Nekromanti Metaspel som tankesätt

[Rickard]

Det kommer att komma tre inlägg som är en reflektion som jag fick när jag snackade rollspel med en kompis. Diskussionen handlade om hur man ska få spelarna att omfamna en genre men ju mer jag började filosofera, desto mer bredde ämnet ut sig över flera områden. Skriv gärna ned tankar som du får när du läser vidare, exempelvis om du ser en situation framför dig där det jag skriver om kan inträffa, om du får idéer till en regel eller om du direkt börjar tänka på ett rollspel som handlar om just det jag tar upp. Jag är intresserad av alla sorts tankar som denna text genererar. Dock undanbeder jag argument varför metaspel är dåligt då sådana tankar inte tillför någonting.

Metagaming is what happens when players use personal knowledge in a game that their characters would never know. Metagaming is something to be avoided. Forcing players to crack a code is another form of metagaming, or playing outside the game. It has no place in roleplaying.

Bakgrund
Att metaspel är dåligt är någonting som vi många från barnsben blir matade med. Metaspel i rollspel är att göra någonting utifrån ett perspektiv som rollpersonen aldrig kan ha upplevt. Det kan vara saker som att passa sig för en fälla då spelaren har hört att en tidigare rollperson har fastnat i den, det kan vara att spelaren använder sig av färdigheter från sitt riktiga liv eller gör beslut baserat på vetskapen att spelledaren aldrig dödar rollpersoner.

Jag tänker inte argumentera över huruvida metaspel är bra eller dåligt. Det jag vill visa upp är hur metaspel används beroende på hur man spelar rollspel. Att tänka sig meta som dåligt är vanligt i grupper där karaktärsgestaltandet är i fokus. På den andra sidan av "skalan" har vi vissa indiespel* som istället fokuserar på berättelsen. Dessa spel kräver att spelaren alltid är meta och tänker utifrån ett perspektiv och tar beslut för att göra en så bra historia som möjligt, istället för att utgå från vad rollpersonen skulle ha gjort. Med andra ord är deltagarna regissörerna istället för att vara huvudpersonerna i berättelsen. Detta är något som man måste acceptera för att kunna njuta av dessa typer av spel.

* Zombie Cinema, Det sjätte inseglet, Berättelser från Staden, Primetime Adventures, Solar System. Med andra ord, spel som är spelledarlösa eller som åtminstone låter spelarna sätta scener.

/Han som inte har spelat eller ens läst de två sista spelen så han chansar lite där

 

[Rickard]

Genremässig meta

The players have preconceptions. You will have to adapt to these preconceptions, and you will turn them to your advantage. Basically, the meta play is everything that goes around in the physical world between the players and the game master. /.../ The meta play can and should be exploited to achieve effects in the game.

Genremässig meta
För en tid sedan skapade jag en tråd där jag funderade kring vad actionrollspelet Feng Shui och Star Wars hade gemensamt, då jag alltid har upplevt medryckande actionkänsla i båda rollspelen. Detta trots att de är rätt olika rent regel- och världsmässigt. Vad jag ville få fram var att spelen förmedlar ett tankemönster som sätter stämningen. Någonstans i bakskallen har spelarna i åtanke att det är action och gör handlingar därutefter. Att göra på det viset är ingenting annat än att tänka utifrån ett metaperspektiv. Att vara meta på detta sätt är inte heller någonting som är unikt för just actiongenren utan förekommer även i intrigerande spel så som Vampire eller skräckrollspel i stil med Call of Cthulhu. I det sistnämnda spelet finns det en osagd regel att rollpersonerna ska undersöka en oroande företeelse än att göra det mest logiska och dra ifrån platsen för att skydda sitt eget liv.

Genom att få spelarna att tänka meta på detta sätt kan spelledaren få till bättre spelsessioner för just den typen av spel. Spelledaren kan med enkla medel, exempelvis ge referenser till filmer, spel och litteratur, skapa ett visst tankesätt. Inte ens fantasygenren är undantaget detta metatänk, där rollpersonerna i regel ska förväntas vara hjältar som tar på sig alla äventyr som de ställs inför. Erfarna spelare har redan förutbestämda meningar i hur de ska spela vissa rollspel. Att slita fram Eon, Chock eller Paranoia kommer att skapa helt olika tankar i vad spelomgången kommer att handla om.

/Han som vill poängtera att typiska rollspelskonventioner och denna typ av genremässigt metatänk är i princip samma sak

 

[Rickard]

Influera med hjälp av meta

Influera med hjälp av meta
Någonting som jag har funderat kring de senaste åren är hur jag som spelskapare ska kunna påverka läsaren till att ta upp vissa tankesätt. Tankesätt som underlättar att använda reglerna i olika situationer, tankesätt som gör det lättare för spelledaren att tänka ut konsekvenser av rollpersonernas agerande, tankesätt som hjälper spelledaren att skapa en viss typ av stämning. Genom att förmedla metatankar tror jag att spelskaparen kan uppnå detta och även skapa en större acceptans för vissa typer av regler som en läsare normalt kanske inte skulle acceptera. "Det här verkar löjligt, men eftersom det är pulp så funkar det."

Inte bara spelledaren går att influera på detta sätt. Även hur spelarna använder regler går att påverka. Säg att rollpersonerna Strid som färdighet, vilken innefattar all typ av strid. Genom att låta rollpersonerna vara en ninja, en kommandosoldat eller en noirdetektiv kommer beskrivningen att variera av hur färdigheten Strid används. Med andra ord går det att göra väldigt generella färdigheter som blir säregna beroende på vilken typ av arketyp som spelaren har valt att spela. Det kräver dock att arketypen är väldigt tydlig. Att exempelvis ha en fantasykrigare är inte tillräckligt för att kunna särskilja färdigheter på detta sätt. På samma sätt krävs det att genren för spelet är väldigt tydlig, för att kunna skapa rätt metatänk hos spelaren.

/Han som kan säga att citaten inte direkt har något med texten att göra, annat än att det handlar om metaspel, men tyckte att det var roligt att ha såpass två helt olika åsikter från två olika spelstilar

 

[Petter42]

Trevligt ämne. Dock har jag en tenta under veckan, så jag har inte riktigt tid att tänka eller skriva ett ordentligt inlägg, men det kanske kommer. Under tiden tänker jag bara tappa en länk som jag tyckte var relevant.

 

[solvebring]

Jag vet inte riktigt vad du har tänkt dig för gensvar på detta, men skit samma. Jag gillar tråden, för den säger mycket vettiga saker. Ditt resonemang känns vettigt helt enkelt och man kan inte göra annat än att hålla med.

"Metanivån" kan vara så mycket och det kan både hjälpa och stjälpa. Allt beror på sammanhanget. Att metaspelande är fel och borde undvikas är en gammal lögnaktig slagdänga. Som vi sagt i andra trådar om metaspelande så finns det bra och dåligt sådant, vilket inte kan avgöras av någonting annat än spelets egna konventioner och spelgruppens förväntningar.

 

[RasmusL]

.

 

[solvebring]

Alltså, du svarar mer eller mindre på allt du säger och jag tycker egentligen inte det finns så mycket att tillägga än det Han skrivit.

Det jag menade var förövrigt det att det är synd att metaspel oftast förknippas med någonting dåligt då det inte alls behöver vara det - speciellt inte eftersom det finns spel som helt och håller bygger på metaspelet. Sedan så existerar det alltid en metanivå, det går inte att undvika. Frågan är vad man gör med den, vad man vill med den osv.

Men hm, nå, jag bara svamlar jag också. Var det något speciellt du ville ta upp när du svarade mig som du vill att jag skulle svara på - eller var det bara rent allmänt?

 

[RasmusL]

Håller med, inte mycket substans i det jag skrev, plockar ner det för att inte späda ut råden i onödan (poängen jag försökte få fram uteblev tydligen). Att jag svarade på dig handlade bara om lite IO från min sida gällande hur forumet fungerar.

Ang det du skrev känns definitionen av meta väldigt luddig. Egentligen bör allt spel alltid och utan undantag vara metaspel om man följer resonemanget i första posterna. Är definitionen då för bred?

 

[solvebring]

Håller med, inte mycket substans i det jag skrev, plockar ner det för att inte späda ut råden i onödan (poängen jag försökte få fram uteblev tydligen).

Nej, men fan vad trist... Det tycker jag inte alls du hade behövt göra. Nu känns det ju som att jag välkomnar dig till forumet genom att ge dig kalla fötter.

Kort sagt menade jag inte alls att såga ditt inlägg eller något sådant. Jag tyckte bara att du svarade dig själv så bra att det inte fanns något jag ville tillägga än sådant som Han redan tagit upp. Och sedan så var det bara det att jag inte fattade om du egentligen ville ifrågasätta mig eller inte. Och varför jag skrev: "jag bara samlar jag också" syftade mer på att "jag känner precis om mitt inlägg som du gör om ditt" utan att värdera ditt inlägg på något sådant vis.

Kort sagt: Jag tycker det var synd att du tog bort ditt inlägg, det var inga fel på det annat än att jag inte förstod om det fanns en fråga eller inte. Och om jag på något sätt formulerade mig så att du tog illa upp och det var därför du tog bort inlägget så ber jag ärligen om ursäkt.

Att jag svarade på dig handlade bara om lite IO från min sida gällande hur forumet fungerar.

Aha, okej. Well, no harm done. Kör i vind bara, och välkommen till forumet! :gremdrink:Nytt blod är alltid gott.

Ang det du skrev känns definitionen av meta väldigt luddig. Egentligen bör allt spel alltid och utan undantag vara metaspel om man följer resonemanget i första posterna. Är definitionen då för bred?

Hm, sant, på sätt och vis och allt är så klart beroende på infallsvinkel, men jag skulle säga att meta alltid finns, så klart; det finns alltid en metanivå det kommer man ju inte undan. Och ja, det kommer alltid att förekomma metaspelande, antingen medvetet eller undermedvetet, och antingen sådant som inte gynnar spelet på ett positivt sätt eller sådant som gör det.

I inlägget du tog bort så tog du till exempel upp det här med: "Är det okej att metaspela om det är för att hålla ihop gruppen?". Jag själv skulle säga ja, det tycker jag är positivt metaspelande eftersom spelet vinner på det. Är det ett rollspel där det handlar om att spela som en grupp och uppleva hela spelet som en grupp; spelet kanske till och med kretsar kring sammansättningen av en grupp - nå, ja då är det ju till spelets fördel, handlar inte om egen vinning osv. Sedan finns det många som kör stenhårt på att ingenting - i största möjliga utsträckning - får metaspelas. De spelar hellre så att hela gruppen splittras om det nu faller sig så än att de metaspelar. Jag har spelat med båda speltyperna och måste väl säga att jag föredrar det första om det är ett spel som mår bra av det.

Och det är ju det som "metaspelande - bra eller dåligt?" egentligen handlar om: "Mår spelet bra av det eller inte? ... Kommer vi att få ett bättre mer välfungerande spel om vi metaspelar moment X eller tvärtom?" Är det så, ja men, metaspela moment X då. Blir spelet sämre av moment Y så försök undvika sådant metaspel då.

Alltså, det finns bra och dåligt metaspelande, och vad som bestämmer bra/dåligt ytterst är ju spelgruppen - vad folk tillåter och inte. Fast samtidigt så har ju spelet i sig ofta en klar linje kring vad för slags metaspelande som passar bättre eller sämre. Och sedan så finns det metaspelande som aldrig är bra. Att spelaren till exempel spelar fegt för att han/hon vet vad som ska hända eller har läst om monstret i monsterboken och vet att den åsamkar X skada (som vore oerhört tråkigt för mina X KP) är för mig alltid pissigt metaspelande - det gynnar ingenting förutom spelaren själv som bryr sig mer om sin RP's liv än helheten.

På det har vi ju spel som mer eller mindre sker på metaplanet. Berättelserollspel är sådana att det är spelarna och vad spelarna kan åstadkomma som står i fokus före någonting annat, eftersom spelarna är de som bygger berättelsen. Där finns det ju även mekanik som kretsar kring spelarna istället för rollpersonerna osv.

Så, allt spel är ju meta på det viset att spelet inte kan fungera utan spelarna, på det viset att det saker utanför fiktionen måste vara för att fiktionen ska kunna vara. Skillnaden så som jag ser det, mellan vad jag räknar som påtaglig meta och inte är vart fokus ligger; ligger det till exempel mer hos spelarna runt bordet eller hos rollpersonerna som spelarna spelar?

/solvebring som tror att han tappade bort sig själv på vägen. Det var väldigt svårt att skriva detta, för det är svårt att förstå - kände mig lite filosofisk nästan. Fast det är hur som haver väldigt, väldigt intressant, även om det är krångligt.

 

[RasmusL]

Håller med, inte mycket substans i det jag skrev, plockar ner det för att inte späda ut råden i onödan (poängen jag försökte få fram uteblev tydligen).

Nej, men fan vad trist... Det tycker jag inte alls du hade behövt göra. Nu känns det ju som att jag välkomnar dig till forumet genom att ge dig kalla fötter.

Kort sagt menade jag inte alls att såga ditt inlägg eller något sådant. Jag tyckte bara att du svarade dig själv så bra att det inte fanns något jag ville tillägga än sådant som Han redan tagit upp. Och sedan så var det bara det att jag inte fattade om du egentligen ville ifrågasätta mig eller inte. Och varför jag vv skrev: "jag bara samlar jag också" syftade mer på att "jag känner precis om mitt inlägg som du gör om ditt" utan att värdera ditt inlägg på något sådant vis.

Kort sagt: Jag tycker det var synd att du tog bort ditt inlägg, det var inga fel på det annat än att jag inte förstod om det fanns en fråga eller inte. Och om jag på något sätt formulerade mig så att du tog illa upp och det var därför du tog bort inlägget så ber jag ärligen om ursäkt

Ingen fara, ditt inlägg fick mig bara att läsa om det jag skrivit och jag blev lite irriterad över att jag med så många ord helt lyckats missa de poänger jag ville få fram. Dumt att ta bort inlägg i en diskussion och jag ber om ursäkt för detta, men för de som ej läst det kan jag intyga att det inte var särskilt relevant. Jag tyckte iaf inte att du uttryckte dig otrevligt eller mönstrande så ingen ursäkt behövs! Lite off topic detta, ledsen för det!

 

[Rickard]

Under tiden tänker jag bara tappa en länk som jag tyckte var relevant.

Kanske inte hade jättemycket om metaspel, även om det nämndes som en grundbult i indiespel. Fast videon var intressant, så den tackar jag för.

/Han som nyligen insåg vikten av att vara en berättare i indiespel istället för att vara en gestaltare och hur stor skillnad det är rent tankemässigt när man spelar

 

[Rickard]

Håller med, inte mycket substans i det jag skrev, plockar ner det för att inte späda ut råden i onödan (poängen jag försökte få fram uteblev tydligen).

Lite svårt att späda på en tråd med få svar.

Egentligen bör allt spel alltid och utan undantag vara metaspel om man följer resonemanget i första posterna. Är definitionen då för bred?

Jag funderade på det här. Att definitionen av metaspel är olika för olika grupper (alt. spelstilar), märks av de citat som jag har tagit med. Jag ser det inte så mycket som att urlaka definitionen utan mer vad personens syfte med sin definition av termen är. I Jeepforms ordlista ser vi att de har som exempel på en visst typ av metaspel som jag aldrig skulle kunna ha tänkt på att utnyttja: "If there is an important hockey game the same evening as the game, can the players' desire to learn its outcome during the game be exploited in any way?"

Jag tycker att läsa om sådant är kittlande att läsa, för det ger mig en aning om en annan spelstil.

/Han som tycker det är synd att Elmrig strök inlägget då han faktiskt bad om tankar som man fick medan man läste inläggen