Nekromanti Minnesvärd karaktär?

[solvebring]

Har ni någon sådan där minnesvärd karaktär, en sådan liten hjältedådare, eller kanske lustigkurre etc? Berätta om den, det är alltid lika kul att höra sådant.

Min käre dvärg i DoD
För något år sedan, eller kanske närmare 1,5-2 år sedan, spelade jag en dvärg. Jag var tvungen att göra en ny karaktär, jag hade dött med min andra. Vad skulle jag vara? Hm, jag funderade länge... Gimli hade gjort gott intryck på mig nyligen efter jag dragit igenom den tjocka volymen av Härskarringen. Dvärg... Jag ville vara dvärg, bestämde jag mig för. Spelledaren blev alldeles till sig, det var länge sedan någon spelade dvärg - han blev glad och rotade fram en massa böcker och papper.

Jag plitade eggat till en dvärg på pappret, en vapensmed vid namn Dure. En envis, smågrinig och vresig liten krabat med gott sinne för mjöd, slagsmål och smideskonst. Han blev ett minne i rollspelsvärden, spelade nästan ett år med denne, (spelat längre med andra, men ganska bra för en dvärg som gärna öppnar käften vid fel tillfälle). Han var en minnesvärd person, med alla sina kostiga kommentaren som "Släggor och pilar också!" eller "Rävrumpa!" då hans ansikte färgades tomatrött över något som gjort den lille Vres-Pellen grinig. Under hans tid hann jag skapa mig stort rykte land och rike över, lösa Enhörningshornet - och faktiskt vara bland de mest aktiva och framåtskridande i äventyret, slåss med urträd, hamna i finkan och betala borgen, (som sattes av domaren då jag frågade om borgen, bara för att han ville jävlas och trodde att jag inte kunde betala), på 1800 guldmynt... Han ville ha 2000 men nöjde sig med ett gapande ansikte med denna summa... Där rök ett halvårs (realtid), intensivt snålsparande i spelet - men stolt var jag. Nåja... Det var allt jag hade att säga, skulle jag orka skulle jag kunna berätta hans äventyr på ett stort antal A4, men det är inget jag finner så meningsfullt... Hans var minnesvärd i alla fall, inte minst som en god stridsman och en vresig lustigkurre, men samtidigt en god lojal kamrat.

 

[Guest]

En dimmalv enligt chronopias regler men i en annan spelvärld.

Rulif
Min första riktiga karaktär, en alv på 220 cm och få kg han var rätt bra om man räknade psyke o sånt som man ska ha om man är magiker, men han hade endast en besverjelse och det var att sätta eld på små träbitar samt att han inte kunde mycket annat.
Eftersom jag inte läst någon fantasy litteratur som innehöll konflikter mellan alver och dvärgar på den tiden så var han helt oförstående när dvärgen blev arg för påpekade att dvärgen var kortare än honom, vilket han påpekade för de flesta.
Långt inne i kampanjerna lyckades han iallafall få tag i lite gift i pulverform som han hällde ner i halsen på en nackad höna för att byn jävlades med hans kompisar, att byn redan svälte och att byn jävlades för att en i gruppen tagit en höna tänkte han inte på (jag spelade honom som väldigt disträ).
I sista äventyret vi spelade så brände dvärgen nästan upp honom när dvärgen lekte med en magisk sten, senare på kvällen blev han biten av en vampyr i gruppen (som vi inte visste att hon var), men hon kände sig väldigt skyldig och helade honom sedan, vilket innebar att hon dog vid gryningen som jag ändå hade överlevt.

 

[Rickard]

Nu kommer det här säkert låta väldigt självframhävande, men jag tycker faktiskt alla mina rollpersoner är minnesvärda.. De som jag tyckte förut var mest minnesvärda berodde mer på nostalgiminnen från äventyren som de råkade ut för istället för just själva personligheten och helheten som rollpersonen utgjorde.. Här är i alla fall en rollperson till DoD6 som jag spelar:

Rug är en människodvärg och är till yrket stenhuggare/runristare.. Hans levebröd är det enda som gör att han får en uns respekt från de andra människorna för hans liv har annars varit kantat av spott, spe och slag.. Detta har gjort Rug rejält underdånig och han försöker märkas så lite som möjligt (i den mån en dvärg kan lyckas göra).. Han har inga vänner och är van att ständigt färdas i ensamhet..

Han har inga sköna yttre drag, men har en förmåga att kunna se skönheten i andra ting.. En vacker kvinna, smycke eller en solnedgång kan få honom att stå förstenad och bara insupa skönheten som befinner sig i hans närhet ( [Vampire] det är lite Nosferatu med toreadordrag i honom [/Vampire]).. Han vill göra världen skönare och kan ta fula, oarbetade material och lyckas lyfta fram den form som materialet alltid var menat att ha.. När han drabbas av en skaparlust så glömmer han sig väldigt lätt..

Till sin hjälp, förutom sin plågade konstnärssjäl, har han en drog som han tar titt som tätt.. Jag har dock inte listat ut vad drogen ska ha för (bi)effekter.. Jag försökte läsa in mig på absint, men då upptäckte jag bara att det var en sorts sprit.. Tråkigt, även om intagningssättet och utseendet på vätskan var inspirerande.. Helst skulle jag vilja ha som bieffekt att dvärgen drömmer mardrömmar eller något annat..

Här är lite länkar till andra tillfällen jag beskrivit rollpersoner:
Första rollperson
Nostalgiska rollpersoner
En råttman
En hoper korta rollpersonsbeskrivningar till olika rollspel
En rollperson som kom 3:a i en karaktärstävling
En rollperson som kom 1:a i en karaktärstävling - Bild

Hur jag väljer personlighetsdragen

/Han som tyvärr aldrig kommer att spela med sina Mutant: UA-rollpersoner

 

[Ost]

De av mina som jag tycker är mest minnesvärda är de som på ett eller annat sätt varit osympatiska, misslyckade eller allmänt patetiska. Samtliga karaktärer nedan är från min Eon-period för några år sedan.

Ishwan - en ålderstigen nekromantiker med egen hönsfarm. Ville vara den mäktigaste och mest fruktade magikern i världen, men lyckades på sin höjd med att skrämma bönder och slaktare så han slapp betala för maten han köpte av dem. Hans egna magikerkollegor mobbade honom.

En ful, slemmig och totalt depraverad tjuv och mördare, vars favoritsysselsättning var att peta ut ögonen på katter. (Glömt namn.)

En fattig, illaluktande bagare med riklig kroppsbehåring som slog fru och barn och var beväpnad med en brödkavel. (Glömt namn.)

Tobus Träskalle - en förståndshandikappad bysmed (PSY 4, VIL 4). Var väl inte sådär jättegivande att spela.

Arnaxor den rättrådige - en jättelik, bindgalen tempelriddare med jättesvärd som inte var något mer än en marionett åt en manipulativ överstepräst. Slaktade på öppen gata i en storstad i främmande land en handelsman, då Arnaxor ansåg att handelsmannen brutit ett heligt löfte mot honom. I själva verket hade handelsmannen aldrig lovat någonting, utan allt var en vanföreställning i Arnaxors huvud. Arnaxor fångades av stadsvakten och avrättades.

Aries Leonus - en otroligt arrogant jargisk rikemanssprätt och brudmagnet som ständigt gick iklädd ett bronsharnesk. Tyckte om att propagera för nobelt och ridderligt handlande (särskilt inför svärmande flickor), men var när det kom till kritan en feg usling.

(Barn av den ironiska generationen, märks det? )

 

[Johan K]

Jag kommer speciellt ihåg min anka till dod, Splud tror jag att han hette.. Han var nog en av de mest fegaste karaktärer spm jag spealt.. Men ändå var han störtcool...

Sedanså hadde min polare en dvärgsmed, Mudjibo Achman.. Ha vart tillslut legend++ smed/krigare & alllt annt.. var åxå skog att ha med i gruppen