, var är nödutgången?”
Just jakten på idealet passar ju fint med Glorybonus-systemet för Chivalric knights. Naturligtvis specat för genrer:
Glam-rocker: Lustful, Generous, Proud, Indulgent
Black Metal: Vengeful, Temperate, Pious, Honest
Punkrocker: Proud, Reckless, Indulgent, Suspicious
Crust punk: Lazy, Worldly, Reckless, Trusting
Thrasher: Energetic, Vengeful, Reckless, Valorous
Etc.
Det stora bekymret, om man gör ett rollspel av det, är ju vad ska karaktärerna göra? I Pendragon är det ju givet vad riddare gör. Men hårdrockarna? Man kan ju göra som i tv-spelet Brütal Legend och låta dem bli fantasyriddare vilket gör Pendragonprallellen ännu enklare. Som musiker istället så är det ju spela shower (där publiken och dess reaktioner är monstren/motståndet?) och navigera rodie-manager-groupies-skivbolagsrepresentanter-etc-världen som är det man gör.
(Det behövs naturligtvis en grym bandnamnsgenerator)
Jag har ingen aning. Men jag kände att jag var tvungen att dela med mig.