Nekromanti Minnesvärda fummel.

[Dark Lotus]

Hej där kära spelare igen.
Nu kommer jag med en liten nyfiken fråga.
Vilka är dom mest minnesvärda fummel ni nånsin har gjort som spelledare/rollspelare?
(Dom minnen som man kan skratta gott åt utan att känna dystra tankar.)

Själv en gång när jag rollspelsledade och hade en Rollspelsledarkaratär som agerade som en Arbetsgivare åt rollspelarna , så råkade jag gå med när just en av spelarna sade följande "hälften nu och hälften i förskott"..
Kom på mig själv att det inte direkt var en av dom klipskare saker jag har gjort i rollspelsledande ,men ett gott skratt kan man få av det. klockan var väll visserligen 03.00 på morgonen och alla var trötta nog som det var ,men så kan det gå.

 

[Fienden]

Gäller det här bara Eon?
Jag har en del smärtsamma minnen från DoD...
Kritiska misslyckanden, alltså. Fucking Natural 20. -.-

Men, klantigheter jag gjort som SL.
Jag glömde i stort sätt hela tiden bort Herr Vorsels röst (Diamantäpplet),
och ersatte den med Nattros' röst.
Detta var ytterst förvirrande för spelarna. xD

 

[Wilmer]

Den otroligt seglivade dvärgen står på en bardisk och slåss mot en hord pirater (tre i taget) och kaptenen stövlar in för att avsluta fajten, tappar sin yxa på tårna och får luftstrupen sönderslagen av dvärgens hammare.

 

[Fahnen_UBBT]

Jag kommer bara ihåg en grej som spelare men kan inte minnas om det var ett fummel eller vanligt misslyckande. Min karaktär och en annan spelares karaktär kom i strid med en ghul. Ghulen tar och greppar den andra karaktären i en otrevlig kram. Jag är som spelare livrädd för ghulen emedan min medspelare skriker på min hjälp... så min karaktär tar upp sin hornbåge, skjuter och efter ett mindre lyckat slag träffar pilen den andra karaktären i magen och punkterar hans tarmar.

Som spelledare kommer jag ihåg en strid mellan en rp och slp som utmynnade i "den som fumlar minst" istället för "den som lyckas bäst", med fummel med minuseffekter bortåt 40-50.

 

[Regmolar]

Eon kan jag inte minnas så mycket fummel i... troligen för att jag inte låter spelarna slå så mycket tärningsslag, tror jag.

I början av min rollspelskarriär spelade jag dock ett annat fantasyspel som hette Zhoria, där vår magikers första magi (mitt under en strid med två demoner, där den ena fastnade i en ringbrynjeklädd armbåge och dödades med en kritisk pilträff i foten) resulterade i fumlet "du leviterar 100 meter upp i luften och faller sedan ned". Han klarade sig dock genom att hålla fast i packhästen tills vi hann dit och drog ned honom.

I det sista äventyret vi spelade med den gruppe skedde också ett kul fummel när vi anföll den galne magikerns demonlivvakter. Min karaktär ställer sig hjältemodigt för att börja utväxla slag med en av dem, som morrar ilsket, kastar sig fram...

...fumlar attackslaget och sväljer sin tunga, varpå den lägger sig och kvävs på marken ett tag medan jag förvånat ser på.

Det mest imponerande var dock då vi i ett gammalt underjordiskt tempel blir varnade av ett spöke för att gå in i det sista rummet. Vi stövlar glatt in, och upptäcker att det där huserar 100+ reanimerade skelett som nu bestämmer sig för att ha ihjäl oss. Vi förbereder oss på en hjältemodig last stand, eftersom statistiken och spelets regelsystem säger att nu är vi körda, och magikern använder sina sista magipoäng för att inleda med en blixt rakt in i skeletten...

...fumlar igen och utlöser en magisk storm som i normala fall skulle sprida sig och döda kanske 95 % av allt levande inom en area av fyra kvadratkilometer. Ovanför jorden, alltså.

Vi befinner oss i en underjordisk byggnad som är kanske 100 kvadratmeter stor.

Lyckligtvis tillåts vi kasta oss ur vägen och gömmas oss i ett annat rum bakom ett antal meter sten och jord innan stormen drar igång, och blåser iväg alla skeletten. Vi kom nog aldrig närmare att dö än så... (och då innefattade ändå sista äventyret en enorm demoninvasion som avvärjdes genom att en av spelarna genom ett mirakulöst välplacerat tärningsslag lyckades få till ett gudomligt ingripande och göra sig typ obesegbar...)

 

[Lovykar]

O ja, vilka minnen... Ska tilläggas att detta var min första erfarenhet av "riktigt" rollspel, samt att spelet i fråga var ett skumt hemmabygge som var ganska obalanserat och mysko, men ändå verkade kul at first glance... samt att jag är en snäll spelledare

Sen hade vi ju en super munchkin i ordets renaste bemärkelse i gruppen också, vilket föranledde nyss nämnda demoninvasion och ändå inte skadade honom... Så går det när man har ett rustningssystem som innebär att "allting under rustningens abs-värde gör ingen skada alls", och du har den bästa med 12 och en genomsnittlig demon gör ca 8 skada med ett slag... = du kan lätt avrätta 50 demoner och inte ta någon skada alls.
Sen slog killen ifråga också 04 på sin d100, där 01-04 innebär "du lyckas be om gudomlig intervention och göra dig odödlig" och 05-00 innebär "du avlider i det närmaste omgående"... först slog han typ 35, och klagar, varpå jag tycker "ok, din gud är snäll och låter dig få ett försök till för att du är så angelägen, men då vill jag se ett slag på 04 eller under"... och vad tror ni killen får? Ja, 04 såklart.

Sen slutade vi spela Zhoria.

//Martin, fd spelledare

 

[Mekanurg]

Tyskland våren 1631. Tre spelarroller rider längs en landsväg. Några badguys beskjuter dem med musköt från en kulle i närheten. Vi tre hjältar bestämmer oss för en kavallerichock uppför kullen. Första ska vi låta hästarna hoppa över diken längs vägkanten. Samtliga tre ryttare fumlar då med sina Rida-slag (BRP-regler) och faller i smutsvattnet.

 

[Daniel]

Något som hänt vid mer än ett tillfälle är fulla rollpersoner som ska mucka gräl på värdshus, fumlar och slår till varandra och fullt slagsmål bryter ut som totalförstör värdshuset i sann Vilda västern-anda.

En annan grej är när en dvärgisk rollperson sköt sig själv i foten med sitt dvärgarmborst, och sedan fick svårt att förklara skadan för sin klan, som misstänkte förräderi etc då de trodde att han blivit attackerad av sina fränder.

 

[Vlad Stonehand]

RuneQuest3 klarade av att få det mest osannorlika att hända vid fummel, det värsta (bland många knäppa) skedde då vi spelade i rollspelsvärlden Hârn.

Jag hade bestämt mig för att tjäna lite snabba dinarer genom att fightas på stadens lokala amfiteater. Den framslumpade motståndaren blev en björn vilket knappast skulle innebära särskilt tufft motstånd för karaktären i fråga. Jag avancerade snabbt fram och hoppades att mitt bastardsvärd skulle avsluta striden med ett enda snabbt hugg - tyvärr gjorde det just det. Attacken resulterade i ett fummel, vilket resulterade i att fummeltabellen åkte fram.

Ett högt slag på denna resulterade i resultatet - "Slå tre nya slag på tabellen". Osannorligt nog resulterade två av dessa i "Slå två nya slag på tabellen". Min arme kämpe hade nu alltså inte mindre än fem slag på fummeltabellen framför sig, allt orsakat av ett enda svärdshugg!

Nåväl, resultatet undrar ni. Ett vanligt fummel i RQ3 var att en rustningsdel föll av och att man då kunde trassla in sig i densamma. Om detta skedde förlorade man alla handlingar i 1T3 rundor eller något sådant.

Mina tärningar flyttade nu målet i fummeltabellen från det ställe där man fick äran att slå fler gånger i tabellen till det ställe där rustningsdelarna flög av.

Betänk vad åskådarna fick se denna tidiga morgon i arenan.
Den självsäkra legoknekten som stormar fram mot den stackars björnen för att snabbt nedlägga den samme. När bara ett kort avstånd skiljer de båda tycks dock hans rustning formligen explodera och han faller totalt intrasslad i den samma till arenans sandiga golv. Det blev ingen strid - björnen åt upp mig! Han behövde inte slå ett enda slag, jag var totalt hjälplös - och utan rustning i stort sett!

Så här många år efter händelsen kan jag skratta åt det, men tro mig - när det hände hade jag närmare till tårar än skratt!