Nekromanti Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any day
- Thread starter Insignia
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Vapen bör definitivt ha grundegenskaper för Skärpa/Kraft (beroende på vapentyp), Tålighet och Snabbhet/Balans, gärna med någon form av avvägning mellan de tre. Dessutom vore det roligt om vapen hade haft någon form av "Själ", det vill säga ett värde som mäter hur mycket av en egen personlighet det kunnat utveckla.
I ett sådant system blir svärdet Alldräper häftigt för att det har svingats av en hjälte, till skillnad från andra system, där hjälten blir häftig för att han kånkar runt på Alldräper. Det är helt klart sådant jag vill se. Därför anser jag att vapnets Själ borde, i takt med att den stiger, kunna användas till sådant som passar bärarens ethos (jag tänkre mig här någon PSY-poängmekanism, där man spenderar Själspoäng för att göra häftigheter). Till exempel kan en klassisk ärkehjälte bränna några av vapnets själspoäng för att skada odöda, drakar eller andra mörkrets varelser, medan en lönnmördares favoritgarrot snarare kan användas för att se till att målet är helt ljudlöst under strypningen och liknande. Antagligen är detta något som löses genom att vapnet lär sig förmågor liknande besvärjelser eller feats.
Samtidigt borde ett vapen med en väl utmejslad personlighet ställa vissa krav på sin bärare. Jag kan tänka mig att för varje antal steg i Själsvärdet skapar vapnet ett nytt tabu, vilket bäraren inte får bryta mot (då funkar inte vapnets förmågor på ett tag). Till exempel börjar kanske en mäktig druids kroksabel sura om bäraren inte sover under bar himmel, låter en onaturlig varelse leva eller bär metallrustning. Givetvis är vapnen också avundsjuka, så de accepterar inte att bäraren har något annat vapen vid sidan av (möjligen med undantag av vissa vapen, vilka är gjorda för att användas i par).
Vad gäller system att kolla på har D&D en hel del regler för intelligenta föremål. Förutom grundinformationen i DMG:n finns också en hel bok om magiska vapen som levlar upp (Weapons of Legacy, vilken jag inte har någon vidare koll på) och, förstås, Dantes och Magnus Seters artikel om intelligenta vapen (framför allt svärd) i något gammalt nummer av Fenix.
Vapen bör definitivt ha grundegenskaper för Skärpa/Kraft (beroende på vapentyp), Tålighet och Snabbhet/Balans, gärna med någon form av avvägning mellan de tre. Dessutom vore det roligt om vapen hade haft någon form av "Själ", det vill säga ett värde som mäter hur mycket av en egen personlighet det kunnat utveckla.
I ett sådant system blir svärdet Alldräper häftigt för att det har svingats av en hjälte, till skillnad från andra system, där hjälten blir häftig för att han kånkar runt på Alldräper. Det är helt klart sådant jag vill se. Därför anser jag att vapnets Själ borde, i takt med att den stiger, kunna användas till sådant som passar bärarens ethos (jag tänkre mig här någon PSY-poängmekanism, där man spenderar Själspoäng för att göra häftigheter). Till exempel kan en klassisk ärkehjälte bränna några av vapnets själspoäng för att skada odöda, drakar eller andra mörkrets varelser, medan en lönnmördares favoritgarrot snarare kan användas för att se till att målet är helt ljudlöst under strypningen och liknande. Antagligen är detta något som löses genom att vapnet lär sig förmågor liknande besvärjelser eller feats.
Samtidigt borde ett vapen med en väl utmejslad personlighet ställa vissa krav på sin bärare. Jag kan tänka mig att för varje antal steg i Själsvärdet skapar vapnet ett nytt tabu, vilket bäraren inte får bryta mot (då funkar inte vapnets förmågor på ett tag). Till exempel börjar kanske en mäktig druids kroksabel sura om bäraren inte sover under bar himmel, låter en onaturlig varelse leva eller bär metallrustning. Givetvis är vapnen också avundsjuka, så de accepterar inte att bäraren har något annat vapen vid sidan av (möjligen med undantag av vissa vapen, vilka är gjorda för att användas i par).
Vad gäller system att kolla på har D&D en hel del regler för intelligenta föremål. Förutom grundinformationen i DMG:n finns också en hel bok om magiska vapen som levlar upp (Weapons of Legacy, vilken jag inte har någon vidare koll på) och, förstås, Dantes och Magnus Seters artikel om intelligenta vapen (framför allt svärd) i något gammalt nummer av Fenix.
Rising
Vila i frid
I simulerande system blir det väl så att vapnet får grundegenskaper för allt vanliga vapen kan göra (vilket sammanfattas rätt bra i ordet "skada", men kanske också i termer såsom räckvidd, brytvärde, penetration och träffmodifikation, beroende på system) samt att det får speciella egenskaper (såsom att börja lysa när orcher är i närheten, till att bränna de som träffas av vapnet eller skydda mot magiska angrepp) som påminner rätt mycket om besvärjelser för vanliga människor.
Vapen i datorspelen kan ofta fungera som så att de har modifikationer till alla grundegenskaper, så att man blir vigare om man bär vissa spjut och så vidare. Tänker man så, då kan vapen ha samma grundegenskaper som alla andra varelser.
Vapen borde få erfarenhet på samma sätt som sina rollpersoner, men kanske mycket långsammare eller också kunna förlora erfarenhet om deras brukare dör. Vapen lever ju ofta mycket längre än rollpersoner, och därför blir alla vapen väldigt snabbt legendariska om man inte balanserar ut dem mot levande varelser på något sätt.
---
I mer narrativa system kan man dock tänka sig detta på helt andra sätt. I det kortsystem jag klurar på till Sägnernas Spår så skapar man vapen genom att ta ett jämnt antal kort/lappar och fördela 5 x N (där N är antalet lappar man tar) poäng över lapparna, och sedan beskriva ett särdrag för vapnet på var och en av lapparna.
Såsom:
7 - Lejonhjärta När man fäktas med detta svärd händer det ofta att man påminns om vad det faktiskt är man slåss för och vad som är viktigt för en att kämpa för. Svärdet förstärker denna övertygelse och man känner sig modigare och dådkraftigare.
3 - Rostig egg Svärdet har legat på botten av en sjö i flera år och ser inte mycket ut för världen. De kämpar som saknar den rätta övertygelsen, de skäms för svärdets fulhet och känner sig begränsade av dess rostiga egg och dåliga handtag.
Sedan används dessa precis såsom vilken sidekick (såsom Robin till Batman) eller bifigur som helst. När man spelar ut kortet så berättar man om hur särdraget gör sig påmint i storyn.
Vill man göra svärdet "erfarnare" så lägger man till två nya kort till dess hög och fördelar 10 poäng på dessa, samt hittar på nya särdrag. Det gör att vapen (precis som karaktärer) inte egentligen blir "bättre" (man kan iofs göra dem bättre också - om alla går med på det - genom att öka poängen på deras kort) utan snarare får större och större vikt i berättelsen. Dessutom framstår vapen som olika bra beroende på hur mycket credit man ger dem i berättelsen. Alltså, skyller man varje förlorad svit på att kämpen är otränad samtidigt som man förklarar varje vinst med att vapnet är bra; då tänker man ju "vilken tur att han har det där vapnet, för han är ju jättedålig medan vapnet är jättekraftfullt!" även om det i reglerna är så att alla kämpar och alla vapen egentligen är lika bra. Liksom; reglerna fungerar så för att inte Aragorn och Boromir skall uppmuntras till att säga "ni hobbitar kan ju inte slåss, men ni har en schysst mithrilbrynja och en kewl magisk dolk som vi tar eftersom vi har större nytta av dem. Stanna här så drar vi ut på äventyr!" vilket ofta blir fallet om man använder simulerande regler.
Ger det inspiration?
Vapen i datorspelen kan ofta fungera som så att de har modifikationer till alla grundegenskaper, så att man blir vigare om man bär vissa spjut och så vidare. Tänker man så, då kan vapen ha samma grundegenskaper som alla andra varelser.
Vapen borde få erfarenhet på samma sätt som sina rollpersoner, men kanske mycket långsammare eller också kunna förlora erfarenhet om deras brukare dör. Vapen lever ju ofta mycket längre än rollpersoner, och därför blir alla vapen väldigt snabbt legendariska om man inte balanserar ut dem mot levande varelser på något sätt.
---
I mer narrativa system kan man dock tänka sig detta på helt andra sätt. I det kortsystem jag klurar på till Sägnernas Spår så skapar man vapen genom att ta ett jämnt antal kort/lappar och fördela 5 x N (där N är antalet lappar man tar) poäng över lapparna, och sedan beskriva ett särdrag för vapnet på var och en av lapparna.
Såsom:
7 - Lejonhjärta När man fäktas med detta svärd händer det ofta att man påminns om vad det faktiskt är man slåss för och vad som är viktigt för en att kämpa för. Svärdet förstärker denna övertygelse och man känner sig modigare och dådkraftigare.
3 - Rostig egg Svärdet har legat på botten av en sjö i flera år och ser inte mycket ut för världen. De kämpar som saknar den rätta övertygelsen, de skäms för svärdets fulhet och känner sig begränsade av dess rostiga egg och dåliga handtag.
Sedan används dessa precis såsom vilken sidekick (såsom Robin till Batman) eller bifigur som helst. När man spelar ut kortet så berättar man om hur särdraget gör sig påmint i storyn.
Vill man göra svärdet "erfarnare" så lägger man till två nya kort till dess hög och fördelar 10 poäng på dessa, samt hittar på nya särdrag. Det gör att vapen (precis som karaktärer) inte egentligen blir "bättre" (man kan iofs göra dem bättre också - om alla går med på det - genom att öka poängen på deras kort) utan snarare får större och större vikt i berättelsen. Dessutom framstår vapen som olika bra beroende på hur mycket credit man ger dem i berättelsen. Alltså, skyller man varje förlorad svit på att kämpen är otränad samtidigt som man förklarar varje vinst med att vapnet är bra; då tänker man ju "vilken tur att han har det där vapnet, för han är ju jättedålig medan vapnet är jättekraftfullt!" även om det i reglerna är så att alla kämpar och alla vapen egentligen är lika bra. Liksom; reglerna fungerar så för att inte Aragorn och Boromir skall uppmuntras till att säga "ni hobbitar kan ju inte slåss, men ni har en schysst mithrilbrynja och en kewl magisk dolk som vi tar eftersom vi har större nytta av dem. Stanna här så drar vi ut på äventyr!" vilket ofta blir fallet om man använder simulerande regler.
Ger det inspiration?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Bloodlust/Hyperborea.
Bloodlust/Hyperborea.
Daniel Andersson
Swordsman
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Earthdawn magiska föremål, inklusive vapen, kan utvecklas dels med bäraren, dels med tiden. I ED beror det på vad vapnet är med om och utsätt för, hur det utvecklas.
Earthdawn kan sålunda kanske vara något att titta på. Dessutom är det ju ett väldigt trevligt spel.
/Daniel
Earthdawn magiska föremål, inklusive vapen, kan utvecklas dels med bäraren, dels med tiden. I ED beror det på vad vapnet är med om och utsätt för, hur det utvecklas.
Earthdawn kan sålunda kanske vara något att titta på. Dessutom är det ju ett väldigt trevligt spel.
/Daniel
Själar och dylikt
Ja! Exakt.
Det ligger rätt nära vad jag har tänkt mig. Bra idé att koppla ihop det med de häftiga prylarna. Så långt hade jag inte tänkt ännu.
Det skulle kunna vara kul.
Ajustja. Den har jag någonstans. Får leta efter tidningen på jullovet.
Legender
Det har jag också tänkt på. Det blir lite av en familiaris-situation då; hjälten får problem om han förlorar sitt svärd, men svärdet vill inte heller förlora sin hjälte. Samtidigt är det kul om man kan få tag i legendariska vapen och dra nytta av dem - kanske finns förmågorna kvar men är svårare att använda för andra än originalägaren.
Ja, det gör det.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Legender
"Samtidigt är det kul om man kan få tag i legendariska vapen och dra nytta av dem - kanske finns förmågorna kvar men är svårare att använda för andra än originalägaren."
Man aknske kudne kombinera detta med mitt tabusystem nedan? För varje tabu finns också en prövning, som i grunden är en värre version av tabut som måste utföras för att vissa av förmågorna ska väckas. Detta kan vara en handling ("dräp ett monster med spjutet för att visa dig värdig"), en livshållning ("skölden tjänar varje person som är beredd att ge sitt liv för hemlandet") eller någon inneboende egenskap hos användaren ("endast Englands rättmätige kung kan dra svärdet ur stenen"). Dessa kan antingen vara allmänt kända (så att det mest är en fråga om att visa sig värdig) eller okända (med konsekvensen att vapnet helt plötsligt visar nya förmågor efter att rollpersonen gjort något som är i linje med vapnets personlighet). På det viset blir även en person som bär runt på en legendarisk hjälte inte automatiskt en legendarisk hjälte själv, utan måste leva upp till legenden för att kunna dra nytta av svärdet.
"Samtidigt är det kul om man kan få tag i legendariska vapen och dra nytta av dem - kanske finns förmågorna kvar men är svårare att använda för andra än originalägaren."
Man aknske kudne kombinera detta med mitt tabusystem nedan? För varje tabu finns också en prövning, som i grunden är en värre version av tabut som måste utföras för att vissa av förmågorna ska väckas. Detta kan vara en handling ("dräp ett monster med spjutet för att visa dig värdig"), en livshållning ("skölden tjänar varje person som är beredd att ge sitt liv för hemlandet") eller någon inneboende egenskap hos användaren ("endast Englands rättmätige kung kan dra svärdet ur stenen"). Dessa kan antingen vara allmänt kända (så att det mest är en fråga om att visa sig värdig) eller okända (med konsekvensen att vapnet helt plötsligt visar nya förmågor efter att rollpersonen gjort något som är i linje med vapnets personlighet). På det viset blir även en person som bär runt på en legendarisk hjälte inte automatiskt en legendarisk hjälte själv, utan måste leva upp till legenden för att kunna dra nytta av svärdet.
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
(Jag tänker förresten anta att när du säger »vapen som bifigurer« menar du inte att de ska vara wisecracking sidekicks utan att de ska ha stor vikt i berättelsen och/eller rent spelmekaniskt.)
Eller, om man är less bonkers, skärpa och anslag och längd och allt det där. That works too, I guess.
Jag gillar om vapen kan ha färdigheter också; i brädspelet har vapen knappt några egenskaper alls, men bra magiska vapen ger extra tekniker till användaren. Så om det är ett speligt system med stridstekniker (vilket jag gillar) är det en bra idé att låta vapnet bära med sig balla tekniker.
Jag tror faktiskt att det är lika gott att ge vapnet samma XP (eller what-have-you) som rollpersonen, eller samma mängd förbättringspoäng som denne får i sin stridsfärdighet, beroende på system.
Eftersom jag inte gillar idén att man ska behöva harva på i åtta generationer för att göra ett vapen lika legendariskt som något ens miffade polare hittade i ett hål någonstans men som tillhörde Fr'ag'hklo Den Vandoftande, tror jag dessutom att en bra regel är att alla vapen börjar på 0 XP för en själv när man får dem, och ett vapen får nya förmågor i takt med att det (till exempel) levlar, men att vapen som redan HAR förmågor endast får dessa »upplåsta« när relevant level nås. Nya förmågor kan infogas i vapnet först när man levlat förbi de gamla förmågorna (d.v.s. når en level som inte redan har en förmåga kopplad till sig).
Om man ändå vill att gamla häpnulära vapen ska vara lite bättre kan man ju säga att förmågorna förbättras lite i samband med att de upplåses, eller så kan man fuska lite och ge vapnet alldeles för bra förmågor att låsa upp
/Feliath — Zang! Baff SOCK!
Ponering away. Det verkar grymt.
(Jag tänker förresten anta att när du säger »vapen som bifigurer« menar du inte att de ska vara wisecracking sidekicks utan att de ska ha stor vikt i berättelsen och/eller rent spelmekaniskt.)
Om man verkligen vill lägga tonvikten på vapnens roll: samma som (eller ett subset av) rollfiguren, och så får man addera vapnets egenskaper till figurens. Om man då gör spelets skala sådan att, säg, 10 är medel, 18 är apbra och 3 är kass, som ju brukligt är, men också sådan att 5 är genomsnitt i en persons egenskaper, 9 är massor och 3 är lågt men inte bisarrt, och detsamma gäller vapnens egenskaper, då blir det genast apviktigt att ha ett vapen som passar ens egen profil.
Eller, om man är less bonkers, skärpa och anslag och längd och allt det där. That works too, I guess.
Jag gillar om vapen kan ha färdigheter också; i brädspelet har vapen knappt några egenskaper alls, men bra magiska vapen ger extra tekniker till användaren. Så om det är ett speligt system med stridstekniker (vilket jag gillar) är det en bra idé att låta vapnet bära med sig balla tekniker.
Det naturliga är väl »genom att kutta folk«
Jag tror faktiskt att det är lika gott att ge vapnet samma XP (eller what-have-you) som rollpersonen, eller samma mängd förbättringspoäng som denne får i sin stridsfärdighet, beroende på system.
Eftersom jag inte gillar idén att man ska behöva harva på i åtta generationer för att göra ett vapen lika legendariskt som något ens miffade polare hittade i ett hål någonstans men som tillhörde Fr'ag'hklo Den Vandoftande, tror jag dessutom att en bra regel är att alla vapen börjar på 0 XP för en själv när man får dem, och ett vapen får nya förmågor i takt med att det (till exempel) levlar, men att vapen som redan HAR förmågor endast får dessa »upplåsta« när relevant level nås. Nya förmågor kan infogas i vapnet först när man levlat förbi de gamla förmågorna (d.v.s. når en level som inte redan har en förmåga kopplad till sig).
Om man ändå vill att gamla häpnulära vapen ska vara lite bättre kan man ju säga att förmågorna förbättras lite i samband med att de upplåses, eller så kan man fuska lite och ge vapnet alldeles för bra förmågor att låsa upp
Personligen tycker jag mycket om AD&D:s magiska vapen (och andra grejer); en bra grej med dem är att deras förmågor inte har någon koppling till formler i magisystemet (till skillnad från DoD:s tråkprylar), och att de tillåts ha sådana underliga förmågor ibland.
/Feliath — Zang! Baff SOCK!
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
"Vilka existerande system bör man kolla på?"
Heroquest. Där är ditt vapen, om det nu är ett speciellt vapen eller så, en eller flera egenskaper som fungerar precis som dina egenskaper för dina stiliga mustascher, din sura farbror och dina kunskaper om vokaler. Så ett superdupersvärd från Borås kan tänkas ha "Svärd 25", "Skitvass 17" och "Från Borås 13".
Dessa värden kan du sedan välja att förstärka dina andra egenskaper med, tillexempel för att impa på folk med Borås eller skära skåror i folk som varit dumma. Det fina i Heroquestsystemet är väl då att man kan lägga in en speciellt nischad egenskap på svärdet, kanske "Traktor-Åkes Bane 13" eller något, vilket gör svärdet mycket mer effektivt mot just Traktor-Åke.
Ergo, du borde ta en flukt på Heroquest från Issaries. Ety det är tufft och innnehåller bland annat en jätteliten dinosaurie.
Storuggla, bread sneaking
"Vilka existerande system bör man kolla på?"
Heroquest. Där är ditt vapen, om det nu är ett speciellt vapen eller så, en eller flera egenskaper som fungerar precis som dina egenskaper för dina stiliga mustascher, din sura farbror och dina kunskaper om vokaler. Så ett superdupersvärd från Borås kan tänkas ha "Svärd 25", "Skitvass 17" och "Från Borås 13".
Dessa värden kan du sedan välja att förstärka dina andra egenskaper med, tillexempel för att impa på folk med Borås eller skära skåror i folk som varit dumma. Det fina i Heroquestsystemet är väl då att man kan lägga in en speciellt nischad egenskap på svärdet, kanske "Traktor-Åkes Bane 13" eller något, vilket gör svärdet mycket mer effektivt mot just Traktor-Åke.
Ergo, du borde ta en flukt på Heroquest från Issaries. Ety det är tufft och innnehåller bland annat en jätteliten dinosaurie.
Storuggla, bread sneaking
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Ja, och i ED finns ju också bra exempel på hur magiska föremål kan få erfarenhet genom särskilda quester som är knutna till föremålet. Ibland är de obligatoriska för att föremålet ska bli starkare, ibland inte, men de särskilda erfarenhetspoäng man får för dådet måste investeras i föremålet.
Earthdawn ftw.
Gordeg
Ja, och i ED finns ju också bra exempel på hur magiska föremål kan få erfarenhet genom särskilda quester som är knutna till föremålet. Ibland är de obligatoriska för att föremålet ska bli starkare, ibland inte, men de särskilda erfarenhetspoäng man får för dådet måste investeras i föremålet.
Earthdawn ftw.
Gordeg
Daniel Andersson
Swordsman
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Man måste också lägga erfarenhetspoäng i föremålen (eller legend points då) för att de ska bli bättre. Och ju bättre de blir desto mer bunden blir ägaren till dem. Ju mer bunden ägaren blir till föremålen, desto större är chansen att föremålen påverkas av ägarens handlingar, ju mer betydelsefulla handlingarna är, desto större inverkan på föremålet.
/Daniel
Man måste också lägga erfarenhetspoäng i föremålen (eller legend points då) för att de ska bli bättre. Och ju bättre de blir desto mer bunden blir ägaren till dem. Ju mer bunden ägaren blir till föremålen, desto större är chansen att föremålen påverkas av ägarens handlingar, ju mer betydelsefulla handlingarna är, desto större inverkan på föremålet.
/Daniel
Kort rättelse
Hej!
Kul att ni gillar min och Anders Blixts artikel. Även om jag och Dante gör mycket tillsammans finns det tillfällen när vi delar på oss.
/Magnus
Hej!
Kul att ni gillar min och Anders Blixts artikel. Även om jag och Dante gör mycket tillsammans finns det tillfällen när vi delar på oss.
/Magnus
Klon
Hero
Re: Min stridsyxa kan klå ditt tvåhandssvärd any d
Blev lite inspirerad när jag läste genom den här tråden, bl.a av det med själar i vapnen...
Om man spinner vidare lite på att man ger föremålen bara de eganskaper som man vill att ska vara karaktäristiska för just dem (alla behöver alltså inte vara ha skarphet, snabbhet eller dylika värden. Generella värden kan förvisso alla vapen ha (skada, initaitiv ellr vad man nu vill ha), tror det kan bli rörigt annars.
Men iaf, om man exempelvis, som tidigare föreslagits, låter ett svärd exempelvis vara "hedervärt" så kan det ge någon form av bonus då man gör hedervärda sker med det, och få erfarenhet då man gör hedervärda saker. Samtidigt skulle man kunna ge negativa effekter av ohederlig användning, och dessutom dra av erfarenheten.
Kalles svärd kan då ha egenskaper enligt följande:
Skada: T10 + Heder/10
Initiativ: 10
Heder: 50
Om kalle tar kål på den onda baronen gör han något hedervärt (okej, kan ju diskuteras egentligen men skippa moralfilosofin tack
) och får därför sin bonus till skada, dessutom får svärdet nu erfarenhet och öker i heder, +1 i heder alltså har svärdet heder:51
Skulle kalle nu efter det slå den goda fén med svärdet är det ju en ohederlig hanling, vilket gör att den tidigaren bonusen nu istället minskar skadan (T10 - heder), dessutom minskar svärdets heder som följd (heder = 51 - 1 = 50)
Det här systemet skulle få vapnen att formas efter sin användare inom vissa förutbestämda (för det vapnet) egenskaper.
Vapnet växer alltså med karaktären, men är inte i det här fallet beroende av denne, utan någon annan som agerar på ett liknande sätt kommer också ha stor nytta av det.
Nu var kanske heder ett något stelt exempel, skulle kunna vara egenskaper som har att göra med närvapnet används, eller hur (kanske ett vapen som har egenskapen "offensiv" och mer gärna anfaller än parerar)
Blev lite inspirerad när jag läste genom den här tråden, bl.a av det med själar i vapnen...
Om man spinner vidare lite på att man ger föremålen bara de eganskaper som man vill att ska vara karaktäristiska för just dem (alla behöver alltså inte vara ha skarphet, snabbhet eller dylika värden. Generella värden kan förvisso alla vapen ha (skada, initaitiv ellr vad man nu vill ha), tror det kan bli rörigt annars.
Men iaf, om man exempelvis, som tidigare föreslagits, låter ett svärd exempelvis vara "hedervärt" så kan det ge någon form av bonus då man gör hedervärda sker med det, och få erfarenhet då man gör hedervärda saker. Samtidigt skulle man kunna ge negativa effekter av ohederlig användning, och dessutom dra av erfarenheten.
Kalles svärd kan då ha egenskaper enligt följande:
Skada: T10 + Heder/10
Initiativ: 10
Heder: 50
Om kalle tar kål på den onda baronen gör han något hedervärt (okej, kan ju diskuteras egentligen men skippa moralfilosofin tack
) och får därför sin bonus till skada, dessutom får svärdet nu erfarenhet och öker i heder, +1 i heder alltså har svärdet heder:51Skulle kalle nu efter det slå den goda fén med svärdet är det ju en ohederlig hanling, vilket gör att den tidigaren bonusen nu istället minskar skadan (T10 - heder), dessutom minskar svärdets heder som följd (heder = 51 - 1 = 50)
Det här systemet skulle få vapnen att formas efter sin användare inom vissa förutbestämda (för det vapnet) egenskaper.
Vapnet växer alltså med karaktären, men är inte i det här fallet beroende av denne, utan någon annan som agerar på ett liknande sätt kommer också ha stor nytta av det.
Nu var kanske heder ett något stelt exempel, skulle kunna vara egenskaper som har att göra med närvapnet används, eller hur (kanske ett vapen som har egenskapen "offensiv" och mer gärna anfaller än parerar)