Nekromanti Minigames / detaljregler, för och emot

[zonk]

Har ibland stört mig ofantligt på system där man skapat minigames (tänk som strid i tradspel) för diverse andra yrkesgrejer, då främst för att det ofta är nåt som bara en RP blir inblandad i, och sen kör solo lite för länge. Samtidigt har jag börjat gilla att det finns en "crunch". I FFGs Star Wars kan Mechanics lätt bli lite av en god-skill: allt är teknologi, och bara man lyckas med sitt slag, kan man manipulera den ganska fritt. Då ser jag poängen med de detaljerade reglerna för hacking i Shadowrun 5e: man kan göra fantastiskt mkt som hacker, men det är vare sig riskfritt eller omedelbart, och kan bli ganska omständligt.

Vad är er erfarenhet av sådana här minigames/motsv? Vad finns det för exempel från olika system, där det funkar bra eller dåligt? Vad kan man dra för lärdomar?

 

[Mogger]

Jag tycker nog det bästa exemplet är Bring Down the Pain från The Shadow of Yesterday (finns även i Solar System men heter något så tråkigt som typ Extended Conflict eller liknande). Det är ett minispel som kickar in när du tycker att det tamigfan ska bli som du vill. "Över min döda kropp!" brukar jag kalla det på svenska. Egentligen är det vanlig tradspelsstrid, men eftersom alla andra konflikter avgörs mer övergripande (klassisk konfliktresolution) blir det coolt, grisigt, smutsigt och fult när man går ner på slag-för-slag-nivå.

Alltså, minispel som aktiveras för att göra en dramatisk, effektfull poäng.

 

[zonk]

Coolers! Ja strid är ju egentligen "the original minigame" och jag tycker att i Shadowrun 5e märks de att de försökt tänka lite likadant för t.ex. hacking-minigamet.

Bring down the pain, är det såndärna storygaming eller?

 

[Mogger]

Coolers! Ja strid är ju egentligen "the original minigame" och jag tycker att i Shadowrun 5e märks de att de försökt tänka lite likadant för t.ex. hacking-minigamet.

Bring down the pain, är det såndärna storygaming eller?

The Shadow of Yesterday var den nya heta såsen innan Apocalypse World fanns. Hela spelet finns på nätet: http://zork.net/~nick/loyhargil/tsoy2/book1--rulebook.html och även tryckt i form av Solar System (som är den generiska varianten): http://www.arkenstonepublishing.net/solarsystem

Bringning Down the Pain förklaras här: http://zork.net/~nick/loyhargil/tsoy2/book1--rulebook.html#bringing-down-the-pain

"However, when a character belonging to a player - a player that is not the Story Guide - loses at a resisted ability check, that player does not have to accept the outcome. Instead, she can ask that the Pain be Brought Down. On the flip side, a player can demand this even when she succeeds at a resisted ability check. This not only allows her to zoom in the imagined camera on this conflict, but is the only way to permanently injure or get rid of a major named character controlled by the Story Guide."

Jag tycker att det är sjukt elegant i sin enkelhet.

 

[entomophobiac]

Jag är ett stort fan av minigames överlag, men håller med om att de ibland orsakar problem som de du nämner.

I SpyCraft finns ett kul system för “chases” som passar biljakter såväl som jakter mellan marknadsstånden på medinan i mellanöstern. Ett enkelt och roligt system som förenklades genom att kort introducerades.

I allt från Star Wars till 7th Sea finns regler för strider med skepp: rymd- eller segelskepp spelar inte så stor roll.

I Song of Ice and Fire finns ett bra system för sociala intriger som följer samma normer som strider med svärd. Fick ett ganska blandat bemötande från min spelgrupp, men idén känns intressant.

Jag gillar att spel kan använda minigames för att tala om för spelgruppen vad som är viktigt i just det här spelet. SAN-loss i CoC är ju på sätt och vis ett sånt minigame det med.

 

[entomophobiac]

En annan cool grej kan vara att använda riktig gambling om ett scenario utspelar sig på ett casino eller liknande.

 

[zonk]

Är slagen med sjukdom men tänkte ställa följdfrågan: vad avgör om ett minigame blir bra, eller om det blir en longör, segt och onödigt?