Någon som vet hur man multiclassar till sorcerer, och ändå bibehåller gott rollspelande. Hur multiclassar man till någon som är född med sin magiska förmåga och då utvecklas med tiden, från barnsben. Någon som har vettigt svar på sådant?
Jag ska ta ett exempel från verkligheten så kanske det klarnar(I all ödmjukhet tar jag mig själv som exempel, för det blir bäst om man har upplevt något själv när man berättar en historia.). Jag visste inte att jag var otroligt duktig på matematik fram till 20-21 års ålder. Innan dess trodde jag att jag var bara ganska bra på matte och ganska duktig på fysik. Och så fick jag en rekommendation från en fysikprofessor som tog hand om mig på KTH att läsa matematik. Det tog några månader och så hade jag ytligt lärt mig det som det tar 2 år för andra att lära in i 4:an eller på doktorandnivå, innan jag ens börjat på teknis. Så skedde det att jag vid 21 års ålder när jag började ettan i civilingenjörslinen teknisk fysik tog de första tre årens mattekurser för inriktingen i ren matematik( fastän jag gick inriktningen matematisk fysik i stället) på första året med raka femmor. Det fortsatte sådär och på grund av min matematikbegåving, som ingen hade en jäkla aning om innan dess, så gick jag ut på tre år som bäste utexaminerade året jag gick ut. Poängen är den att det är en sann historia om en dold talang som ingen hade upptäckt innan dess. Och det var inegn som var mer paff än jag när det här hände, en ändring från mediokra betyg i gymnasiet till en elitstudent på högskolan bara sådär vips! Helt sjukt!
Jag känner en annan kille som gick ut gymnasiet med ganska dåliga betyg, och trodde sig vara duktig på matematik men ganska slö. Annars trodde han väl inte att han var så duktig på något annat. Sure enough, på högskolan så briljerade han första året i matematik och fick därmed bättre självförtroende. Därefter bestämde han sig för att på skoj lära sig lite språk, så han började med latin och gammelgrekiska. En termin senare så hade han lärt sig latin och grekiska hyfsat. Jag tyckte det var lite skumt att han hade lärt sig språken så fort, men han fick blodad tand och fortsatte med ryska. Sen gick det en termin, så hade han lärt sig ryska halvdant. Därefter reste han till ryssland och pluggade två år i St: Petersburg, och kunde därmed flytande ryska, samtidigt som han fick en japansk flickvän och lärde sig därmed japanska på sex månader. Under denna tid studerade han italienska, och lärde sig det också, för han tyckte det var så likt latin. han skulle till en mattetävling i frankrike, och därmed var han tvungen att lära sig lite franska, så han lärde sig franska på tre månader, inte perfekt, men halvdant. Det forstatte så där hur som helst, och nu kan han 8-9 språk hyfsat flytande, och det gick på kanske tre(3) års tid. Innan han hade fyllt 20 hade han ingen aning om att han hade en sådan språkbegåvning. Ett till fall av en spontant upptäckt begåvning.
Det brukar ske sådär med spontant upptäckta begåvningar, även om det här är extremfall. Man hittar plötsligt mitt i livet någonting som är så lätt och som man tycker är så kul att man plötslig på ganska kort tid lär sig någonting helt nytt till helt oanad skicklighetsnivå. Och det är ingen som är mer paff än en själv.
Jag känner fler som har liknande bakgrundshistorier, och jag måste säga att det enda som överträffar dikten är verkligheten. Vi lever i en värld där dom mest fantastiska saker händer hela tiden.
Caen
