Nekromanti Mitt bästa "murder hobo moment"

[Dunderklumpen]

Rollpersoner, kanske framför allt OSG-diton, har ju som bekant en tendens till att bli kringdrivande mord-luffare som utan sans och reson traskar genom illa upplysta grottor, stryper orcher och tar saker som inte tillhör dem.

Mitt bästa "murder hobo moment" var under ett parti av "barnspelet" Hasbro (?) Dungeons & Dragons: The Fantasy Adventure Boardgame (tror jag det var...).

I jakten på en försvunnen borgmästare valde vi att resa till en närbelägen svartfolksbosättning där vi raskt och smärtfritt (för oss) slog ihjäl allt som rörde sig och rånade samtliga därvarande blinda. Sedan konstaterade vi genom diverse "söka"-slag och annat att där inte fanns det minsta spår av kidnappad borgmästare eller ens annat fuffens och med ett "Jaha! Orcherna var väl oskyldiga då." så begav vi oss utan vidare ceremoni mot nästa äventyrsplats - helt enligt mord-luffar-principen!

Vi skrattade gott åt hur dåliga vi varit på att hitta de ledtrådar som uppenbart skulle funnits där och hur klassiskt "murder hobo" det hela föll sig och tänkte inte mer på det på en stund.

Efteråt tittade vi dock igenom scenariot och upptäckte det fantastiska i kråksången: Denna äventyrsplats var enligt äventyrsboken helt utan koppling till kidnappningen och bara var inlagd som ett biuppdrag för att dryga ut questen - den var PLANERAD för just exakt ett "murder hobo moment"!!


Vad är ditt bästa "murder hobo moment"?

 

[Rymdhamster]

Vi tittade in i ett rum. I mitten av rummet fanns en stenkon, och på toppen av konen satt det en stor juvel. Uppenbarligen en fälla.

Jag erbjöd min henchman 100 guld i handen om han klättrade upp och hämtade juvelen. Taget sa han och klättrade upp. Gasen som frigjordes när han plockade juvelen dödade honom omedelbart, han tappade juvelen som rullade ner för konens sida och jag kunde genom att hålla andan ta två steg in, plocka upp juvelen och ta mig ut igen.

Det bästa var att henchmanen inte fick betalt i förskott utan skulle få del i looten; pure profit!

 

[anth]

Jag har så många murder-hobo-moment att jag inte ens kommer ihåg dem längre.

Ett var när vi spelade lotfp-äventyret Better than any man.
Äventyrets handling: Det är 1600-tal, 30-åriga kriget pågår för fullt, den tyska staden Karlstadt har tagits över av "häxor" och Gustav II Adolf är på väg med den svenska hären.
Rollpersonerna börjar på en plats i närheten och för göra vad f*n de vill - men man har bara en dryg vecka på sig innan kriget kommer.
Vi var ett par magiker i gruppen och vi hade den underbara lotfp-spellen summoning.
Problemet är att summoning fungerar bäst med människooffer.
Så vi drog runt på landsbygden och fångade in banditer och annat löst folk för att använda som offer till vår ritual.
Resultatet blev en osynlig anti-materia-demon som vi döpte till Berit.
Med Berits hjälp förvandlade vi i princip Karlstadt till ruiner lagom till att Gustav Adolf kom inridande.
Tyvärr dog Berit så vi kastade en ny summoning, som inte gick lika bra som första gången så vi var tvungna att döda vår besatta magiker.

 

[anth]

Kanske inte riktigt "murder-hobo", men...
En annan gång spelledde jag Barrowmaze

En av spelarna ville vara anka (som i DoD-anka) - no problem, vi använde reglerna för gnome och lät honom kunna simma.
Spelgrupppen hade med sig ett mindre menageri, med bl.a. 2 ankor (alltså små vita saker som säger kvack kvack, inte rollpersoner).
Av någon anledning var rollpersonerna tvugna att fly och lämnade kvar buren med ankorna, som dog - och återkom som spöken för att hemsöka rollpersonerna.

Rollpersonerna hade fått tag på en bag of holding och nu försökte ankan att fånga spökankorna i den magiska säcken.
Tyvärr har spöken den otrevliga förmågan att åldra rollpersoner 1d4 x 10 år.
Det hela slutade med att ankan inte lyckades fånga spökankorna, utan dog av hög ålder.

 

[Sapient]

Jag har så många murder-hobo-moment att jag inte ens kommer ihåg dem längre.
Ett var när vi spelade lotfp-äventyret Better than any man.
Äventyrets handling: Det är 1600-tal, 30-åriga kriget pågår för fullt, den tyska staden Karlstadt har tagits över av "häxor" och Gustav II Adolf är på väg med den svenska hären.
Rollpersonerna börjar på en plats i närheten och för göra vad f*n de vill - men man har bara en dryg vecka på sig innan kriget kommer.
Vi var ett par magiker i gruppen och vi hade den underbara lotfp-spellen summoning.
Problemet är att summoning fungerar bäst med människooffer.
Så vi drog runt på landsbygden och fångade in banditer och annat löst folk för att använda som offer till vår ritual.
Resultatet blev en osynlig anti-materia-demon som vi döpte till Berit.
Med Berits hjälp förvandlade vi i princip Karlstadt till ruiner lagom till att Gustav Adolf kom inridande.
Tyvärr dog Berit så vi kastade en ny summoning, som inte gick lika bra som första gången så vi var tvungna att döda vår besatta magiker.

Var det inte så att vi också tvingade ett par köpmän att köpa en massa junk vi hade, för vi behövde pengar men inte ville ta risken att rånmörda dem, men sen följde vi efter dem och rånmördade dem i alla fall?

 

[anth]

Var det inte så att vi också tvingade ett par köpmän att köpa en massa junk vi hade, för vi behövde pengar men inte ville ta risken att rånmörda dem, men sen följde vi efter dem och rånmördade dem i alla fall?

Låter bekant så det stämmer säkert

 

[da_bohz]

I ett hemmabyggt Trudvang-äventyr hade jag och min spelgrupp en lång väg att gå genom en ödslig skog där folk sa att endast rövare, vargar och monster höll till. Vi såg en lägereld på avstånd och sökte oss närmre. Det var fem män som pratade ett språk vi inte kände igen. Vi var färre, och hade ingen lust att bli överraskade senare, så efter en (alldeles för kort) diskussion bestämde vi oss för att omringa dem och stjäla deras vapen och mat innan vi fortsatte genom natten.

Sagt och gjort, vi omringade dem. Vi dök på dem när de anade det som minst, och eftersom vi smög så bra blev de blev så tagna på sängen att de inte hann reagera innan vi var på dem. Vi anföll dock inte. Väldigt barskt och med kniven mot strupen (men för vår del någorlunda fredligt) lyckades vi hota dem till att ge upp sina vapen och sin mat. En av dem sa med kraftig brytning att de var vanliga bygdejägare, men hade ingen tillstymmelse till att försöka vägra vår vilja. Utan en spilld blodsdroppe tog vi allt. Ett par pilbågar, ett spjut, nån dolk och en massa mat. Mer än vi kunde bära egentligen. Vi band dessutom ihop deras händer och fötter. Precis innan vi skulle lämna dem åt sitt öde klagade en av dem och sa - med grov brytning - något i stil med "vi kommer garanterat att dö här ute om ni inte lämnar något!" varpå en av våra rollpersoner slängde en nystyckad köttbit som vi stulit, samt en väldigt skadad dolk ut i skogen nånstans i närheten och svarade kaxigt "Se det här som barmhärtighet!". Nöjda och triumferande fortsatte vi österut en bra bit till under natten och slog sedan läger och avnjöt vår första rejäla måltid på flera timmar. Vi konstaterade glatt att vi för nästan första gången lyckats lösa ett problem utan att spilla blod. Mätta och belåtna somnade vi. Under natten failade vi alla våra slag för uppmärksamhet, och hörde alltså inte de vargar som ylade i väster.

?Morgonen efter kom nån av oss på tanken att de kunde ha tagit sig loss och nu är ute efter oss. För att inte behöva oroa oss sökte vi oss tillbaka till lägret där vi lämnat dem. Elden var nu bara en hög pyrande aska. Vi kunde lugna oss med att rövarna inte tagit sig loss, men vi blev desto mer oroliga av det faktum att de var halvt uppätna. Hela lägret var täckt av blod, inälvor och avslitna kroppsdelar som blott med repens hjälp fortfarande låg i närheten av sina ursprungslägen. Det gick snabbt att inse att de blivit anfallna av vargar under natten.

En av spelarna kläckte dessutom ur sig "Oh, det måste varit den där köttbiten som dragit till sig vargarna!", strax följt av SLs kommentar: "Det här måste nog vara det absolut värsta sättet att dö på; först få allt stulet från sig utan att ha gjort nånting för att förtjäna det, sen bli fastbunden och sen bli uppäten av vargar medan man hjälplöst ser sina vänner gå samma öde till mötes..."

Samtliga rollpersoner genomgick en viss personlighetsförändring efter det, och deras misstänksamma natur förbyttes i en nästan naiv godtrogenhet som till slut fick två av dem dödade.

 

[ceruleanfive]

Vi spelade ett äventyr som började med att gruppen bröt järnmalm i ett stort läger, helt frivilligt. Själv spelade jag en enorm bärsärk som gick under smeknamnet Mass-Ivan.

Vid något tillfälle stod vi och pratade med en av arbetsledarna, som fraktade iväg all järnmalm. Jag tröttnade på samtalet och inspekterade hans oxar istället. Av någon anledning gillade jag inte deras uppsyn, så jag skallade en av oxarna. Slaget blev perfekt, vilket resulterade i att oxen dog. Arbetsledaren blev förståeligt nog förbannad, så jag skallade honom också.

Kort därpå hade vi hela gruvlägret emot oss och konstaterade då att det ändå var tråkigt att bryta järn – vi kunde ju lika gärna ta alla andras fynd. Sagt och gjort hade vi kol på varenda kotte som gjorde motstånd, till Mass-Ivans nyförvärvade stridsvrål: "JÄÄÄRN!". Sedan lastade vi några vagnar fulla med järnmalm och gav oss av.

Uppdragsgivaren som beställt järnmalmen nåddes av nyheten om våra aktiviteter innan vi återvände, men vid det laget var han för rädd för att vägra oss betalning.

 

[2097]

Ja 99% av mina egna muho moments kommer också från Summon i LotFP även om jag inte var med i Better than Any Man.

 

[God45]

Mitt är i Werewolf the Apocalypse av alla spel. Jag spelade en varulv född som en varg medan resten av flocken var födda som människor. Så de hade moraliska kval och kämpade med att ha blivit monster och vad de var tvungna att göra i kriget för Gaia... Medans jag lärde mig köra bil, röka hasch och försökte bringa fred mellan varulvsstammarna genom punching. Det var great!

Men jag hade en angstig grej om min karaktär (notera att min karaktär också var tainted av wyrmen och ibland åt folk... Men det var mer awesome än angst). Min varg mamma hade blivit skjuten innan jag var en varulv och som en vanlig varg kunde jag inte göra något åt det. Men nu, som en varulv spårade jag ner de som gjort det! (Okej, jag fick de andra att göra det för jag kunde inte läsa eller räkna eller förstå pengar... Så det var svårt att undersöka saker ).

Vi fick reda på att de skyldiga var en lokal bonde och hans tonåriga dotter. Vi hade ätit hans boskap och han ville lära sin dotter om tuffa saker man ibland måste göra i livet. Så jag ville mörda dem som hämnd, min flock var... Obekväm med att jag ville mörda och kanske äta en hel familj till döds så de krävde att jag gick till en visare varulv (en Philodox). Så det gjorde jag! Jag gick till den från Red Talons stammen som består av 100% vargfödda varulvar som är mordiska människohatande kanibaler hela bunten. Hon sa avslöja inte det övernaturliga bara så jag körde iväg för att mörda.

Så jag slog spikar genom baseboll trän för det är inte magiskt och sedan sparkade jag in dörren och mördade alla med det! Medan min flock grät eller kräktes utanför.

100% murderhobo!