Monster som spelbara raser ?

[Dr_Dängrot]

Efter att läst lite i minotaur tråden så fick det mig att tänka på vad tycker folk om monster som spelbara raser.

Jag personligen har inget emot att man kan spela minotaurer , vargmän , vampyrer , orcher osv men jag kan förstå att det för vissa personer kan ta bort själv monsterkänslan eller det unika . Det blir plötsligt inte lika skrämmande att möta en vampyr om 3/5 karaktärer i äventyrsgruppen är vampyrer och det är inte lika unikt att möta en demon om spelarna kan spela demoner osv .

Vad tycker övriga forumet om att kunna spela monster raser ?

Är det bra eller anus ?

 

[Stareater]

Monster som saknar intelligens känns oerhört tråkiga att rollspela så jag tror de går bort av sig själva. Sen handlar mest om vad man kommer överens om. Så länge alla spelare är med på det och det känns någorlunda balanserat (fast "tre grisodlare och en vampyrmästare" var faktiskt en bra titel som slog mig). Settingen och scenariot som ska spelas måste också stödja det. Jag skulle t.ex. säga nej rätt snabbt till vampyrer i Pendragon.

 

[Dr_Dängrot]

Monster som saknar intelligens känns oerhört tråkiga att rollspela så jag tror de går bort av sig själva. Sen handlar mest om vad man kommer överens om. Så länge alla spelare är med på det och det känns någorlunda balanserat (fast "tre grisodlare och en vampyrmästare" var faktiskt en bra titel som slog mig). Settingen och scenariot som ska spelas måste också stödja det. Jag skulle t.ex. säga nej rätt snabbt till vampyrer i Pendragon.

Håller med om att det på något sätt bör kännas naturligt inom settingen man spelar i att man kan spela som monster raser , om maktbalans (kom inte på nått bättre ord för power balance) mellan spelarkaraktärer är något man eftersträvar så kan det ju uppstå problem om en spelare som sagt är vampyrmästaren medans dom andra är grisodlare som får åka med i baksätet

 

[Conan]

Spelade gärna monster-män och/eller djurmän som barn. Som vuxen tycker jag det går bort helt.

 

[Dr_Dängrot]

Spelade gärna monster-män och/eller djurmän som barn. Som vuxen tycker jag det går bort helt.

Varför ?

 

[Conan]

Varför ?

Kan handla om att jag ogillar spel där man försöker humanisera monstruösa varelser. Känns väldigt orealistiskt och tar bort väldigt mycket edge och spänning med sådana varelser. Tycker dem ofta är svåra nog att hantera som monster.

Tänk själv spel som har en setting där man kommer in på ett värdshus och möts av en Kalle-Anka anka som dörrvakt, en Minatourbard som spelar musik, en Vampyr som slevar upp öl bakom bardisken och en Kentaour som står och jonglerar eldklot iklädd magikerschabrak.

 

[Dr_Dängrot]

Kan handla om att jag ogillar spel där man försöker humanisera monstruösa varelser. Känns väldigt orealistiskt och tar bort väldigt mycket edge och spänning med sådana varelser. Tycker dem ofta är svåra nog att hantera som monster.

Tänk själv spel som har en setting där man kommer in på ett värdshus och möts av en Kalle-Anka anka som dörrvakt, en Minatourbard som spelar musik, en Vampyr som slevar upp öl bakom bardisken och en Kentaour som står och jonglerar eldklot iklädd magikerschabrak.

Kan förstå den här ståndpunkten då det som sagt tar ifrån det mystiska och unika med sådana varelser om dom blir stapelvara

 

[Conan]

Kan förstå den här ståndpunkten då det som sagt tar ifrån det mystiska och unika med sådana varelser om dom blir stapelvara

Det förtar även av känslan av det immersion för mig. Jag menar hur kan ankan prata med en näbb. Hur kan han vara en krigare när han ett par äpplen lång. Hur kan han hålla i ett svärd? Hur kan en vampyr som dricker levande varelser blod bara kunna lalla omkring bland folk. Hur kommer Kentauren in på värdshuset osv. Blir väldigt mycket Disney + över hela settingen.

 

[Leon]

Monster som saknar intelligens känns oerhört tråkiga att rollspela så jag tror de går bort av sig själva. Sen handlar mest om vad man kommer överens om. Så länge alla spelare är med på det och det känns någorlunda balanserat (fast "tre grisodlare och en vampyrmästare" var faktiskt en bra titel som slog mig). Settingen och scenariot som ska spelas måste också stödja det. Jag skulle t.ex. säga nej rätt snabbt till vampyrer i Pendragon.

Ja, att spela ointelligenta monster eller djur känns som ett helt annat upplägg.

För många monster/varelser (t.ex. Minotaur) finns det ju marginal om man vill göra dem intelligenta eller inte.

 

[Dr_Dängrot]

Det förtar även av känslan av det immersion för mig. Jag menar hur kan ankan prata med en näbb. Hur kan han vara en krigare när han ett par äpplen lång. Hur kan han hålla i ett svärd? Hur kan en vampyr som dricker levande varelser blod bara kunna lalla omkring bland folk. Hur kommer Kentauren in på värdshuset osv. Blir väldigt mycket Disney + över hela settingen.

Kan förstå hur du tänker .

Jag personligen har inga problem med en anka som kan tala och vara krigare . Det är fantasy , kan alver leva i 7000+år inte bli sjuka och ständigt se ut som dom inte är en dag över 25 och kan gigantiska ödlor flyga och spruta eld och kan gamla gubbar i spetsig hatt kasta eldbollar och trolla bort folk så kan ankor tala i min fantasyvärld .

Det handlar väll iofs om hur långt man är villig att sträcka sin suspension of disbelief .

 

[Leon]

Tänk själv spel som har en setting där man kommer in på ett värdshus och möts av en Kalle-Anka anka som dörrvakt, en Minatourbard som spelar musik, en Vampyr som slevar upp öl bakom bardisken och en Kentaour som står och jonglerar eldklot iklädd magikerschabrak.

 

[Leon]

Alltså magikerschabrak det måste jag sno till något!

 

[Conan]

Kan förstå hur du tänker .

Jag personligen har inga problem med en anka som kan tala och vara krigare . Det är fantasy , kan alver leva i 7000+år inte bli sjuka och ständigt se ut som dom inte är en dag över 25 och kan gigantiska ödlor flyga och spruta eld och kan gamla gubbar i spetsig hatt kasta eldbollar och trolla bort folk så kan ankor tala i min fantasyvärld .

Det handlar väll iofs om hur långt man är villig att sträcka sin suspension of disbelief .

Visst krävs det viss suspension of disbelief med magiker och drakar. Men ändå inte så mycket. Är ju knappt så det finns en vetenskaplig förklaring på varför människor åldras och dör istället för att bara leva på. Och steget från ödlor och dinsaourer till drakar känns inte så långt.

Hur en anka kan prata och svinga ett svärd har jag däremot väldigt svårt att resonera mig fram till.

 

[Dr_Dängrot]

Visst krävs det viss suspension of disbelief med magiker och drakar. Men ändå inte så mycket. Är ju knappt så det finns en vetenskaplig förklaring på varför människor åldras och dör istället för att bara leva på. Och steget från ödlor och dinsaourer till drakar känns inte så långt.

Hur en anka kan prata och svinga ett svärd har jag däremot väldigt svårt att resonera mig fram till.

Jag vet inte jag men en gammal gubbe som kan framana eldbollar ur tomma intet , ändra gravitationen , teleportera sig 20 mil bort med bara viljan kräver ungefär lika mycket Suspension of disbelief som en talande ank-krigare för mig.

Grejen är väll att man inte behöver resonera sig fram till ankan , för its fantasy det behöver inte fungera på ett logiskt plan .

Varför kan ankor tala och vara krigare ? Förklaring för att a mad mage did it eller för att gudarna ville ha det så .

 

[Leon]

Förklaring för att a mad mage did it eller för att gudarna ville ha det så .

Detta!

 

[Conan]

Jag vet inte jag men en gammal gubbe som kan framana eldbollar ur tomma intet , ändra gravitationen , teleportera sig 20 mil bort med bara viljan kräver ungefär lika mycket Suspension of disbelief som en talande ank-krigare för mig.

Grejen är väll att man inte behöver resonera sig fram till ankan , för its fantasy det behöver inte fungera på ett logiskt plan .

Varför kan ankor tala och vara krigare ? Förklaring för att a mad mage did it eller för att gudarna ville ha det så .

Klart fantasy ska hålla ihop någorlunda logiskt. Hålller med om att magi är problematiskt, men ändå enklare att rationalisera än den talande ank-krigaren. För att inte tala om hur mycket mer mervärde det ger.

 

[Franz]

Jag skulle inte ha något emot ett äventyr/kampanj där man spelar monster, men jag skulle gärna vilja preppa för det innan och anpassa kampanjen till rollpersonerna. Pratar vi om en standard-fantasyvärld så blir det ju lite märkligt om en gammal män på ett värdshus kommer fram till en ork, ett skelett och en vampyr för att ge dem ett uppdrag (när jag skriver detta så märker jag dock hur awesome det låter!) och många monster har ju svagheter och egenheter som man måste förhålla sig till.

Så, skulle spelgruppen innan vi börjar spela föreslå att de vill spela monster skulle jag säga ja och tycka det var kul. Skulle jag ha förberett exempelvis Döda Skogen och en av spelarna ganska random säger att hen vill spela exempelvis en vampyr eller en ork skulle jag godkänna det med, men vi skulle ju få prata ihop oss för att få det att funka. Och det skulle ju behöva funka på med de i spelgruppen som spelar “vanliga” varelser. Varför accepterar de monstret i gruppen? Har något hänt som gjort att de blivit vänner?

 

[Leon]

Det här med att monster inte passar in på det lokala värdshuset, det kan ju gälla alla ickemänskliga folkslag i teorin, och det finns givetvis spelvärldar där folk blir lika chokerade över att se en alv eller en dvärg sitta vid långbänken. Så det handlar helt om spelvärld och vilka konventioner man sätter.

Storlek är kanske en lite knivigare fråga. En minotaur som får plats på ett bord är ju knappast en 3m jätte, och kentaurer har alltid varit knepiga att spela med från det perspektivet.

 

[Oldtimer]

... kentaurer har alltid varit knepiga att spela med från det perspektivet.

"God kväll. Vi skulle vilja ha fyra rum och en spilta."

 

[Franz]

kentaurer har alltid varit knepiga att spela med från det perspektivet.

Kentaurer är nog de varelser jag som spelledare är mest avig till då de kräver så mycket specialbehandling. Som sagt, bara att komma in i ett värdshus skapar problem. Vad händer om gruppen måste smyga sig på någon, klättra upp för en stege, klättra ner för ett rep, gå i en smal spiraltrappa etc. Jag hade nog bara accepterat kentaur som spelbart folkslag om alla i gruppen var kentaurer och äventyret var anpassat efter detta.