Nekromanti Motivering

[Nemesis_UBBT]

När man skriver skräckäventyr vill man ju oftast få spelarna till en lite mer isolerad plats än sta'n. Frågan är hur får man dit dom utan att tvinga dom? (dom tänker "där händer det säkert något läbbigt, vi skiter i att dra dit" och man tvingas be dom "men kom igen annars blir det inget kul!") Mina spelare är antagligen så pass snälla att dom gör det även om dom vet att om dom inte drar dit sabbar det hela äventyret. Alternativt kan man så att säga "ta skräcken till spelarna" men jag har svårt att få till skräck i stadsmiljö, eftersom det finns gatljus, folk å sånt överallt.

 

[Storuggla]

Umm... mina spelare rusar glatt ut på landet, upp i bergen, in i träsket, vart som helst, bara en gammal kompis som de inte visste att de hade skickar ett brev till dom. Okej, det här är ju också killarna som kommer på den smarta iden att ringa upp polischefen och flåsa i luren, så jag kanske inte borde yttra mig...

 

[Rising]

Well, det är ju samma problem man har med precis allting i skräckrollspel. Varför skall vi gå ner i källaren, när vi hör hemska ljud därnere? Varför skall vi gräva upp gravar mitt i natten? Varför skall vi rädda världen? Osv.

I Chock och CoC föreslår regeltillverkarna att spelarna skall vara undersökare av olika slag och därför skall kasta sig hals över huvud in i otäckheter bara för att stilla sin nyfikenhet. "Vad sa du? Söker du folk att hänga med på en expedition mitt ute i den mest isolerade och gudsförgätna delen av hela Nevadaöknen för att undersöka varför en hel bosättning med hillbillies hittats döda med huvudena avhuggna och med mystiskt grönt slem droppandes ur ögonhålorna? Visst! Vi åker väl alldeles ensamma va? Och utan att meddela någon anhörig så att ingen börjar bli orolig och kontaktar myndigheterna oom vi är borta längre än beräknat? Javisst ställer vi upp på det!"

Nå, antingen får äventyret börja med att man är ute på vischan och får bensinstopp (suck) eller så får du hitta på riktigt djäkla överbra anledningar till att rollpersonerna verkligen vill ut i den isolerade utmark du har lagt ut åt dem. Genom överdjävliga incitament. Enklast är väl om du låter äventyret börja med att spelarna vaknar upp i ett kraschat flygplan mitt uppe i en alptopp, och den enda plats de har att bege sig till är den övergivna (och supermystiska) tibetanska bergsbosättningen de kan skymta längre ned.

Eller så hittar du på något smartare. (hur svårt nu det kan vara)

/Rising

 

[Insignia]

LOL

"killarna som kommer på den smarta iden att ringa upp polischefen och flåsa i luren"

Låter som ett trevligt gäng

 

[Insignia]

En rollperson med lämpligt yrke kan få ett jobb/uppdrag någonstans på landsbygden, och ber sina kompisar följa med för att hjälpa till eller något. Det behöver inte vara särskilt mystiskt (även om *spelarna* förstås fattar att det är det).

 

[Wolfmaster]

Ett bra sätt för skräck i stads-miljö är som de har gjort i någon Kult-äventyr. RP:na vandrar runt i staden och börjar gradvis vandra in i metropolis, oavsett om de vänder och går tillbaka ser allt mer och mer förfallet ut, de ser kanpt några personer, hör lite ljud, en plåtburk som faller och rasslar mot gatan en bil långt borta som startar med en rivstart, ett pistolskott, ett skrik, ja vad som helst.....man kan få en ganska okej skräöck stämmning i stadsmiljö oxå, gäller bara att ha lite fantasi

 

[Ximnipot69]

"...den smarta iden att ringa upp polischefen och flåsa i luren..."

Jag hade en spelare som ringde närmsta millitärbas och bad dem bomba hålan de var i, bara för att hela staden var kultister./images/icons/frank.gif (Det var inget fel på dom, de var lyckliga i sin stad, som för övrigt hette Perfection/images/icons/grin.gif). Hon blev sparkad från FBI rätt fett efter det....

 

[Silverblade]

Oftast om man förbereder en del i förväg så brukar det inte vara något problem. Jag brukar locka mina spelare genom att använda en del knepp. Man vet ju vilka slags karaktärer som finns med i spelet sedan så är det bara att använda deras drifter och mål som morot. Funkar det inte så kan man lägga ut spår eller låta dem tror att de förföljer någon som givetvis åker dit man vill.