Petter42
Swordsman
Började spelleda en mindre grupp (tre personer plus mig) och efter att alla tre träffats: En stor trukh-krigare med binderakkhammare och en råtta som heter Boo, en taupmagiker med en hök och ett skelett i en stor kista och en muhadinska krigare, fick de uppdraget att döda Jargiens kejsare och gav sig av från Arlon mot Daval utan att skaffa någon information eller proviant. Dessutom lämnade resten av gruppen trukhen, för dom tyckte han var dum och störande, som morgonen efteråt vaknade upp endast för att finna att hans kompisar var borta utan att ens nämna uppdraget dom fått.
Tyvärr hade gruppen som gav sig av en kumpan med Jakt 15 och magikerns falk kunde söka efter vatten (Darn! ska slå mot diverse sjukdomar dock). Jag känner verkligen att den här gruppen skulle kunna lära sig ENORMT mycket av att dö, jag är i vanliga fall inte någon särskilt sadistiskt SL (även om det hör till lite grand!), men dom här skulle "må bra" av att dö lite. Dessutom gillar jag inte riktigt att dom delade upp gruppen så där, även om det egentligen var ganska bra rollspelande så är det nog den enda punkten där dom spelat bra (och det var egentligen inte därför dom lämnade honom) och trukhen metaspelade och bestämde sig pga okänd anledning att dra till Daval
Aja, grejen är den att jag vill lära dom här nybörjarna att faktiskt tänka efter innan dom gör saker, så jag tänker låta det vara knapert med mat och kanske låta dom få lite sjukdomar. Kanske låta dom slåss mot ett gäng vandöda eller få stryk av nåt annat monster, som kanske skräms iväg av nåt konstigt innan dom dör. Jag vill göra dom rädda för skogen så att dom faktiskt får lite känsla för rollspelandet, för ärligt talat spelar dom ganska dött.
Jag vill att dom ska förstå att mat, vatten, hälsa, eftertänksamhet och själva karktärernas personligheter är VIKTIGA, på ett eller annat sätt. Dom behöver helt enkelt få lite känsla, och det lättaste och snabbaste sättet är nog att låta dom förlora lite här och var. Hittills har dom haft tur hela tiden och verkar inte riktigt bry sig om att försöka, eftersom att dom lyckas ändå.
Några fler förslag?
Tyvärr hade gruppen som gav sig av en kumpan med Jakt 15 och magikerns falk kunde söka efter vatten (Darn! ska slå mot diverse sjukdomar dock). Jag känner verkligen att den här gruppen skulle kunna lära sig ENORMT mycket av att dö, jag är i vanliga fall inte någon särskilt sadistiskt SL (även om det hör till lite grand!), men dom här skulle "må bra" av att dö lite. Dessutom gillar jag inte riktigt att dom delade upp gruppen så där, även om det egentligen var ganska bra rollspelande så är det nog den enda punkten där dom spelat bra (och det var egentligen inte därför dom lämnade honom) och trukhen metaspelade och bestämde sig pga okänd anledning att dra till Daval
Aja, grejen är den att jag vill lära dom här nybörjarna att faktiskt tänka efter innan dom gör saker, så jag tänker låta det vara knapert med mat och kanske låta dom få lite sjukdomar. Kanske låta dom slåss mot ett gäng vandöda eller få stryk av nåt annat monster, som kanske skräms iväg av nåt konstigt innan dom dör. Jag vill göra dom rädda för skogen så att dom faktiskt får lite känsla för rollspelandet, för ärligt talat spelar dom ganska dött.
Jag vill att dom ska förstå att mat, vatten, hälsa, eftertänksamhet och själva karktärernas personligheter är VIKTIGA, på ett eller annat sätt. Dom behöver helt enkelt få lite känsla, och det lättaste och snabbaste sättet är nog att låta dom förlora lite här och var. Hittills har dom haft tur hela tiden och verkar inte riktigt bry sig om att försöka, eftersom att dom lyckas ändå.
Några fler förslag?
.) Att direkt döda en spelargrupp kommer enbart döda den lilla känsla dom faktiskt har, tro mig jag har varit i dina skor. Men... Annars kan du ju förudmjuka dom lite, Inkvisationen kan fånga in dom för kätteri och bränna dom på bål, men se till att ge dom en chans att fly, eller någonting sånt där. Inkvisationen är en kul grej...
Men kom bara ihåg att det ska vara roligt för dig och spelarna.
