Nekromanti [Mountain Witch] Katter, korpar och kommunikation

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
För ett tag sedan så satt jag ju och stirrade ner i bordet när jag spelledde Unknown Armies, och för all avsaknad av stöd från reglerna jag kände så är det bara att konstatera att vi allihop satte en stundtals dålig standard och riktade blicken neråt och innåt. Och nu pratar jag inte om att folk rollspelade dåligt. Nej, det var i kommunikationen det brast framförallt, och i det tilliten till varandra och var vi stod som spelare och deltagare, och därför hjälpte vi varandra att vara bättre väldigt dåligt.

Därför var det skönt att spela The Mountain Witch förra veckan och uppleva ett väldigt bra samarbete fullt av snack runt spelbordet.

Jonas gjorde bästa grejen när han efter en konflikt (den första) när alla tre blivit separerade frågade om de andra skulle vilja att vi började nästa scen med att gruppen återförenats eller om de skulle fortsätta på egen hand. De beslutade att sammanstråla men alla tog narration om hur de fann sin väg tillbaka.

Skitfint. Det var den kvällens höjdpunkt på många sätt och jag tror kommer att prägla resten av spelet positivt. Det etablerade både att man kan komma med förslag på när en scen är avslutad, att vi kan prata med varandra som spelare samtidigt som det förebådade en möjlig senare separation "på riktigt" eller hårdare arbete för att hålla ihop.

När det drar ihop sig kommer jag att bli tuffare med att klippa eller kalla på konflikter för sådana saker, men så tidigt in i spelet var det väldigt viktigt att etablera förtroende just för att senare veta vad som gäller och känna trygghet när det blir tuffare förhållanden in-game.

Det här hände förresten på vägen uppför berget:

Jag slängde fram min standardöppning, vargar i skogen, samma som jag kört alla gånger jag hitills spelat och även taget från Tim Kleinerts femtonminutersdemo av spelet. Det var efter den här konflikten som de blev skilda åt. Vi spelade den väldigt öppet med snack kring hur systemet funkade och hur olika val skulle påverka olika utkomster. Det var den enda bang jag återanvänt från tidigare. Efter det ...

... mötte de en katt. En svart katt som kom emot dem på vägen. Jag frågade vem den strök sig emot och Kory svarade. Hans samuraj plockade upp katten och bar den med sig. Här gnabbades Kory och Thekla ganska underhållande om "husdjuret".

... började det regna och åska. När de sökte skydd fann de plötsligt att de var en mer i sällskapet än tidigare. En andfådd ronin sade sig komma från byn de lämnat samma morgon som förstärkning. Han var ganska pratglad till en början och vi rollspelade lite medan regnet öste ner. Spelarna passade på att helt försiktigt börja förebåda sina Dark Fates här. Efter ett tag viskade Yoshi, som mannen hette, till Jonas ronin: "Jag visste att det var du direkt. Allt går som planerat."

... blev de anfallna av en flock svarta fåglar som verkade kontrolleras av en nästan människostor korp från en klippa ovanför dem. Kory och Theklas samurajer försökte båda nå korpen på klippan, med olika intentioner. Jonas karaktär blev lämnad kvar men Kory beslutade sig för att hjälpa och kastade sig utför klippan. De slog sina tärningar tillsammans men förlorade mot fåglarna och stod med söndertrasade kimonos och blödande svålar och såg hur flocken lyfte efter att Theklas ronin fällt jättekorpen med en kniv i ögat. Thekla ville veta Häxmästarens svaghet. Korpen svarade kryptiskt innan den dog att det visste hon redan i sitt hjärta.

Yoshi hade förresten lagt benen på ryggen.

Där avslutade vi första kapitlet och utvärderade Trust. Jag vill minnas att Jonas sänkte sin karaktärs tillit till Theklas. Kory höjde sin till båda de andra och Thekla bevarade sin.

Det finns mer att säga - både om det sociala samspelet i upplägget och de intensiva och färgstarka scenerna - så vill du veta något, fråga på.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Om spelarna och karaktärerna

Jag och Jonas har spelat ihop ett tag nu. Och har bloggen A Game of You tillsammans. Jag har spelat Mountain Witch tidigare, men inte med Jonas och bara på konvent. Nu såg jag fram emot att spela med honom och också att låta spelet få sträcka ut sig över ett par-tre spelmöten istället för att klämma in (eller försöka klämma in) det på ett konventspass.

Vi träffade Kory, som är från USA, under vårt arrangemang på SSK där vi spelade Polaris ihop. Kory har lirat mycket D&D och Shadowrun.

Thekla tog kontakt med oss (eller vi med henne) när hon sökte en spelgrupp som spelade på engelska, vilket vi gör för tillfället. Har spelat en del WoD och tyska Der Schwarze Auge. Det här var första gången vi träffades.

Thekla gjord en samuraj som blivit ronin då hennes herre upptäckt att hon var en kvinna förklädd till man. Nu maskerar hon sig inte längre. Hon har egenskaperna Mästare med rep (binda och utbrytning) och Sömngångare. Hon behöver pengarna från uppdraget för att köpa sin mor och syster ur fångenskap. Hon heter Mai.

Makoto är Jonas karaktär. En Envis ronin som Saknar smaksinne (men känner lukt). Han blev ronin efter att ha vägrat lyda en order (döda någon om jag minns rätt). Tyvärr har jag glömt vad Makoto skulle med pengarna till. Jonas?

Kory spelar Jin som har dödat sin mästare och därefter varit herrelös. Han är Helt orädd och Ser i mörkret som en katt. Just nu minns jag inte heller vad Jin tagit uppdraget för.

De Dark Fates som är med i spel är Desperately in Love, Revenge och Past Ally.

Korys och Theklas ronin började spelet som fiender/misstänksamma mot varandra medans de båda hade ett neutral Trust-förhållande till Jonas Makoto.

Jag ser fram emot att se hur de här förhållandena utvecklar sig och hur de fortsätter förebåda sin Fates. Jag ska också försöka följa upp de förändringarna här.

Just nu vet jag inte vilken spelare som har vilket Fate, men har en del funderingar kring hur jag kan förbereda mig med saker som påverkar alla oavsett, eller är "gripbara" för samtliga spelare.

Fortsättning följer ...
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,921
Location
Stockholm
Re: Om spelarna och karaktärerna

Verkar riktigt spännande det där. Men hur funkar det med Dark Fates? Är de knutna till specifika rollpersoner, eller till storyn i allmänhet?
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: Om spelarna och karaktärerna

De är knutna till rollpersonerna. Varje spelare har ett kort med en beskrivning av just sin karaktärs Fate. De här korten dras eller delas ut dolt. Beskrivningarna är vaga nog att spelaren ska kunna bestämma själv vad det handlar om. Fates fungerar sedan som en slags kanal som spelarna använder för att fylla ut sin ronin såväl som spelvärlden med färg och nyansera situationer i storyn.

För att ta ett exempel. Ett av de sex Fate-korten i spelet är Unholy Pact. Det enda uttalade är att den karaktären har slutit ett avtal med Häxmästaren. Kommer man att hålla sin del avtalet och svika sina följeslagare? För vad man ingått en pakt med häxan är upp till spelaren.

Detaljer kring det här kan spelarna föra in i spelet efter behag för att i de sista kapitlen visa sina rätta färger och alla Fate-kort är uppe på bordet.

Så i slutändan är de också i högsta grad knutna till storyn.
 

Yokiboy

Veteran
Joined
17 Sep 2004
Messages
140
Location
Södertälje
Re: Om spelarna och karaktärerna

Bra start! Jag hoppas vi får höra resten av berättelsen. Jag gillar hur du snabbt gick igenom scenerna.

Du kan väl posta Jonas och Korys anledningar till att de tagit uppdraget när du får chansen, för nu är jag nyfiken.

Tråkigt att jag inte kunde vara med själv, men kanske någon annan gång.

Lycka till med nästa spelomgång,

Jocke
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: [Mountain Witch] Katter, korpar och kommunikat

Kul!

Jag har själv varit lite sugen på att köra TMW (inte minst för att jag själv är "lite" japan-fanatiker—ja, en sån där gök som sitter och retar sig på allt som är så feeeel i L5R och så...).

Det verkar dock vara en vanlig åsikt att spelet funkar bäst på fyra eller fem spelare, för att kunna få mer variation på de olika kombinationerna av trust, rollpersonernas olika motsättningar, osv; problemet med färre spelare är ju att man inte får lika många möjligheter på det planet.

Vi är nu händelsevis tre spelare i det vanliga gänget, vilket jag tycker mig utläsa att ni också är. Hur tycker du att det funkar?
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: [Mountain Witch] Katter, korpar och kommunikat

Vi är nu händelsevis tre spelare i det vanliga gänget, vilket jag tycker mig utläsa att ni också är. Hur tycker du att det funkar?

Hittills funkar det bra, och jag tror det kommer att bli bättre. Jag har bara spelat med tre spelare en gång tidigare och då bara aningen längre än det här första spelmötet. Den gången så var spelarna väldigt tillbakadragna och försiktiga med Fate-förebådande och Trust kom nästan bara i spel vid utvärderandet mellan kapitlen.

Den här gruppen är mycket mer alert och proaktiv så det kommer nog inte att märkas att vi inte är fler. Dessutom, så tror jag rätt kombination av Fates kom i spel för att vi ska få se så mycket interna konflikter som möjligt.

De problem du nämner är nog annars överhängande om man lirar med tre spelare, men jag skulle inte avstå för att jag inte har fler spelare.

Reservoir Dogs är ju å andra sidan som tajtast när det bara är Mr Pink, Mr White och Mr Orange. Eller Mr Blonde, snuten och Mr Orange för den delen ...
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: Om spelarna och karaktärerna

Du kan väl posta Jonas och Korys anledningar till att de tagit uppdraget när du får chansen, för nu är jag nyfiken.

Jocke,

Jag skäms när jag säger att det fortfarande inte klarnat. Jag har för mig att Kory ville starta en egen armé eller dylikt. Jag kan för mitt liv inte komma på vad det var Jonas valde.

Jag hittade inte ens det i mina anteckningar hemma. Slarvigt.

Kul att du gillade den korta scenrapporteringen. Får se om det blir ett format jag håller mig till, men jag ska försöka skriva om nästa spelmöte också.
 

JonasM

Veteran
Joined
19 Jan 2002
Messages
160
Location
Stockholm
Re: Om spelarna och karaktärerna

Bakläxa!

(Makotos anledning är att han vill köpa sig medborgarskap.)
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: Om spelarna och karaktärerna

Ah, det var väl det jag visste! :gremwink:
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Uppför berget, in i fästningen - spelmöte 2

Vårt andra spelmöte slutade med att Theklas ronin Mai försökte döda Korys ronin Jin med sina kastknivar. Jin hjälptes dock av Jonas ronin Makoto som i samma veva drog sitt svärd och anföll Yoshi som sekunderna innan slängt te i ansiktet på Jin och utmanat de två. Det var då Mai kom in i tehuset där de befann sig och direkt drog sina dolkar. Jin räddades av Makoto men slog också förblindad av te själv undan en kniv, och hjälpte sedan Makoto med Yoshi som fann sig falla huvudlös ner på golvet.

Hur blev det så här?

Jo innan allt detta hade våra tre ronin ...

Undvikit ett bergskred i vilken Mai fastnade med foten under ett stenblock. Hon blev inte hjälpt av sina kumpaner utan av en liten märklig gumma som dök upp och för sin insats krävde en sandal, en hårlock och blod från en person, taget av Mai men inte hennes eget.

Kommit fram till en bro bakom vilken de för första gången såg murarna till Häxmästarens fästning ringla sig över berget. Där möttes de av fyra män anförda av en kvinna som bad dem vända om om de ville behålla livet. Två män kom dem till mötes när Jin utmanade dem istället och Mai och Makoto slöt upp omkring honom. Makoto dödade en man han kände igen sedan tidigare och hade sedan ett meningsutbyte med kvinnan som erbjöd honom tjänst i hennes mästares palats. När Makoto orubbligt vägrade så gav hon sig av uppför berget och de två andra männen anföll. Jin föll från bron, Makoto besparades livet och Mai blev varnad för Makoto av sin anfallare innan han försvann uppför berget i sällskap med den andre mannen. Det hade börjat snöa och mörkna när sällskapet splittrades. Makoto för att gå sin egen väg, Mai för att finna Jin.

Tagit sig in i fästningen skilda vägar där sedan Makoto och Jin möttes igen på en gravplats där de anfölls av skelett och tvingades fly. Mai i sin tur sökte efter Jin och vandrade genom mörka gångar i berget, stötte på och dödade ännu en korpvarelse, tog sig in via östra porten och möttes av kvinnan från bron som hade ett erbjudande. När Jin och Makoto undkommit skeletten så dök Yoshi upp igen och pekade ut ett tehus lite längre fram. En flicka tog emot dem och bad dem sätta sig i den spartanska och något förfallna byggnaden. När hon serverade teet så gestikulerade hon nästan omärkbart åt Jin att inte dricka. Jin varnade i sin tur Makoto och Yoshi drack och sedan slängde sitt te i ansiktet på Jin.

Då klev alltså Mai in.

Det är frestande att inkludera dem men jag utelämnar de mesta av stämningsdetaljer och - tycker jag - väldigt effektiva färgskildringar och går inte heller in på de olika spelarnas väldigt fina berättande kring konflikter och förebådande av Fates. Ni får föreställa er dem själva.

Jag vet att Jonas tycker han var lite passiv den här omgången, men han släppte också fram Kory och Thekla och lade med sitt lågmälda spel grunden för en hel del intressant vad gäller Makoto i nästa kapitel. Just nu är Makoto den person som de andra har mest tillit till, och det kan aldrig sluta bra. Vad gäller Trust ja, så skiftade den en hel del upp och ner mellan de här två kapitlen och användes rätt friskt i spel, även om de andra ofta undsatte Makoto och Jonas själv inte kunde spendera lika fritt. Det var en hel del turer kring Fates också och jag är ännu inte säker på vem som sitter med vilket. Jag trodde att jag hade klurat ut hur det låg till och spelat på det ett tag och lirkat med krokar och bangs för att sätta saker i rörelse. Sedan visade sig den sista scenen ställa alla mina gissningar på ända. Allt som jag presenterade och som spelarna tog tag i blir istället sammanhängande utifrån deras egen kontext och hur de själva bygger vidare på vad jag ger dem, så det är överraskande och spännande.

Jag tycker att jag har fått en bra förståelse för The Mountain Witch nu. Jag har bättre koll på hur Trust kan fungera och kännar att jag kan stödja Fate-förebådandet mindre hårdhänt än tidigare tillfällen jag spelat det. Så det känns skönt att vara trygg i spelledandet och avslappnad i sällskapet. Det var många skratt kring spelbordet såväl som spänd stämning. Hemligheter och förräderi karaktärer emellan samsades med mycket öppna konfliktdiskussioner och berättandesamarbete mellan spelarna. Jag har skitkul.
 

JonasM

Veteran
Joined
19 Jan 2002
Messages
160
Location
Stockholm
Re: Uppför berget, in i fästningen - spelmöte 2

Som vanligt gör Anders en mycket bra genomgång, där han lyckas få med det mesta och bästa. Det blev några riktigt coola scener; dramatiska och bra berättade – där slutscenen sken klarast. Bra också att vi tog för oss och etablerade saker själva.

Jag har egentligen inte så mycket att tillägga, förutom en kort personlig reflektion:

Det var ett medvetet val att stå tillbaka – inte för att de andra varit passiva tidigare, utan mer att jag tycker mig ha tagit för mycket plats.

Direkt efteråt kändes det dock som om jag gått lite till överdrift. Jag kunde ha tagit för mig mycket mer och åtminstone fått till en tydligare "egen" scen. Främst är det misstaget att den här gången nästan inte alls få med min Fate som grämer mig. Nu känner jag mig istället en smula stressad att under nästa spelmöte hinna etablera den bättre, samtidigt som den också ska hinna avslöjas. Risken finns att det blir för abrupt och osnyggt.

Men med lite snack ska väl också det gå att lösa.

Så, lärdomen blir att det är okej att stå tillbaka, men att det bör ske med måtta; särskilt om det finns något jag gärna vill få med i spelet.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: Uppför berget, in i fästningen - spelmöte 2

Nu känner jag mig istället en smula stressad att under nästa spelmöte hinna etablera den bättre, samtidigt som den också ska hinna avslöjas. Risken finns att det blir för abrupt och osnyggt.
Men med lite snack ska väl också det gå att lösa.


Speciellt som jag är medveten om det och känner till din syn på saken så ska det inte vara några problem.

Jag missade på sätt och vis att öppna för dig på många sätt, så känn dig istället säker på att få tillfälle till att förebåda ditt Fate och ta tid på dig istället för att känna dig stressad.

Jag har tänkt att jag ska testa en lite annorlunda scenindelning under nästa kapitel, som om den funkar, hur märkligt det än låter, klipper mycket hårdare men ger er ännu mer frihet för förebådande och etablering av bakgrund och Fates. Förhoppningsvis så blir det en effektiv farthållare fram till att era öden avslöjas (som ju inte måste ske samtidigt på något sätt, även om det förstås är rätt liten poäng att hålla på ett om två är vända).
 

Yokiboy

Veteran
Joined
17 Sep 2004
Messages
140
Location
Södertälje
Fate

Hej.

Hur är det egentligen tänkt att förebådningen av sitt mörka öde (Fate) ska fungera i spelet? När jag läste The Mountain Witch, vilket var några månader sen, så fick jag uppfattningen att det var väldigt mycket upp till spelaren och att det lätt skulle kunna lämnas helt ute ur spelet om någon var ovan vid narrativa spel. Har jag missuppfattat det?

Kan ni ge några exempel på hur ni förebådat era mörka öden, eller skulle det förstöra spelet för Anders, som SL, och de andra spelarna? Det kanske måste vänta tills efter ni är färdiga.

Fan, jag önskar jag hade orkat vara med och spela, är verkligen sugen på att testa The Mountain Witch.

Mvh,

Jocke
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Förebådanden

Jag kan ju berätta hur jag uppfattat det från mitt håll som SL.

Jag gör så att jag ger spelarna tillfällen att skildra känslor, ansiktsuttryck, blickar och annat genom att ställa frågor. Sedan ser jag till att det blir pauser där de kan kliva in och etablera något faktum om sig själva eller spelvärlden.

Kory har spelat Jin som väldigt lättsam och utåtriktad. I linje med sin egenskap har han spelat stort på att utan fruktan kasta sig in i situationer. Jag har tolkat det som att han kanske skyddar någon och har klurat på att han kanske har Desperately in Love. Han har nämt flera gånger hur han inte fruktar Häxan och jag har också tänkt att det är för att vinna hjärtat hos någon i sällskapet med sitt mod. Men så gjorde han en ganska drastisk grej och berättade hur han blev upplockad efter att ha fallit från bron och förd till en grotta, där han själv senare beskrev ett kort samtal med en man och "syndikatet" nämdes. Past Allegiance?

Thekla har spelat lite dubbeltydigt vad gäller Mais förhållande till Jin. Hon har fnissat åt honom, förtalat honom, sneglat åt honom, hotat honom, nästan förrått honom och hela tiden har jag misstänkt att hon kanske var kär i honom. Egentligen trodde jag att hon hade några bundförvanter från förr, men kärleksspåret verkade mer rimligt. Då kastade hon två knivar mot hans hals ...

Jonas kan få skriva något om sin egen karaktär om han har lust.

Det här är ett par exempel. Som du ser har det mesta hållts i gruppen och varit ganska subtilt - det är svårt att återge här - men samtidigt effektfullt.

Spelarna har alltså inte fört in så många yttre omständigheter, men de skulle vara i sin fulla rätt. Dark Fates är i mångt och mycket ett mandat att föra in spelvärldselement (saker, platser, personer) i spelvärlden för att sedan släppa kontrollen till SL som spinner vidare på vad hon fått för att slita isär gruppen och utmana spelaren och hennes ronin.

Vi har valt att använda många icke-konkreta saker som känslor och tvetydiga repliker, vilket är vad jag gillar men också lite svårare än att bara som spelare säga att någon klurig snubbe dyker upp.

Vad gäller att utelämna Fates för att man inte vill ha berättarrätt och kontroll så kan man kanske göra det, men tappar nog vitsen med spelet och skulle ha valt ett annat från första början.
 

JonasM

Veteran
Joined
19 Jan 2002
Messages
160
Location
Stockholm
Re: Fate

Jocke,

För att hålla Anders på halster och inte förstöra stämningen väntar jag gärna med att posta mina tankar kring detta.

Så mycket kan jag dock säga att de hittills har funkat som en rejäl stämningshöjare – bara själva vetskapen om att de finns gör mig extra laddad och uppmärksam – liksom ett utmärkt verktyg för berättandet.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Tredje akten

Så avslutade vi The Mountain Witch igår efter juluppehållet.

Jag har massor jag vill säga och samtidigt inte så mycket.

Häxmästaren dog. Vi hade ett Hollywood-slut. Det var bland de sorgligaste spelmöten jag upplevt. Vi skrattade massor. Makoto är den mest minnesvärda karaktär jag upplevt i rollspel på länge. Jins far var skyldig till Mais fars och bröders död. Makoto tvingades döda både Mai och Jin när de utmanade honom -- hade han gjort det ändå? Stämningen i fästningen var tät, men också på sätt och vis fridfull. Kory: "För dig avgjorde det hela ditt öde. Det var den viktigaste dagen i ditt liv. För min far var det tisdag." Makotos tvetydiga epilog kommer att sitta i ett tag. För Mai handlade allt om hennes familj. Väldigt starkt. Kvicke, orädde, rolige Jin -- utmanade han Makoto efter att de besegrat häxan därför att han ville dö? Mais misstag att lyssna på O-Yanma och anfalla Makoto. Följde Ryoko, kvinnan Makoto älskade, villigt med honom från fästningen?

Jag måste smälta intrycken lite så får vi se om jag vidareutvecklar något senare. Tänkte nämna några tankar om spelet bara:

Det var mer Betrayal än Trust i spel än tidigare och det var coolt. Jag kan tänka mig att det skulle var häftigt att se det mer tidigare i spel också. Vi använde nästan aldrig möjligheten att göra skada istället för att välja berättarrätt och etablera fakta. Jag ska tänka på att ta skada ibland i framtiden för att jag tror att det leder till mer användande av Trust för samurajerna.

Kontentan är iallafall att jag vill spela mer The Mountain Witch. Ett spel som jag räknade som testat, kul och klart har visat sidor som gör det till en riktig favorit.
 

JonasM

Veteran
Joined
19 Jan 2002
Messages
160
Location
Stockholm
Mina tankar om tredje akten

Under veckans som gått har mina tankar om kampanjen fått puttra i bakgrunden, men nu är det dags att försöka formulera något konkret. Det blev kanske lite internt, men förhoppningsvis kan en utomstående ändå hitta några användbara korn här och där.

Först: Jag gillar verkligen TMW. Det är mycket elegant designat, och systemet väl integrerat med såväl miljö som tema(n). Två grundkrav jag ställer på ett spel numera. Vidare är miljön cool och "lättarbetad" – jag har lätt att få fram givande och drivande färg ur den – och temat/temana känns intressanta och mångfacetterade.

Upplägget med bildberättande som i en manga eller en film, var också väldigt slagkraftigt och något jag verkligen gick igång på. Och det verkar resten av gruppen också ha gjort – det var många täta scener, och överlag mycket bra berättande. Allt bidrog till att göra våra tre ronins öden gripande och engagerande. Det tredje spelmötet – lätt det bästa – bjöd på spänning, dramatik, överraskande vändningar, en gnutta humor och väldigt mycket sorg.

Som helhet kan jag dock tycka att vi tog tag i vårt eget berättande ganska dåligt. I The Mountain Witch är det ju meningen att man som spelare ska ta sig friheter att – utifrån Abilites och Dark Fates – föra in t.ex. SLP:s och händelser i berättelsen. Men det skedde alldeles för sällan. Nu vill jag inte peka ut någon särskild (jag var minst lika skyldig som alla andra), men för att aktivera oss kunde kanske Anders som spelledare ha "fiskat" ännu hårdare när vi blev alltför passiva.

Det var i vilket fall väldigt roligt att spela Makoto. Jag bestämde mig snabbt för att han skulle vara en tjurig och envis ronin, några är äldre och mer erfaren än de två andra, för att det paradoxalt nog både kontrasterade mot och passade så bra ihop med hans Dark Fate "Desperately in Love". Under resans gång utvecklades hans personlighet och hans historia, vilken i slutändan för min del kom att kretsa kring frågan "Kan man lämna svärdet med hjälp av svärdet?" Och där mitt svar var ett "Nej."

Själv var jag mycket nöjd med Makotos epilog – där nej-svaret presenterades – så mycket att jag faktiskt blev en aning förnärmad när Techla och Kory tyckte att den var för "Hollywood". Uppfattade de inte tvetydigheten, de mörka undertonerna som så subtilt visade hur Makotos samvete fortsatte att gnaga på honom? De har uppenbarligen inte lika förfinad smak som mig (och möjligtvis Anders) ...

Angående temat/premissen hamnade det som jag ser det en smula i bakgrunden. Synd. Det var inte så att Trust/Betrayal aldrig kom fram i spel, men det blev ofta lite "hafsigt", som om vi slarvade bort tillfällena. Det kan förstås bero på att vi helt enkelt var dåliga på att ta tillvara dem, men jag kan inte låta bli att känna att det berodde på ett visst ointresse. Och då jag själv var inne på att "adressera premissen", kändes det ganska snöpligt; som om något saknades.

Med detta sagt dominerade dock de positiva upplevelserna, och jag skulle väldigt gärna spela The Mountain Witch fler gånger. Men då med ännu mer fokus på temat/premissen och mer vilja att ta för sig i berättandet.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
655
Re: Mina tankar om tredje akten

Kanske den mest användbara och tänkvärda återkoppling jag fått efter ett spelmöte någonsin. Tack.
 

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Re: Mina tankar om tredje akten

Upplägget med bildberättande som i en manga eller en film ... det var många täta scener, och överlag mycket bra berättande.
Att använda filmspråk för att beskriva scener tror jag gör det lättare att komma åt stark "scene framing". Det blir lättare att frysa en bild i tiden, och att förmedla en bild som blir gemensamt upplevd av hela gruppen. Istället för att prata om hur folk kommer till och från platser klipper man direkt till platsen, och istället för att säga "vi festar och sen däckar vi" säger man "först ser vi hur rollpersonerna skrattande slår ihop två bägare i en skål, för att sedan klippa till när de ligger utslagna på olika ställen i rummet". Även om det senare fallet blir mer "begränsat" i och med att man klipper ut specifika händelser så blir det samtidigt mer konkret. Man kan dessutom få till en komisk effekt som inte finns i det första fallet.

När jag ser film är jag intresserad av hur händelseförlopp skildras; hur man visar att någon är bra på sitt arbete eller att någon får veta att deras barn har dött. Man kan använda de sätten till samma förlopp inom rollspel med bra resultat. Jag måste komma ihåg det nästa gång jag spelar.

Förresten skulle jag väldigt gärna spela Mountain Witch någon gång, och hoppas få chansen på något konvent.
 
Top