Re: Monsterspekulationer
Vad jag ville komma till var att troll är relativt omagiska, då det finns andra varelser som är stora och fula. Det är inte heller "jättemagiskt" att läka skador fort, även om det inte påträffas i den värld vi känner till.
Kanske inte jättemagiskt, men knappast naturligt. De nivåer som brukar förekomma i spel kräver definitivt magi (det finns ingen möjlighet att pressa in det som behövs i en levande organism).
Jag har aldrig sagt att inga varelser fick vara magiska, tvärt om... (kolla mina andra inlägg, under den första tråden angående 'monster vs. hjältar').
Nej, men vad jag ville påpeka var att alla varelser kommer vara magiska, även om de kanske inte aktivt använder magi. De kan ju förvandlas till en annan varelse som kan...
Men vad är det för vits att spela att rollspel där en karaktärer inte har några svagheter eller dylikt? Det var nämligen det jag menade med att 'blöda, äta och vila', om jag skrev 'som människor' menade jag att de ska ha svagheter likt dem, inte som dem.
Du skrev att "Vad jag menade med "naturen" var att jag tycker att samtliga varelser ändå ska ha en någolunda verklighetsförankring. Om de ska blöda, äta och vila så ska de väl ha nästan samma förutsättningar som allting annat som lever, eller?" vilket är ganska svårt att tolka som något annat än den bokstavliga betydelsen...
I övrigt så håller jag helt med dig.
Det var ungefär samma sak jag kommit fram till(om än kanske något efter jag skrev mina monsterförslag), men jag tycker att man ska få 'välja' genom sina handlingar, inte specifika ord(hoppas du fattar vad jag menar). Således bestämmer konsekvens.
Var det inte det jag skrev? Du får poäng som avgör vad du förvandlas till för dina handlingar.
1) Jag har aldrig spelat ett supehjälterollspel, men jag tycker ändå att man ska få 'sona sina misstag', inte bara problemlöst 'spela över' dem. Det är det jag tycker är den stora skillnaden på rollspel och andra former av spel.
Du skrev: "Kan du se någon affektion emot sin rollperson i det samtalet? Om man fritt får välja vad man vill och ingen vettig utveckling däremellan sker, kommer man inte se på rollfigurerna som samma karaktär.
Dessutom, om man väljer vad man vill, försvinner en av grundstenarna i rollspel; konsekvens
Detta innebär att man kan göra vad man vill med sin rollperson, i det här fallet börja på vilken bana man vill, och ändå ändra sej senare, utan minsta spår av att man gjort ett dåligt val." Den första biten var appropå att man skulle få välja fritt vad man ville bli, och det är en personlig uppfattning som jag inte håller med om. Den senare biten vet jag att den inte stämmer i superhjältespel, och jag ser ingen anledning till att det skulle vara omöjligt i andra spel. Att man ändrar sin karaktär behöver inte betyda att man slänger den gamla och skapar en ny, i det här fallet kan det t.ex. betyda att demonen Yxar blir till draken Yxar, det är fortfarande samma RP men i en ny kropp.
Jag tycker inte nödvändigtvis att det är en dålig idé, men vad om små monster, underlägsna människor? Eller rent djuriska, inte särskilt mäktiga monster? Att utvecklas bakåt kan väl inte vara så kul?
Vill folk verkligen spela små patetiska monster som visar sin makt genom att spöa upp huskatten? Då verkar det faktiskt mer intressant att riskera att "gå bakåt" därför att man inte kunna hålla sig på rätt spår. Det skulle väl framför allt drabba "goda" karaktärer som skulle riskera att bli ett motsvarande "ont" monster om de varit för stygga (under förutsättning att "goda" monster på en viss nivå är mäktigare än "onda"). Det kan också finnas med som ett litet hot för onda karaktärer - att gå åt det hållet behöver inte alltid vara positivt (moralpolisen Henrik slår till!).
Man kan givetvis lösa detta med att göra förvandlingen momentan. Men om handlingen är momentan, varför låta monstren vara människor? Blir det inte roligare att försöka spela ett genuint monster istället för en stackars människa fångad i ett monster?
Jag har aldrig träffat någon som kunnat spela en karaktär som varit ickemänniska. I bästa fall klarar man av att agera som en ickemänniska, men det märks alltid att det är en människa bakom. Att "spela ett monster" blir antingen som att spela en människa (om "monster" är en fysisk definition) eller en Chaotic/Evil psykopat (om definitionen är psykisk).
Det är ju inte frågan om att personen "straffas" genom att bli ett monster, utan att personen genom sina handlingar "valt" att bli ett monster. Så ingen är ju "fångad" (utom någon stackare som inser att det kanske inte var så kul att vara en slaktardemon...det sociala livet blir ju inte någon hit direkt.../images/icons/devil.gif).
Och varför måste förvandlingen vara momentan (jag antar du menar att den sker "på ett ögonblick" och inte att den nya formen varar ett ögonblick)? Litteraturen har gott om exempel på övermod som straffar sig, att se den stora helvetesvargen krympa ihop till en "vanlig" varulv kan ge en del dramatik bara det!
Kolla mytologierna. Alla monster styrs antingen av våld eller rikedommar.
Cyclopen ville väl egentligen bara vara ifred...I övrigt så läser jag mest modern fantasy, och där så har ju monstren lika många olika mål som vanligt folk.
Och sedan finns det ju gott om "monster" som är goda också: Enhörningar, Lejon (den mytiska varianten alltså), Kentaurer, Asiatiska drakar... det finns säkert många fler exempel.
Men varför inte? Givetvis kan andra attribut finnas. Kanske underattribut? Sådana som inte bestämmer när, men kanske hur, ett monster utvecklas?
Jag hade väl tänkt mig att det skulle finnas ett antal värden som avgjorde både när och hur förvandlingar skulle inträffa.
Angående att hylla monster;
Drake? OK.
Troll? Tveksamt...
Zombies? Inte en chans!
Varför? De ges aldrig en chans. Därför!
I den mån monster blir hyllade är så liten att det inte är värt att anteckna, enligt min mening. Möjligtvis som en fotnot typ; "Invånarna i Blaskeby är tacksamma men lite skrämda av monstret"
Åjo, här och var i historien har det förekommit sagor om riktigt hemska monster som hyllats som hjältar. Både stora äckliga troll och zombies är ju moderna uppfinningar, och i modern litteratur förekommer det alla möjliga konstiga vinklingar av ond/god. Sen att en karaktär som dör och kommer tillbaka som ett vandrande lik kanske får det lite svårt att övertyga någon om att han är en "good guy".../images/icons/frank.gif
Eh... Är inte det vad jag skrev?
Stadie bestämmer magi, inte kunskap, var vad jag ville få fram...
Du skrev att monster skulle få mer magiska krafter ju mäktigare de blev, jag tycker inte det är något krav. En omagisk varelse kan vara mäktigare än en magisk.
Jag menade i allmänhetens ögon. Där är änglar snälla(väl?) och monster onda. Orcher har jag aldrig nämnt, medvetet, det var du...
Orcherna tog jag bara som exempel (alla vet vad en orch är...). Sen så var det det där med definitionen av monster... Jag brukar klassa alla övernaturliga varelser som "monster".
Från Svenska akademin:
BETYDELSE: om varelse av i hög grad onaturlig skapnad l. storlek, vidunder.
a) BETYDELSE: om i mytologi l. folktro uppträdande djurväsen med skräckinjagande utseende l. storlek, odjur; äv. bildl.
b) BETYDELSE: allmänndre, om ngn l. ngt som har yttre l. inre egenskaper som i synnerligen hög grad avvika från det normala l. som äro avskräckande l. onaturligt o. inge motvilja; missfoster,; omänniska resp. oting; ss. förled i ssgr o sht om ngt ofantligt stort.
Så vad ska klassas som ett "monster"?
/Henrik
