Okej, vad tycker ni om dem? Jag vet att till exempel Tolkien har fått mycket kritik för sina omständiga beskrivningar av miljöerna i sina böcker. Tycker ni att en fantasybok är bättre med lite miljöbeskrivningar? Eller är det just dem ni uppskattar? Skulle ni vilja ha mer fokus på andra grejer än beskrivningar av miljöer?
Jag är av uppfattningen att miljöbeskrivningarna är väldigt viktiga för en fantasybok. Det är dem jag uppskattar nästan mest av allt. Sedan måste det finnas bra karaktärer och en bra handling ocks, men av en riktigt bra miljöbeskrivning kan man få en närvarokännsla som är väldigt viktig i en bok. En bra miljöbeskrivning kan också ge mig en känsla av harmoni, en vacker skog till exempel. Vissa verkar tycka att om miljöbeskrivningarna är för långa och för detaljerade finns det inget utrymme för den egna fantasin. Det tycker inte jag. Jag tycker precis tvärt om. De hjälper dig att fantisera världen på ett bättre sätt, en skog som beskrivs noga ser förmodligen helt annorlunda ut för mig en för någon av er. Däremot så har jag svårt att leva mig in i världen om den är dålig och/eller kortfattat beskriven. En noggrant beskriven värld kan till och med kännes nästan verklig, medan en dåligt beskriven sådan bara känns som en fantasi, eller knappt det.
Tolkiens beskrivningar är nog det jag gillar mest i sagan om ringen, och dem har Åke Ohlmarks översatt bra... Tycker i alla fall jag. Utan de miljöerna så hade inte världen känts i närheten lika verklig som den faktiskt gör när man läser boken. Visst, ibland kanske han överdriver lite, men inte mycket och absolut inte_för_mycket!
Man kan ju också dra paraleller till rollspel. Vad är bättre: Detaljerade eller kortfattade beskrivningar? Vad ökar din närvarokänsla där?
Nu hoppas jag att det finns andra av andra uppfattningar, annars blir det här nog en ganska misslyckad tråd
Ja, känner er fria att diskutera
/Herr Balderk, som har fixat till sitt citat sedan han märkte att det var felskrivet.
Jag är av uppfattningen att miljöbeskrivningarna är väldigt viktiga för en fantasybok. Det är dem jag uppskattar nästan mest av allt. Sedan måste det finnas bra karaktärer och en bra handling ocks, men av en riktigt bra miljöbeskrivning kan man få en närvarokännsla som är väldigt viktig i en bok. En bra miljöbeskrivning kan också ge mig en känsla av harmoni, en vacker skog till exempel. Vissa verkar tycka att om miljöbeskrivningarna är för långa och för detaljerade finns det inget utrymme för den egna fantasin. Det tycker inte jag. Jag tycker precis tvärt om. De hjälper dig att fantisera världen på ett bättre sätt, en skog som beskrivs noga ser förmodligen helt annorlunda ut för mig en för någon av er. Däremot så har jag svårt att leva mig in i världen om den är dålig och/eller kortfattat beskriven. En noggrant beskriven värld kan till och med kännes nästan verklig, medan en dåligt beskriven sådan bara känns som en fantasi, eller knappt det.
Tolkiens beskrivningar är nog det jag gillar mest i sagan om ringen, och dem har Åke Ohlmarks översatt bra... Tycker i alla fall jag. Utan de miljöerna så hade inte världen känts i närheten lika verklig som den faktiskt gör när man läser boken. Visst, ibland kanske han överdriver lite, men inte mycket och absolut inte_för_mycket!
Man kan ju också dra paraleller till rollspel. Vad är bättre: Detaljerade eller kortfattade beskrivningar? Vad ökar din närvarokänsla där?
Nu hoppas jag att det finns andra av andra uppfattningar, annars blir det här nog en ganska misslyckad tråd
Ja, känner er fria att diskutera
/Herr Balderk, som har fixat till sitt citat sedan han märkte att det var felskrivet.
