Scary Monsters (långt, pretentiöst och lätt OT)
Först ett tråkigt, helgarderande svar: det beror helt på situationen. Vid rätt tillfälle kan en goblin vara skrämmande, och vid fel tillfälle kan ett mera skräckbetonat monster som en demon eller en mind flayer vara skrattretande. Jag håller t.ex. på att förbereda ett äventyr med råttor. Inte wererats eller ens dire rats, bara vanliga råttor. Om det blir som jag tänkt mig kommer det att skrämma skiten ur mina stackars små spelare.
Sen ett tips om hur man lyckas förstöra skräckeffekten hos vilket monster som helst: gör det omöjligt att besegra. Ett exempel: i Baldur's Gate II finns ett ställe där man slåss mot Bhaal. Jag råkade stöta på honom i fel situation med min huvudkaraktär, en berserker (lvl 10, ungefär). Det fanns inte så mycket annat att göra; jag började puckla på honom som varje berserker med självrespekt skulle ha gjort. Först trodde jag inte att jag hadfe en chans, det är ju en gud jag slåss med, men så märkte jag att jag faktiskt träffade honom, och mina vapen skadade faktiskt honom och det såg ut som om jag skulle ha en chans. Jag kollade hur det stod till med hans hälsa - near death! Jag håller ju på att klara av honom! Jag fortsatte puckla på honom och gav ungefär 100 damage till. Fortfarande near death. Lika mycket damage till - near death. En gång till - near death. Just typiskt - här borde jag ha en chans att klå upp Bhaal, the god of murder, och så är fighten scriptad (som vi säger på svenska...). Han besegrade mig inte för att han var bättre, utan för att det inte var meningen att jag skulle slåss med honom just då. Tala om stämningsdödare.
Så vad vill jag egentligen säga? Tja, förutom "gå in i Candlekeep och prata med Imoen innan du ger dig på Bhaal" är det väl något i den här stilen: Monster är skrämmande om de används rätt, och framför allt om spelarna inte vet om de har en chans eller inte (därför är det ju bra att man kan ge monster class levels - när de tappra hjältarna fått in ett par rejäla träffar på orchen och den fortfarande slåss börjar de kanske inse att alla orcher inte är AC 14, 4 hp, +2 to hit).
Eftersom så gott som alla strider slutar med att alla monster dör går det ju inte att hålla monstrens farlighetsgrad okänd särskilt länge, förstås.
Alla monster som kan förstöra för RPna på något mera ovanligt sätt än genom att slå ihjäl dem (döden i D&D är att jämföra med en allvarlig förkylning i verkligheten - man är ur stridbart skick ett par dagar och sen känner man sig lite svagare än vanligt ett tag, men sen går det om) har potential att vara skrämmande. En Mind Flayer som sörplar i sig en RPs hjärna kanske kan vara skrämmande första gången, men en Mind Flayer som tar kontroll över ett par viktiga SLPer så att de anklagar RPna för mord, beslagtar deras egenom och skickar dem i landsflykt är mycket värre.
Och nu, eftersom jag känner mig så generös i dag, ska jag svara på din fråga också!
Mina favoritmoster:
Doppelgangers. Phony German spelling aside, här har vi ett monster med hög skrämselfaktor. De kan vara vem som helst, var som helst. Värdshusvärden tittade underligt på dig - undrar han om du kan betala notan eller lägger han ditt utseende på minnet för framtida bruk? Den där tiggaren i gränden bakom templet - såg han verkligen ut precis så där förra gången du pratade med honom? Den där trollkarlen som försvann i kloakerna varpå DM tog ut hans spelare i rummet bredvid en stund - har han inte börjat uppföra sig rätt underligt på sista tiden?
Mind Flayers. En röst till på allas våra favorithjärnkonsumenter. Jag önskar fortfarande att jag hade bestämt mig för Mind Flayers i stället för Yuan-ti som återkommande monster då jag började med min första 3rd ed-kampanj (jag hade nämligen skickat spelarna till en övergiven stad och behövde en bra förklaring till vad som hänt med alla som bodde där)
Humans. Grymt underskattade som monster; de finns inte ens med i Monster Manual. Men människor har massor med fördelar som monster - de agerar inte enligt några bestämda mönster, det går inte att se på dem hur farliga de är och i allmänhet tror till och med de ondaste och mest avskyvärda människorna att det är de som har rätt!
Några monster som inte är skrämmande:
Undead. Sorgligt överanvända. Vill man överraska sina spelare kan man slänga in en grotta full med gamla skelett som inte reser sig så fort de vänder ryggen till. Tänk er ett skelett som bara ligger där fullständigt orörligt. Creepy.../images/icons/scream.gif. Och den evigt obesvarade frågan: Vad ända in i Bhaator var Nightwings innan de dog?
Demons & devils. Nej, inte ett dugg skrämmande. Kanske i en kampanj som handlar om moraliskt förfall, girighetens fruktansvärda konekvenser osv, men hur länge orkar man spela Faust d20, egentligen? Dessutom vet ju alla att man inte ska ha med demoner i sina rollspel, för då blir man ju ond på riktigt, ju.../images/icons/devil.gif
Drakar. Stora, extremt mäktiga drakar kanske kan vara farliga, men de är inte det minsta skrämmande. Det är åtminstone min åsikt.
/JPS - det var rubriken som jag ändrade, ifall ni undrar