Nekromanti Mitt hyckleri som spelmakare

[Björn Wärmedal]

Jag har skrivit massa grejer.* Det är skitkul att skriva massa grejer. Det är också skitkul att sälja grejer. Eller, det var det. Nyligen har jag blivit lite desillusionerad.

Räck upp handen om du har rollspel hemma som du inte ens läst. Eller kickstarterboxar som gick direkt från brevlådan till bokhyllan utan att passera Gå. Eller spel som du vet att du inte ens är intresserad av, men hey man vill ju stödja hobbyn, va?

Min rollspelshylla är nästan tom. Jag har rensat bort alla spel jag inte längre spelar och alla böcker jag inte läser. Undantagen är böcker jag själv bidragit till och böcker jag nyligen fått av andra och inte hunnit läsa än. Det är en jätteliten hylla nu, och hälften av den fylls ut av prylar som jag lagrar åt Grottröj. Att göra det och samtidigt lägga massor av tid på att layouta och beställa tryckta ex av böcker, för att kränga vidare till någon som -- statistiskt sett -- kommer att ställa det i sin bokhylla känns lite... fattigt. Falskt, nästan.

Jag tror att det verkligen slog mig när jag fick hem 10 ex av Shipmates (världens bästa space opera-rollspel [hävdar jag trots att jag inte speltestat det än]) för att World of Boardgames ville ställa i hyllan hos sig. De vill hjälpa mig att nå ut, och det är ju fantastiskt roligt och spännande, men jag kan inte låta bli att undra vad det skulle innebära. Mina grejer är nischade och enkla i sitt utförande. Även om jag själv är ruskigt stolt över vad jag producerar så vet jag samtidigt mina begränsningar. Det är helt okej grejer i en värld som redan svämmar över av helt okej grejer. Och jag känner min publik: jag vet att nästan alla som köper grejer av mig gör det för att stödja Grottröj, eller Hydra, eller mig. Jag är naturligtvis otroligt tacksam och glad över det, men... vem är hjälpt av att vi alla köper grejer som ställs i våra bokhyllor?

Att göra de här grejerna tycker jag om, så det har för det mesta ett egenvärde i sig. Däremot att försöka sälja dem. PDF säljer inte bra, har jag lärt mig. Folk vill ha saker i tryck, och helst då i limited editions. Men det är mycket jobb inblandat i de där trycksakerna som bara blir liggande. Ska jag verkligen fortsätta med det? Varför suktar folk efter de här hyllvärmarna?

Förlåt om det låter lite tafatt och ostrukturerat. Jag har inte riktigt lyckats få ordning på de här tankarna, trots att jag burit på dem ett tag.


* Exempelvis:
https://www.lulu.com/shop/search.ep?keyWords=Björn+Wärmedal
https://www.drivethrurpg.com/browse/pub/6810/Bjrn-Wrmedal
https://www.drivethrurpg.com/product/138783/Proteus-Sinking-Psychedelic-Fantasies-8
Samlingsvolymen till GrottZine
Grejer till Hydra (https://hydra1989.wordpress.com/)
Secret Santicore, något år

 

[Tant Ragnar]

Vad hade hänt om du struntade helt i trycksaken och bara la ut allt i något format gratis på internet?

Du gillar att skriva - vad tillför själva trycket och försäljningen?

 

[Grisodlar'n]

Jag har aldrig tagit betalt för mina grejer. Gratis är gott.

 

[Cissi]

Jag har flera spel hemma som jag mest bläddrat i och inte spelat. Tex Western och Hjältarnas tid. Men för mig är spelen inte bara produkten som ligger där i bokhyllan. Det är också något som för mig är förknippat med personer jag tycker om. När jag bläddrar i Westernböckerna, förutom att bli sjukt spelsugen och hata alla mina väldigt upptagna kompisar lite som inte hinner spela med mig, så kommer jag också ihåg kampanjerna vi lirat på GothCon. Jag tänker på Anders & Tove och påminns om skratt vi delat över deras bord på GothCon.
När jag bläddrar i Hjältarnas tid är det samma sak. Jag kommer ihåg och blir påmind om stunder med Krille, lir i Trädgårdsföreningen, övernattningar i Göteborg, skratt. När man är del av en liten hobby så blir de produkter ens vänner skapar också till minnen och påminnelser om goda tider. De blir inte bara hyllvärmare. <3

 

[Björn Wärmedal]

Vad hade hänt om du struntade helt i trycksaken och bara la ut allt i något format gratis på internet?

Du gillar att skriva - vad tillför själva trycket och försäljningen?

Pengar till Grottröj för en del av det, men mest har jag börjat med det för att folk i min närhet bett mig. Vänner och bekanta som vill köpa, och precis som jag tycker att det känns mer som en "riktig" publikation om det finns i tryck. Inte superrationellt, tyvärr

 

[God45]

Folk gör en massa pjäser. Alltså, vansinnigt många. Varje år sätts kanske 10000 nya pjäser upp. De flesta är ok. Många är dåliga. Vissa är bra. Men några, några få är fantastiska. De lever vidare. Men de hade inte kunnat finnas utan de andra.

Men det är inte ens så, även om en pjäs är dålig så kan den ha en scen eller en replik eller en karaktär eller helvetet ett enda ögonblick som vidrör någons själ. Kärlek är den bästa saken vi gör men konst är den näst bästa grejen.

Rollspel är konst. Att läsa någons äventyr skrivet 1977 är som att vidröra en liten del av deras själ och sinne. Det är att föra vår arts riktiga arv, våra tankar, vidare. Det är odödlighet. De kanske är döda men de lever vidare. Vi samlas runt bord och böcker och med lite ord och tärningar får vi dem att leva igen.

Du skapar konst. Du har vidrört någons själ, hjärta och hjärna även om du inte vet det. Om 50 år kanske någon plockar upp en kopia av Shipmates. Boken kommer vara gammal, sliten och kanske har någon klottrat i den. Men något som du skapat kommer tända en gnista i den personens sinne.

Odödligheten är din! Sträck ut din hand och ta den!

 

[Voldstagg13]

Säljer du ett enda ex som faktiskt spelas är det väl värt alla andra ex i folks hyllor.

 

[Björn Wärmedal]

Säljer du ett enda ex som faktiskt spelas är det väl värt alla andra ex i folks hyllor.

Det här var så fint sagt. Och faktiskt helt rätt.

 

[luddwig]

Att hjälpa någon annan att drömma är en god gärning. ("Wow! Cool grej! Den här ska jag läsa på semestern och om 5-6 år när ungarna blivit större och villan är färdigrenoverad ska jag dra ihop det gamla kompisgänget och spela en fet kampanj.") :wink:

 

[Genesis]

Jag har, vad jag kan minnas, aldrig köpt ett rollspel jag inte spelat. Vad gäller spelen jag publicerar så brukar jag spela dem på konvent och med vänner länge innan de faktiskt blir publicerade. Och jag publicerar bara de som folk gillar att spela och ber mig publicera, där "publicera" betyder en gratis PDF och eventuellt en bok på Lulu eller MagCloud.

Att designa spel och spela dem är det som ger mig glädje. Publicering kommer långt därefter på listan. Visst, det är lite kul att höra att någon jag inte känner har laddat ned och spelat mitt spel, men jämfört med att faktiskt spela mina spel med folk är det betydelselöst. Eftersom jag inte spenderar pengar på mina spel (jag köper inte illustrationer eller layout eller så) och inte heller tjänar några pengar på dem (de tryckta varianterna säljs för självkostnadspris på Lulu), så är det en frihet i att jag inte behöver bry mig om hur de säljer.

Jag säger inte att min stil är "bättre" på något sätt, men om du känner att det inte ger dig så mycket att få ut spelen till en massa folk som bara ställer dem på hyllan, så är det ett alternativ. Designa saker, spela dem med folk, gör folk glada och se det i deras ansikten. Det är äkta och fantastiskt. Resten behövs faktiskt inte, om man inte vill.

 

[Genesis]

Jag har, vad jag kan minnas, aldrig köpt ett rollspel jag inte spelat*. Vad gäller spelen jag publicerar så brukar jag spela dem på konvent och med vänner länge innan de faktiskt blir publicerade. Och jag publicerar bara de som folk gillar att spela och ber mig publicera, där "publicera" betyder en gratis PDF och eventuellt en bok på Lulu eller MagCloud.

Att designa spel och spela dem är det som ger mig glädje. Publicering kommer långt därefter på listan. Visst, det är lite kul att höra att någon jag inte känner har laddat ned och spelat mitt spel, men jämfört med att faktiskt spela mina spel med folk är det betydelselöst. Eftersom jag inte spenderar pengar på mina spel (jag köper inte illustrationer eller layout eller så) och inte heller tjänar några pengar på dem (de tryckta varianterna säljs för självkostnadspris på Lulu), så är det en frihet i att jag inte behöver bry mig om hur de säljer.

Jag säger inte att min stil är "bättre" på något sätt, men om du känner att det inte ger dig så mycket att få ut spelen till en massa folk som bara ställer dem på hyllan, så är det ett alternativ. Designa saker, spela dem med folk, gör folk glada och se det i deras ansikten. Det är äkta och fantastiskt. Resten behövs faktiskt inte, om man inte vill.

* EDIT: Precis när jag postat inser jag att jag köpte Grey Ranks som jag lånade ut till en kompis och aldrig fick tillbaka. Nu känner jag att jag måste spela det. Till saken hör också att jag köpt kanske tjugo rollspel i mitt liv.

 

[Björn Wärmedal]

Den här tråden blev en riktig pick-me-up. Fattar inte varför jag gick och grubblade så länge innan jag vände mig till hive mind Tack, hörrni!

 

[entomophobiac]

Det behöver egentligen inte vara svårare än detta: tycker du det är roligt att skriva och självpublicera? Om ja, gör det!

För egen del återupptäckte jag rollspelshobbyn för ett par år sedan efter ett längre uppehåll. Skrivandet var alltid en del av den hobbyn för mig, för jag har väldigt starka åsikter om hur saker görs och det bästa sättet att få utlopp för dem är "gör det bättre själv då!"

Utöver det har jag inga mål överhuvudtaget. Det är roligt! Och om det resulterar i att en enda spelgrupp därute spelar något av det en vacker dag—och inte hatar det—så är det en stor vinst.

Till dess är diskussionerna som uppstår här alldeles tillräckligt.

 

[Bifur]

Säljer du ett enda ex som faktiskt spelas är det väl värt alla andra ex i folks hyllor.

Ungefär så tänker jag med. För egen del är jag kanske ingen storköpare men de senaste åren har jag ändå köpt mer spel än tidigare och, visst de flesta blir inte spelade - men några blir det och de andra erbjuder möjligheter. Att i förväg bestämma: vi ska spela detta och precis då köpa det är alldeles för snävt. Så hade jag inte köpt dem hade jag troligen spelat samna grejer som för 5 år sedan och missat många nya upplevelser.