Nekromanti Minikrönikor!

[Nässe]

Gillar formatet minikrönika, så jag startar tråden, så kan man posta sin minikrönika här

 

[Nässe]

Igår spelade vi vår fjärde session i Generation, en berättelse om den skånska släkten Orre. Förra sessionen hade vi en avstickare till en sekt i nybyggarnas USA men nu var vi tillbaka på skånsk mark. Året var 1852 och vi spelade tre systrar. Jag var den yngsta systern (42 år), Eva-Lena Orre, en lätt utvecklingsstörd livsälskare. Min äldsta syster Agatha tog hand om mig. Scenariot utspelade sig på ett kloster som drevs av tredje systern, nunnan Felicia, minst älskad av våra föräldrar. Det visade sig att hon bjudit in mig och Agatha till klostret för att låta en läkare undersöka mig och bedöma mig som sjuk och spärra in mig dels som en hämnd för att pappa älskade mig mest och dels för att få kontroll över familjeföretaget Orre sylt & Saft. Stort drama följde. Otroligt kul spel. I efterhand undrar jag om det verkligen fanns kloster i Skåne på 1800-talet, men vem bryr sig?

 

[God45]

Extra! Extra! Deathbringers gillet lyckades genom smart diplomati och lite avtal med gudinnan över romantiska självmord undfly de 10.000 orcherna som omringade deras fästning. Efter sin flykt dungeon crawlade de i en sidodimension kopplade till de fruktansvärda dimensionerna där de gamla gudarna härskar. Efter att ha lootat lite loot, slagits mot muterade hästar, muterade torterare och bränt en rätt rejäl del av dungeonen till aska med hjälp av oljebränder så gav de sig iväg över slätterna mot djungelalvernas hemvist. Där upptäckte de sina gamla rivaler The Lords of Hellfire som höll på att mörda djungelalverna en by i taget och gav sig in i en strid mot dessa. I striden dödade de skurkarnas ledare, en Anti-paladin dedikerad till Mephistopholes, och hans högra hand, en halv-drake cleric till Mephistopholes, och drev resten av gillet på flykt genom djungeln. Deathbringers medlemarna hyllades sedan som hjältar under en fantastiskt fest anordnad av djungelalverna.

 

[Mogger]

Efter att ha blivit falskligen anklagade för samröre med Kaos, låg vi lågt i Altdorf en tid. Tack vara våra allierade i Imperium curatores kunde vi hålla oss undan lagens långa, krokiga arm. På nätterna sökte jag efter mina gamla vapenbröder i det numera upplösta fria kompaniet Totenkopf. Jag fann en, som numera böjd och olycklig knegade som lyktgubbe i stadens sämre kvarter. Jag lovade honom guld och svärd, och bad honom sprida ordet - Totenkopf skall strida igen!

Efter ett nattligt möte med den innersta kretsen av Imperium curatores blev vi invigda. Vi förstod att de pågick en inre konflikt inom sällskapet, och mina kontakter bland legoknektar visade sig komma väl till pass. När dagen grydde återvände vi till vår vindvrå med ett löfte - Totenkopf skall strida igen! Kejsardömet skall färgas rött av bestmännens blod!

(I vår Warhammerkampanj är vi numera djupt insyltade i en gravt fascistisk och rasistisk organisation, och vi verkar dessutom vara utvalda som instrument för inget mindre än en statskupp! Huga!)

 

[God45]

Så jag speledde Stormbringer 4ed igår. Jag hade med en helt ny spelare och tre spelare som jag spelat mycket med tidigare. Spelarna är anställda av köpmannen Nikorn av olika anledningar och de skickas iväg till lagtemplet som finns några städer bort för att be dem om hjälp. Det finns nämligen en pest som sprider sig snabbt i staden och någon säger att lagtemplet vet var man kan finna ett botemedel.

Det här är egentligen bare en öppning för att få spelarna att lära sig systemet och känna världen lite (en spelare har läst alla Elric böckerna men resten är helt nya till världen) innan jag startar den episka "Pursuite of the white wolf" kampanjen där spelarna ska jaga ifatt Elric som ju mördar Nikorn i böckerna. Så jag har planerat att när de kommer till templet så kommer de ganska lätt kunna ta reda på att det är korrupt och att det finns en märklig eremit uppe i bergen bortom den mörka och inavlade staden Ranin Gholgu och bortom Yemsel floden som sägs kunna sprida pester. Extremt standard nybörjar uppdrag. Problemet kan lösas med hjälp av att prata med/muta/hota folk vid kyrkan eller genom att döda trollkarlen. Det här är inte alls vad som händer.

På väg till lagtemplet upptäcker de banditer som ligger i bakhåll. Istället för att rida runt dem anfaller gruppen. Detta slutar med att personen som red in först får sin hand avhackad. Han hoppar sedan av sin häst och med sin enda hand svingar han sitt svärd och kapar en av banditernas ben innan han hamnar på marken och två av de andra banditerna hackar honom till döds med yxor (han rullar snabbt upp en jägare istället). När hela gruppen av banditer utom en är döda ger den sista banditen upp. Banditerna ser ut att vara väldigt unga eller väldigt gamla, den överlevande banditen är inte en dag över 15. Han berättar att de är tvungna att råna folk eftersom alla deras skördar slog fel och nästan alla i arbetsför ålder har drabbats av pesten medan barnen och de gamla klarar sig. Efter han berättat detta bestämmer sig gruppens krigare, spelad av en av mina tidigare spelare, påhejad av gruppens köpman , spelad av en helt ny spelare, att han ska kapa pojkens händer eftersom han stal och på så sätt få sig lite poäng hos lagherrarna. Sagt och gjort och de lämnar pojken med brända stumpar istället för händer.

De kommer till staden. De upptäcker att kyrkan verkar korrupt. Handelsmannen pratar med andra handlare och gruppens tjuv smyger runt och de får snabbt redo på informationen om kyrkan och trollkarlen. Under tiden bestämmer sig gruppens jägare för att han vill köpa en björnfälla. Han går till fällmakaren men har inte råd med en av fällorna. Istället för att låna lite växel från någon annan i gruppen tar han ett jobb för fällmakaren att fixa tillbaks de pengar en lokal opiumhåle ägare är skyldig honom. Jägaren samlar ihop krigaren och handelsmannen men tjuven är iväg och smyger runt vid kyrkan och försöker få reda på saker om trollkarlen och prästerna.

Killen som äger opiumhålan erbjuder dem en ganska stor summa pengar för att mörda fällmakaren men han är uppenbarligen ganska hög. Gruppen tar uppdraget medan tjuvens spelare facepalmar på andra sidan bordet, något han kommer göra mer av. Gruppen går till fällmakarens hus men upptäcker att dörrarna och fönsterna på bottenplan är låsta och att fällmakaren, som bor där med sina två barn, har två stora svarta hundar. Gruppen köper en stor bit kött och jägaren klättrar upp till andra våningen, mutar hundarna med köttet och smyger ner i själva affären på bottenvåningen av det två våningar höga huset. Men när han ska gå upp till andra våningen igen låter hundarna inte honom göra det och dörrar och fönster ut ur bottenvåningen är låsta. Så han är fast. Krigaren bestämmer sig dock för att fixa detta. Han klättar upp till andra våningen och drar fram sin båge för att skjuta hundarna. Han missar, hundarna kastar sig över honom och biter honom så illa att han håller på att blöda ut och hans armbåge är permanent skadad. Jägaren får panik, drar sitt svärd och börjar försöka döda hundarna medan fällmakaren vaknar och kommer ut bärandes en kniv och ett ljus. Fällmakarens barn skriker i terror över hela situationen.

Här bestämmer sig köpmannen (den helt nya spelaren) att hon ska lösa detta. Hon klättrar upp och medan jägaren försöker döda hundarna kastar hon sig över fällmakaren och sätter en kniv i hans öga. Medan jägaren avslutar hundarna går hon över till barnen och skär upp deras halsar (Hennes svar på tjuvensspelares fråga om varför hon döda barnen var "Jag var tvungen! De hade sett oss. Och egentligen följer jag bara order från killen som anställde oss!") innan hon avslutar hundarna.

Gruppen flyr staden innan vakten kan undersöka dem och se hundbetten. Nästa session ska de ge sig efter den där trollkarlen.

 

[Nässe]

Ikväll startade världens första Nils-kon! Vi körde Svart av kval, vit av lust med mycket whiskey och folkisar och det blev asigt roligt, shit vilket fett jävla spel! Storyn utspelade sig i Quebec på nittiotalet. Vi var "vampyrer", genmodifierade supersoldater som flytt från olika länders soldat-program från olika krig. Jag spelade en grym gammal vampyr vid namn Rebecka som nyss slaktat vampyrernas ledare för att ta hans plats och leda en crusade mot vampyrjägarna (regeringarna som vill ha in oss förrymda supersoldater i fållan). Det gick väl sådär... Men jag överlevde. Så jävla många dramatiska scener att det är svårt att återberätta. Mitt ankar/ älskare/ släkting/ slav/ "vän" brändes av vampyrjägarnas eldkastare och jag fick till slut fly med min största fiende tryckt mot bröstet- flög rakt upp i luften och lämnade kontinenten. Asfina scener mellan en far och hans dotter, som genom en annan vampyrs fulspel blev en vampyr, varpå fadern försköt henne. Ja, shit vilket bra spel det här är, man baxnar ju. Imorgon blir det nig The Shab-al-Hiri-roach och troligtvis blir det planerade Utpost på kvällen inställt. Men två indie-pass på två dagar är ändå fett jävla ok! Nu sova

Spoiler: kommentarer

Hmm, jag gillar mitt eget inlägg, av någon anledning, och när jag försöker ta bort det så säger den att jag inte kan gilla mitt eget inlägg...?

Om jag ska gå på vad jag ser tror jag inte att du gillar ditt inlägg. Eller jag tror att du egentligen gillar ditt inlägg, men du "gillar" det inte så att säga.