Genom arbetet med nästa Hardware (som i praktiken bara väntar på att layoutas) har man fått ta sig en mängd tankeställare runt den teknologiska nivån. Och det har skett en mängd uppgraderingar eller förtydliganden kring teknologi som skiljer sig från vad spelare normalt tycks förvänta sig. Jag tänkte därför snabbt lista upp ett antal möjliga missuppfattningar kring Neotechs teknologi som spelare, om de vill, kan ta till sig för att skapa en mer högteknologisk kampanjvärld. I vissa fall kan det också finnas missuppfattningar om att teknologin är bättre i Neotech än vad den faktiskt är. Observera att detta inte är officiellt förrän Hardware och nästa Neotech ligger i butikshyllorna, så saker kan ändras.. Tanken är också att ni ska bidra med funderingar eller egna typiska teknologiska missuppfattningar.
* Ljusförstärkare ger en grön, kornig syn. Felaktigt. Neotechs ljusförstärkare klarar av att förstärka ljus bättre och kan dessutom återskapa färger med hjälp av avancerade beräkningar och en bildprocessor som färglägger saker efter förväntad färg (en funktion som kan stängas av för att få så korrekt färg som möjligt). Den resulterande bilden är en något urvattnad version av vanligt dagsljus (som dock beror på hur mörkt det är egentligen, givetvis).
* IR ser genom väggar. Felaktigt. Med IR kan man inte se igenom särskilt mycket saker alls (exempelvis inte glas!). Man kan se igenom saker som släpper igenom varm luft eller transporterar värme, exempelvis kläder, men inte väggar, såvida väggen inte är tunn och värmen innanför har direktkontakt med väggen. Däremot kan man se värme sippra ut och på så sätt misstänka att det finns värmekällor bakom väggen (människor eller något annat). Det funkar dessutom utmärkt för att spåra, för mekanisk felsökning eller för medicinskt bruk.
* Elektronik har sladdar för elförsörjning. I stort sett felaktigt. I takt med att batterierna blev bättre utrustades i stort sett all elektronik som man skulle kunna vilja bära runt på med batterier, vars livslängd normalt sett inte behöver tas någon hänsyn till. Uppladdning av batterierna sker antingen genom att de sätts i uppladdningsdockor eller genom särskilda laddningsytor, där man kan lägga viss elektronik på och automatiskt ladda upp.
* För att surfa på nätet kopplar man in en sladd. Felaktigt. Det trådlösa nätverket, en kombination av en mängd elektromagnetiska frekvensband, klarar av mycket hög dataströmmar. I 99% av fallen krävs ingen sladd. Det kan krävas en särskild härdad sladd om man ska få nätförsörjning som är helt avlyssningssäker, i områden med radiostörning eller om man kräver extremt stor bandbredd. Observera alltså att man normalt inte kopplar in en sladd i huvudet för exempelvis en vapenlänk eller ett cyberdeck.
* Man lagrar data på holodiskar eller motsvarande minnen. Felaktigt. Med trådlös överföring som anses säker finns det ingen nytta. Faktum är att man normalt sett helt slutat att tänka på var data befinner sig fysiskt. Data kopieras nämligen automatiskt över nätet eller cachas lokalt i den nuvarande användarenheten. Ens personliga filer kanske ligger på en server i San Salvador, på sin hemterminal, i cyberdecket, på den interna datorn eller i mobilenheten - ingen bryr sig. Datan ser ut att alltid ligga lokalt i vilket fall. Återigen finns det dock undantag. För arkivering använder man holodiskar, som har extremt stor kapacitet och som har stor beständighet. För säker datatransport används MX-minnen, som ser ut som ett USB-minne, som har en mängd kyrpteringar, dataskydd och saker som självförstörande mekanismer.
* Allt är uppkopplat. Korrekt. På samma typ av nät samsas armbandsur med spisar, cyberdeck med kylskåp, mobilenheter och bilar. Teoretiskt sett kan man hacka allt detta. Med lite fantasi kan man åstadkomma mycket spektakulära saker.
* För trådlös överföring krävs antenner. Fel. Antenner är historia sedan länge. Ingen personlig elektronik har en synlig antenn. Antenner ser man endast på stora kommunikationscentraler samt på alla de basstationer som finns för att sprida nätet (de ser dock snarast ut som cylindrar). Inte ens satellitöverföring kräver någon synlig antenn.
* Nätet finns överallt. Delvis felaktigt. I tätbebyggda områden och på alla större farleder finns det vanligt nät med full kapacitet. Men ganska snabbt försvinner denna. De flesta enheter har fortfarande kapaciteten att ta emot (inte sända) data längre ut på en låg bandbredd (som exempelvis radiokanaler) en bit ut i glesbygden. Tekniken finns för att ordna nät där, men sällan intresset. I många fall har de lokala invånarna dock kopplat in sig på nätet och spridit nättillgången med hjälp av egna sändare. För en ganska dyr penning kan man dock koppla upp sig mot en satellit och få nättillgång överallt utom under jord. Detta ger god nätkapacitet, men det blir oundvikligen en eftersläpning ('lag') som gör många normala sysslor besvärliga - som att spela eller hacka (det senare går om man automatiserar hackningen).
* Man surfar på publika dataterminaler eller nätcafén. Behövs inte. Det är bara dyrt och omständligt. Publika dataterminaler finns dock kvar på många håll och används också i de fall de är gratis, samt i vissa fall för att få anonymitet. Nätcaféer har helt dött ut som fenomen, däremot finns det hackercaféer som erbjuder anonym nätuppkoppling mot en slant.
* AI finns överallt, AI är dum/smart, etc. Det finns två sorters AI, falsk och äkta AI. Falsk AI är den som de flesta stöter på. Det är datorprogram som mycket skickligt skrivits för att bete sig som en människa och lära sig av misstag, utan att för den sakens skull vara det minsta intelligent. Denna AI finns i telefonväxlar, i barns leksaker, som personliga assistenter (så kallades agenter eller demoner) o.s.v. Under rätt förutsättningar går den inte att skilja från en vanlig människa. En falsk AI kräver inte mycket kapacitet och man kan ha flera stycken i sin mobila enhet om man så vill. En äkta AI är dock något helt annat - den har inte designats av programmerare utan snarare av sig själv. Den skriver om sin egen kod tills den får någon form av intelligens. En äkta AI beter sig oftast klart omänskligt och är lätt att känna igen om man inte utrustar den med ett interface som på något sätt ger en illusion av mänsklighet. I de flesta utmaningar relaterade till intelligens är en AI tusenfalt bättre än en människa, men i sociala relationer är den att betrakta som inkompetent. De äkta AI:erna kräver enorma datorhallar till sitt förfogande och kostar miljarder Euro att bygga, samt lång tid. De används för forskning eller planeringsbeslut av stora universitet, megakorporationer och statliga myndigheter. De äkta AI:erna är nästan alltid unika med sina egna egenskaper och beteenden, samt kapacitet. De flesta äkta AI:er är fortfarande starkt nischade på en sak, exempelvis att räkna biomedicin eller spekulera på börsen, och är rätt inkompetenta på allt annat.
* Man låser dörrar med nycklar. Vare sig nyckeln är mekanisk (en vanlig nyckel) eller i form av ett magnetkort eller smartcard är den förlegad. En modern nyckel behöver man aldrig stoppa i låset, det räcker med att ha den på sig. Oftast ser nyckeln ut som ett plastkort och i vissa högsäkerhetsanläggningar behöver man ibland dra kortet över en särskild yta för att låsa upp. De gamla låstyperna finns kvar, men fasas snabbt ut av enkelheten i att bara ha nyckeln på sig. Att bryta sig in i dessa lås bygger oftast på att man kopplar in sig på mottagaren och fejkar en nyckel, alternativt att man kopierar/stjäl en riktig nyckel. Beroende på säkerheten kan detta dock vara mycket svårt.
* Man identifierar folk med fingeravtryck eller liknande.. Både rätt och fel. För säker identifiering, av polis, sjukvård, på banker eller motsvarande krävs DNA eller i äldre system retina (ögats näthinna). Saker som fingeravtryck och röst är inte tillräckligt pålitligt, och utseende har man nästan helt slutat att bry sig om för identifiering (i vissa länder får man inte neka tillträde på grund av utseendet, så där kan man inte använda utseende för ID). DNA avläses med en särskild avläsare på huden, eller för högsta säkerhet med ett stick genom huden för att få blod (ovanligt). Retina avläses genom att man kort tittar mot en särskild kamera. Vad används då fingeravtryck till? De används till nästan alla ställen där man under början på seklet använde PIN-koder eller andra lösenord. Eftersom i stort sett alla datorenheter har en pekkänslig skärm som också kan avläsa fingeravtryck räcker det med ett kort tryck med ett finger på skärmen för att identifiera sig. Detta är inte 100% säkert, men det är inte lösenord heller. Så glöm alla lösenord som ska fyllas i formulär eller alla dröser av PIN-koder - allt löses automatiskt när du trycker på "Ok" knappen.
* Fjärrkontroller och tangentbord är det som gäller. Fel. Båda prylarna anses lika föråldrade som telegraf och stationär telefon känns idag
Fjärrkontroller finns fortfarande till en del prylar (ex. cybertech) men normalt sett styr man apparater med antingen gester i luften eller kommandon. Man säger "Byt till nästa kanal" eller gör en svepande rörelse med armen i närheten av TV:n. För att tolka gesterna finns det kameror i mycket utrustning och en skicklig hacker kan använda dessa för övervakning...
För att mata in text använder man inte tangentbord, utan röstigenkänning. Som komplement till den kan man få upp ett tangentbord på den pekkänsliga skärmen, använda handstil eller använda gester. Inget mer knappande på plastiga saker av telefonister och sekreterare, alltså.
* Man har en mobiltelefon, en handdator, en hemdator, en klocka, kamera.... Felaktigt. All denna funktionalitet finns inbakad i en mobilenhet som oftast tar formen av ett armbandsur, av något handdatorliknande eller som ett klädesplagg. Mobilenheten klarar galant alla normala sysslor inklusive ordbehandling, datorspel, etc. Att ha en dator hemma för vissa saker är ett dött koncept. Allt kan göras på fri fot. Mobilenheten har vunnit mark så till den grad att det är mycket svårt och dyrt att få tag på en kamera som bara är en kamera eller en telefon som bara är en telefon.
* Man har en mailadress, ett telefonnummer, en hemadress, en hemsidesadress, ett IM-nickname.... Fel. Det blev en jäkla massa att komma ihåg med ett ökande antal tjänster, så någon kläckte idén att folk skulle få ett nyckelord som länkade till allt detta. Sagt och gjort. I praktiken har detta blivit en form av nätadress som kan användas för att identifiera en person. Nätadressen har ofta den formella formen namn.plats.nät eller namn.organisation (ex. jerrybernstein.newyork.worldnet eller mikesullivan.microsoft). I praktiken räcker det med att man skriver delar av adressen, typ "Jerry Bernstein, New York"). Eftersom det finns ett antal miljarder uppkopplade människor blir nyckelordet inte alltid så snyggt (John Smith kanske får john.smith.223 eller john.eric.smith eller john.turnerstreet.smith), så man kan skaffa alias som ser snyggare ut för samma adress (typ thebastard.worldnet). Knappar man in ett alias eller en adress på en dator kan man välja att ringa, skicka text eller multimedia, få fram fysisk adress, chatta, etc. Aliaset blir ett slags visitkort som man kan ge till folk.
Så, det får räcka för den här gången. Kommentera gärna och kom ihåg att det än så länge är helt inofficiellt material (d.v.s. mina åsikter
).
/RipperDoc
* Ljusförstärkare ger en grön, kornig syn. Felaktigt. Neotechs ljusförstärkare klarar av att förstärka ljus bättre och kan dessutom återskapa färger med hjälp av avancerade beräkningar och en bildprocessor som färglägger saker efter förväntad färg (en funktion som kan stängas av för att få så korrekt färg som möjligt). Den resulterande bilden är en något urvattnad version av vanligt dagsljus (som dock beror på hur mörkt det är egentligen, givetvis).
* IR ser genom väggar. Felaktigt. Med IR kan man inte se igenom särskilt mycket saker alls (exempelvis inte glas!). Man kan se igenom saker som släpper igenom varm luft eller transporterar värme, exempelvis kläder, men inte väggar, såvida väggen inte är tunn och värmen innanför har direktkontakt med väggen. Däremot kan man se värme sippra ut och på så sätt misstänka att det finns värmekällor bakom väggen (människor eller något annat). Det funkar dessutom utmärkt för att spåra, för mekanisk felsökning eller för medicinskt bruk.
* Elektronik har sladdar för elförsörjning. I stort sett felaktigt. I takt med att batterierna blev bättre utrustades i stort sett all elektronik som man skulle kunna vilja bära runt på med batterier, vars livslängd normalt sett inte behöver tas någon hänsyn till. Uppladdning av batterierna sker antingen genom att de sätts i uppladdningsdockor eller genom särskilda laddningsytor, där man kan lägga viss elektronik på och automatiskt ladda upp.
* För att surfa på nätet kopplar man in en sladd. Felaktigt. Det trådlösa nätverket, en kombination av en mängd elektromagnetiska frekvensband, klarar av mycket hög dataströmmar. I 99% av fallen krävs ingen sladd. Det kan krävas en särskild härdad sladd om man ska få nätförsörjning som är helt avlyssningssäker, i områden med radiostörning eller om man kräver extremt stor bandbredd. Observera alltså att man normalt inte kopplar in en sladd i huvudet för exempelvis en vapenlänk eller ett cyberdeck.
* Man lagrar data på holodiskar eller motsvarande minnen. Felaktigt. Med trådlös överföring som anses säker finns det ingen nytta. Faktum är att man normalt sett helt slutat att tänka på var data befinner sig fysiskt. Data kopieras nämligen automatiskt över nätet eller cachas lokalt i den nuvarande användarenheten. Ens personliga filer kanske ligger på en server i San Salvador, på sin hemterminal, i cyberdecket, på den interna datorn eller i mobilenheten - ingen bryr sig. Datan ser ut att alltid ligga lokalt i vilket fall. Återigen finns det dock undantag. För arkivering använder man holodiskar, som har extremt stor kapacitet och som har stor beständighet. För säker datatransport används MX-minnen, som ser ut som ett USB-minne, som har en mängd kyrpteringar, dataskydd och saker som självförstörande mekanismer.
* Allt är uppkopplat. Korrekt. På samma typ av nät samsas armbandsur med spisar, cyberdeck med kylskåp, mobilenheter och bilar. Teoretiskt sett kan man hacka allt detta. Med lite fantasi kan man åstadkomma mycket spektakulära saker.
* För trådlös överföring krävs antenner. Fel. Antenner är historia sedan länge. Ingen personlig elektronik har en synlig antenn. Antenner ser man endast på stora kommunikationscentraler samt på alla de basstationer som finns för att sprida nätet (de ser dock snarast ut som cylindrar). Inte ens satellitöverföring kräver någon synlig antenn.
* Nätet finns överallt. Delvis felaktigt. I tätbebyggda områden och på alla större farleder finns det vanligt nät med full kapacitet. Men ganska snabbt försvinner denna. De flesta enheter har fortfarande kapaciteten att ta emot (inte sända) data längre ut på en låg bandbredd (som exempelvis radiokanaler) en bit ut i glesbygden. Tekniken finns för att ordna nät där, men sällan intresset. I många fall har de lokala invånarna dock kopplat in sig på nätet och spridit nättillgången med hjälp av egna sändare. För en ganska dyr penning kan man dock koppla upp sig mot en satellit och få nättillgång överallt utom under jord. Detta ger god nätkapacitet, men det blir oundvikligen en eftersläpning ('lag') som gör många normala sysslor besvärliga - som att spela eller hacka (det senare går om man automatiserar hackningen).
* Man surfar på publika dataterminaler eller nätcafén. Behövs inte. Det är bara dyrt och omständligt. Publika dataterminaler finns dock kvar på många håll och används också i de fall de är gratis, samt i vissa fall för att få anonymitet. Nätcaféer har helt dött ut som fenomen, däremot finns det hackercaféer som erbjuder anonym nätuppkoppling mot en slant.
* AI finns överallt, AI är dum/smart, etc. Det finns två sorters AI, falsk och äkta AI. Falsk AI är den som de flesta stöter på. Det är datorprogram som mycket skickligt skrivits för att bete sig som en människa och lära sig av misstag, utan att för den sakens skull vara det minsta intelligent. Denna AI finns i telefonväxlar, i barns leksaker, som personliga assistenter (så kallades agenter eller demoner) o.s.v. Under rätt förutsättningar går den inte att skilja från en vanlig människa. En falsk AI kräver inte mycket kapacitet och man kan ha flera stycken i sin mobila enhet om man så vill. En äkta AI är dock något helt annat - den har inte designats av programmerare utan snarare av sig själv. Den skriver om sin egen kod tills den får någon form av intelligens. En äkta AI beter sig oftast klart omänskligt och är lätt att känna igen om man inte utrustar den med ett interface som på något sätt ger en illusion av mänsklighet. I de flesta utmaningar relaterade till intelligens är en AI tusenfalt bättre än en människa, men i sociala relationer är den att betrakta som inkompetent. De äkta AI:erna kräver enorma datorhallar till sitt förfogande och kostar miljarder Euro att bygga, samt lång tid. De används för forskning eller planeringsbeslut av stora universitet, megakorporationer och statliga myndigheter. De äkta AI:erna är nästan alltid unika med sina egna egenskaper och beteenden, samt kapacitet. De flesta äkta AI:er är fortfarande starkt nischade på en sak, exempelvis att räkna biomedicin eller spekulera på börsen, och är rätt inkompetenta på allt annat.
* Man låser dörrar med nycklar. Vare sig nyckeln är mekanisk (en vanlig nyckel) eller i form av ett magnetkort eller smartcard är den förlegad. En modern nyckel behöver man aldrig stoppa i låset, det räcker med att ha den på sig. Oftast ser nyckeln ut som ett plastkort och i vissa högsäkerhetsanläggningar behöver man ibland dra kortet över en särskild yta för att låsa upp. De gamla låstyperna finns kvar, men fasas snabbt ut av enkelheten i att bara ha nyckeln på sig. Att bryta sig in i dessa lås bygger oftast på att man kopplar in sig på mottagaren och fejkar en nyckel, alternativt att man kopierar/stjäl en riktig nyckel. Beroende på säkerheten kan detta dock vara mycket svårt.
* Man identifierar folk med fingeravtryck eller liknande.. Både rätt och fel. För säker identifiering, av polis, sjukvård, på banker eller motsvarande krävs DNA eller i äldre system retina (ögats näthinna). Saker som fingeravtryck och röst är inte tillräckligt pålitligt, och utseende har man nästan helt slutat att bry sig om för identifiering (i vissa länder får man inte neka tillträde på grund av utseendet, så där kan man inte använda utseende för ID). DNA avläses med en särskild avläsare på huden, eller för högsta säkerhet med ett stick genom huden för att få blod (ovanligt). Retina avläses genom att man kort tittar mot en särskild kamera. Vad används då fingeravtryck till? De används till nästan alla ställen där man under början på seklet använde PIN-koder eller andra lösenord. Eftersom i stort sett alla datorenheter har en pekkänslig skärm som också kan avläsa fingeravtryck räcker det med ett kort tryck med ett finger på skärmen för att identifiera sig. Detta är inte 100% säkert, men det är inte lösenord heller. Så glöm alla lösenord som ska fyllas i formulär eller alla dröser av PIN-koder - allt löses automatiskt när du trycker på "Ok" knappen.
* Fjärrkontroller och tangentbord är det som gäller. Fel. Båda prylarna anses lika föråldrade som telegraf och stationär telefon känns idag
Fjärrkontroller finns fortfarande till en del prylar (ex. cybertech) men normalt sett styr man apparater med antingen gester i luften eller kommandon. Man säger "Byt till nästa kanal" eller gör en svepande rörelse med armen i närheten av TV:n. För att tolka gesterna finns det kameror i mycket utrustning och en skicklig hacker kan använda dessa för övervakning... För att mata in text använder man inte tangentbord, utan röstigenkänning. Som komplement till den kan man få upp ett tangentbord på den pekkänsliga skärmen, använda handstil eller använda gester. Inget mer knappande på plastiga saker av telefonister och sekreterare, alltså.
* Man har en mobiltelefon, en handdator, en hemdator, en klocka, kamera.... Felaktigt. All denna funktionalitet finns inbakad i en mobilenhet som oftast tar formen av ett armbandsur, av något handdatorliknande eller som ett klädesplagg. Mobilenheten klarar galant alla normala sysslor inklusive ordbehandling, datorspel, etc. Att ha en dator hemma för vissa saker är ett dött koncept. Allt kan göras på fri fot. Mobilenheten har vunnit mark så till den grad att det är mycket svårt och dyrt att få tag på en kamera som bara är en kamera eller en telefon som bara är en telefon.
* Man har en mailadress, ett telefonnummer, en hemadress, en hemsidesadress, ett IM-nickname.... Fel. Det blev en jäkla massa att komma ihåg med ett ökande antal tjänster, så någon kläckte idén att folk skulle få ett nyckelord som länkade till allt detta. Sagt och gjort. I praktiken har detta blivit en form av nätadress som kan användas för att identifiera en person. Nätadressen har ofta den formella formen namn.plats.nät eller namn.organisation (ex. jerrybernstein.newyork.worldnet eller mikesullivan.microsoft). I praktiken räcker det med att man skriver delar av adressen, typ "Jerry Bernstein, New York"). Eftersom det finns ett antal miljarder uppkopplade människor blir nyckelordet inte alltid så snyggt (John Smith kanske får john.smith.223 eller john.eric.smith eller john.turnerstreet.smith), så man kan skaffa alias som ser snyggare ut för samma adress (typ thebastard.worldnet). Knappar man in ett alias eller en adress på en dator kan man välja att ringa, skicka text eller multimedia, få fram fysisk adress, chatta, etc. Aliaset blir ett slags visitkort som man kan ge till folk.
Så, det får räcka för den här gången. Kommentera gärna och kom ihåg att det än så länge är helt inofficiellt material (d.v.s. mina åsikter
)./RipperDoc
¨
Som att framkalla syner eller känslor, ja. Och är det _riktigt_ skickligt gjort kanske personen inte fattar att det är en illusion, åtminstone om personen i fråga har en dålig verklighetsuppfattning från början (vilket hackers ofta har).
