Nekromanti [Mouse Guard] Brev till Barkflise

[Möller]

Idag lirade jag Mouse Guard med fyra stycken lurkers.

Muspatrullen anfördes av patrulledare Robin, en erfaren gardist som är van med att lära ut. Den med mest att lära var Anja, en nyfiken men lite misstänksam ömtass ute på sitt första uppdrag. Med i patrullen var även gardesmus Jasper, som vid bara drygt 20 vintrar redan har ett rykte som vessledräpare men också tillhörande ärr och trauman. Sist men inte alls minst även Wilfred, något av en bokmal som trots sina 27 vintrar är kvar som gardesmus. Politiska skäl sägs ligga bakom.

Gardeskapten Ingrid (i mitt lite större musterritorium kan patruller inte ta emot order direkt av matriarken) sände ut patrullen med en postväska till Barkflise, bland annat så skulle borgmästare Eonán få ett brev.

Vägen till Skifferdväle i den tidiga våren, men halvägs mot Barkflise är handelsmus Kayla och hennes karavan strandad - ravinen som leden går i är översvämmad! Patrullen tar sitt ansvar och bygger en pråm, flottar över karavanen och rusar sen vidare.

Nästan framme smyger de på en grävling. Märkligt nog är grävlingen skadad, ett spjut sitter i bakbenet. Ett formidabelt hot ändå! En vild fajt vidtar, men när Anja sätter kniven i grävlingens nos är det inte mycket kvar.

Utmattade och delvis av med utrustning stapplar så patrullen in Barkflise och jag lämnar över för en spelartur.

Det blir lite försök att lugna ner sig och sova ordentligt på den skräniga tavernan. Wilfred tar av sig sin mantel och förhör försiktigt gästerna om stadens åsikter om gardet. Många spiller galla och en viss hirdledare Thom nämns som fientligt inställd och aningen ur borgmästarens kontroll. Därefter gryr morgonen det är postutdelning. Anja, som givits postväskan av Robin, driver på och delar personligen ut varje brev. Borgmästare Eonán var mycket tacksam för detta.

Men, det fanns trubbel också. Wilfred och Japser studerar spjutet, det är av brons och märkt med en ljusblå vimpel - från ett av Kopparmårdens fältregementen!

Och i postkuren, där möss kan lämna sina brev för gardesmöss att plocka upp när det är lämpligt, ligger en rapport från Quinn, en annan patrulledare. Den berättar om ett rykte - en naturligt formad bro över älven i norr. Kanske värt att titta till? Problemet är att sigillet är brutet. Robin hittar syndaren, en hirdmus under Thoms befäl. Men när denne ska förhöras undsätter Thom själv sin soldat. Mycket märkligt.

_____

Spelmötet gick bra. Den komplexa utmaningen med pråmen blev inte riktigt så häftig som jag velat, men å andra sidan fungerade konflikten med grävlingen finfint trots den enorma mängden regler som MG innehåller.

Rent generellt fick vi in det mesta. Flera gånger användes traits negativit, vilket är skitviktigt. Anja, helt utan både Hunter och Fighter när spelmötet började, spenderade ett Persona Point för att drämma till grävlingen rejält och taxade där med sin natur. Häftigt.

Spelarturen var jag lite orolig för. Kommer de hitta på nått att göra? Kommer de vara tilltufsade nog? Men inga problem där. Mycket att undersöka, personliga mål att uppfylla, conditions att fixa och även lite annat gjorde att de fick sålla rejält. Kanske ska jag vara lite snällare, både göra testen lättare och göra lite enklare handlingar gratis. Hm.

 

[Skarpskytten]

Kul läsning. Jag vill nämligen jättejärna spelleda detta spel, men jag fattar inte hur det funkar och har inte vågat. Du får det att framstå som att spelet faktiskt fungerar. Det ger lite råg i ryggen.

 

[Möller]

Kul läsning. Jag vill nämligen jättejärna spelleda detta spel, men jag fattar inte hur det funkar och har inte vågat. Du får det att framstå som att spelet faktiskt fungerar. Det ger lite råg i ryggen.

Jepp. Det fungerar. Det är verkligen ett komplicerat spel som inte riktigt fungerar att »skala av« för att göra det lättare. Okej, möjligtvis kan man strunta i Belief och Instinct, för regelmässigt interagerar inte de så mycket mest övrig mekanik.

Jag funderar på att skriva ihop en tipslista för nybörjare. Måns och Illern är duktiga och kan ge bra råd, men jag undrar om de minns hur det var att plocka upp spelet första gången =) Kom gärna med funderingar om du har sådana.

 

[Möller]

Re: [Mouse Guard] Eskorten

Ja, idag blev det ett spelmöte till, men med en helt annan grupp spelare; nämligen Recca och Zimith.

(förövrigt innebär det att denna krönika tills vidare är spoilerflaggad för mina andra spelare)

Rollpersonsskapandet tog som vanligt lite tid. Men det behöver det få göra. Min erfarenhet av färdiggjorda rollpersoner är nästan bara dålig. Zimith lirade Sibyl, en nyfiken och driven ömtass med stort intresse för hantverk i allmänhet och snickeri i synnerhet. Recca lirade patrulledare Maeve, en bitter veteran med kort temperament från den fallna bosättningen Snårvinda lund.

Gardeskapten Ingrid gav den underbemannade patrullen dess uppdrag - att eskortera mäster Ada och hennes grupp hantverkarmöss till Calegero. Vakttornet hade nämligen stått övergiven vintern och nu var det dags att rusta upp det så att det återigen kunde fungera som rastplats för patruller på vandring och eventuellt också husera en liten vaktstyrka under sommaren.

I lite snålblåst beger sig truppen iväg, först mot Vildsådd och sedan är det tänkt vidare förbi Mörkmora. Sibyl snackar träarbete med Ada och blir lite överambitiös med sin idé att snida en ask under resan - Maeve kliver in och ger en av hantverksmössen Sibyls säck med proviant medan ömtassen själv får ta hantverkans ryggsäck. Därmed har Sibyl fria händer till sitt snidande och allt verkar löst.

Vildsådd är en liten by byggd på en flat sten i en snårig skog av havtorn, vildrosor och andra taggigheter. I dess utkant möter de Oswyn i färd med att hissa upp vatten. Han berättar att hans fru Doris är försvunnen efter att ha samlat mat norr om byn och ber patrullen att hjälpa till. Vidare berättar han att en handelsmus från Mörkmora som varit på besök talade om beväpnade möss längre ner längs leden.

Patrullen är inte vidare intresserad av Doris, men Maeve oroas av de förmodade stråtrövarna och övertalar Vildsådds fete baron att sända tre knektar med som assistans till Mörkmora.

Sibyl inser att resan kommer gå långsamt med stråtrövare och allt. Därför ska en vagn, med avancerad upphängning och sele för två möss att dra, byggas. Ut i natten och samla material!

Det går ju sådär. Ett kraxande hörs och Sibyl stirrar upp på en storvuxen korp menande tittar nere på musen från en törnekvist. Lite längre upp i busken skymtar korpen näste också. Kvickt gömmer sig Sibyl bland nedfallna kvistar, lätena hörs tillbaka till byn Maeve är snart till undsättning. Hon hör korpen ropa »Mina pinnnar! Inga möss här!« men går den till mötes. Korpen vill att mössen försvinner, men som kompensation vill den ha något mjukt och färgglatt. Sibyl erbjuder sitt hantverk istället och Korpen nöjer sig med att få en jobbig gren vid nästet avsågad.

Upp i busken går det bra att klättra, men grenen visar sig vara lika tjock som mössens midja! Sibyl tar i med sin såg men Maeve skymtar krukskärvor inte i nästet - har korpen möjligtvis stött på en mus? Det har den, en som inte sprattlade fanns en bit norrut i skogen. Maeve vill ha en vägbeskrivning - eller rent av lift dit. Korpen tröttnar och kraxar »Såga!«. Det tar timmar, men tillslut är grenen av. Maeve är trött, Sibyl är värre däran med en lungsjukdom från kylan och ansträngningen.

Ada skakar om Maeve på morgonen därefter, vakna! Maeve svarar med att brotta ner mästern och ta ett struptag innan hon lugnar sig. Men sen går det lite bättre. Vägen till Mörkmora navigeras av Sibyl utan egentliga incidenter. Eller tja, Maeve tillrättarvisar Sibyl rätt våldsamt efter en liten felvandring. En bit innan staden finns spår av en liten grupp möss som korsade leden vinkelrätt. Hm.

Därefter lämnar jag över till spelartur. Det blir lite återhämtning i Mörkmoras hamnkvarter, sen bär det av till Calegero (som en del i Pathfinder-slaget från Vildsådd via Mörkmora hela vägen fram då). Översta våningen har rasat under vintern. Porten är uppbruten, en grupp mös har sovit här en tid. Sibyl tävlar med Ada i snickrandets konst och vinner, med flera smarta lösningar för skottgluggar och luckor. Ömtassens verktyg fixar en säng åt Maeve också, som är tacksam men ändå svarar med en tilltuffsning. Där lämnar patrullmössen mäster Ada i vakttornet och spårar de märkliga mössen - de verkar ha kommit västerifrån, vilat i Calegero och sen vänt söderut förbi leden Mörkmora-Vildsådd.

De väljer att vart mössen kom ifrån och når Gryningsvreten. Hövdingen och byinvånarna där berättar att sex beväpnade möss med Kopparmården-vapen i vintras kom österifrån och gick västerut. Sen kom de tillbaka, ett spjut kortare. Hotfullt krävde de logi och mat, men höll sig sen för sig. De var inte gardister, två av dem var inte ens riktiga soldater, och deras dialekt skvallrade om ett östligt ursprung (som i Mörkmora, Järnveden eller Svartvreta).

Oj, va lång text det blev ...

_____

Spelmötet gick bra. Inte toppen, en patrull på bara två möss var lite stympat.

Framförallt så märkte jag att det inte riktigt fungerar att improvisera hinder. Mötet blev av med kort varsel och jag hade bara planerat de övergripande dragen. När så spelarna inte perfekt följde mina tankegångar så modifierade jag hindren efter det - vilket gjorde att vi litegrann lämnade Mouse Guard och mer spelade något simulationistiskt tradspel där SL kräver tärningsslag för mest allt var rollpersonerna hittade på.

Vi fick inte använda konfliktreglerna, lite synd sådär. Nåja.

Jag hade skrivit ut min fina karta i ca A3-format, men frustrerande nog visade sig typsnittet inte ha tillräckligt hög läslighet. Förbannat, jag vägde dess estetik mot läsligheten och vägde fel ...

Också noterat är att de två olika rollformulären, originalet i A4 (eller egentligen US Letter eller nått antar jag) respektive de kvadratiska som följer med i box-versionen av spelet har både för- och nackdelar. Jag ogillade hur första gruppen fick sitta och vända på sina kvadratiska formulär, men A4a-varianten visade sig vara lite kluddigare tror jag.

 

[Möller]

Bron över älven

I vårt tredje spelmöte tappade vi Jasper men i gengäld så anslöt Maeve och Sybil i Barkflise och förstärkte patrullen. Robin fortsatte som befäl dock tack vare sin ålder.

Uppdraget var att spåra upp den naturliga bro över älven i norr som Robins vän Quinn nämnt i sin rapport och blockera den med vittring. Patrullen hämtade en kruka med vittring lämnad av Quinn hos vännen Keagan. Anja ville hjälpa sjuka Sybil med en ört, Wilfred ville visa sig på styva linan medan Robin och Maeve tycktes bråka om ledarstil.

Det regnade och vägen till Almveden var tung. I ett litet delta bildat av en vårbäck satt två möss strandade på en ö. Patrullen bestämde sig för att försöka dämma i bäcken innan någon vadade ut, men när hävstängerna vid stenarna var klara lättade regnet och en duvhök visade sig i en gran en bit bort. Den gjorde inte så mycket dock och snart var Millicent och hennes tjänare Greg räddade. Greg kunde berätta att de två var från Almveden, men att dehade avhysts och flytt mot Almmossa. Millicent var illa därhän, rentav smittsamt sjuk, men ett läger och Anjas läkekonst botade det.

Patrullen, med de två undsatta mössen, vandrade vidare mot Almveden där de blev stoppade av en vaktstyrka. Tydligen fick man inte bära vapen i staden - och Millicent skulle överlämnas för att avvisas! Det häftigt grälande utbröt och patrullen övertalade furst Cedrics tjänstemus att låta Millicent stanna över natten för att därefter följa patrullen till Lövruska. Vapnen gav de upp. Patrullen fick husrum hos smeden Hansen, som tillsammans med en annan mus och baronessa Millicent (!) visade sig planera ett väpnat upplopp mot den orättvisa furst Cedric. Men inte just nu yrkade Robin och fick rätt.

Dagen därpå passerades byn Lövruska och Millicent och Greg lämnades. Vidare mot älven, där en gigantisk tall visat sig fallit ut över vattnet. Hela vägen över spände den dock inte, utan bara ut till en liten ö i älven.

Sybil hade tokiga idéer om att elda upp tallen, men Wilfred rusade på över den istället för att kolla in ön. Han hoppade ner sista biten från kronan - och väckte upp två morgonsura igelkottar ur en rishög! Maeve kastade sig över Sybil, slet tag i krukan med vittring och kastade den mot igelkottarna. Patrullen svor över tilltaget när de flydde från stanken och Wilfred var fast på fel sida.

Wilfred utforskade ön och såg igelkottarna fly över en björk som spände sista biten över till utanför territorierna. Den hade vist fällts av skickliga vetenskapsmöss, märkligt. Sybil grejade ihop några ansiktsmasker och patrullen slöt upp med Wilfred. De korsade björkbron och utforskade tillsammans terrängen på andra sidan älven. Här fanns spår av ett musläger, och doft av vesslor! Mössen hade träffat vesslor!

Efter att ha vänt åter, sågat av rötterna som höll fast björken och klättrat upp för tallen ville patrullen återvända till Låsely. Men då dyker Quinn upp tillsammans med en av sina gardister och ber patrullen rusa tillbaka till Barkflise för att undsätta Keagan, tillfångatagen av Thom som vill ha tag i det kunnande om gardet Keagan besitter. Robin går genast med på detta, driver på patrullen tillbaka och stormar in på Thoms kontor. Hotad av hela sju gardister släpper hirdledaren Keagan, men muttrar hotfullt om att gardet ska sluta lägga sig i.


_____


Jag tror mina spelare hade kul, men ju mer jag reflekterar över spelmötet ju surare blir jag.

Jag tryckte in alldeles för mycket i ett spelmöte; konspiration med vesslor, snack om högtiden Vårstjärna hos Keagan, uppror och epidemier i Almveden, Quinn som bara dök upp. Det blev pannkaka av det och massor av saker försvann i bruset.

Jag lyckades inte utnyttja twisten med höken. Den bara satt där. Nästa GMs turn, när patrullen lämnade Almveden (första gången) hade jag dåligt planerade hinder.

Just hindren har jag skitsvårt för. Regelboken vill ha det strukturerat och fast, två hinder per GM turn planerade av SL. Spelarna får föreslå lösningar utöver de SL presenterar, men det verkar inte direkt uppmuntras. Jag hade planerat en strid med igelkottarna och även om Maeves tilltag var häftigt så strulade det till det en aning.

Det är svårt att som SL bara säga »nej« eller »det går utan problem, du får inte slå för det« bara för att har sin plan med hinder. Det är svårt att utnyttja twists, eftersom det inte är säkert att rollpersonerna misslyckas där man har en bra idé på en twist.

 

[Möller]

Förräderi i Askhamn

Igår tog Stolp, som normalt spelar patrulledare Robin, över ansvaret som spelledare. Då fick jag själv chansen att spela Tarren, en tuff men generös patrullmus normalt tillhörande Quinns patrull som nu givits ansvaret över ömtassarna Anja och Sibyl.

Vi började med en avancerad prolog med mig i SL-sättet som matriark Gwendolyn när hon förhörde sig om Robin och de andras förehavanden i Barkflise, Almveden med mera.

Därefter förflöt lite tid och det blev sensommar. Robin och övrigt erfaret folk var ute på viktiga uppdrag mot tall-bron nära Lövruska medan ömtassarna var kvar i Låsely. Anja kokade ihop lite medicin.

Sen kallade kapten Ingrid och bad patrullen bege sig med post till Askhamn. Gwendolyn var också där och instruerade i halv-hemlighet (men öppet i spelet) Tarren om att en patrull försvunnit i området kring Askhamn och att samma område samtidigt börjat drabbas av stråtrövare längs vägarna. Kopplingen var uppenbar och nu behövde patrulledare Alvin order om vad som skulle göras.

Vägen mot Askhamn var knepig, med regn och grejer. Sibyl bevisade sin uppfinningsrikedom medan Anja var misstänksam och snodde behållaren med ordern till Alvin när Tarren sov.

Någon dag från Askhamn stötte vi på en skadad och avsvimmad mus, skjuten med pil. Anja tog hand om vården av musen, som senare visar sig hetea Bartholomew. Tarren blir misstänksam, och konstaterar en liten karavan har överfallits av flera beväpnade möss.

Ytterligare närmare staden skymtar Tarren en mus på sittand en bit fram leden, en lite späd och vacker honmus i en blå gardistmantel. Oråd, vi går runt och kikar.

Det gick ju sådär, patrullen snubblar över tre möss, sjabbiga och i gardistmantlar, i bakhåll. Dragna vapen och stirrtävling när den vita musen närmar sig. Sibyl blir blixtförälskad (jo, sån är Zimith) i Isabell, som den vita musen heter. Isabells blå mantel är stänkt med blod och tycks matcha beskrivningen på Alvins mantel. Vi flyr hals över huvud mot Askhamn, men Sibyl faller halvt med flit och tillfångatas.

I Askhamn möter patrullen upp med patrullmus Mari-Gold och hennes två gardister - de är de enda av de sammankallade gardisterna som dykt upp. Tarren tar kommandot och leder den samlade truppen mot Sibyl och stråtrövarnas läger. Den fångade ömtassen Sibyl å sin sida vaktas av Isabells hårdföre, storvuxne livvakt och kommer därmed ingen vart i sitt förförande av Isabell.

Mari-Gold & co. lurar bort de flesta rövarna och lämnar åt Tarren, Anja och Sibyl att slåss mot Isabell och livvakten. Sibyl slits av samvetskval och hjälper bara halvhjärtat sin patrull, men Anja visar att takterna från grävlingsfajten sitter i och tillfångatar Isabell trots ett otäckt slag i skallen signerat livvaktsyxa.

En sista gång mot Askhamn då, med bunden Isabell vaktad av Sibyl. Vakterna vid stadsporten skrattar åt våra utläggningar om stråtrövare och fritar Isabell, hon är furst Donovans barnbarn! Tarren är rasande men kan intet göra.

Sibyl försöker söka upp sköna Isabell men möts av en sur madam som dock överräcker ett litet bylte. Isabell har givit ömtassen ett uppdrag, att överlämna en medaljong till en handelsmus i Låsely. Högförräderi ... kanske. Sibyl får även berättat för sig av metallurg _?_ att något fjädrande järn inte existerar, men får ändå tips till hur en mekanisk, självspännande pilbåge ska konstrueras.

Tarren förhör en rövare tillfångatagen av Mari-Gold och får reda på att både Alvin och resterna av Bartholomews karavan lever men att de nog marscherats söderut i okänt syfte (men man kan ju ana ...). Sist leder Tarren patrullen tillbaka till Låsely för avrapportering.


____


Det var skönt att lämna över spelledarskapet en gång och Stolp förvaltade det väl. Det blir nog fler gånger, även om jag har massor mer att själv trycka in i vårt redan överfulla spel ...

Stolp, liksom jag hitintills, följde inte mönstret med 2 hinder + halv-/oplanerade twistar, på gott och ont. Det var ett häftigt scenario med bra vändningar i ståryn, Zimith beskrev det träffande som konstant full rulle. Men jag kan ändå inte skaka känslan över att Luke Crane hade en anledning till att designa MG så som det är gjort. På söndag tror jag det blir ett mer regelbokstroget upplägg för att testa.

Det var schysst att prova en Chase-konflikt, men den är nog inte min favorittyp. Sociala fungerar bra (åtminstone med 1 team mot 1). I rent våld känns konfliktsystemet mest naturligt för mig, men andra hade lättast att följa med i den sociala vi haft. Jag ser fram emot att testa Journey- och War-konflikter.

 

[Möller]

Led till Utpost

Ytterligare ett spelmöte avklarat, vilket gör detta till den längsta kampanj jag spellett på år och dar.

Inför spelet hade vi lite inhopp, så utöver trotjänarna Robin och Anja hoppade Vicotnik in och spelade Wicker, en uppåtsträvande och därför lite uppblåst ung patrullmus.

När nu Låsely hade hamnat på kant med Askhamn i samband med Isabell och stråtrövarna (senaste spelmötet) och det dessutom verkade som att Maeve på egen hand skapat en diplomatisk kris med Kopparmården blev det nödvändigt att stärka gardets position i söder. Med en led från Granklyft till fästningen Utpost skulle både den viktiga byn där vittringen produceras kunna försvaras och gardet kunna nå Territoriets södra delar obehindrat.

I Almmosa, en stad som halvt förstördes i vesslekrigets slutskede, börjar vårt spelande med att patrullen stöter på handelsmus Conor (okej, innan det hade patrullen införskaffat kartor och bröd i Låsely). Denne Connor ska föra en karavan med förnödenheter och vittrings-ingredienser till Granklyft och anser att patrullen är nödgade att hjälpa honom, något som Robin promt accepterar trots tidsförlusten.

Karavanen lunkar på men stöter snart på ekorrar som tycks sukta efter nötterna på vagnarna. Anja leder försvaret mot ekorrarna på Robins inrådan, men misslyckas och en rackare drar iväg med bland annat värdefull odört*.

Patrullen suckar, överlägger lite med Conor och drar sedan iväg efter ekorren. I en gömma under ett stort klippblock hittar de odörten, men också ett schakt djupare ner under jorden och en svag doft som stiger upp - vessla! Robin bestämmer att dock att de inte har tid för utforskning.

I Granklyft införskaffas ytterligare en karta och sedan tar Wicker ansvaret för att dra leden mot Utpost. Jag brukar inte skriva om mekaniken, men det var ett Pathfinder Ob 5-slag och med hjälp och trait etc. fick Vicotnik ihop 7 tärningar. Och rullar 5 lyckade! Lite svårt att twista med sådana spelare =)

Bara en dagsmarsch från Utpost breder dock en ljus och öppen, väldigt vacker ekskog ut sig. Mössen spanar mot himlen (snyggt rollspelat!) och bestämmer sig för att dra leden i en omväg, kanske kan man komma tillbaka senare och dra ett vinter-avsnitt men nu är det för farligt.

Utpost visar sig vara en trä-fästning med pallisad och kärntorn där en kapten Aiden styr ett 20-tal gardister.

Kapten Aiden visar sig vara något av en skitstövel, han slätar över fyndet av vessletunneln och pratar istället om »Fursten«, en stråtrövare som gör livet surt i Gilsed och Dorigåva. Tydligen vill Kopparmården fånga in Fursten och Aiden vill gärna hjälpa till diplomatisk kris eller inte och beordrar Robins patrull att stå för infångandet. Patrullen är inte överlycklig och blir än mer misstänksamma när Anja överhör en konversation där två gardister pratar om att sno Fursten från Robin och föra honom till Kopparmården. Planen blir att fånga in Fursten men att själva eskortera honom till Låsely.

I de fattiga, av flyktingar byggda byarna Gilsed och Dorigåva är åsikterna delade. Fogden i Gilsed hävdar att Fusten överfallit karavaner med mat till hans by, medan vesslekrigs-veteranen Nevin efter lite bråk erkänner att han stödjer Fursten i dennes försök att fria byarna från Kopparmårdens tyranni.

Patrullen tror inte Fursten kan gömma sig söder ut mot Äppeltoft utan vandrar istället norrut och plockar upp ett spår. Snart ser de tre stycken möss med spjut stå och titta ner i en mullvadshög. Patrullen hälsar och mössen flyr direkt ner i mullvadsgången. Under utforskandet av gångarna brister golvet under Wicker och han rasar ner i en djupare gång, en vessletunnel! Antagligen en del av samma tunnelsystem som tidigare utanför Granklyft.

Patrullen vågar inte utforska vessletunneln, men när de vänder uppåt så blockerar en vessla och en spjut-beväpnad mus vägen. Fajten blir vild och slutar i typ oavgjort; Anja pressar hårt åt musen men det är istället en pil från ytan som dödar denna, vesslan flyr men tappar något.

I tunnelöppningen står fem beväpnade stråtrövare. En svart mus presenterar sig som Ultan, en av Furstens löjtnanter, och erbjuder patrullen att följa med till deras lägerplats. Ultan berättar att Kopparmården ser Fursten som ett hot, men att det framförallt är Askhamns spioner som sått idén om att Fursten ska styra Gilsed och Dorigåva. Själv ska Fursten vara måttligt intresserad av sådant.

Det vesslan tappade var en behållare med kartor och pergament. En karta visar vessletunnlar i området, den andra är över Almossas ringmur och försvarsanläggningar.

Patrullen tackar för gästfriheten och informationen och beger sig tillbaka hem. I Almmossa rapporterar patrullen att stadens försvarshemligheter läckt ut till vesslorna; de är oroliga för att de ska stöta på den som nu läckt kartan och talar därför både med ett lägre befäl och med furst Gamlion själv.

*Jag fick improvisera fram att det var odört som ekorren tog, men det föll nog väl ut. Sällsynt, giftig och illaluktande. Kan det finnas en bättre ingrediens till vittring?


_____


Mnja, jag är inte helt nöjd med hur spelmötet artade sig. Min tanke var att likt spelet lär ut bygga historien hårt på twistar, men det föll inte helt väl ut. Den första, med vessletunneln som ekorren upptäckte, ignorerade patrullen. Och sen lyckades Vicotnik otroligt och tillintetgjorde min nästa möjlighet.

Eftersom GM-turen swischade förbi blev det en Player Turn i Utpost och så en andra GM-tur som jag improviserade fram (även om jag byggde tungt på tidigare funderingar). Det är inte jättebra, patrullen hade uppfyllt sina mål och det blir lite vilset då.

Jag var dessutom dålig på att be spelarna beskriva hur de gjorde saker, hur de kände sig etc. Och på att presentera hinder. Vid ekskogen hade jag en idé om ett komplext hinder för att dra en säker led tvärs över den farliga skogen. Men när patrullen ställde in sig på att gå runt (vilket var en planerad möjlig, men feg, lösning) så berättade jag inte om alternativen.

 

[Möller]

Entinga Djup

Sjätte spelmötet, wow! Igår såg trotjänarna Robin och Anja sig ihopparade med en återvändande Wilfred samt Marigold, spelad av till spelet debuterande Ormiss.

Wilfred berättade att han spenderat försommaren med att gräva i arkivet - jag fyllde i med info om att någon blockerat tillgången till de allra äldsta dokumenten.

Då det råde oreda i befälsstrukturen rapporterade Robin nu direkt till rådsmus Gurney, en mycket ålderstigen veteran och tillika Robins mentor. Denna Gurney hade fiskat upp ett utsökt illustrerat papper ur Låselys arkiv - ett papper som beskrev en ditintills okänd stad vid namn Entinga Djup belägen öster om Klyvarudden i Vikvattnet. Patrullen gavs order att hitta denna underjordiska stad och den kristall som borde finnas där. Robin muttrade om att det fanns viktigare saker att göra men övriga i patrullen verkade ivrigt nyfikna.

Textur av struckdumb

I Askhamn blev det ett kärt återseende av kapten Ingrid och Tarren. Ingrids diplomatiska arbete lunkade på men Tarren hade intressanta nyheter. En gardist i Eldfalna hade stött på en sliten, blond honmus ute i vildmarken. Musen flydde i riktning mot Sandskär och gardisten spårade istället hennes tidigare fotsteg. Hon hade korsat Nordanviken med båt - däråt ligger ju Entinga Djup! Dessutom hade musen mumlat i sömnen om monster vilket fick Robin att utbrista Vesslor! och bli intresserad.

Det införskaffades en båt i Askhamn, men det visade sig att patrullen tvingades ta ombord glashandlare Finnick och en last färgämnen och glaskross. Finnick och Robin hade sur historia, men seglatsen till Sandskär gick ändå.

I Sandskär visade sig att den blonda musen satt häktad för stöld. Så patrullen sökte upp Hedvig, som hon visst hette, i cellen. Mycket riktigt kom hon från Entinga Djup, men för att berätta mer krävde hon att patrullen skulle ordna med frigivning. Häkteskaptenen och en fattigmus Hedvig tydligen överfallit var inte direkt charmade av tanken men efter lite lirkning gick de med på att släppa Hedvig om gardet lagförde henne i Låsely.

Hedvig berättade att hon och 10 andra möss hade slagit läger utanför Entinga Djup. Befälen hade varit fåordiga men sagt att de bland annat skulle hålla utkik för gardister. Sen kom monstren; mörka, dubbelt så stora som möss och med stora klubbor! Hedvig hade flytt i panik och med nöd och näppe klarat sig till Sandskär.

Patrullen tog med en motvillig Hedvig som vägvisare och begav sig ut på sjön. Det blåste upp till storm och Anja kastades över bord, men Robin var snabbt i vattnet och drog upp ömtassen. En lite trött patrull tog sig så iland på Nordanvikens östra strand. Raka vägen mot Entinga Djup föredrogs framför att försöka hitta den övergivna leden som en gång måste ha gått mot staden.

När patrullen närmade sig staden hittade de mängder av spår, både från en grupp möss och från ett fåtal lite större varelser som Robin kunde identifiera som lämlar! Patrullen valde att spåra upp Hedvigs läger, det visade sig vara en sorglig skara möss som satt och tryckte upp på en sten. Hälften av expeditionen hade visst dött i strid med lämlarna, befälen var döda och nu vågade de knappt röra sig. Medan Robin och Anja tog hand om mössen så spårade Marigold och Wilfred upp den enda lämmeln som nedlagts, det var en stor sak med en klubba så tung att den knappt kunde lyftas av en mus.

Patrullen rörde sig uppåt mot staden och möttes av en en-bevuxen glänta uppe bland klipporna. En skreva ledde in i berget, men i gräset en bit framför låg tre stora lämlar och slumrade. Wilfred insisterade på att förbättra oddsen genom att bygga en fälla att lura in lämlarna i, så Robin ledde arbetet med att spänna upp rep bland träden en bit ner längs slänten innan Marigold väckte lämlarna och rusade ner mot fällan. De stora djuren trasslade in sig men striden blev ändå våldsam. I slutändan fällde Wilfred och Marigolds pilar de två mindre lämlarna medan en gemensam insats sänkte lämmel-hövdingen.

Robin sympatiserade med den stora håriga saken som berättade att han hette Gaarth och att hans lilla stam var bland de första att lämna hemtrakternas matbrist och hotande lekatter (ett djur icke bekant för patrullen). De två befälen Gaarth och Robin kom överens om att lämlarna inte skulle störas av mössen om lämlarna gjorde detsamma. Vidare skulle gardet upprätta en diplomatisk förbindelse med Gaarths stam. Därefter lommade den store lämmel-hövdingen iväg för att ansluta sig till resten av sin stam i norr.

Patrullen vidtog att utforska Entinga Djup, en stor stad belägen djupt nere i berget i en klippsal. Ett torn dominerade torget och tycktes vara platsen för kristallen, men tornet var rangligt och klättringen upp för Wilfred, assisterad av Marigold, var inte enkel. Kristallen satt monterad tornets topp med en ljusanordning under, en sorts fyr i grottans fuktiga mörker. Anja letade spår efter stadens förfall men stadshusets arkiv visade sig tömda på de kritiska dokumenten. Däremot fick hon veta att Entinga Djup hade styrts av en drott, hade tjänat som tingsplats (en icke längre förekommande sak i territorierna) och att gardet var oblandat i en konflikt med staden.

Marigold letade rätt på den gamla led som en gång gått till staden innan Robin tog kommandot och ledde patrullen och de tillfångatagna mössen hem till Låsely.


_____


Jag är som vanligt nöjd men ser förbättringsmöjligheter fortfarande. Min plan var att ha tre hinder, en social konfilkt i Sandskär, en resa först med båt och sen till fots till Entinga Djup och därefter lämmlarna. Men spelarna gjorde införskaffandet av båt samt resan till Sandskär till ett hinder och väl utanför Entinga Djup blev det lite mer slag än jag först tänkt. Men på det stora hela fungerade det rätt bra; stormen till sjöss vart t.ex. en helt habil men aningen trist twist.

Jag hade inte många situationer där det fanns tydliga val, men när jag hade det gick det hyfsat. Patrullen valde en enkel väg mot Entinga Djup istället för att hjälpa Marigold med sitt mål att hitta den gamla leden - det är betydelsefullt och bra. Mer sånt.

Just målen fungerade rätt bra denna gång. Mål som t.ex. Hämta kristallen (Wilfred) eller Lös mysteriet med Entinga Djup (Anja) resulterar i princip intet mer än ett slag i spelarturen - men det innebär faktiskt att målet kan eftersträvas, uppnås och glömmas (de tre resultaten som spelet skiljer på). Dessutom går sådana mål att få in mer också, som med Marigolds letande efter leden. Robins Utred monster-hotet fungerade klart bäst, det var en drivkraft i flera val och resulterade i ett Beginners-luck-slag i Administrator i slutet för att fixa en riktigt bra rapport.

Jag insisterade denna gång på att inte stressa mötet och vi hade 2 timmar längre tid på oss än vanligt. Det gjorde att vi kunde få in lite mer tidstagande grejer i spelarturen och jag föreslog därför en Journey-konflikt för att föra fångarna till Låsely. Denna mixade vi upp lite med en Argument-konflikt och motståndet blev dels sommaren (som bara är jobbig) och mössen (som försökte fly). Det blev lite halvdant, ska nog undvika konstiga konflikter i framtiden.

 

[Andreas]

Re: Entinga Djup

Fantastiskt rolig session blev det Murkla, den ska du ha mycket beröm för!

 

[Möller]

En tunnel i väster

Robin, Anja, Maeve och Sybil bildade patrull i tisdags, så krönikan här är skriven längre i efterhand än vanligt. Men det kan behövas en sammanfattning ändå för minnets skull.

Rådsmus Gurney agerade återigen som Robins direkta befäl. Nu var det dags att sluta ränna runt efter förlorade städer och ta de mer akuta problemen vid hornen.

Gardet hade vid dethär laget byggt upp en befästning döpt till Ekorrstena skans vid en av uppgångarna ur vessletunneln Robin, Anja och Wicker hittade tidigare den sommaren. Nu skulle patrullen resa dit och hjälpa kapten Faolan (mentor till Wicker och Marigold) med vad han nu kunde behöva där ute i fält. Samtidigt skulle patrullen, sa Gureny, hålla ögonen öppna efter en ny, mer västlig vessletunnel.

Kunskapen om dennas existens hade arkivisterna hittat i vessle-dokumenten Anja tagit till Låsely - och känslig kunskap var det. Kopparmården hade bidragit med soldater till Ekorrstena skans och då vissa inom gardet (*host* Maeve) misstänkte furst Malachy för förräderi skulle den nya tunnelns existens inte basuneras ut.

Hursomhelst, patrullen reste till Ekorrstena skans och fick där veta av kapten Faolan att patrulledare Quinn med sällskap var saknad sen två dagar tillbaka. De hade varit ute och patrullerat, vilat i Granklyft men sen inte återvänt som planerat. Sist skulle det tydligen befunnit sig i ett litet läger vid leden mellan Granklyft och Almmossa. Så vår patrull sattes på jobbet.

Resan mot lägret vid leden stoppades tidigt av en väldig storm som bröt ut. Patrullen valde att söka skydd istället för att pressa vidare, men istället för skydd hittade Maeve möss i nöd. En handelskaravan hade svepts med av regnet och nu höll fem möss fast sig för glatta livet längst ner i en grans gren-koj, precis ovanför en brusande regn-flod.

Vi fick många förvecklingar under räddningsaktionen, bland annat visade sig karavanledaren vara Vidar - en handelsmus från Kopparmåden som lurat Anjas föräldrar vid en båt-affär.

Under natten så försökte patrullen och handelsmössen vila längre upp i granen, men Anja understödd av Sibyl hade andra planer. Maeve hade visat sig utvecklat ett dryckes-problem och Anja planerade nu att stjäla Maeves sprit. Sagt och gjort, skinnlägelns lossades från Maeve och gömdes istället vid Vidar. Morgonen kom, Maeve blev rasende på Vidars uppenbara stöld och i tumultet så vräktes de båda ner i det djupa lervattnet under granen. De drogs upp, men Vidar var illa därrän och när Anja skulle behandla honom gjorde hon fel (med flit!?). Robin och Maeve var dock aningen mer solidariska med Vidar och samlade in de varor som stormen spritt ut, nötter, vapen, rustningar, ur Vidars karavan så att han skulle ha något att sälja i Ekorrstena Skans.

Därefter, äntligen, var patrullen Quinn på spåren. Lägret där Quinn skulle ha rastat gav en stor fjäder från en kråkfågel, vad hade hänt? Spåren bar västerut och patrullen hittade sina kollegor strax efter att två stora vildsvin gjort detsamma! Maeve lurade iväg det ena svinet från Quinn och patrullen gav det rejält på nosen. Quinns patrull hanterade sitt vildsvin lite försiktigare och tackade sina räddare. De hade blivit av med en ränsel vessle-korrespondent, en korp hade stulit den. Därför hade de inte rapporterat in.

Robins patrull deltog (eller snarare drev) upphittandet av vessle-ränseln, Sibyl fick byta bort sin vackra spade till de glans-gillande skatorna. Sibyl fick också chansen att prata med sin vän Evelyn, ny medlem i Quinns patrull sen Tarren lämnade, om hur hon skulle hantera sina känslor för Isabell av Askhamn. Evelyn berättade att Isabell var trolovad till Fursten, banditledaren som drog runt i trakterna kring Gilsed och Dorigåva, men att Sibyl borde försöka vinna adelsdamens gunst ändå.

Därefter spårade Maeve upp vessletunneln här i väster och alla 8 gardister började försiktigt utforska den, mycket hjälpta av en lampa bygd av Anja med bränsle från resterna av Maeves sprit. Tunneln gick norrut och mynnade någonstans mellan Barkflise och Almmossa. Här vid mynningen fanns stora förråd av både mat och vapen upplagda, en vessle-armés förråd! Quinn öppnade vessleränseln som visade sig innehålla en karta över Barkflise, ett angrepp på staden måste vara nära förestående blev slutsatsen.

Sen fick vi bryta.


_____


Det är svårare att knyta ihop säcken än att introducera saker i Mouse Guard. Rollpersonernas goals, twistar etc. flyter inte riktigt lika bra när fokuset blir "stoppa vesslorna" istället för ett mer generellt "typ utforska dethär".

Men, spelmötet vart bra ändå. Ovanligt mycket spelardriv för att vara oss, på gott och ont. Det var väldigt roligt att se Anja få Maeve att spöa upp Vidar, men mot slutet tror jag alla mest ville fokusera på uppdraget.

Djur är som vanligt ganska kul. Jag fick anstränga mig rejält för att spela både vildsvin som ville ha ekollon och en korp som köpslog om en glänsande spade. Men jag tror min rollspelsinsats uppskattades =)

 

[Möller]

Tillbaka till Barkflise

Dagen efter, i onsdags, spelade vi igen. Inte mycket tid för planering för min sida alltså, men då spelgruppen bara hade denna möjlighet att komma vidare i den nu brännande historien om vesslorna så körde vi. Lite strul gjorde att spelmötet blev rätt kort, så Instincts, Beliefs och Goals försvann lite väl mycket.

Patrullerna bestämde sig för att lämna vessletunnlarna (det var något om att Maeve började gå bärsärkagång på rustningarna, ett vesslehorn ljöd. Detaljerna är suddiga).

På väg upp passerade de ett litet läger där ett antal vesslor bott och i mynningen vid ytan skymdade mössen ryggarna av två vesslor påväg bortåt i full karriär.

Det beslutades att Robins patrull skulle röra sig mot Barkflise medan Quinn skulle ta Evelyn för att varna Ekorrstena Skans och skicka två andra patrullmöss (vars namn står uppskrivna på en tillfälligt förlorad lapp) mot Almmossa och sedan Låsely.

Maeve förutspådde en mycket kall höst, men det var fortfarande sommar och en sista värmebölja var påväg in.

Sibyl drev dock igenom en idé om att sabotera uppgången ur tunneln för att sinka vesslorna. Uppgången var belägen längst in i en smal skreva in i berget, en skreva som avslutades med en rasbrant av sten och grus. Så Sybil skulle bara dra igång ett rejält ras och täcka uppgången. Först var det bara att gräva undan lite grus under några nyckel-stenar - lätt? Nja. Stenen sattes i rörelse, Robin visade sig vara för gammal i gemet och fick så ett skadat ben. Nåja, därefter flöt idén på och snart var uppgången täckt av mängder av sten.

Då var värmeböljan över dem och patrullen fick spendera de varmaste timmarna under en björk vid en liten pöl vatten. Det var midnatt när patrullen anlände till Barkflise.

Borgmästare Eonán och snart även den lurige hirdledaren Thom var förfärade över informationen om en förestående attack på staden, men båda föredrog en evakuering före att försöka stå upp mot vesslorna (Thom mer en panikartad flykt mot Almmossa). Väckta av den upplivade diskussionen trängde sig folkmassorna på utanför borgmästarens residens, snart krävde de ett beslut av gardet och sina ledare!

Patrullen vann tillslut folkets gunst, Barkflise skulle stå om en fyrbråk av hopp och inte låta vesslorna avancera än längre österut.

Maeve på började planeringen av stadens försvar. Robin härdade ut sin skada. Sibyl ville att Fursten skulle hjälpa till mot vesslorna och hittade Lachlaid, en tidigare studiekamrat i Granklyft och nuvarande vakt i Barkflise och spion för Fursten.

Anja hade ett chiffrerat stycke text på vessle-kartan över Barkflise och hittade Shiovra, en känd och nu pensionerad arkivarie som var villig att hjälpa till. Men det var något skumt med Shiovra, hon satt böjd över de försvunna rapporterna från Entinga Djup - något Anja valde att ignorera tills vidare. Meddelandet på vessliska lydde hursomhelst ungefär Den klippiga staden är tom på mantlar. Den röda tassens [Anoghas] förtrupper kan ta rov innan de fortsätter mot halvbrända staden. Den fege mushövdingen rör sig norrut, huggaren [Uurad] kan ansluta.


____


Som sagt, ett lite stukat spelmöte där regelmekaniken inte helt kom till sin rätt. Menmen, det böjar bli riktigt kul att ladda upp för ett riktigt krig så varje chans att komma närmare bör tas.

Vår Speech-konflikt var den första och den var riktigt rolig. Fungerade bra med två team med aningen olika mål på vardera sida i konflikten, vilket känts svårt i andra sociala konflikter.

 

[Möller]

Stormningen

Efter ett långt men naggande gott uppehåll samlades spelgruppen, Robin, Maeve, Anja och Sibyl, för att återuppta där vi lämnade - inför försvaret av Barkflise.

Vi hade lite checks som låg kvar och skräpade sen senast, så det blev lite Players Turn i början - Sibyl gjorde en fälla och jag tror någon återhämtade sig från ett condition.

Vi gick igenom vad som gjordes dagarna innan vesslornas anfall och vilka möss som var viktiga; däribland Thom och hans vakter, Quinns vän Keegan som tydligen skulle slåss och inte vakta sina barn.

Två dagar efter att patrullen anlänt till staden marscherade Fursten och hans rövararmé in - ditkallade efter Sibyls rop på hjälp. Fursten var ingen mindre än furst Garrow av Svartbräken, en veteran från vesslekriget som sett sin stad förstöras. Maeve ringaktade Garrow sen en incident under kriget*, men Garrow gjorde avbön och Maeve ställdes lite - den tidigare fienden kanske skulle göra sig bättre som vän.

Garrow och hans rövarband var beredda att försvara staden och tog position i dess nordöstra delar. En hastigt rest stadsmilis, däribland Keegan, tog de sydvästra. Thoms hird hölls i reserv i de centrala delarna av staden. Borgmästarens residens fungerade som högkvarter för befälhavarna; Robin och Maeve.

Natten därpå, en natt med snöblandat regn och snålblåst, var vesslorna över dem. De första angreppen värjde försvararna bra, men sen lyckades anfallarna få några vesslor över murarna att löpa lösa i staden. Mössens befälssystem, med kurirer springandes med ordrar och rapporter fram och tillbaka från högkvarter till trupper, föll snabbt sönder. Keegan rusade mot sina barn, som tillsammans med åldringar och andra obeväpnade, var ihopfösta under klippan i stadens norra delar. Med honom rusade Anja och tillsammans fredade de civilisterna.

Sibyl hölls sig bland Garrows trupper, men var måttligt intresserad av vesslorna. Istället såg han Garrow själv rycka ut bakom några av de sina i ett motanfall mot vesslorna; bara det att en vessla närmade sig Garrow bakifrån. Först när vesslan huggit Garrow i överarmen och hamnat i strid med furstens livvakt Ultan agerade Sibyl och slängde en vesslepil mot Garrow! Sibyl drog åtminstone en suck av lättnad när hon missade. Tonårskärlek är en konstig sak.

Försvaret av Barkflise kollapsade snabbt. En order från Robin om ett motanfall försvann i virrvarret. Stadens öde förseglades när Röda tassen, Anoghas, och en trupp vesslor avtecknade mot himlen sig uppe på klippan och mössen inte hade något mer att sätta in.

Allt urartade snabbt till förvirrade gatstrider. Sybil och Maeve tog sig till sjukstugan vid det centrala torget där Thoms trupper höll vesslorna stågna för stunden. Även Garrow, ditsläpad av Ultan, var där. En ovanligt stor vessla beväpnad med en brutal pålyxa, Huggaren eller Uurad, gick lös på vakterna men såg plötsligt exilfursten - som mötte vesslans blick. Med ett svärd i den oskadade, vänstra handen och flankerad av Maeve och Ultan avancerade Garrow mot Huggaren. Striden blev kort och Huggaren lämnades att dö. Sybil fick tid att retirera med Thom och de skadade.

Huset med flyktingar där Anja huserar angrips av vesslor, men med sina flinka knivar och lite hjälp av en Robin som haltat sig dit så avvärjs situationen utan problem.

Morgonen gryr och vesslorna drar sig undan och lämnar fickor av motstånd kvar. De har bråttom mot Almmossa och har fyllt sina förråd tillräckligt; runt 250 död och levande möss har burits bort - två femtedelar av Barkflises befolkning!

Stadens nyckelpersoner samlas på torget och Garrow tar till orda. Nu ska han marschera vidare; han har båtar vid Röda Spegeln och ska återta sin hemstad Svartbräken! Det blir tyst på torget. Planen är både galen och briljant. Stämningen är upprörd i gardistpatrullen, de tillfångatagna mössen måste räddas och Almmossa behöver all hjälp de kan få men åtminstone Maeve ser ett större syfte i att återta förlorade städer.

Gruppen enas om inget, Garrow är orubblig och tänker inte överge sin enda möjlighet att ta Svartbräken för att »bara« rädda några Barkflisebor och en mycket väl försvarad stad. Thom verkar ha förlorad kontrollen över sina vakter, de som talar i hans ställe tycks vilja följa med Garrow.

Sybil söker upp Garrow ensam i en lagerlokal han gjort till bas. De pratar om Isabell och Askhamn, Garrow är inte så lite road över den unga mustösens intresse i fröken Isabell. Att furst Donovan trolovat sitt enda barnbarn till en exilfurste och tillika galning som Garrow beror på desperation - och att Donovan tror att Garrow använder de resurser han mottar från Askhamn mot ärkefienden Kopparmården. Men Garrow tänker äkta Isabell och göra henne till furstinna av Svartbräken, även hans linje är utdöende. Sybil är förtvivlad, men lyckas med ett motanfall när hon berättar om Isabells ploj som rövare och fejk-gardist. Garrow är illa berörd, men det ändrar inte hans planer.

Patrullen hinner med lite vila och itutagande med personliga grejer under morgontimmarna; planen tycks vara att själva sätta ilfart mot Almmossa och lämna Garrow till sitt egna öde.

*Garrow hade haft befälet vid Snårvinda Lund och beordrat trupperna att retirera till Svartbräken inför ett stundande angrepp. Maeve - som högsta befäl för en liten trupp gardister - övertalade trupperna att stanna och slåss. Försvaret av Snårvinda Lund var en framgång, i Svartbräken kunde en första evakuering genomföras och Maeves insats räddade hundratals möss. (Sen föll både Snårvinda Lund och Svartbräken senare under kriget, men det är en annan sak.)

_____


Mouse Guard funkar skitbra i enskilda uppdrag ut i vildmarken. Det är också lätt att etablera detaljer och antyda om något större. Men spelet kan inte riktigt hantera ihop-knytande av säcken lika bra; många mekaniker funkar inte riktigt när det inte finns ett snitslat uppdrag.

Jag körde stormningen av staden som en enda stor Military-konflikt där bara Robin och Maeve deltog. Anja och Sybil fick agera »melllan« händelser i den övergripande konflikten. De hade vissa möjligheter att påverka utgången av slaget, de hade kunnat ge tärningar etc. till sina befälhavare, men gjorde inte det. Jag var otydlig med dessa möjligheter, så det är mitt fel.

Konflikten vart lite kort. Det hade behövts stickas in mer grejer medan den pågick, men viss tidspress och två kapitala misstag från spelarnas sida (de missade först en fint och åkte sedan på en själva) gjorde att det gick som det gick. Att stadens försvar kollapsade och spelarna fick misslyckas med sin första konflikt var ändå ganska kul, kom vi fram till.

Garrow var jättehärlig. En aningen arrogant furste, högst kompetent och med mössens bästa - i en helt galen plan - framför ögonen var kul att spela för mig. Scenen på torget och sen i lagerlokalen då spelarna debatterade vilt och länge, med instick av Garrow, var nog bland det bästa vi haft i kampanjen. För mig iallafall, jag fick se min plantering och mina planer verkligen bära frukt.

 

[Zimith_UBBT]

Re: Stormningen

Jävla gubbe

 

[Andreas]

Re: Stormningen

Instämmer med ovanstående talare!

 

[Möller]

Re: Stormningen

Såhär såg det ut strax innan vi formerat allt klart inför slaget:

Vi använde oss alltså av konfliktreglerna som vanligt, skapade en disposition på vardera sida etc. På kartan la vi sedan ut kuber för att representera dispositionen, uppdelade i olika trupper (stadsmilis, Garrows rövare, Thoms vakter) samt pjäser för att hålla koll på vart rollpersonerna och andra av intresse befann sig.

Fotade, det gjorde Zimith.

 

[Möller]

Almmossa i fara

Vi återupptog där vi slutade; strax efter katastrofen där Barkflise halvt förstördes av vesslorna. Det blev några avsked av olika slag; Robin var som vanligt lite spydig mot Garrow och vice versa. I Maeve tycks rövarfursten dock ha en röst i Låsely. Anja tackades av såväl borgmästare Eonán och Keegan med familj, medan Sibyl konstaterade att Garrow-spionen Lachlaid inte marscherar med mot Svartbräken utan blir kvar som furstens språkrör. Sen bar det av mot Almmossa.

Det regnade och spåren var otrevliga, men lätta, att följa. På andra dagens vandrande hittades de första resterna av mössen som kalasats på. Sibyl, ivrigt studerandes vesslespåren för att kunna tillverka sin förbättrade vittring, tog täten då de andra utmattades snabbare. Robin grämde sig över stormningens utgång, Maeve slets mellan olika viljor och Anja var den som var mest motiverad att rädda de bortrövade Barkfliseborna.

Sent på tredje dagens hårda traskande började vesslespåren bli mer komplicerade. Patruller bröt av från truppen, nya vesslor tillkom. Almmossa var nära. Maeve, vars spanarinstinkt hade kickat in, såg plötsligt en utmattad brun liten mus sitta och kura vid ett träd. Lite överraskande visade sig inte vara en förrymd fånge utan patrullmusen Wicker, karriärist och ovän med Sibyl. Wicker hade varit stationerad i Almmossa som kommunikatör och berättade med fasa en upptäckt som fått honom att fly staden; kartan över Almmossas försvar som han själv hittat tillsammans med Robin var medvetet felritad - furst Gamlion har fått gardet och förstärkningarna från Kopparmården att stationera sig på platser där de kommer slaktas av vesslorna. Kapten Tara och de andra gardisterna måste varnas!

Patrullen är förfärad och ett tag handfallen. Maeve vill prioritera Almmossa, men Sibyl beskriver hur det är smartare att undsätta fångarna först och Anja är mycket bestämd med att en gardist inte främst tjänar andra gardister utan de mest skyddslösa. Så det blir fångarna. Wicker gnider salt i såren på Maeve när han frågar varför hon gick med på det; Maeve surnar ihop totalt.

Barkfliseborna, det knappa hundratal som är kvar i livet, är ihopfösta i en liten glänta. Några är i bojor. Blott nio vesslor vaktar, några vandrade visst iväg precis när patrullen såg gläntan. Robin bestämmer sig för att agera lockbete, trots skadat ben och hög ålder. Men en patrulledare sätter hellre sig själv än sina underlydande i fara. När övriga har avlägsnat sig så fångar han vesslornas uppmärksamhet och kutar. Fem vesslor följer. Maeve smyger fram mot vesslekaptenen för att sno nyckeln till bojorna, men när hon upptäcks anfaller hela patrullen de kvarvarande vesslorna i gläntan.

Det går bra för både Robin och mössen i gläntan. Det är Anja, beväpnad med en vessledolk hon tog i Barkflise, som avslutar det hela när hon sprättar upp magen på vesslekaptenen. De räddade mössen är givetvis oerhört tacksamma. Robin skakar av sig sina rätt loja förföljare, bara för att springa in i tre nya vesslor - de som lämnade gläntan hade tydligen anat oråd och kommit för att överfalla patrullen. Robins skrik hörs ut i gläntan, men det är inte patrullmedlemmarna som är först - istället nedgörs de tre vesslorna av ett anfall från Quinn, Evelyn samt Gaarth och sex ytterligare lämlar.

En viss respit uppstår. De två grupperingarna hälsar hjärtligt på varandra. Quinn är först lite käck när hon fått rädda Robin en gång men blir orolig när Robin inte nämner Keegan - detta rätas dock ut. Sibyl sätter igång och dissekerar vesslekaptenen, med hjälp av Robin och Anja. Hon får ut den åtråvärda doftkörteln, men drar på sig en svårbotlig stank av vessla och får sina medhjälpare att få upp lunchen. Maeve utmanar en lämmel, Orfo, på sparring och hennes skicklighet med hjälmkrossaren vinner henne en vän. Robin beseglar sin vänskap med Gaarth, som tagit sig namnet Lövklädefrände, genom att överräcka sin sköld i gåva till lämmelhövdingen och själv benämna sig som Lämmelbroder.

Anja får reda på att sex av mössen från Barkflise ännu inte är räddade; de har förts bort för att brännas framför Almmossas murar. Anja leder anfallet mot vessletruppen som vaktade dessa sex möss; Maeve tar ett slag i axeln när hon försvarar hela gruppen, lämmlar och möss och allt, när de rusar mot Almmmossas murar. De mottas av en förvånad överste Cormac, befäl över ett av Kopparmårdens regemente och något av en fiende till Maeve. Spelmötet slutar med att gardets befälhavare får reda på furst Gamlions svek.


_____


Jag är glad att vara tillbaka till något som liknar ett vanligt Mouse Guard-scenario, med ett uppdrag att utföra. Spelet hanterar det mycket bättre.

Däremot är jag inte nöjd med hur jag insett att jag numera hanterar twistar. De har blivit konsekvenslösa. Jag tar bort svårigheten som slaget skulle lösa, istället för att slänga in en ny svårighet som gör den första invalid. Maeve misslyckades med Scout-slaget inför gläntan med fångarna; jag höll på twisten lite och slängde in den i form av de tre vesslorna framför Robin. Men det blev liksom inget; Robin fick slå Fighter för att klara sig tills patrullen kom till undsättning men misslyckades. Twisten på det blev att lämlarna och Quinn räddade honom. Scriptat och dåligt helt enkelt. Det var ganska filmisikt när Robin tog på sig rollen som lockbete och de övriga gjorde halvhjärtade försök att hindra honom, men sen utsatte jag ju inte honom för någon ordentlig fara ...

Dessutom floppade spelarna Goals lite. Robin hade det briljanta Sona förlusten vid Barkflise och Maeve det nästan lika intressanta Övertyga Robin om att det var fel beslut att gå mot Almmossa (istället för Svartbräken). Men det blev som inget av dem. Jag hade velat se lite scener där patrullen satte sig ner och snackade om dessa två grejer, men vi lät inte riktigt det ta tid.

Delvis handlar båda dessa om att jag vill få in lite för mycket i spelmötena. Situationen i Almmossa är en sedan länge planerad grej och Gaarth har både jag och mina spelare velat se igen. Förhoppningsvis kan jag hålla mig ifrån detta nu när de mest aktuella trådarna börjar löpa ut.