Re: Enkelt
Jag skulle plockat bort alla som är baserade uppenbart spelmässiga avväganden snarare än något slags vettigt sammanhang i spelvärlden. Exempel: rostmonster, rena leveldrainare och sånt.
Hmm... Det är sådana monster som jag tycker är de häftigaste i DnD. Liksom: Jag skiter ju i vad min motståndare har för bakgrund, livsmål och kulturhistoria om jag bara ska döda honom, och det är ju snarast det som är problemet med många rollspel som inte är DnD: Det blir snabbt enformigt att döda fiender i dem. Men om man möter ett rostmonster så kan man få bete sig på helt andra sätt än om man möter en wraith, en destrachan eller en mind flayer.
Sedan skulle jag plockat bort en massa monster som bara är underliga. Gelekuber (Jag menar, kuber, de kunde i alla fall gjort dem blobformade!), monster som ser så konstiga ut att spelarna inte kan tro på dem och så vidare.
Nej du, black puddings och gelatinous cubes måste stanna! Anledningen till att kuberna är kuber är ju för att de är transparenta och svåra att se, så när en äventyrare råkar gå in i dem så blir han helt uppslukad istället för att bara fastna med foten i dem. Sedan tycker jag att det är just konstigheten som är DnD's största fördel. Jag menar; displacer beasts är jättekonstiga, men de
fungerar. Deras konstighet är själva anledningen till att de är så häftiga. De är
djärva. Men okej, ibland funkar konstigheten sämre i mina ögon; Ethereal Filchers och Krenshar är bara lökiga i mina ögon, men det är ju enkelt att låta bli dem om man nu inte gillar dem.
Sedan ryker alla über-monster. Face it, vem behöver stats på en tarrasque? Det är ungefär lika dumt som stats på Cthulhu. Något så otäckt är bara en bakgrund och inget som man slår på.
Är inte de med mest för att man ska få ett svindlande perspektiv på hur grymma de är? Liksom, för att man inte ska tro att man är något, men också för att man ska ha ett corny mål någonstans i fjärran att se fram emot. Men jag gissar också att de är med av ren nördfaktor; om några spelare undrar vilken megafetingvarelse som egentligen är grymmast, så är det bara att ta fram två monsterformulär och köra en strid mellan dem. Alla sådana där personer som undrar om Darth Vader hade kunnat spöa Gandalf, de får iaf sitt behov tillfredställt när det gäller de varelser som rymms inom DnD-mallen.
Sedan skulle jag plockat in varelser som anknyter (inte nödvändigtvis exakt, men i alla fall påminner om) verkliga varelser och verklig mytologi för att fylla tomrummet.
Det är lustigt, för jag tycker att DnD ska undvika riktig mytologi helt och hållet. Så fort man kommer in på kimeror och mantikoror så framstår de som helt malplacerade i settingen. Jag begriper inte vad de ska ha i spelet att göra överhuvudtaget. De egna påhitten; Gnolls och Drows m.m., de är
grymma. De egna kärleksfulla tolkningarna; Gnomes, Dragons och Kobolder, de är också skitbra, men när de försöker förhålla sig korrekt till mytologiska förlagor så... Tja, jag tycker enbart att det fungerar när det handlar om varelser som alltmer kommit att ha med
spel än med
mytologi att göra, såsom Kraken, Succubusen , Minotauren och Gargoylen. Men harpyorna, hippogrifferna, efriterna och sphinxerna? Jag vet inte, jag tycker DnD snarare behöver fler Owlbears- och Phantom Fungusar.
Det
jag skulle vilja ha bort är alla alien-varelser. Typ, alla insekts- och demonvarelser som ser ut att komma från något läskigt Sci-Fi-spel snarare än ett fantasyspel. Tanklösa rovdjur med otäcka mördartaggar som ser ut att smyga omkring och skrämma skiten ur rollpersonerna på fel sätt (stora nekromantiker och lichar kan få skrämmas för att de är så
onda och stora ogres kan få skrämmas för att de är så
feta, men i fantasygenren tycker jag ingen ska få skrämmas bara för att de är så... så...
freakiga). Ankheg, Carrion Crawler, Remorhaz, Umber Hulkar, och sån't. En hel del av spindelvarelserna hamnar i den här kategorin också. Bluö... Det finns alldeles för många Jättespindelvarianter (de ser inte alla ut som spindlar, men de
är spindlar innerst inne) i DnD för min smak.
Sist men inte minst skulle jag lagt till ett kapitel om myrslokar
Ja, på den punkten håller jag med.
/Rising
som mest ville visa att Mange nog hade rätt.
