Min bästa stat är ...

[EvilSpook]

Många frågeställningar om regler och tärningsslag som kommer upp ur spelet är så vitt jag upplever det framför allt ett sätt att jämka förväntningarna mellan spelare och spelledare.

Jag skulle säga att det också är ett sätt att jämka alternativa val också.

Om det är en fördelaktig position kanske jag inte är lika lätt att upptäcka och skjuta från marken heller? Det ger mig i så fall lite mer trygghet? Då kanske det är värt att ta sig upp i klocktornet även om jag egentligen har större chans att bluffa? Eller vi kanske kan sätta nån i klocktornet som kan täcka mig medans jag går fram och försöker bluffa utifall att jag misslyckas och strid utbryter, etc. ?

Såna avvägningar är svåra att göra på egen hand (eller utifrån tabellen på sidan 94 i Ice Companion) men oftast väldigt kul om SL är delaktig som bollplank och hjälper till att hitta alternativ som rollpersonen kanske skulle tänkt på redan från början.


//EvilSpook

 

[Rymdhamster]

Här gillar jag Burning wheels lösning där tortyr är en egen skill som fungerar så att du säger vad du vill att offret ska erkänna/säga och om du lyckas på slaget så säger hen det oavsätt om det är sant eller inte.

Oh, den lösningen kommer jag sno och applicera om det blir relevant igen!

 

[entomophobiac]

Det är skitkul alltihop och i mitt tycke den roligaste formen av spel.

Men då har vi ju helt olika utgångspunkt? "Det är inget problem för mig" hjälper ju inte mig reda ut mitt problem.

Sen är det ju alltid en skala. Jag har absolut en sorts idealbild av hur min föredragna upplevelse skulle se ut. Men det är ju som med utopier i vardagen - de förblir ouppnåeliga. Däremot tycker jag om att diskutera den här typen av upplevda problem, för jag är helt övertygad om att det är något som spelet kan göra något åt. På något sätt.

För den som detta inte är önskvärt räcker det ju att låta bli.

 

[Theo]

Jag tror dock det är där det fallerar; När spelarna inte är nöjda med vad de ser som ett misslyckande, så de försöker tvinga fram en ny chans. Lite som när man misslyckats med att dyrka ett lås och övergår till att försöka bryta upp dörren med en kofot istället.

Eller var poängen att man bara slår för det också i så fall, och inte bekymrar sig så mycket över att rollpersonerna vill tortera folk till höger och vänster?

Nja, jag tänkte väl mer att eftersom det helt saknas incitament (då det inte påverkar någonting i den abstrakta resolution) att ta till tortyr kan man ta för givet att det inte händer. "Efter en så och så lång utfrågning har ni fått de här och de här uppgifterna." Men jag har inte ägnat det här så ingående tankemöda än.