Robert;n215123 said:
Förutom en av de jag spelar med så är det två oerfaren spelare. Resultatet är t.ex. att när det ska göras karaktärer så blir det av typen "tuff tjej som är bra på att smyga och skjuter prickskyttegevär". Det blir inte mycket drivkrafter och egna intiativ av det.
Om man skulle använda klanskaparproceduren från Järn så inför man ju ett par relationer från varje rollfigur till andra figurer. Det behövs inte supermycket initiativ eller fantasi, eftersom man plockar relationerna från en lista. Då skulle ovanstående beskrivning helt enkelt få tillägget "och är förskjuten av hövdingen och bästa kompis med jägmästaren" t ex.
Min erfarenhet är att spelarna också blir mer engagerade i spelet om de varit med och skapat den, även under kontrollerade former.
Min erfarenhet är att även ovana spelare kan haka på spelarinflytande om de får rätt vägledning. Ofta lär sig rollspelare kvickt att det är spelledaren som bestämmer, och övriga hänger på. Då kan det ju vara svårt att ställa om till att vara med och hitta på saker. Någon gång har jag sagt rätt ut: Nu får du som spelare vara med och bestämma vad som händer. Jag kommer ställa en fråga, ingen av oss vet svaret, men du får hitta på något.
Klart att det kan gå hackigt i början, men det är väl bara mer anledning att öva på det. Alla har inte samma anlag för att hitta på spektakulära saker, men uppriktigt sagt tycker jag det är skönt att det dyker upp vanliga och alldagliga förslag ibland.
Man skulle kunna säga att det inte blir mindre förberedelsetid, men att förberedelsetiden flyttas in på spelmötet. Och tiden till spelmötet är ju redan inplanerad.
Anekdot:
Första gången jag provade spelarmedinflytande var i mycket liten skala. Det gällde namnet på ett värdshus. "Vi går in på värdshuset" sa spelarna. "Vad heter värdshuset?" frågade jag. "Får vi bestämma det?" frågade spelarna glatt överraskade. Sedan följde tio minuters livlig diskussion (som jag inte la mig i) innan konsensus hade nåtts kring att värdshuset hette "Den fula ankungen", men att någon lustigkurre klottrat till ett "L" så det blev "fulla ankungen".