Nekromanti Mina favoritsaker

[Sodivra]

Organiska, oöverskådliga vindlande städer, gator och gränder, hemliga vackra platser.

Kristendom, men inte vår tråkiga kristendom utan romantiserad kristendom med puritanhattar, män och kvinnor som enbart vill bruka det förlovade landet och leva i enlighet med guds önskningar, stark, stark tro, helig vrede, Full Armor och allt annat av David Eugene Edwards. Mina bästa berättelser från Staden har haft tunga kristna referenser.

Kvinnor i klänning. Gärna fjolliga, som antingen fnissar, svimmar eller snyftar. Eller stenhårda. Eller mjukisar som är hårda på utsidan. Eller vad som helst, egentligen.

Identifiering. Att sätta ett namn på det man tillhör, att hänge sig åt det med hela sig själv så till vida att man har en vansinnigt cool utstyrsel på sig, som en avatar för en idé. Att anamma det med stolthet eller tvivla på det. Att sjunga de gamla sångerna eller skriva de nya som andra kommer sjunga.

Nakna människor. Det där ögonblicket när allt de lutat sig mot sveps bort, och de står helt svarslösa, vacklandes mellan att bryta samman som hjälplösa barn och pånyttfödelse och förändring. Det är väldigt starkt.


Detta är mina favoritsaker i fantasi och fiktion. Jag undrar om jag skulle kunna skriva något där allt detta finns med?

Har ni favoritsaker i fantasi?

 

[Rising]

Du har rätt bra grejer. Det här är mina:

Cynism
Den där fullkomligt råa och osentimentala inställningen till livet. När Chuck Palahniuk skriver om killen som provade att onanera med en stearinsträng i urinröret, som sedan smälte och vek sig i hans urinblåsa och fick honom att kissa blod och som var tvungen att opereras bort med hans collegepengar; så konstaterar han bara lugnt: "one minute you're just a kid getting off, and the next minute you'll never be a lawyer."

Det är så ljuvt poetiskt. Jag skrattar åt det, men finner också tröst.

Kablar och sladdar
Inte kabelhärvor under ens eget skrivbord, men vid vissa sådana där plåtlådor på husväggar så sprids det ut en massa sladdar och kablar som sedan löper längs väggarna. Jag vet inte vad de där lådorna är till för, men jag älskar själva sladdarna och tanken på att någon ingenjör eller tekniker liksom har koordinerat det där, utan en tanke på att det skall vara estetiskt. Ändå är det jättesnyggt, särskilt när de går kors och tvärs över varandra och små häftklammergrejer böjer det ena röret över det andra så att det kan åka under det första; och när allt ser rörigt ut.

Väggar där målarfärgen/tapeterna spruckit
Det är jättesnyggt. Jag älskar miljöer i skräckdataspel och fotografier som Urban Exploration-snubbar tagit på gamla övergivna bostäder. Det är alltid sådana här nergågna väggar och husfasader som ser jättevackra ut i mina ögon.

Skräpkultur och WTF i skön harmoni
Den fjärde filmen i Leprechaun-skräckfilmsserien heter "Leprechaun in Space". Jag har inte sett den filmen, men man hör ju på namnet hur sagolikt bra den måste vara.

Trollkändisar
Såsom Jbig (Mr. "Syraker" - killen har blivit bannad från nästan alla svenska forum som finns) och Youtubes Reymon14, som till och med ser ut som ett troll. Jag är nästan perverst fascinerad över de här människorna. "This is me! This is you!" Jag vill veta allt om dem och jag vill ha samlarbilder på dem.

Nonsens
Såsom Timecube och rollspelet Hybrid. Den enorma textmassan med fullkomlig goja som förnekar varje form av förståelse, men som ändå, på något besynnerligt sätt, döljer bakomliggande visdom och skönhet. Konstnären Eyvind Fahlström fick en gång en förfrågan av en konstkritiker om han inte kunde förklara sin abstrakta målning Ade-Ledic-Nander. Fahlström skickade då ett dokument på trettio sidor med formuleringar i stil med "Fettkärnor på 1:a formens banor av kvantfixmateria förblir vita, tills stavar-kraftstavar bildar cellväggar kring dem; blir då svartkärnor eller, om större, svartkärnor med ringar omkring." Fahlström skrev poesi i samma stil och skapade skolan konkretism; med flera verk som inte kunde läsas från början till slut utan behövde tolkas på samma sätt som ögonen vandrar över en tavla av Pollock.

Det djävliga är att det ser väldigt lätt ut att kunna skriva på det här sättet (precis som många tycker att "vem som helst borde ju kunna måla en Pollock") men när man försöker så märker man hur djäkla svårt det är. Det blir hela tiden för mycket mening eller för utstuderat konstigt - inte alls det där vackra, förföriska kaoset som råder i exempelvis Hybrid.

---

Förresten, nu såg jag att min punkt "nonsens" påminner väldigt mycket om det där jag skrev om kablarna. Se där. Det var jag inte förberedd på.

 

[Johan K]

Har ni favoritsaker i fantasi?

Yepp, dagdrömmeri i verkligheten.
När man bara går omkring & fantiserar om plattser, människor & undrar vad de ska göra, var de skall någonstannd & sådant.

/ Johan K, som är sådär lagom nervarvad efter dagens jobbande

 

[krank]

Har ni favoritsaker i fantasi?

Intellektuella referenser jag inte förstår. Som när folk i förbigående refererar till en bok eller en författare jag inte känner till.

Intellektuella referenser jag förstår. Som när folk i förbifarten nämner något som får en att referera till en pretentiös gammal bok man läst och plötsligt ser man hela filmen (eller rollspelet, whatever) i ett helt nytt ljus.

Knarkflum. Fear and Loathing in Las Vegas är det enda exempel jag kan komma på. Både boken och filmen är utsökta. Totalknarkat kaos, helt enkelt.

Konspirationer. Allt med konspirationer får mig att må bra.

Anarkism. I alla former. Från vaga referenser till Hassan i Sabbah till vanvettiga våldspsykopater som bara vill spränga regeringsbyggnader.



Jag har massor... Men min främsta är nog:

Förvirring. Jag älskar att precis inte begripa vad det är som försiggår. Jag älskar att i mitt eget huvud pussla med ledtrådar, idéer, referenser som kanske inte ens har med saken att göra och försöka forma en helhet - som alltid känns lite skev, eftersom något alltid inte passar... Det finns alltid en annan förklaring, en annan "sanning"... Jag är aldrig så lycklig som när en t.ex en film lyckas med att totalförvirra bort mig.

 

[Dewil]

Nonsens
Såsom Timecube och rollspelet Hybrid. Den enorma textmassan med fullkomlig goja som förnekar varje form av förståelse, men som ändå, på något besynnerligt sätt, döljer bakomliggande visdom och skönhet. Konstnären Eyvind Fahlström fick en gång en förfrågan av en konstkritiker om han inte kunde förklara sin abstrakta målning Ade-Ledic-Nander. Fahlström skickade då ett dokument på trettio sidor med formuleringar i stil med "Fettkärnor på 1:a formens banor av kvantfixmateria förblir vita, tills stavar-kraftstavar bildar cellväggar kring dem; blir då svartkärnor eller, om större, svartkärnor med ringar omkring." Fahlström skrev poesi i samma stil och skapade skolan konkretism; med flera verk som inte kunde läsas från början till slut utan behövde tolkas på samma sätt som ögonen vandrar över en tavla av Pollock.

Det djävliga är att det ser väldigt lätt ut att kunna skriva på det här sättet (precis som många tycker att "vem som helst borde ju kunna måla en Pollock") men när man försöker så märker man hur djäkla svårt det är. Det blir hela tiden för mycket mening eller för utstuderat konstigt - inte alls det där vackra, förföriska kaoset som råder i exempelvis Hybrid.

Det finns en kuf deluxe som på regelbunden basis skriver i Gefle Dagblad. (Jag var nära att skriva att han "skriver regelbundet i Gefle Dagblad" men formulerade om mig.) Inget av det han skriver är begripligt, inte ens när han tillåts recensera böcker. Eftersom han fått en fast spalt på kultursidorna så måste i alla fall kulturredaktören tycka att det han gör är bra.

Dewil

 

[Organ]

Länken funkar inte (nt)

NT = Norsk testikel

 

[Dewil]

Bättre nu? (NT)

NT = NonsensText

 

[Foggmock]

Marginellt.

...jag tror jag var gladare när jag hade de där SAN-poängen jag just tappade kvar. Det GÅR ju att tolka det han skriver, men varför skriver han inte bara som folk?!

 

[Rising]

Ha ha ha

En dikt.

Det är helt underbart. Jag skrattar så jag tjuter:

spöklakanssomvärreskrämmerska spökpåslakanssomvärreskrämmerska duk än andra felt felstaviska hårdskals columbiäggska Naboths äggickegärnahållare ab ovohårdaste skalbaggsskalskalska knogjärnsnäseffektivtska murnäsbräckska danskskallockska bonk

"bonk":et kommer ju med perfekt komisk timing.

Och ordet "träbenslångkallsångskåt" är ju helt suveränt. Stefan Hammarén alltså... Ska köpa alla hans böcker (fast hans recensioner är nästan bättre än dikterna).

Stort tack för tipset.

 

[Dewil]

Var och en blir salig på sin fason (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Svarte Faraonen]

Allegorier, symbolik och andra mer eller mindre dolda budskap eller referenser. Ett paradexempel på vad jag gillar är teaterscenen i "Book of the New Sun", vilken också fungerar som kommentar till resten av boken. Mycket av ockultismen hamnar också i denna kategori, alkemin är ju till exempel en enda lek med symboler.

Senantika mysteriekulter. Har en oerhört suggestiv inverkan på mig.

Bitterljuv melankoli. Känslan av att tillvaron ständigt förändras -- inte Tolkiens dystra "allt blir sämre", utan snarare en acceptans av att allt, gott som ont, kommer att förflyta, och att det goda får tas med det onda. Epilogen i "The Lions of al-Rassan" fångar detta utmärkt.

Revolutioner. Både sådana som går åt helvete och sådana som lyckas.

 

[krank]

"Översättningen gjord Nils Håkanson, som inte super"...

Vilken underbar kuf. Jag älskar hans språk... Det är fullt begripligt, men en smula krångligt, kanske.

 

[Saxifrage]

Cynism

"one minute you're just a kid getting off, and the next minute you'll never be a lawyer."

Själv tycker jag att sådana cynismer är lite billiga (låt vara att just de kanske gör sig bättre i sitt sammanhang), men för den som gillar dylikt måste jag återigen nämna PJ O'Rourke, vars böcker är helt överlastade med just sådana snygga cynismer:

The interesting thing about staring down a gun barrel is how small the hole is where the bullet comes out, yet what a big difference it would make in your social schedule.

Det sagt, så gillar jag klichén med grovhuggna och starka män. I en bok jag läste nyligen beskrivs en gruppchef som med "ett ansikte skuret i trä". Sådana metaforer gillar jag.

/Sax, och förstås bruna små paket som har string