Nekromanti Missförstånd ni har gjort när ni läst ett rollspel

[Mundo]

Så, dags för lite självdistansdags.

Vilka är de värsta(bästa!) missförstånden ni har gjort när ni läst ett rollspel? Totala missförstånd av regler? Dvärgar är långa, skägglösa varelser som älskar att spela harpa? Let's hear it!

Min lista måste personligen toppas av folkslagsbeskrivningarna i Noir. Jag vet inte om jag var trött, stressad eller körde med halv hjärnkapacitet men när jag började jobba på SLPer till Noir så tänkte jag slänga in några Celenker, som grundboken förklarar har "olivfärgad hy". Jag gjorde prompt karaktärerna gröna.

Sån tur är läste jag avsnittet en gång till innan äventyret började och rättade mitt hjärnsläpp, annars hade det blivit najs runt spelbordet.

"En grupp personer närmar sig er från gränden. Mannen längst fram har beige-grön hy med en röd fläck på huvudet..."

 

[DeBracy]

När jag skaffade Wheel of Time (d20-spelet, tidigt 2000-tal) så läste och läste och läste jag och kunde för mitt liv inte förstå vad för sorts slag man skulle slå för att lyckas med magi.

Det där att man inte slår för magi alls i D&D-traditionen var inget jag hade stött på, utan jag letade efter något som hade passat in i Drakar och Demoner. Doh.

 

[RasmusL]

Läste My Life With Master, lät spelarna skapa onda minions som rollpersoner. Allt sket sig

 

[kwarnberg]

Jag spelledde Anima en gång. Hade varit lite slarvig när jag läste äventyret innan spelmötet, så när vi kom fram till en ö var jag tvungen att skumma igenom beskrivningen av den igen. Läste någonting om stora träd, och beskrev att ön var täckt av en stor skog med massiva träd. Senare i äventyret beskrivs en händelse som rollpersonerna ska se från långt avstånd (eftersom ingenting på ön skymmer deras syn...). Det gick sådär. Min favorit är ju annars när jag spelledde EON. I äventyret stod det att vakterna var beväpnade med armborst. I mitt huvud såg jag dem som att de var utrustade med pilbågar, och beskrev således scenen som "Vakterna är beväpnade med armbågar." Jag fattade först inte varför spelade tittade så konstigt på mig...

 

[Nirbulas]

Jag trodde att två sexor istället för tre innebar tabellfummel i Eon III vid ett av de första speltillfällena som jag spelledde. Arenakämparna ägnade nästan halva kampen åt att stappla runt och att rulla omkring i sanden inne på arenan. Publiken på arenan blev väldigt missnöjd över spektaklet.

 

[.113]

Hyfsat misstag hade vi i Rolemaster om magi just att man tydligen om man fokuserade eller nåt sånt, eller om det bara var lättare magier eller att man helt enkelt inte va i närstrid, så hade man en bonus på.. typ +50... vilket gjorde att man hade åtminstone någonstans kring 70% chans istället för 20% chans.. Vår magiker stod på en mur och skulle kasta ner eldmagi på fienderna, sträcker upp handen i luften och åkallar eldmagi.. Hans arm brinner upp i ett inferno (eftersom han misslyckades med magin och fick slå nån sorts fummel eller nåt pga det) och föll döende ner för muren. Landade död

Sen några månader senare så upptäckte vi att det var +50 på sådana slag och skrattade gott åt vår väns missöde

 

[IcarusDream]

I Eon-äventyret "De fördömdas sista hopp" så står det i en flufftext "kräftan bet i hans lunga" eller nåt sånt. (Med kräfta betyds alltså cancer) Men jag kopplade inte det och undrade i flera dagar hur han fått in en kräfta i lungan.

 

[Xyas]

Spelade svenska sagan om ringen-rollspelet för väldans länge sedan, och missade helt (läs: för lat för att läsa ordentligt) tabellerna som gav antalet skadepoäng och slag på allvarlig skade-tabellen, och antog entusiastiskt att vi skulle slå direkt på de allvarliga tabellerna. Det var ju där beskrivningen av vad som hände fanns!

Ett par levlar in var rollpersonerna närnog garanterade att hugga huvudet av motståndarna vid en träff. Men det var ju bara coolt ju När vi upptäckte missen slutade vi spela det. Skittrist när en sketen orch helt plötsligt blev ett hot.

 

[wilper]

SRR var som bäddat för missförstånd.

Vi råkade räkna in en standard-NPCs stats tillsammans med de som man fick normalt sett när man levlade.
Kring level 3 vart rollpersonerna stenhårda. Så vi kryssade Midgård kring och spöade orcher.

SRR var ett fantastiskt coolt spel.

 

[solvebring]

Jättekul tråd! ... Men tyvärr har jag dåligt minne, även om misstagen säkert varit mååånga.

Det enda jag kan komma på nu är att när spelet kom, trodde jag i min enfald och oerhörda brist på franskakunskaper, att Noir hette/uttalades »nojr». När jag i förbigående nämnde spelet för min sambo skrattade hon sig kissnödig över min dumhet och lärde mig ett av de få franska orden jag kan. Och tur det eftersom jag senare läst bland annat filmvetenskapliga kurser. =)

 

[solvebring]

Jättekul tråd! ... Men tyvärr har jag dåligt minne, även om misstagen säkert varit mååånga.

Det enda jag kan komma på nu är att när spelet kom, trodde jag i min enfald och oerhörda brist på franskakunskaper, att Noir hette/uttalades »nojr». När jag i förbigående nämnde spelet för min sambo skrattade hon sig kissnödig över min dumhet och lärde mig ett av de få franska orden jag kan. Och tur det eftersom jag senare läst bland annat filmvetenskapliga kurser. =)

Jag tyckte förövrigt att det var så pinsamt att jag fick henne att svära att aldrig berätta det för någon. Så när jag retar henne för att hon blandade ihop Gunnar Myrdal och Gunnar Nordahl brukar hon svara: »Hörru, nojr!»

... Fast nu känner ju hela världen till min hemlighet.

 

[Mundo]

Jättekul tråd! ... Men tyvärr har jag dåligt minne, även om misstagen säkert varit mååånga.

Det enda jag kan komma på nu är att när spelet kom, trodde jag i min enfald och oerhörda brist på franskakunskaper, att Noir hette/uttalades »nojr». När jag i förbigående nämnde spelet för min sambo skrattade hon sig kissnödig över min dumhet och lärde mig ett av de få franska orden jag kan. Och tur det eftersom jag senare läst bland annat filmvetenskapliga kurser. =)

Apropå misstag i Noir. Mitt första äventyr som SL hade jag öh... snabbläst stridsreglerna, så när skada gjordes tog spelarna lika många sår som tärningarna visade. Alltså 2T10 rullas, får resultatet 12 och jag ger spelaren tolv sår.

Bör tilläggas här för ej-noir spelare att ett sår = dödligt i Noir så... Ja. Lyckat.

 

[Feuflux]

Misstag och misstag... när jag började med Drakar och Demoner som elvaåring så blev det ett par missförstånd med regler (eller så orkade jag inte lära mig helt).

Naturligt skydd existerade t.ex. inte... (Det blev mycket svårare att slåss mot en drake de plötsligt abs'ade 10 poäng skada. Lycka till att döda den när alla rollpersonernas vapen gjorde max 10 i skada.)

Primära färdigheter kostar *2, yrkesfärdigheter *3 och sekundära *5 och det fanns ett tak på hur många yrkesfärdigheter man kunde ha? Nej nej, välj hur många du vill ha och allt kostade *2.

Brytvärde på vapen? Nope (fast här var det nog ren lathet, orka hålla koll på sånt liksom).

Och säkert 100 saker till som jag inte minns.

 

[wilper]

Brytvärde på vapen? Nope (fast här var det nog ren lathet, orka hålla koll på sånt liksom).

Att skippa brytvärde är nog ett rätt vanligt sätt att snabba upp DoD.

 

[.113]

Vet inte om det riktigt räknas men en i gruppen spelledde d&d 3.5 för något år sedan och jag tror vi kanske körde nåt köpt äventyr till och med. Iaf går vi runt hörnet i en grotta och där ser vi till vår förskräckelse en stor ödleliknande varelse... I mitt inre ser jag framför mig em åtminstone SEX METER hög varelse aka drake. Jag tänker ju att nu är vi körda. Sen sprang den fram och bet nån i knäet varpå jag inte fattade något alls.

Det va inte alls en stor drake, men den va ju stor jämfört med tex en vanlig ödla

Blev lite antiklimax att gå från "OH.. MY.. GOD!!! " till "va? Vänta hur stor är den?" och "åh.. Jaha!"

Men kul var det ändå

 

[metuzalem]

När jag spelledde eon3 för några år sedan förvandlade jag en dramatisk scen där rp finner sin stams schaman döende till ren komik när jag råkade säga: "han lägger sin axel på din hand", istället för "han lägger sin hand på din axel". Many lulz were had.

 

[Fridigern]

Inte mitt misstag, men gillar gängen som när de gjorde DoD91-gubbar rullade fram skadan för sina vapen som ett fast värde utifrån den givna tärningskombinationen. "Jaha, 1T8+1, mitt svärd fick 6. Fick ditt 9!? Djävla bra svärd!"

 

[Rhodryn]

Hmm... minns inte några specifika händelser igentligen. Jag vet att det har hänt, och att det har varit både små och några stora misstag... men de har försvunnit in i tidens skugga utav min hjärna, så jag kan inte riktigt dra fram något.

Trist svar... men inte så mycket jag kan göra åt det. XD

 

[Fjodor Pollett]

Första fumlande spelförsöket någon gång på åttitalet...
SL: han vill ha x silvermynt för kartan. Öh, har ni pengar?
Spelare:
"Vet inte. Hur gör man?"(Går iväg, letar upp ett tråg med metallbrickor och distansringar)
"Öh, här." (lämnar över en näve brickor)
SL: Ok. (lämnar över kartan)

 

[Mundo]

Första fumlande spelförsöket någon gång på åttitalet...
SL: han vill ha x silvermynt för kartan. Öh, har ni pengar?
Spelare:
"Vet inte. Hur gör man?"(Går iväg, letar upp ett tråg med metallbrickor och distansringar)
"Öh, här." (lämnar över en näve brickor)
SL: Ok. (lämnar över kartan)

När jag var mycket liten, typ sex-sju år gammal, så brukade mina två storebröder sitta och lira rollspel med sina vänner var och varannan helg. De satt och spelade det bästa äventyret som någonsin skrivits till ett rollspel, Nidlands rening. Jag satt och tjuvlyssnade utanför dörren och ibland, om jag kunde göra hundvalpsögon nog, kunde min mamma säga att jag fick vara inne i rummet. Då satt jag tyst i ett hörn och lyssnade.

En gång behövde spelgruppen handla något, om det var ett vapen eller en karta eller whatever, men de hade inga pengar. Så jag smög ut, tog penna, papper och sax och klippte ut tusenkronorslappar.
Jag gav dem stolt till spelarna inne i rummet.

Sen fick jag aldrig vara inne i rummet när de spelade igen.