Nekromanti Mitt projekt - Scriptura

[walium]

"Saken är den, att vår egen gudomlighet är förbannat slumrande. Att nå "Upplysning" är något som kanske 5-10 pers gjort de senaste 3000 åren eller så. Att ens komma i närheten brukar ofta innebära åratal av meditation på en bergstopp eller annat som gör en vis på det där sättet som gör att man inte bryr sig om saker och ting."

Ovanligt i världen kanske men inte så ovanligt i det praktiska spelandet eftersom rollpersonerna alla ska vara i början av sin vandring. I många rollspel är rollpersonerna exceptionella på olika sätt, undantagen ifrån normen. Även om världen i övrigt är full av nickedockor så brukar i alla fall rollpersonerna ha mer utrymme.

Det jag tänkte på när jag skrev om detta var min bild av Vampire där varenda spännande händelse sedan mänsklighetens begynnelse tycks ha genomförts enbart av olika vampyrer. Varför frukta människor om de inte ens kan styra över sina egna liv? Ska man ha ett konspirationsrollspel med olika hemliga sällskap och så vidare så tycker jag inte att man ska måla upp en helt hopplös bild där allt från Konstantinopels fall till månlandningarna är ett verk av frimurarna. Organisationerna kommer oftast att utgöra en motpart, en uppdragsgivare eller en tillfällig allierad till rollpersonerna och det kommer att bli mycket tråkigare om de befinner sig i en sits där de egentligen inte kan påverka någonting. Om allt i hela världen alltid har styrts av övernaturliga superkonspirationer hur ska den vanliga människan då någonsin kunna hävda sig även om hon bär på spirande krafter? Spelarna bör alltså känna att de har en chans att påverka även om det är en liten chans.

"Jag menar, att verklighetsförankrade spelvärldar endast behöver beskrivas i termer av vad som skiljer sig mot den värld vi idag lever i. Detta eftersom jag inte har några problem med att sålla ut oengagerade spelare eller spelledare. Mitt arbete som konstruktör, som jag ser det, är inte att hålla spelgrupper i handen - utan att presentera en sammanhängande, intressant och inspirerande värld. Resten får man fan fixa själv."

Om du bara vänder till personer som du kan känna till 100% så finns det egentligen inga skäl till att låta "Scriptura" lämna din egen spelgrupp. Du har tidigare uttryckt åsikten att spelargruppen har rätt att göra som de vill med de spel som de införskaffar och detta kan man både underlätta och försvåra som spelskapare.

Söker du enbart efter tillfredställelsen att ha producerat ett helt eget spel så behöver du inte snacka med oss här, inte kompromissa, inte bry dig. Det viktiga är att producera en text som duger åt dig. Men om du även vill ha tillfredställelsen att se andra spela spelet, ändra på det, utveckla det, uppleva saker i det så är chansen stor att du måste kompromissa i alla fall lite.

Du kan göra ett spel som är avancerat och som inte vänder sig till nybörjare och jag ser ingen anledning till att du behöver inkludera några texter om vad rollspel är. Bara genom spelets tema så kommer du att tilltala äldre rollspelare. Men formen av ett rollspel är en eftergift i sig, du skriver inte en bok, inte en pjäs, inte ett filmmanus utan ett rollspel. Rollspel är till för att spelas och därför är det bra att inkludera saker som underlättar för detta som "Hur är världen?", "Vilka är rollpersonerna?" och så vidare.

Ditt rollspel är ju redan idag mycket mer än "spela människor i ett nutidssamhälle som börjar inse att de är något annat" så därför ser jag inte skadan i eller problemet med att inkludera några sidor med tips om till exempel vilka rollpersoner som fungerar, vilka gruppkoncept som är bra utgångspunkter, hur livet är för människorna i spelvärlden och så vidare. Jag kan inte se på vilket sätt det skulle försämra spelupplevelsen eller vara en onödig hjälp för oengagerade spelare.

 

[krank]

Det jag tänkte på när jag skrev om detta var min bild av Vampire där varenda spännande händelse sedan mänsklighetens begynnelse tycks ha genomförts enbart av olika vampyrer. Varför frukta människor om de inte ens kan styra över sina egna liv? Ska man ha ett konspirationsrollspel med olika hemliga sällskap och så vidare så tycker jag inte att man ska måla upp en helt hopplös bild där allt från Konstantinopels fall till månlandningarna är ett verk av frimurarna. Organisationerna kommer oftast att utgöra en motpart, en uppdragsgivare eller en tillfällig allierad till rollpersonerna och det kommer att bli mycket tråkigare om de befinner sig i en sits där de egentligen inte kan påverka någonting. Om allt i hela världen alltid har styrts av övernaturliga superkonspirationer hur ska den vanliga människan då någonsin kunna hävda sig även om hon bär på spirande krafter? Spelarna bör alltså känna att de har en chans att påverka även om det är en liten chans.

Ah, nu förstår jag hur du menar.
Där har vi en grej jag absolut kommer att ta upp: det dynamiska i konspirationer. Konspirationer består av ,människor. Ibland sitter det en Upplyst i toppen, ibland en Corpusmanifesterad ängel, ibland bara vanliga människor.

Rent historiskt sett är det naturligtvis så att det mesta knappast var "planerat" av t.ex frimurarna. Däremot finns det gott om konflikter mellan olika hemliga grupper.

Dessutom är det klart att allt inte är direkta resultat av de hemliga sällskapen - i kapitlet om hemliga sällskaps uppbyggnad förklarar jag det hela lite mer... Tanken är alltså att hemliga sällskap framförallt regerar med hjälp av att manipulera informationslöden. Man har personer utsatta på strategiska poster, och det är inte alltid dessa personer vet vilka deras egentliga arbetsgivare är. Det finns alltid gott om plats för mer "hastiga" manövrar att gå fel - den mänskliga faktorn finns fortfarande med i spelet. Konspirationerna intrigerar dessutom mot varandra på många sätt, och det här med tillit finns egentligen inte i någon stor utsträckning - hur vet man att Bob inte i själva verket arbetar med Frimurarna, snarare än Discordianerna? Det gör man nog inte. Infiltration och disinformation är grejen. Konspirationerna är dynamiska, och påverkas av varandra - och såklart kan de påverkas av rollpersonerna.

Söker du enbart efter tillfredställelsen att ha producerat ett helt eget spel så behöver du inte snacka med oss här, inte kompromissa, inte bry dig. Det viktiga är att producera en text som duger åt dig. Men om du även vill ha tillfredställelsen att se andra spela spelet, ändra på det, utveckla det, uppleva saker i det så är chansen stor att du måste kompromissa i alla fall lite.

Min primära målgrupp är mig själv och min spelgrupp. Min sekundära målgrupp är folk som tänker och spelar som vi. Den tertiära spelgruppen är "alla andra".

Jag vill göra ett så bra spel som möjligt. Jag älskar konstruktiv kritik, men jag vill mena att det inte alltid behöver handla om kompromisser. Det kan röra sig om saker jag missat, till exempel. Eller saker jag helt enkelt inte förklarat tillräckligt bra.

Rollspel är till för att spelas och därför är det bra att inkludera saker som underlättar för detta som "Hur är världen?", "Vilka är rollpersonerna?" och så vidare.

...

Ditt rollspel är ju redan idag mycket mer än "spela människor i ett nutidssamhälle som börjar inse att de är något annat" så därför ser jag inte skadan i eller problemet med att inkludera några sidor med tips om till exempel vilka rollpersoner som fungerar, vilka gruppkoncept som är bra utgångspunkter, hur livet är för människorna i spelvärlden och så vidare.

Vilka rollpersoner som fungerar - vilka som helst. Det kommer som sagt att finnas ett grundläggande kapitel om hur man rimligen skapar de allra första rollpersonerna som är helt gröna corpusmanifesterade änglar. Grundkoncept skulle jag kunna fundera på.

Vad gäller "hur livet är" - Livet är rätt mycket som det är idag. Den delen lämnar jag upp till varje SL och spelgrupp, som får utgå från sin egen samhällssyn etc. Jag själv kör gärna med starka inslag av social kritik och visar på de negativa sidorna hos kapitalism och så vidare, men det är inga centrala inslag i spelet.

Jag brukar säga att världen är som idag, fast lite värre. Vad "värre" betyder får varje spelgrupp tycka till om själva. Vad det nu råkar vara som just spelgruppen tycker är dåligt i samhället, bör överdrives. inte så det blir parodisk, bara så att det blir en smula mörkare version av vårt samhälle som det skulle kunna vara ett icke specifierat men ganska lågt antal år in i framtiden.

Men, point taken. jag ska fundera kring någon sida med grundkoncept som kan fungera som utgångspunkter, hur man kan tänka kring den rollperson man skapar, etc.

 

[krank]

Mer Scripturatexter - Konspirationer

Jo, jag är medveten om att det är svårt att få en helhetsbild av spelet genom de knappa texter jag slängt ut för reflektion här. Det ber jag om ursäkt för. Väldigt mycket är inte skrivet ännu, och den enda plats där det egentligen finns en helhetsbild är i mitt huvud.

Då det talats lite om konspirationerna, deras strukturer och så vidare, tänkt jag presentera två prototyptexter jag snott ihop. De kommer att kompletteras med ett avsnitt som detaljerar "typiska strukturer" samt ett "historiskt perspektiv" där jag skisserar hur vår världs faktiska konspirationer varit strukturerade, med en del exempel och annat SL kan tänkas behöva för att få inspiration till sina alldeles egna organisationer, respektive där jag presenterar lite allmän bakgrund vad gäller konspirationer som funnits genom historien etc.

Hursomhaver, here goes:

Hemliga sällskap

The Gods give us paranoia so that we may occasionally glimpse something of the truth.
<div align="right">Socrates</div right>

Att världen är mer komplex och mer fantastisk än vad majoriteten av Terras domesticerade primatbefolkning önskar vore fallet är en ofta upprepad och därför tröttsam sanning. Denna majoritet, \e{Homo Sapiens Neophobus}, väljer generellt den djävul de känner, och som varit god nog åt deras föräldrar och förfäder, än den djävul de inte vet något om. Man värderar stabilitet och trygghet, rutiner och traditioner, framför nytänkande. Dessa människor är också lätta att manipulera - de har en tendens att lita på medier och auktoriteter, och vill ogärna se sina fyrkantiga världsbilder skakas av mentala jordbävningar.

Som en parentes kan det nämnas, att Homo Sapiens Neophobus hittas inom alla rörelser och grupperingar. Inom New Age- rörelsen finns många karismatiska ledare som vill frälsa världen med örter och Reikihealing, och allt fler som mer än gärna ger upp sitt eget tänkande till förmån för dessa ledare. Vänsterrörelsen i stort bygger ofta stora delar av sin argumentation och sitt tänkande på tillit till auktoriteter av olika slag. I många fall är även ledarna själva av Nephobus-typ, och vomerar bara andras idéer över sin församling.

Denna nästintill allmänmänskliga tendens att ordna sig i hierarkiska strukturer förenklar det slentrianmässiga styrandet av befolkningens idémässiga och kulturella tänkande och varande. Det är därmed ingen överraskning för den observante, att idén om Konspirationer och Hemliga Sällskap som Styr Världen tillhör de mest förlöjligade i de senaste årtiondenas mediakulturella revolution. Den som på allvar framför teorier om sådana ``gömda'' strukturer i samhället tenderar att endast ha löje att hämta.

Genom denna smått geniala kupp har de som verkar bakom ridåerna fått utmärkta verktyg att värja sig från all risk för officiellt avslöjande: De som försöker meddela världsbefolkningen om världens beskaffenhet kommer att tystas snabbt och effektivt - inte genom män klädda i svart och ljudlösa helikoptrar, utan helt öppet. Likt Kaosmagikerna har Konspirationerna lärt sig att skrattet är mäktigt - mäktigare än både pennan och svärdet. Man har sänt ut en nidbild av sig själva, det arketypiska Hemliga Sällskapet, för att på så vis kväsa varje seriös misstanke om att man faktiskt existerar, och därtill Styr Världen.

I äldre tider har de hemliga sällskapen fruktats av makthavare, kyrka och pöbel. De har setts som en makt att räkna med. Det har varit en självklarhet att vem som helst kunnat vara en av sällskapens tjänare och spioner. Många är de makthavare som försökt förgöra sällskapen - få har kommit i närheten av att lyckas, färre har överlevt försöken.

Att styra världen

Att kontrollera världen är i teorin enkelt. Allt som krävs är att lyckas ha rätt man på rätt plats, och med rätt kontakter. In om varje regering, varje företag, organisation och motståndsrörelse finns nyckelpositioner. Det handlar mer sällan om ledande figurer - det är betydligt vanligare att det handlar om namnlösa byråkrater, de som sitter i bakgrunden och samlar, sorterar och distribuerar data inom organisationen. Den som direkt eller indirekt kontrollerar dessa nyckelpositioner inom var och en av världens alla företag, organisationer och rörelser har i praktiken världen i sin hand.

Det största problemet för presumptiva världshärskare är lojalitet. Man har helt enkelt svårt att bibehålla den egna organisationens integritet, särskilt då man generellt för att täcka så många strukturer som möjligt gärna agerar genom att infiltrera andra presumptiva världshärskares organisationer, för att skapa en makthierarki. Det finns helt enkelt ingen organisation vars kärna är eller kan växa sig tillräckligt stor för att med hundraprocentigt lojal personal besätta varje nyckelposition inom varje struktur i världen. I och med denna nödvändiga praxis är varje organisation, även den egna, alltid sårbar eller i varje fall utsatt för städiga försök till infiltration. Detta system gör det dessutom svårt för varje individ eller organisation att vid något givet ögonblick veta, vem det är som styr vem, och varför. Många organisationer använder sig dessutom av hemlighetsmakeri för att söka minimera skadorna på den egna organisationen, vilket komplicerar situationen ytterligare - eftersom i princip ingen medlem i dessa organisationer egentligen har någon helhetsbild över organsiationene struktur eller mål. Desinformation är mycket vanlig.

Hassan i Sabbah använde sig av en potent kombination av en magi och en särskild varation av hashish för att försäkra sig om absolut lojalitet från sina religiöst fanatiska lönnmördare och infiltratörer. Illuminati använde desinformation och hemlighetsmakeri, samt en lång tids grundlig och hemlig bakgrunds- och värderingsundersökning av potentiella agenter och medlemmar. Opus Dei begagnar sig av hårda ritualer involverande självplågeri och drogbruk. Inget av dessa system är helt och hållet felsäkert - och ingen kan säkert veta vem eller vilka som är spindlarna i det världsomspännande nätet.

Agenterna, de som innehar nyckelpositionerna, vet oftast inte vilken roll de själva spelar. Lika sällan vet de vem eller vilken organisation de egentligen arbetar för. De flesta hemliga sällskap brukar bygga upp fiktiva historier specialtillverkade för att utifrån agentens egen bakgrund och åsikter förklara det som behöver förklaras och därtill övertala agenten att den agerar i gott syfte. En CIA-agent kanske tror att de uppgifter han varje vecka ringer in till ett hela tiden skiftande telefonnummer går till hans överordnade, eller kanske till en superhemlig gren av den egna byrån - eller kanske till en annan, överordnad byrå. En byråkrat inom Röda Korset kanske tror att de stora summor han varje månad betalar till ett anonymt konto i schweizisk bank i utbyte mot bilder på svultna eller brännskadade barn går till frihetskämpar i något anonymt afrikanskt land. Miljöaktivisten som från en ``säker källa'' får uppgifter om var en stor oljetanker kommer att haverera nästa vecka, och som använder informationen för att ytterligare diskreditera vissa oljebolag, tror säkert att både hon själv och den ``säkra källan'' arbetar för det ädla målet att göra planeten till en mer miljövänlig plats att leva på. De lögner agenterna matas med är alltid svåra att verifiera eller penetrera.

---------

Nu när jag gluttar igenom texterna upptäcker jag att jag missat en del om osäkerheten i maktstrukturer och att en högre position inte nödvändigtvis innebär mer korrekt information. Men, det kommer. Det får duga för tillfället.