Fjodor Pollett
Swordsman
Efter två år av velande har vi äntligen testat Morwhayle i familjen (jag, frugan, dotter på 13, son på 9).
Det gick utmärkt. Reglerna är enkla och eleganta, de medföljande äventyren är pedagogiskt upplagda. Men mitt i första äventyret kom överraskningen: båda barnen vill vara spelledare (eller häxmästare som det heter i Morwhayle). De kommer överens om att dottern ska börja. Sagt och gjort, vi avbryter pågående spel, hon ägnar tio minuter åt förberedelser (dvs bläddra i kapitlet om varelser i boken som hon inte läst för övrigt), och visar sig vara en utmärkt spelledare med talang för improviserade äventyr.
TL;DR: Nästa Generation gör oväntad kupp, spelleder oförskräckt, ger hopp för framtiden.
Det gick utmärkt. Reglerna är enkla och eleganta, de medföljande äventyren är pedagogiskt upplagda. Men mitt i första äventyret kom överraskningen: båda barnen vill vara spelledare (eller häxmästare som det heter i Morwhayle). De kommer överens om att dottern ska börja. Sagt och gjort, vi avbryter pågående spel, hon ägnar tio minuter åt förberedelser (dvs bläddra i kapitlet om varelser i boken som hon inte läst för övrigt), och visar sig vara en utmärkt spelledare med talang för improviserade äventyr.
TL;DR: Nästa Generation gör oväntad kupp, spelleder oförskräckt, ger hopp för framtiden.