Nekromanti Militärfetischism kontra cyberpunk

[Jerry Sköld]

Jag tänkte först att detta skulle vara en respons till "välbehövlig läsning för alla wannabes", men eftersom ämnet är större än så, så gör det sig nog bättre som en självständig post.

Mitt aber: Vad händer med NeoTech?
Jag har älskat cyberpunkgenren ända sedan jag från början kom i kontakt med den - icke helt överraskande skedde detta i och emd att jag plockade upp William Gibson´s Neuromancer. Hela världsbilden, med hänsynslösa megakorporationer, konsumtionshysteri, överbefolkning, teknofetischism och extremindividualism tilltalade mig stort, och snart slukade jag både böcker och rollspel som bekände sig till nämnda genre; det första rollspelet på banan var Talsorian Games´ Cyberpunk.

Här gör vi ett hopp i tiden, fram till dess att Neogames, då snoriga på marknaden, introducerade Neotech i dess första upplaga. En kompis införskaffade det och stoltserade för oss andra. Likt en hop av finniga gymnasiekillar framför en H&M-poster av Tyra Banks förlorade vi våra hjärtan, och föll handlöst.
Trots systemets uppenbara buggar (karaktärsskapandet var en hysterisk process; min kompis´ första rollperson blev en fet grekisk rockstjärna/skatare med knälånga, lila dreadlocks som stod som stolt ägare till en egen ö) var det det bästa hittills i sin genre. Det dröjde inte länge förrän vår imaginära tillvaro fylldes av mörka storstäder, grälla neonskyltar, gänguppgörelser, svartkliniker, klatshiga varunärken, kåkstäder och hightech.

Hopp till nutiden och NeoTech 2:s situation.
Vad har hänt? Alla spelgrupper jag ser verkar mer koncentrera sig på att behandla spelet som en sorts kvasirealistisk taktisk simulation där man iscensätter militära/paramilitära konflikter a´ la Ghost Recon eller Counterstrike (minus hoppandet), inklusive flitigt prat om "låga ställningar" samt användandet av militärlingo.
Borta är cyberpunkens kärna - juxtaposerandet av det mänskliga mot det maskinella, moral mot det kalla samhällets avsalknad av den samma, individualism kontra de stora megaföretagens utsuddande av identiteten... utbytta mot torrt beskrivna eldstrider och tjänstgöringar i militära specialförband.

Vem tog mitt NeoTech och gjorde om det till Commando?

Givetvis är det upp till var och en att avgöra sin personliga spelstil, men finns det verkligen ingen som är intresserad av cyberpunk, i motsats till Tom Clancy-artade technothrillers (minus intriger)? Var finns äventyren som tar sin flair och stämning från de multikulturella storstadsträsken, som hämtar inspiration från SIn City och 100 bullets, Snow Crash och Ghost in the Shell???

Även spelet i sig verkar uppmuntra till detta nya ställningstagande - inte minst genom att de militära yrkena tilldelas absurt mycket mer i fråga om färdighetsenheter än några andra yrken - presumtivt för att alla skall kunna vara sina egna specialstyrke-multipurpose-special service ninjas.
Verkar det inte konstigt?

Personligen tog jag till mig Offensiv-bokens förord helhjärtat; jag anser att hotet om fysiskt våld är mer spännande (och oftast mer intressant) än situationen då våldet verkligen bryter löst. Vidare anser jag personligen att militära konflikter förlorar sin charm efter ungefär fem minuter; detta är mer av en smaksak.

Dock så måste jag fortfarande fråga mig; var tog min cyberpunk vägen? Är jag den enda som föredrar en shootout i ett skitigt, nedslitet hyreshus där kombattanterna inte släpar på tyngre pjäser än trubbnosrevolvrar med eltejpade kolvar, framför koordinerade konflikter i ruinstadsmiljö där du gör en korrekt framryckning med din CKS462:a (med hylslös Golden Superspecial 30.462 ´die suckah´ ammo) för att ge understöd åt ditt GB medan han gör an FGH för att nå GK?

Debatten är öppen...

 

[Krille]

När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

"Dock så måste jag fortfarande fråga mig; var tog min cyberpunk vägen?"

Du är inte den enda som frågat dig samma sak. Till och med Mike Pondsmith på R. Talsorian ställde sig samma fråga en stund efter Cyberpunk 2.0.2.0 - vart tog cyberpunken vägen? Kvar av cyberpunken i Cyberpunk 2.0.2.0 fanns nämligen (efter en tid och en kasse Chromebooks och äventyr senare) bara en kasse militära shootouts och kvasimilitära rena inbrottsuppdrag. Så Pondsmith satte sig ner och gjorde Cyber Generation istället.

Jag tror inte att problemet är själva spelet. Jag tror att problemet ligger i en marknad som inte uppskattar cyberpunken. För trots allt, de flesta rollspelare är finniga tonåringar som är ute efter ett ball äventyr med ball action, inte folk som uppskattar samhällskritisk eller visionär science fiction.

Om du frågar ett antal slumpvist utvalda personer om varför de uppskattar Ghost in the Shell så lär du bli förvånad: ca hälften tycker att major Kusanagi är skitfräck, och andra hälften uppskattar actionröjet, prylarna och vapnen. De få som uppskattar den på grund av det filosofiska förhållandet till friflytande data och intelligens och den underliggande konflikten mellan omänskligt samhälle och individen (båda är bra mycket tydligare i mangan än i animen) är försvinnande få i sammanhanget.

Oss emellan: det som gjorde att Marco fick upp ögonen för mangan är ett av färguppslagen där Kusanagi utvärderar en Seburo-kpist (med underliggande magasin från FN-P90 och överliggande hylsfångare), inte djupet eller filosofin i ståryn. Jag tror nog att det är rätt talande för hela cyberpunkgenren.

 

[Jerry Sköld]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Jag hör och håller med.
Dock så måste jag säga att action inte nödvändigtvis är ett fel i min bok; jag förstår bara inte hur samtliga av cyberpunkens förtecken blev kastade åsido till förmån för "Bravo Two Zero":ism.

 

[Watchman]

Håller helt och hållet med. Mer Cyberpunk åt Neotech.

 

[nexussix]

Håller med fullständigt. Jag har börjat rollspela och spelleda efter en längre tids uppehåll och köpte N2 för inte så länge sedan eftersom jag ville ha ett Cyberpunkspel. Är nöjd med N2 i sin helhet men tycker också att det verkar vara mer fokuserat på vapen och strid än stämmningsskapande rollspel. Även jag är inspirerad av Gibsons och Neal Stephenson böcker samt förstås Bladerunner. Det är en sådan stämmning man vill åt när man spelar ett Cyberpunkspel. Men frågan är om N2 är ett cyberpunkspel? Det är mer likt ett Action/agent-spel (det behöver dock inte vara dåligt!). Alla spel styrs i sin utveckling av vilka moduler och äventyr som publiceras, till Neotech har det prioriterats vapenbeskrivningar framför miljöbeskrivningar (exempelvis offensiv). Äventyren som finns att köpa, Mangala, Metusalems offer och Avalance är alla väldigt actionbetonade och raka. Detta smittar förstås av sig på de som sedan gör egna äventyr och spelet blir mer och mer actioninriktat.
Det som behövs till N2 just nu är mer beskrivningar över miljöer och karaktärer, inte mer vapenbeskrivningar. Istället för att klaga så får vi väl göra det själva! Jag håller exempelvis på och skriver en ganska omfattande beskrivning av Los Angeles anno 2059, andra kanske gör liknande saker? Det vore kul att ta del av äventyr och miljöbeskrivningar som är "Cyberpunkiga" Hör gärna av er till nexussix@hotmail.com.

Sist men inte minst, N2 är ett bra spel, all heder åt de som jobbar/jobbat med dess utveckling.

 

[chrull]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Oss emellan: det som gjorde att Marco fick upp ögonen för mangan är ett av färguppslagen där Kusanagi utvärderar en Seburo-kpist (med underliggande magasin från FN-P90 och överliggande hylsfångare), inte djupet eller filosofin i ståryn. Jag tror nog att det är rätt talande för hela cyberpunkgenren.

men det är å andra sidan marco. <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>

men det stämmer väl ganska bra som sagt.

däremot så förkalrar det inte varför det dyker upp så mycket rent militära saker på marknaden. vanlig hederlig gatufight borde ju också vara populärt. eller?

chrull

 

[Jerry Sköld]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Det är ju precis det jag försäker säga! Som de allra flesta spelar N2, skulle man kunna tro att det är Phoenix Command, eller Delta Force 2nd ed.

Personligen så uppskattar jag inte riktigt Neotech om det inte innehåller åtminstone ett minimum av cyberpunkhumaniora där; i vissa fall har detta inneburit att ta itu med en nyfödd AI som "rymt" då den fick veta att den inte var en mänsklig individ, i andra fall att försöka skapa ett lugn i stormen mitt i ett gängkrig i Bronx.

Min egen favoritpassage i "Ghost in the Shell" måste vara det dialoglösa partiet i mitten, med Kusanagi som vandrar i NeoTokyo full av tankar, och tycker sig se sig själv i olika situationer; i skyltfönster, på restauranger... avslutningen, med närbilder på de armlösa skyltdockorna, ett ljuvligt symbolspråk.

 

[Winchester]

Vart tog cyberpunken vägen?

Riktigt bra fråga, egentligen. Själv är jag uppvuxen mer eller mindre på cyberpunk och fantasy - Neuromancer-serien, Virtual light-sviten, Friday och The Moon is a Harsh Mistress (R.A. Heinlein), Ghost in the Shell och Appleseed, och en hel del annat, faktiskt. Jag har nog läst allt vad cyberpunk som gick att komma över.

Första rollspelet jag nånsin läste var nog Nya Mutant, vilket var ett tag sedan. 2089/90/92-spelvärlden var nog det mest cyberpunkiga jag skådat, i rollspelsväg, åtminstone så som beskriven i grundböckerna. Det var kul och spela i den, helt enkelt. Men själva spelsystemet var en aning klumpigt, och mitt i alltihop hände en massa saker som gjorde att stans rollspelare helt enkelt försvann - det var liksom inte "inne" längre efter Bjuvmordet, och prylarna försvann från hyllorna. Dessutom tog cyberpunkens popularitet slut bland författarna i USA - det var inte fräscht längre, inte "punk", så författarna gick vidare. Punk i alla former är samhällskritik, så även Cyberpunk - ´glöm inte det.

I brist på cyberpunk började jag plöja igenom sånt som såg mest ut som vad jag saknade, åtminstone på ytan. Det blev mycket Clancy, Guillou, en massa spiongrejor. Efter detta rättegångshistorier och deckare - Paretsky och Grisham, lite Baldacci. Mycket av det här är som dykt upp först nu på senare år.

När Neotech 1 kom blev det automatiskt jämfört med Nya Mutant - och även om den slog sin föregångare med hästängder med sitt regelverk, var spelets värld inte lika levande - nånting fattades. Det såg mer ut som ett technothriller-spel med en lite påklistrad pseudo-cyberpunkig historia, inte alls som det som fanns i Neuromancer. Modulerna gorde inte saken mycket bättre - Nippon är den bästa av de jag fått lov och läsa (lillbrorsan håller stenhårt i Operation: Mangala).

För något år sedan fick jag tillfälle att låna original-Kult - den som ryktet säger att det råder distributionsförbud på. Oj, sa jag. Kult verkade fakiskt ha en lovande spelvärld - mer cyberpunkig i tone, om inte till det tekniska, än både Mutant och Neotech. Men jag kom aldrig till att spela, och lämnade till slut tillbaka böckerna.

Nu har vi till slut kommit fram till Neotech 2. Marknadens mest genomarbetade regelsystem - visst. Men fortfarande samma påklistrade, lite vattniga spelvärld. Och det första supplement som släpps är - ännu mer vapen och stridstaktik. Technothriller är en populär genre, och Aliens har stått för mer inspiration än vare sig Neuromancer eller Ghost in the Shell. Mycket synd.

Tydligt är att många av spelarna på forumet gillar att spela soldatyrkena - solo, officer och soldat. Länken jag skickade in, var för att ge en liten fingervisning om hur det är på riktigt - den bästa bok jag sett i ämnet är SoldF, och delar av försvarets överlevnadshandbok. Jag anser att dessa är just "nyttig läsning för wannabes" - ska ni spela yrket bör ni veta vad det handlar om...

Sebastian

 

[Bjorn]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Vill bara till en början säga att jag i viss mån håller med. Jag skulle gärna se mer "cyperpunk" i N2, iaf mer än i vår nuvarande kampanj.

<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr>

Det är ju precis det jag försäker säga! Som de allra flesta spelar N2, skulle man kunna tro att det är Phoenix Command, eller Delta Force 2nd ed.


<hr></blockquote>



Till N2s försvar skall väl sägas att (om man nu VILL spela så) det är ett bra mycket bätträ Delta Force än Delta Force någonsin var. (För att inte tala om orgien i ospelbarhet Phoenix command.)

Sedan tycker jag att man iofs kan ifrågasätta om N2 är ett Cyberpunk spel till att börja med. Jag väljer hellre att se det som ett "brett" nära-fratids SF där man (bland många genres) kan VÄLJA att spela cyberpunk. Men Neo kanske har marknadsfört det som ett rent cyberpunkspel?

Sedan kan jag iofs tillägga att jag absolut inte är någon expert eller superfan av Cyberpunk i literatur/film/tv, den "grisiga socialrealism" som ofta finns i Cyberpunken tycker jag oftast kan göras ännu intresantare i en värld som ligger ännu närmre vår och de mera rena "tankeexpirmenterandet" blir ofta bättre i "normal" SF.


/Bjorn

 

[Bjorn]

Paretsky ROX!!! (OT)

Kul att man inte är den enda rollspelaren som diggar Paretsky... V.I. är såååå djävla sexig, YUUUM!

/Bjorn

 

[Jerry Sköld]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Men hela tanken med cyberpunk är ju att det skall vara en värld som ligger nära vår egen - helt enkelt ett konsumtionssamhälle draget till sin spets. Här ligger NeoTech suveränt till med en mer behärskad framtidsvision än många amerikanska varianter (som tex Cyberpunk-duh); i takt med Gibson´s Idoru eller All tomorrow´s parties till exempel.

Och hur rolig hade den senare varit om Rydell hade varit en specialkommandoninja?

 

[nexussix]

Spelade en hel del Kult när det kom ut. Du har rätt att det är en mycket bra stämning i det spelet, mörkt, elakt och mycket paranoia. Precis som det bör vara i Cyberpunk! Fast sen var det förstås en hel del övernaturliga inslag i Kult som inte passar in i cyberpunkvärlden. Det som gjorde Kult så bra var alla moduler som beskrev miljön och spelvärlden på olika sätt, exempelvis kulter,städer o.s.v. Jag tror att Neotech skulle må bra av fler moduler som beskriver spelvärlden.

 

[Deminus]

Skyll på SL.

Ytterst är det spelledaren som är den som är ansvarig för vilken gren äventyren ska hamna under.
Att beskylla N2 för att inte SL kör äventyr som innehålla cyberpunk är som att beskylla Svenska språket för att sagan om ringen inte innehåller Romanser.

En bra spelledare kan fixa vilken typ av äventyr som helst från vilket regelsystem som man än spelar.
Att N2 som är så pass flexibelt som det är ser jag bara som en fördel.

Att det sen kan vara svårt att beskriva värden p.g.a. att det inte finns några moduler är förhoppnings vis något som löser sig med tiden.

 

[Snow]

Re: Skyll på SL.

Word dude, eller på svenska: Ord snubben!

(det betyder att jag håller med)

Jag håller med om att neotech 2 i den form man köper det är mycket technotriller. Men det är så lite technothriller (så lite världsbeskrivning alltså) så SL lätt ändrar det. Offensiv är bra. Det är minst lika mycket cyberpunk att skaffa en S&W 408 tactical med xenon sikte som gamla begagnade hyrvapen. Quiz: Vilken novell förekommer den i?

 

[Jerry Sköld]

Re: Skyll på SL.

Naturligtvis är det, till sist, spelledaren som ansvarar för den stil som äventyret eller kampanjen tar; detta är ett så pass självklart faktum att jag inte tror att någon var av en annan åsikt.

Däremot kan man hävda att ett spel uppmuntrar, i olika grader, till vissa stiler och/eller beteenden iom källmaterielet. Ta t ex gamla KULT, vars kopiösa vapenbeskrivningar, illustrationer etc. nog uppmuntrade en hel del grupper att anta en spelstil som präglades en smula mer av röjarmentalitet än vad grundmaterielet och dess kortnoveller antydde.

Vad gäller N2, så frågar jag mig bara (återigen) varför de militära yrkena (Soldat och officier) får så oerhört många fler enheter att lägga på färdigheter än vad de andra yrkena får; efter ett par, tre soldatkarriärer kan en ensam soldat fungera som recon, understöd, sambandsofficier, zero-G insatskille mm. Och här trodde jag att armén var de som specialiserade...
När de dessutom får fler valfria enheter än många andra yrken så kliar undertecknad sig i huvudet; vad vill man ha sagt, förutom att militärer är KoOl DudZ som sparkar stjärt med allt i sin omgivning?
Jämför med t ex Solon, som allt som oftast opererar helt ensam, och sålunda måste kunna fylla multipla funktioner; han har dock tio (!) färre enheter att sätta ut på yrkesfärdigheter, förutsättande en lyckad karriär. Vad menas?

Men visst; min fråga gällde från början varför så pass många spelgrupper väljer att spela NeoTech som en sorts "Ghost Recon RPG"-spel. Är intresset för cyberpunk utdött?

 

[suicidesmurf]

spelvärlden

Helt rätt, mer spelvärldsbeskrivningar åt folket!

Ett bra exempel är Berlinboxen till 'nya' mutant. Riktigt stämningsfull, och turistbrochyren var ett genidrag!

 

[Vindhand]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Det är ju precis det jag försäker säga! Som de allra flesta spelar N2, skulle man kunna tro att det är Phoenix Command, eller Delta Force 2nd ed.

IMHO beror det nog på att Neotech sannolikt är det bästa svenska spelet (heh för dem som söker denna typ av spel. Det finns massor av regelstöd för speltypen och vapenfetichism nog för vem som helst.

Finns det något i reglerna som uppmanar till ett cyberpunkigt spel? Kan man t.ex råka slå fram en karaktär som är replikant (eller motsvarande) utan att själv veta om det? Beskrivs det hur en AI resonerar och kan spelledas? Kan man offra sina barndomsminnen för att jobba som kurir? Kan man bli ghost-hackad? Har multinationella bolag mer kontroll över folk än staten? Finns det stöd för att följa någons digitala spår (banktransaktioner, kreditchip m.m)?

Jag har inte läst spelet bör kanske tilläggas, så frågorna är nyfikna snarare än retoriska.

 

[Sereg_UBBT]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

"Finns det något i reglerna som uppmanar till ett cyberpunkigt spel? Kan man t.ex råka slå fram en karaktär som är replikant (eller motsvarande) utan att själv veta om det? Beskrivs det hur en AI resonerar och kan spelledas? Kan man offra sina barndomsminnen för att jobba som kurir? Kan man bli ghost-hackad? Har multinationella bolag mer kontroll över folk än staten? Finns det stöd för att följa någons digitala spår (banktransaktioner, kreditchip m.m)?"

Det är svar: Ja på nästan alla dina frågor.

 

[Vindhand]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Det är ju strålande

 

[nexussix]

Re: När Cyberpunk slutade vara cyberpunk

Jo. det finns en hel del Cyberpunkiga grejer i Neotech. det gäller bara att plocka fram dem, och det är förstås upp till spelledaren att göra detta.