Nu som forumsinlägg. Ganska långt. Läs om ni vill
<font size="6"> Tellakhas huvudintrig </font size>
Här beskrivs rollspelet Tellakhas metaplot. Tellakhas är tänkt att vara ett mörkt exotiskt fantasyrollspel. Stämningen kan vägas upp en aning utav att det är möjligt att för en stund bekämpa ”ondskan” i världen. I det stora hela kommer dock den mörka sidan växa sig starkare för att slutligen förgöra världen.
Den kända fysiska världen består utav en begränsad övärld som för tillfället styrs utav ett och samma kejsardöme vilket har gett namn till spelet: Tellakhas.
Samhället i spelvärlden är till stor del baserat på feodaljapan, ett strikt samhälle med många ritualer. Kejsardömet styrs utav en kejsare vilken är en reinkarnation utav en gudavarelse. Många nivåer utav sanningar skall finnas i samhället och initationsriterna för att nå de högsta hemligheterna är många och komplicerade.
Religionen bygger på dyrkan utav otaliga gudar och andar som både tar och ger från människan. Gudarna ses som både välvilliga och ondsinta och människorna lever på deras nåd.
De stora intrigena i spelvärlden består utav konspirationer på hög nivå mellan kejsardömets furstar och höga andar.
Mytologin </font size>
Denna värld, samt alla tidigare och kommande världar, existerar i världshavet Uthamashtah. Däri skapar de största utav gudarna, skapargudarna Artakhaserna, världarna och däri går även alla världan under.
<font size="4"> Den första världen </font size>
För mycket länge sedan, många världar innan denna, kanske i början utav tiden, skapade Artakhaserna en mycket storslagen värld. En utav skapargudarna Aphosth lyckades dock inte lika bra som de övriga i sitt hantverk. Istället började han se på de övriga gudarnas skapelser med avundsjuka.
Aphosth började i hemlighet att förvrida de övriga gudarnas skapelser. Till att börja med nöjde sig Aphosth med att göra mörka avbilder utav de andra gudarnas skapelser. När detta inte längre roade honom började han förstöra vad de övriga gudarna gjort. Mycket tid han gå under innnan Aphost till slut skickades ned i världshavets djup, utslängd utav de andra gudarna.
De kvarvarande Artakhaserna började att återbygga sin skadade, men ännu inte dödsdömda, värld.
Aphost som inte hade gett sig av såg dock fortfarande på världen från Uthamasthas djup, nu med desto ondare tankar. Han viskade i öronen på stora ledare och andar i världen att de skulle vända sig mot varandra. Offren gjordes giriga och övertalades att öka sin egen makt i världen. Detta ledde till att Artakhasernas sista försök att rädda världen misslyckades. Världen gick under i krig och förstörelse.
Att Aphost lyckades förstöra vad alla de andra gudarna skapat gjorde honom nöjd. På så sätt kunde han hämnas på de som stängt ute honom.
Efter att världen hade gått förlorad försökte Artakhaserna få tag i och fånga Aphosth, men misslyckades, för Uthamashtas har oändliga djup och vidder att gömma sig i. Istället låg den utstötte guden kvar i de mörka djupen. Där samlade han på sig utav vad som kom fallande ned utav världen han förstört.
<font size="4"> Den andra världen </font size>
Artakhaserna, som gav upp hoppet att hitta Aphosth, fortsatte att skapa sin nästa värld i hoppet om att deras ovän skulle vara nöjd med vad han åstadkommit, även om de fortfarande höll ett oroligt vakande öga mot världshavets vidder.
En lång tid dröjde utan att Aphost syntes till och gudarna forstatte sitt arbete med en ny värld, men när denna hade börjat ta form visade sig Aphost igen. Utav vad han lyckats skrapa åt dig utav den gamla världen hade han format hemska varelser och bestar. Dessa skickade han upp till den nyskapta världen för att förstöra den. Detta var något Artakhaserna inte var förberedda på. Ytterligare en värld gick under.
Åter igen kunde Aphost ta åt sig utav vad som föll ned utav den döende världen för att göra det till förvridna och illvilliga förlöjliganden utav de övriga gudarnas skapelser.
<font size="4"> De följande världarna </font size>
När Artakhaserna igen började skapa placerade de i havet många mäktiga varelser som skulle hålla bort Aphosth skapelser från den nya världen. Detta hindrade dock aldrig Aphosth från att driva igenom sina planer, även om det försvårade dom. I hemlighet smög sig varelser upp från djupen upp på land där de spred skräck och förvirring. Vissa var vildsinta bestar andra var mycket listiga varelser som visste hur Artakhaserna skapelser kunde vändas mot varandra.
Aphost hade nu hittat det han var bra på. Gudomen hade större makt att förvrida och förstöra än han hade skaparkraft och hans instrument bara ökade i och med förstörandet utav nya världen.
I fortsättningen fick Aphosth många världar att går under. Örike efter örike dukade under och dess spillror hamnade i Aphosths händer. Uthamasthas djup blev till en plats där ruiner utav många storslagna världar samlades. Antingen stod de som minnen och bevis på vad som en gång hänt ovanför deras nuvarande plats, eller så vanställdes de till något som återigen skickades upp till ytan. Den nya formen kunde antingen vara hemsk och förskräcklig eller mycket lik den gamla för att förvirra och föra andra bakom ljuset.
<font size="4"> Kunskap om Artakhasern </font size>
Berättelsen ovan om Artakhaserna är inte spridd bland Tellakhaserna. Den bild Tellakhas invånare har utav Artakhaserna är den att de ses som några avlägsna mystiska gudar som en gång för mycket länge sedan skapade världen i världshavet Uthamashta. De anses inte vara värda att kontakta eftersom de har fullgjort sin roll i och med skapelsen och är så upphöjda att de inte lyssnar på enskilda människors böner. Aphosth är ännu mer bortglömd, ända till den grad att han inte ens är känd för människorna, vilket han kanske aldrig varit.
Legenderna </font size>
Även när denna värld skapades gjordes det utav Artakhasernas och den här världen kommer säkerligen också att förstöras utav Aphosth.
Efter människorna skapats reste sig på världens öar flera riken. I en del utav världen samlades sju halvgudar, kallade de Sju. Tillsammans skapade de kejsardömet Shurath utav de mindre rikena Ephamost, Khudhamasth och Ishduhr.
Shurath var ett framgångrikt kejsardömena som glänste över andra riken. Dess folk levde gott, utan krig, sjukdommar och svält under styret utav de Sju. Ledarna lyssnade på sitt folk som inte hade något emot att styras utav någon som såg till deras bästa.
<font size="4"> Splittrandet utav de Sju </font size>
Även Shurath fick sin del utav Aphosths inflytande. De Sju vändes mot varandra genom en blodig kupp. En utav de Sju såg sin chans att ta makten. Nu när kejsardömet hade enats behövde han inte längre de andras hjälp. Eftersom kuppmakaren inte själv kunde göra sig av med de övriga försökte han få med sig ytteligare två utav de Sju på sin sida, vilket lyckades.
Kuppen var dock inte helt felfri. Den överaskade återstoden utav de Sju hade börjat bli misstänksamma och hade förberett sig på något liknande. Resultatet utav kuppen blev att upprorsmakarna tog makten, men de lyckades endast göra sig av med en utav sina fiender. Resten utav de Sju flydde åt olika håll och lyckades gömma sig.
<font size="4"> Kriget med Matharkams </font size>
En utav de Sju flydde över haven till ett rike kallat Matharkams, en avlägsen granne i väster till Shurath. Hon tog sig snabbt in i de inre kretsarna utav Matharkams styre. Gudinnan erbjöd sina hjälp till Matharkhams härskare om denna i sin tur hjälpte henne att hämnas. Efter att ha lagt fram ett förslag om erövring utav Shurath till härskaren startades förberedelserna för krig.
Härskaren utav Matharkhams var även han en gudomlig varelse levandes bland människorna. Tillsammans med gudinnans hemligheter om Shurath och Matharkhams krigsmakt skulle hämden bli hårt mot kuppmakarna.
Shurath överaskades utav anfallet från Matharkams, men stod inte helt oförberett, en armé hade börjat byggas upp för att verkliggöra de nya ledarnas stora planer för kejsardömet.
Kriget blev hårt och långvarigt. Till slut kunde inte den bortjagade gudinnan förmå Matharkams ledare att fortsätta striderna. Den Matharkamsiska armén drog sig ur Shurath, men stor förödelse hade redan gjorts.
Utrdragandet berodde främst på stora oroligheter i Matharkams själv där trupper behövdes för att ställa saker till rätta. Mycket underliga och förskräckliga saker hade börjat ske i Matharkams efter att kriget hade nått sin kulmen. Detsamma skedde samtidigt även i Shurath . Bergen och landet tycktes ha blivit sjuk eller ondsint. Jorden omformade sig. Öar sjönk och jordbävningar blev något som skedde dagligen. Upp ur marken och havet steg vulkaner. Från djuphaven kom många olika förskräckliga odjur. Värst drabbades Shurath, men även Matharkams led svårt. Självklart var allt detta en del i den bortglömda Artakhasen Aphosths verk.
<font size="4"> Slutet </font size>
Motgången vände i de båda rikena till framgång när de som var kvar av de Sju samt Matharkams ledare kunde koncentrera sig på det nya hotet. Monstren dödades eller jagades bort, antingen ut i vildmarker, eller ned i havet som de en gång kommit ifrån. Mycket utav denna insats gjordes utav halvgudarna själva eftersom deras riken var slagna i spillror, och de som inte fick hjälp gick helt enkelt under, förutom i vissa ovanliga fall.
När monsten jagats bort återstod en lång tid utav återhämtning. När kejsardömets armar höggs av blev dess folk isolerade. Medan tiden gick glömde de bort kejsardömet och nya riken började skapas. Shurath blev till slut en avlägsen historia, endast en legend.
<font size="4"> Vad de flesta tror </font size>
Den allmänna berättelsen om de Sju säger att de avvikande utav dessa dog i kriget mot Matharkams. Denna version är spridd utav de återstående tre (från och med nu kallas upprorsmakarna de Tre) som nu styr. Syftet med denna lögn är självklart att inte förstöra kejsarens rykte, men det får även andra effekter. De andra Sjus rörelser blir mindre trovärdiga. Att någon avlägsen gud kallad Aphosth är inblandad i hela historien misstänker ingen. Ingen utav de Sju har någonsin gjort det.
Historien </font size>
Någon gång vände förfallet till framgång efter Shuraths upplösning. Ur den oreda som rådde reste sig människorna. De hade tappat kontakten med omvärlden, glömt bort sin historia och religion.
De gamla kartor som fanns kastades eller glömdes bort. De stämde inte längre och var inte till någon nytta. Världen hade bytt form.
<font size="4"> De nya rikena </font size>
De nya rikena som tog form liknade de från Shurath, fast mer som under tiden innan Shurath, eftersom de från början var isolerade och inte enade i ett kejsardöme. Alla skapades de utav människor med berättelserna om Shurath som en förebild någonstans i bakhuvudet. Nya furstar tog rollen som ledare över folket. Runt sig samlade de sina trognaste tjänare, som hjälpte dem att styra de nya rikena.
Riket Mehatharras på ön Thramas blev det dominerande riket i den nya tidsåldern, och skulle förbli så fram till kejsardömets Tellakhas uppgång. Thramaserna var de som knöt kontakt med andra öar först. Där hade kunskapen om skeppsbygge och sjöfart bäst bevarats efter fallet. Den avgörande faktorn för framgången var dock att detta rike leddes utav en utav de utstötta från de Sju.
Ithalkhad, som senare skulle bli centrum för kejsardömet Tellakhas, var under denna tid en utav de folkrikare rikena, men saknade särskilda kunskaper och resurser. Riket var ännu ingen makt att räkna med, trots att det i hemlighet leddes utav de Tre. Detta var dock något som skulle komma att ändras.
<font size="4"> Ithalkhads uppgång </font size>
Under ledningen utav de Tre växte sig Ithalkhad starkare för varje dag. Furstendömet hade få resurser och var för tillfället en avkrok i världen jämfört med det dominerande riket Mehatharras.
Ledaren för de Tre, han som en gång inlett planerna om uppror mot de sju, gav sig själv titeln kejsare och namned Kahud Masuth (kejsar Masuth). Han förklarade för sina tjänare och trogna att han skulle bilda det nya kejsardömet, Tellakhas (det nya kejsardömet).
Kejsaren gav sina två medhjälpare viktiga maktpostitioner. En fick styra prästerskapet och en fick i uppgift att finna de övriga utav de Sju. Under de Tres ledning skulle de omkringliggande rikena kuvas. Genom krig, hot och diplomati lyckades kejsardömet växa sig riktigt stort.
<font size="4"> Det Thramanska kriget </font size>
Alltmer växte spänningen mellan rikena Mehatharras och Tellakha. Mehatharras hade länge varit det mäktigaste riket runt Thasanhavet, men nu hade Tellakhas börjat knappa in.
Till slut satte en tellakhasisk flotta fart mot mehaterrasiska vatten. Detta inledde ett femårigt krig, mestadels utspelat på Thasanhavet (havet mellan det nuvarande kejsardömets huvudöar). Tellakhas vann ett avgörande sjöslag då större delen utav fiendes flotta nedgjordes. Efter detta flyttades striderna till ön Thramas där Mehatharras huvudstad Mehakhashamath belägrades. Belägringen varade två år. När slutligen stadens murar rämnade tog det inte lång tid innan resten utav den kända världen böjde sig för kejsardömet. Inom några få år lydde hela den kända världen under ett kejsardöme. Mehatarras ledare fanns det dock inget spår kvar av när kejserliga trupper intog palatset i Mehakhashamath.
<font size="4"> Nuläget </font size>
Riket Mehatharras styrdes utav en utav de sju som lyckats fly från kuppen innan riket Shuraths fall. Detta är inte känt, men mistänks, utav de Tre. Den utav de Sju som flydde bort från kejsardömet till riket Matharkams lever fortfarande där och planerar ytterligare hämd. Allt är en del i gudomen Aphost plan.
(NT)
. Min förra text var visserligen 20 gånger längre (faktiskt) än den jag skickade in nu, så jag tyckte det var värt ett försök i varje fall .
) men jag hoppades på lite respons i varje fall och på något ställe måste man ju börja. Försöka är ju aldrig fel.
.