Vår AW-grupp hade ett spelmöte till planerat, utifall att vi inte skulle få färdigt spelet i tisdags. Det gjorde vi, men vi träffades idag i alla fall, och spelade Mumins Värld (regler och rollformulär). Det var jättemysigt.
Rollerna var följande:
Linfrö, ett mumintroll. En snäll mormorsfigur. Hon bar runt på Rultan, en liten femårig mymla (som Lilla My). Hon var bra på att hoppas, att lugna andra och att tända brasor. Hon hade ett syskrin, en käpp och en bok om piraten Flätskägg, som hon ofta läste högt ur för barnen. Hon var höjdrädd, dålig på att springa och dålig på att komma ihåg detaljer.
Plommonsson, en hemul. Lugn och sävlig far till två barn. Han var klok och ordningssam, hade en biodling och en biodlarhatt, och var dålig på att både springa och vakna.
Pirum, en sniff (vi visste inte vad Sniffs "art" kallades). Son, kanske adopterad, till herr Plomonsson. Han var nyfiken och bra på att komma med undanflykter. Han hade en påse nötter och en ficklampa, men var ängslig av sig.
Bamse, en katt. Familjens katt (som dock kunde prata, hallå eller) var bra på att klättra, gömma sig, se i mörkret och hoppa. Han hade vassa klor och mjuk päls. Han var rädd för vatten.
"Familjen" bestod alltså av herr Plommonsson och hans två barn Pirum och Parum (jämnåriga pojkar), farmor/mormor Linfrö, lilla Rultan, och katten Bamse. Konceptet för spelet var att familjen just flyttat in i ett nytt hus, som barnen trodde var ett spökhus.
---
Herr Kvisthålsson, som sålt dem huset, lämnar över nycklarna och skakar hand med Plommonsson. Huset är stort och fint, om än lite nedgånget, och ligger mitt på en äng med högt gulnat gräs. Det är sensommar. Kvisthålsson hoppar på sin sparkcykel och far iväg längs stigen, men stannar upp och ropar något. "Just det, jag glömde säga: jag tror det bor en rugguggla i den stora eken där!"
Herr Plommonsson tänker att det löser sig säkert, och går för att migrera (?) sin biodling till bikuporna på gården. Vi har ingen aning om hur bin funkar, men han hade ju med sig en biodling på en liten vagn, som han tänkte ha vid det nya huset. De andra går in för att undersöka huset.
Parum, Pirums orädde bror, hittar genast ett ställe där det går att klättra upp på moraklockan upp på takbjälkarna. Pirum vågar inte följa med. Katten Bamse hoppar efter, men märker att Parum inte har det lika lätt att hoppa från bjälke till bjälke. Bamse slår för att hjälpa till, men missar och distraherar Pirum så att han halkar, och hamnar hängande i takkronan. Mormor Linfrö försöker lugna honom, och samla ihop alla husets kuddar på golvet under honom. Hon slår för att orka med, och på 7-9 så lyckas hon få ner honom men blir trött. Pirum står hela tiden och oroade sig för att Parum skulle dö.
Linfrö ber barnen flytta på moraklockan så att det inte går att klättra upp längre, men de blir avbrutna av en kraxande röst utifrån. Vad fult hus ni har! säger den. De går ut, och ser ruggugglan som den tidigare ägaren pratade om. Någon slog tärning för att hänga med, och jag berättade att det är precis det som är det jobbiga med ruggugglor: de hänger runt ditt hus och förolämpar dig. Ugglan sätter sig på verandaräcket. Vad gammal du är, kraxar den till Linfrö. Katten Bamse attackerar, och följer efter den hela vägen upp på taket. Han slår för att vara modig, och med ett utfall på 7-9 förhastar han sig. Bamse får tag på fågeln, men den försöker flyga iväg! En stor boll av fjädrar och päls störtar mot marken, och kraschar rakt in i Plommonsson som kommer gående från bikupan. Han hänger inte med, och missar slaget så han ramlar omkull och ugglan flyger tillbaks till den stora eken.
---
Senare samma kväll sitter hela familjen utom Parum och har kvällsfika på verandan. De ser ruggugglan närma sig. Pirum lyser den i ögonen med sin ficklampa för att driva bort den. Alla andra gör glada tillrop och hejar på. Pirum slår för att vara modig, 7-9: han missar något viktigt. Linfrö slår för att hjälpa till, och på 7-9 förstår vi att hon inte längre har någon sinnesfrid. Pirum missade verkligen något viktigt: plötsligt smäller ytterdörren igen, utan att någon såg vem det var! Plommonsson prövar -- den är låst, och nycklarna är i nyckelskåpet där inne.
Bamse klättrar försiktigt in genom fönstret på andra våningen och öppnar för dem. Där inne hittar de Parum, som gömt sig under soffan. Han berättar att det var en mörk skepnad som stängde dörren, och försvann upp för trappan. Pirum är övertygad om att det är den livsfarligen Kapten Flätskägg från mormors pirat-bok. Böcker ljuger aldrig, säger han. Jo, säger Linfrö, det kallas skönlitteratur. Vi får väl gå upp och kika vem det är, säger Plommonsson. Linfrö är både trött och har ingen sinnesfrid. Hon lägger sig för att sova, och katten Bamse slår för att hjälpa till. Med en gosig katt får Linfrö tillbaks sin sinnesfrid, men Bamse på 7-9 blir själv trött, och stannar och sover med farmor.
Plommonsson leder vägen hela vägen upp på krypvinden, med Pirum och Parum klängande i klänningen. Han får ont i ryggen av att krypa. Han slår för att hänga med vad gäller vart "piraten" tog vägen, och får som bonus reda på att den här vinden bergis har ett getingbo eller två. Som biodlare och husrenovatör har han koll på sånt. I vilket fall, när de kryper längre in i mörkret hör de en knarrig gammal röst som utger sig för att vara "Kapten Frätskägg", som säger att de inte får bo i huset. Pirum kastar lite nötter mot den, och retar upp både röstens ägare och ett getingbo. I tumultet ramlar både Plommonsson och den gamla bisamråttan (som inte alls är pirat) ner genom en lucka till ett litet skafferirum bredvid köket. Bisamråttan lyssnar inte på Plommonsson, utan upprepar att han bodde där först, Kvisthålsson hade ingen rätt att sälja huset, och den nya familjen borde flytta. Han hittar en låda med stearinljusstumpar som han kastar på Plommonsson en i taget. Plommonsson slår för att orka med det här ofredandet, men missar. Bisamråttan flyr upp genom luckan igen.
De bestämmer sig för att de inte orkar ta itu med det inatt. Farmor, katten och lilla Rultan har flyttat till soffan framför brasan. Resten av familjen gör dem sällskap, och alla somnar där tillsammans. Hela spelbordet är tysta en stund och föreställer sig den mysiga bilden. Slut på första avsnittet.
---
Vi spelade ett avsnitt till efter en bensträckarpaus och lite kaka. Jag skriver förhoppningsvis om den imorgon, men nu blev det jättesent här.
(Nej, spelet har inte definierade "avsnitt" men det kändes naturligt att säga så, även under spel.)
Rollerna var följande:
Linfrö, ett mumintroll. En snäll mormorsfigur. Hon bar runt på Rultan, en liten femårig mymla (som Lilla My). Hon var bra på att hoppas, att lugna andra och att tända brasor. Hon hade ett syskrin, en käpp och en bok om piraten Flätskägg, som hon ofta läste högt ur för barnen. Hon var höjdrädd, dålig på att springa och dålig på att komma ihåg detaljer.
Plommonsson, en hemul. Lugn och sävlig far till två barn. Han var klok och ordningssam, hade en biodling och en biodlarhatt, och var dålig på att både springa och vakna.
Pirum, en sniff (vi visste inte vad Sniffs "art" kallades). Son, kanske adopterad, till herr Plomonsson. Han var nyfiken och bra på att komma med undanflykter. Han hade en påse nötter och en ficklampa, men var ängslig av sig.
Bamse, en katt. Familjens katt (som dock kunde prata, hallå eller) var bra på att klättra, gömma sig, se i mörkret och hoppa. Han hade vassa klor och mjuk päls. Han var rädd för vatten.
"Familjen" bestod alltså av herr Plommonsson och hans två barn Pirum och Parum (jämnåriga pojkar), farmor/mormor Linfrö, lilla Rultan, och katten Bamse. Konceptet för spelet var att familjen just flyttat in i ett nytt hus, som barnen trodde var ett spökhus.
---
Herr Kvisthålsson, som sålt dem huset, lämnar över nycklarna och skakar hand med Plommonsson. Huset är stort och fint, om än lite nedgånget, och ligger mitt på en äng med högt gulnat gräs. Det är sensommar. Kvisthålsson hoppar på sin sparkcykel och far iväg längs stigen, men stannar upp och ropar något. "Just det, jag glömde säga: jag tror det bor en rugguggla i den stora eken där!"
Herr Plommonsson tänker att det löser sig säkert, och går för att migrera (?) sin biodling till bikuporna på gården. Vi har ingen aning om hur bin funkar, men han hade ju med sig en biodling på en liten vagn, som han tänkte ha vid det nya huset. De andra går in för att undersöka huset.
Parum, Pirums orädde bror, hittar genast ett ställe där det går att klättra upp på moraklockan upp på takbjälkarna. Pirum vågar inte följa med. Katten Bamse hoppar efter, men märker att Parum inte har det lika lätt att hoppa från bjälke till bjälke. Bamse slår för att hjälpa till, men missar och distraherar Pirum så att han halkar, och hamnar hängande i takkronan. Mormor Linfrö försöker lugna honom, och samla ihop alla husets kuddar på golvet under honom. Hon slår för att orka med, och på 7-9 så lyckas hon få ner honom men blir trött. Pirum står hela tiden och oroade sig för att Parum skulle dö.
Linfrö ber barnen flytta på moraklockan så att det inte går att klättra upp längre, men de blir avbrutna av en kraxande röst utifrån. Vad fult hus ni har! säger den. De går ut, och ser ruggugglan som den tidigare ägaren pratade om. Någon slog tärning för att hänga med, och jag berättade att det är precis det som är det jobbiga med ruggugglor: de hänger runt ditt hus och förolämpar dig. Ugglan sätter sig på verandaräcket. Vad gammal du är, kraxar den till Linfrö. Katten Bamse attackerar, och följer efter den hela vägen upp på taket. Han slår för att vara modig, och med ett utfall på 7-9 förhastar han sig. Bamse får tag på fågeln, men den försöker flyga iväg! En stor boll av fjädrar och päls störtar mot marken, och kraschar rakt in i Plommonsson som kommer gående från bikupan. Han hänger inte med, och missar slaget så han ramlar omkull och ugglan flyger tillbaks till den stora eken.
---
Senare samma kväll sitter hela familjen utom Parum och har kvällsfika på verandan. De ser ruggugglan närma sig. Pirum lyser den i ögonen med sin ficklampa för att driva bort den. Alla andra gör glada tillrop och hejar på. Pirum slår för att vara modig, 7-9: han missar något viktigt. Linfrö slår för att hjälpa till, och på 7-9 förstår vi att hon inte längre har någon sinnesfrid. Pirum missade verkligen något viktigt: plötsligt smäller ytterdörren igen, utan att någon såg vem det var! Plommonsson prövar -- den är låst, och nycklarna är i nyckelskåpet där inne.
Bamse klättrar försiktigt in genom fönstret på andra våningen och öppnar för dem. Där inne hittar de Parum, som gömt sig under soffan. Han berättar att det var en mörk skepnad som stängde dörren, och försvann upp för trappan. Pirum är övertygad om att det är den livsfarligen Kapten Flätskägg från mormors pirat-bok. Böcker ljuger aldrig, säger han. Jo, säger Linfrö, det kallas skönlitteratur. Vi får väl gå upp och kika vem det är, säger Plommonsson. Linfrö är både trött och har ingen sinnesfrid. Hon lägger sig för att sova, och katten Bamse slår för att hjälpa till. Med en gosig katt får Linfrö tillbaks sin sinnesfrid, men Bamse på 7-9 blir själv trött, och stannar och sover med farmor.
Plommonsson leder vägen hela vägen upp på krypvinden, med Pirum och Parum klängande i klänningen. Han får ont i ryggen av att krypa. Han slår för att hänga med vad gäller vart "piraten" tog vägen, och får som bonus reda på att den här vinden bergis har ett getingbo eller två. Som biodlare och husrenovatör har han koll på sånt. I vilket fall, när de kryper längre in i mörkret hör de en knarrig gammal röst som utger sig för att vara "Kapten Frätskägg", som säger att de inte får bo i huset. Pirum kastar lite nötter mot den, och retar upp både röstens ägare och ett getingbo. I tumultet ramlar både Plommonsson och den gamla bisamråttan (som inte alls är pirat) ner genom en lucka till ett litet skafferirum bredvid köket. Bisamråttan lyssnar inte på Plommonsson, utan upprepar att han bodde där först, Kvisthålsson hade ingen rätt att sälja huset, och den nya familjen borde flytta. Han hittar en låda med stearinljusstumpar som han kastar på Plommonsson en i taget. Plommonsson slår för att orka med det här ofredandet, men missar. Bisamråttan flyr upp genom luckan igen.
De bestämmer sig för att de inte orkar ta itu med det inatt. Farmor, katten och lilla Rultan har flyttat till soffan framför brasan. Resten av familjen gör dem sällskap, och alla somnar där tillsammans. Hela spelbordet är tysta en stund och föreställer sig den mysiga bilden. Slut på första avsnittet.
---
Vi spelade ett avsnitt till efter en bensträckarpaus och lite kaka. Jag skriver förhoppningsvis om den imorgon, men nu blev det jättesent här.
(Nej, spelet har inte definierade "avsnitt" men det kändes naturligt att säga så, även under spel.)
