Ibland rotar man så långt ned i sina mappar att man hamnar nästan bak i stenåldern (känns det som) och där hittade jag en av mina största favoriter någonsin.
Lord A är en man som är rikare än fet, och hans omfång kan knappast kallas litet, trots att han är kort i rocken. Namn? Nej, Lord A är allt som är säkert även om där finns många teorier om vem han är och varifrån han kom.
Nåväl, till saken. Denne herre har många herresäten och mycket mark i sin ägo och detta till trots bor han i ett halvt raserat stenslott. Få har besökt det, färra har sett dessa små vildar. Dammtussar, med sylvassa tänder och slingrande svansar. För visst är det så, att lämnade ifred tillräckligt länge, men gott om mat och ingen naturlig fiende, då evolverar liv.
Hah, tänk att en värld med karaktärer finns kvar så klart i minnet trots att jag inte besökt dem på åratal. Senare flyttade en städerska in, förståss. Hon fick pli på dem.
En liten fin råtta var förebild till dammråttorna. Hon fick med jämna mellanrum (tillsammans med sina kompisar) ströva fritt i lägenheten och hade som sport att smyga fram, nagga till i tårna och sen dra iväg i en faslig fart för att jag iten skulle sparka till den elänia råttuschlingen. Hon blev duktig på att smyga och gömma sig för att störta fram i oväntade ögonblick! Sedan kom dendär dagen, då jehovas vittnen ringde på, jag tänkte inte efter innan jag öppnade, och en hade sandaler och... Ja. Han skrek rätt ut, och stirrade, jag fattade ingenting förräns de rusade nerför trappan. Jehovas vittnen hälsade aldrig mer på i den lägenheten.
Den råttan, med röda ögon måste tilläggas, kan ni förstå att hon inspirerade till dessa små rara varelser!
TL;DR, jag vet x3
Lord A är en man som är rikare än fet, och hans omfång kan knappast kallas litet, trots att han är kort i rocken. Namn? Nej, Lord A är allt som är säkert även om där finns många teorier om vem han är och varifrån han kom.
Nåväl, till saken. Denne herre har många herresäten och mycket mark i sin ägo och detta till trots bor han i ett halvt raserat stenslott. Få har besökt det, färra har sett dessa små vildar. Dammtussar, med sylvassa tänder och slingrande svansar. För visst är det så, att lämnade ifred tillräckligt länge, men gott om mat och ingen naturlig fiende, då evolverar liv.
Hah, tänk att en värld med karaktärer finns kvar så klart i minnet trots att jag inte besökt dem på åratal. Senare flyttade en städerska in, förståss. Hon fick pli på dem.
En liten fin råtta var förebild till dammråttorna. Hon fick med jämna mellanrum (tillsammans med sina kompisar) ströva fritt i lägenheten och hade som sport att smyga fram, nagga till i tårna och sen dra iväg i en faslig fart för att jag iten skulle sparka till den elänia råttuschlingen. Hon blev duktig på att smyga och gömma sig för att störta fram i oväntade ögonblick! Sedan kom dendär dagen, då jehovas vittnen ringde på, jag tänkte inte efter innan jag öppnade, och en hade sandaler och... Ja. Han skrek rätt ut, och stirrade, jag fattade ingenting förräns de rusade nerför trappan. Jehovas vittnen hälsade aldrig mer på i den lägenheten.
Den råttan, med röda ögon måste tilläggas, kan ni förstå att hon inspirerade till dessa små rara varelser!
TL;DR, jag vet x3
