Ja, och de är nedskrivna och redigerade i efterhand. Med den logiken borde vi ju inte spela rollspel utan skriva romaner? Du har ju själv prisat den icketraditionella dramaturgi som kommer av att bjuda in slumpen och krocken mellan olika spelares idéer. Att säga att precis den mängd förberedelser som du gillar, på de ställen du gillar att ha den (förberedd bakgrund men inte förberedd handling) är bäst och att mindre eller mer är dåligt känns lite egocentrerat.
Själv gillar jag den dramaturgi vi får av improviserat spel, så länge vi är duktiga och anstränger oss för att få den att passa, och själva upplevelsen att improvisera och se det passa ihop är bland det härligaste jag kan uppleva i rollspel. Att SL avslöjar en grej som hen vetat om i tre sessioner ger mig ingenting. Liksom, ja, du har ju vetat om det hela tiden? Jag känner mest att jag blivit snuvad på mitt bidrag, som att du som SL får sitta där och ha kul och bygga ståry och jag ska se när du lägger fram den här grejen som du preppat och avslöjar att det var min onkel som var skurken hela tiden och så ska jag sitta och bli impad. Men om du hittar på att det var min onkel, som vi nämnde för tre sessioner sedan, och det sker i stunden, och allt bara passar ihop, då jävlar hoppar jag på stolen.
Nå, det finns många olika sätt att spela och jag kan digga färdiga bakgrunder, framförallt om de är framslumpade. De kan användas på andra sätt än genom att SL bygger förberedelser av dem (och det är såklart inget fel med att gilla att SL har noga planerade förberedelser; det är bara inte min grej).
Jag säger explicit att det inte är den enda eller nödvändigtvis bästa lösningen. Det var bara en parantes eftersom jag tyckte att diskussionen tog en lite knepig vändning. 
