Jag tror det finns många icke-zhaner i slavarmén, jo, men eftersom Mûhad, liksom resten av Mundana, är ett så sjukt statiskt samhälle är nog många slavar infödda, så att det finns ett arvsslaveri som inte riktigt motsvaras av vår världs muslimska kulturer, där religionens förbud att göra muslimer till slavar såg till att man hela tiden måste importera nya. En hel del av slavarna i Mûhad är nog därför zhaner, halvzhaner eller andra exotiska rasblandningar.
Jag tänker mig spontant att bruk av stridsdroger förekommer i Mûhad, men nog snarare bland specifika förband som har råd med såna prylar, Härjarna i synnerhet. Att slavarna i slavarmén är drogade hela bunten är förmodligen en jargisk myt, eftersom vanligt folk i Jargien inte riktigt kan förstå hur man kan hålla sig med en armé av slavar utan att den vänder sig emot en och gör uppror det första den gör. Din idé var också bra här, dvs att man tar till flärdfulla förklaringar på varför jargier skulle slåss mot "sina egna", men religiösa idéer borde nog också spela roll där, att man liksom tänker sig att jargierna i slavarmén har vänts från den sanna läran och uppfyllts av ohelig, världsomstörtande vrede sanktionerad av västerlandets onde, Tusenögde avgud.
Slavarmén i Geografica beskrivs som en odisciplinerad, dåligt utrustad självmordshord. Jag hade gärna också fått in elitgrupper av krigare som är slavar eller har slavursprung, då det som kontrast hade visat på hur mångfacetterat slaveriet i Mûhad är, och hur många olika funktioner det kan fylla.
Jag tror slavarnas roll i samhället relativt väl motsvarar den i historiska muslimska kulturer i vår värld. Jag har inte spontant tänkt mig några Mhîmdynastier som grundats av slavar, men det skulle mycket väl kunna finnas; den primära bromsklossen här är att Mhîmen förment måste besitta Det gudomliga ljuset, dvs vara ättling till Stamfadern. Däremot borde slavar ha kunnat använda Mhîmen som marionett för att styra; jag vet att det står något i Geografica eller annan utgiven bok om ett historiskt eunuckvälde, och dessa eunucker var väl säkerligen slavar, får man förmoda.
Olikt vår världs muslimska kulturer så verkar mûhadinerna (allt det här är preliminära idéer, har ni bättre så tveka inte att kritisera eller föreslå) fortfarande ha en viss tro på att en härskare måste få barn med ädla kvinnor för att hålla det ädla blodet rent. I vår värld försvann denna idé tidigt hos araberna, till förmån för en Platon/Aristoteles-baserad idé att kvinnan bara var ett kärl för mannens säd, så att hennes sociala börd egentligen inte var av vikt för avkommans egenskaper. Detta ledde omsider till systemet att kalifer, turkiska sultaner och andra mäktiga män slutade gifta sig, och bara höll sig med exotiska slavkonkubiner. I Mûhad, emellertid, har man ett system som mer liknar det gamla Kinas, där 'riktiga' fruar och deras barn tillmäts högre status än konkubiner och slavinnor och deras ungar. Detta gör det svårare för kvinnliga slavar att klättra på samhällsstegen; det har säkert hänt många gånger i Mûhads långa historia, men det hör inte till vanligheterna att en haremsslavinna lyckas bli en mäktig drottning genom att föda Mhîmens son. Men nån sorts
Shajar al-Durr motsvarighet måste jag ha med, för det är sjukt koolt att gå från exotisk slavflicka till regerande drottning som måste försvara sitt land från ett korståg.
Manliga slavar har lättare att nå höga positioner; Truckeunuckerna i Alkarzan är tex en av de mäktigaste fraktionerna i stan. Slavars inflytande är generellt begränsat till hushållet och administrationen, om slavar skulle nå en position där de kontrollerar arméer och dylikt är det mer sannolikt att deras herrar skulle frige dem, kanske för att det helt enkelt inte anses passande att vara både slav och general. Slav och hoveunuck som i praktiken styr halva Alkarzan är inga problem, dock. Det är viktigt att skilja på teori och praktik här - i teorin är det inte tanken att slavar ska nå sådana höga positioner, men eftersom kefaler ibland är lata, dekadenta jävlar så händer det sig att deras eunucker och andra ofria funktionärer och ämbetsmän får ett otroligt inflytande bakom kulisserna, till den punkt att alla och envar är medvetna om det (som fallet är med truckeunuckerna).
Jag har inte funderat på vilken roll slavar tillskrivs i världen av Mhîmrätten, jag är väldigt öppen för idéer här. Kan klippa in en text om De upphöjda som förklarar hur religionen sanktionerar makt:
De Upphöjda är en samhällsklass i Mûhad som ungefär motsvarar andra länders adel. Många av de viktigaste Upphöjda ätterna härstammar från fornzhaniska kungadynastier eller mäktiga historiska hjältar, men innebörden av begreppet och statusen "Upphöjd" är lite mer komplex än så, med rötter i zhanisk teologi. Alla Upphöjda släkter gör nämnligen anspråk på att vara ättlingar till Stamfadern, och därmed besitta ett fragment av Kwarenah, Mhîms heliga ljus. Detta ljus härstammar från Den himmelska elden, och mystiker menar att de kan förnimma det på andeplanet, och därmed skilja sanna från falska Upphöjda. Ljuset förs vidare genom blodet från förälder till avkomma, och även om det tunnats ut genom årtusendena så medför det fortfarande himlens gunst; en ställning höjd över vanliga dödliga män. Ju högre status en individ har, desto större tenderar deras kwarenah att påstås vara; hos de mäktigaste av kefaler strålar himlens vita ljus blandat med det gyllene från zhanernas fornkungar, Mhîmer avbildas ofta med en flammande gloria, och Stamfadern själv som en varelse helt bestående av ljus. Även de lägsta av beier och tarkhaner bär således i sin själ ett fragment av himmelens nåd, och därför behöver de inte lyda Folklagarna, sänka blicken inför andra Upphöjda eller ens bäras av fåglar till himlen - deras själar hittar vägen på egen hand.
Jag tror att frigivna slavar sort of tenderar att behålla en slags band, jämför tacksamhetsskuld, till herrarna som frigav dem, så som det var med frigivna slavar i Rom. Frigivna slavar kommer allt framgent associeras med ätten de förr slavade åt, till den grad att de liksom hade kunnat skriva 'Taku, frigven av Omad ul-Shûshan' på sin gravsten. Jag vet inte om det finns några lagstadgade villkor för frigivning, det vore nog koolt om det finns typ någon klausul i Mhîmrättens heliga skrifter som säger 'Om en slav gör si och så, skola den friges'. Idéer?
Mûhads ena magikerorganisation, Verashimorden, är kanske en signifikant kraft i riket som har något emot slaveriet. Detta då de följer en avart av Nanórgonas doktrin att människorna är gudarnas slavar, och måste bryta sig fria från drömmen/illusionen som världen utgör. Jag har därför lätt att tänka mig att Verashimorden ser alla former av slaveri som ett otyg, även om tillochmed Mhîmrättens heliga böcker sanktionerar det.
