<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Definitivt inte. Herregud, det är mig och Eleas vi pratar om, man...</div></div>
Okej, det finns ett berg av grejer fel med det här. Till att börja med: det är inte bara fånigt utan dessutom ett enormt och självtjänande argumentum ad verecundiam att åberopa sin egen förträfflighet för att motivera varför något inte kan stämma.
Bortsett från detta verkar du ha missuppfattat vari »roligt« består här; att spelleda en rolig strid i Drakar och Demoner eller Eon kräver ett helt annat skillset än i D&D4, där det potentiella roliga främst (och det regelstödda roliga helt) består i taktiska utmaningar. Så även om vi köper din barocka premiss att ni är själve Jesus på det här med att spelleda strider i de system ni är vana vid, betyder det ingenting för er förmåga i det här helt andra systemet.
Resten av problemen lämnar jag därhän, av skäl icke minst bannulära, men mest uttråkningsrelaterade; jag orkar helt enkelt inte.
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Det gjorde dels striden lite seg, och dels var det svårt att visualisera sig hur vi bara stod och hackade på fanskapet.</div></div>
Ett tips i all välmening: tag fasta på regelbegreppet bloodied, vilket skulle kunna översättas i andemening om än knappast bokstavligen som sårad. Den uttalade avsikten är att det är när man når denna andel av sina träffpoäng man faktiskt blir fysiskt skadad, och det antagligen ganska lätt: en lång rispa, en rejäl bula. Allt innan den punkten och förresten kanske det mesta efter den också beskrivs alltså lämpligen som rena lägesförluster, tilltagande utmattning, tappande av andan och vidare på samma sätt.
Hur man vill sköta helande ord, drycker etc. i relation till detta — sluter sig verkligen ens sår, eller kommer man bara över effekten? — får man väl själv avgöra, men det rimligaste såväl som mest uppenbara ter sig vara att man i varje läge beskriver det så som känns mest stämningsfullt. (Själv skulle jag till exempel gravitera mot att beskriva drycker som fysiskt helande men inte en Warlords inspirerande ord.)
Alltså: det handlar inte så mycket om att bara stå och hacka, det är ett bokstavligt perspektiv på en träff som är direkt och avsiktligen olämplig för D&D4. Det gör naturligtvis inget åt segheten, men vi kan inte få allt här i världen och sannerligen inte på en gång.
/Feliath — timepieces by the author; catering by James Bond
Okej, det finns ett berg av grejer fel med det här. Till att börja med: det är inte bara fånigt utan dessutom ett enormt och självtjänande argumentum ad verecundiam att åberopa sin egen förträfflighet för att motivera varför något inte kan stämma.
Bortsett från detta verkar du ha missuppfattat vari »roligt« består här; att spelleda en rolig strid i Drakar och Demoner eller Eon kräver ett helt annat skillset än i D&D4, där det potentiella roliga främst (och det regelstödda roliga helt) består i taktiska utmaningar. Så även om vi köper din barocka premiss att ni är själve Jesus på det här med att spelleda strider i de system ni är vana vid, betyder det ingenting för er förmåga i det här helt andra systemet.
Resten av problemen lämnar jag därhän, av skäl icke minst bannulära, men mest uttråkningsrelaterade; jag orkar helt enkelt inte.
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Det gjorde dels striden lite seg, och dels var det svårt att visualisera sig hur vi bara stod och hackade på fanskapet.</div></div>
Ett tips i all välmening: tag fasta på regelbegreppet bloodied, vilket skulle kunna översättas i andemening om än knappast bokstavligen som sårad. Den uttalade avsikten är att det är när man når denna andel av sina träffpoäng man faktiskt blir fysiskt skadad, och det antagligen ganska lätt: en lång rispa, en rejäl bula. Allt innan den punkten och förresten kanske det mesta efter den också beskrivs alltså lämpligen som rena lägesförluster, tilltagande utmattning, tappande av andan och vidare på samma sätt.
Hur man vill sköta helande ord, drycker etc. i relation till detta — sluter sig verkligen ens sår, eller kommer man bara över effekten? — får man väl själv avgöra, men det rimligaste såväl som mest uppenbara ter sig vara att man i varje läge beskriver det så som känns mest stämningsfullt. (Själv skulle jag till exempel gravitera mot att beskriva drycker som fysiskt helande men inte en Warlords inspirerande ord.)
Alltså: det handlar inte så mycket om att bara stå och hacka, det är ett bokstavligt perspektiv på en träff som är direkt och avsiktligen olämplig för D&D4. Det gör naturligtvis inget åt segheten, men vi kan inte få allt här i världen och sannerligen inte på en gång.
/Feliath — timepieces by the author; catering by James Bond
