Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,089
Grevens gäster har bestämt sig
"Knut Augustin af Silfversnorre! Du hade både motiv och möjlighet! Du kände till giftet. Du var uppe på övervåningen när ingen annan var det."
"Bah! Jag har inget motiv!" utropar Silfversnorre och stryker sin blonda tjusarlock bakåt.
"Inte det? Låt oss gå igenom det då. Någon gång under kvällen har du lyckats med följande: för det första har du fått Smelling att gå med på att sälja mark till dig för att bli skuldfri. För det andra har du övertalat greven om att investera pengar i ett nytt affärsprojekt knutet till den mark du planerar köpa av Smelling. Du ser hur miljonerna rullar in på ditt konto framför ögonen. Men vad händer? Jo! Greven låter sig övertalas om att skjuta upp Smellings återbetalning. Nu kommer Smelling helt säkert inte sälja sin mark, som varit i hans släkt i generationer, till dig. Men om greven dör kommer hans dödsbo kräva in alla hans skulder, och Smelling blir återigen tvungen att sälja till dig. Där har du ditt motiv! Det lägsta motivet av dem alla: ren och skär girighet!"
"Ni tar mig aldrig levande!" utropar Silfversnorre och kastar sig ut ur salongen, där han blir knockad av Rautepisseux stekpanna.
---
Vad hände sen? Clementina van der Viert och Florina von Schnoppenhof samarbetar och övertalar myndigheterna om att Camille ska erkännas som arvinge, trots att greven är död. Lord Smelling blir mycket riktigt tvungen att sälja sin mark (men inte till Silfversnorre då), men det är av godo! Smelling lägger om sitt liv, skaffar sig ett hederligt arbete och kommer vara en lyckligare människa än han någonsin varit om tre år. Efter de chockartade händelserna i stugan bestämmer sig d'Baulesach för att bli nykterist: och se! Det kommer att leda till att han blir en mer produktiv och lycklig konstnär. Silfversnorre döms till ett långt fängelsestraff, men släpps tidigare på grund av gott uppförande. Han har blivit reformerad i fängelset och kommer att ägna resten av sitt liv åt att hjälpa de fattiga och utsatta i samhället.
Slutet gott, allting gott!
---
Tack för att ni ville spela mitt spel! Jag tyckte det såg ut att vara ganska jämnt och spännande!
Väl spelat av alla! Khan lyckades hålla sig i skuggorna skickligt, men till slut var Basse och Empiricus gemensamma analysstyrka lite för tuff tror jag. Jag har en del tankar om vad som kunde gjorts annorlunda och så vidare, men tar dem när jag sitter vid en dator där jag har mitt speldokument.
"Knut Augustin af Silfversnorre! Du hade både motiv och möjlighet! Du kände till giftet. Du var uppe på övervåningen när ingen annan var det."
"Bah! Jag har inget motiv!" utropar Silfversnorre och stryker sin blonda tjusarlock bakåt.
"Inte det? Låt oss gå igenom det då. Någon gång under kvällen har du lyckats med följande: för det första har du fått Smelling att gå med på att sälja mark till dig för att bli skuldfri. För det andra har du övertalat greven om att investera pengar i ett nytt affärsprojekt knutet till den mark du planerar köpa av Smelling. Du ser hur miljonerna rullar in på ditt konto framför ögonen. Men vad händer? Jo! Greven låter sig övertalas om att skjuta upp Smellings återbetalning. Nu kommer Smelling helt säkert inte sälja sin mark, som varit i hans släkt i generationer, till dig. Men om greven dör kommer hans dödsbo kräva in alla hans skulder, och Smelling blir återigen tvungen att sälja till dig. Där har du ditt motiv! Det lägsta motivet av dem alla: ren och skär girighet!"
"Ni tar mig aldrig levande!" utropar Silfversnorre och kastar sig ut ur salongen, där han blir knockad av Rautepisseux stekpanna.
---
Vad hände sen? Clementina van der Viert och Florina von Schnoppenhof samarbetar och övertalar myndigheterna om att Camille ska erkännas som arvinge, trots att greven är död. Lord Smelling blir mycket riktigt tvungen att sälja sin mark (men inte till Silfversnorre då), men det är av godo! Smelling lägger om sitt liv, skaffar sig ett hederligt arbete och kommer vara en lyckligare människa än han någonsin varit om tre år. Efter de chockartade händelserna i stugan bestämmer sig d'Baulesach för att bli nykterist: och se! Det kommer att leda till att han blir en mer produktiv och lycklig konstnär. Silfversnorre döms till ett långt fängelsestraff, men släpps tidigare på grund av gott uppförande. Han har blivit reformerad i fängelset och kommer att ägna resten av sitt liv åt att hjälpa de fattiga och utsatta i samhället.
Slutet gott, allting gott!
---
Tack för att ni ville spela mitt spel! Jag tyckte det såg ut att vara ganska jämnt och spännande!
Väl spelat av alla! Khan lyckades hålla sig i skuggorna skickligt, men till slut var Basse och Empiricus gemensamma analysstyrka lite för tuff tror jag. Jag har en del tankar om vad som kunde gjorts annorlunda och så vidare, men tar dem när jag sitter vid en dator där jag har mitt speldokument.