Du har helt rätt; jag får nöja mig med att konstatera att just den teori jag sitter och filurar med är till för att hjälpa världsförfattare att skapa världar som ger äventyrs- och rollpersonsuppslag. VIll man nåt annat får man bygga en egen teori. Egentligen inte konstigare än att folk vill ha olika saker från sina regelsystem.Genesis said:
Nekromanti [Mummel] inspirerande spelvärldar?
- Thread starter krank
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag tycker det är intressant, det här med von oben-perspektiv. För min del är det så att jag tycker få saker är så inspirerande som att läsa historia, se på kartor och på annat vis ta in "objektiva" fakta. Därför fungerar traditionellt beskrivna spelvärldar helt okej för mig, då de oftast består av den här typen av data. Har ni som ogillar den sortens beskrivningar andra preferenser? Tjusas ni mer av berättelser än av den här sortens data?Han said:
Rickard
Urverk speldesign
Mmm, jag har lagt märke till att jag behöver runt 10-15 olika element för att kunna skapa ett scenario. Fast om man som spelledare hittar på en gedigen bakgrund så skulle man nog kunnat hitta på fler. Jag tar bara och hittar på hur allting hänger samman för att sedan tuta och köra.krank said:
Anledningen till varför jag behöver såpass många punkter gentemot någon som skrivit en gedigen bakgrund är för att jag lättare ska kunna improvisera när spelarna gör något.
Då vet jag vem jag kan kontakta när mina idéer är slut (vilket de förvisso är nu).
Mmm, det är också det problemet jag har med Ljus och lykta (och mina scenarior i övrigt). Jag har väldigt få ingångar - senaste gången hade jag ett klart scenario men ingen aning om vad rollpersonerna skulle göra. Min teknik går också ut på att spelledaren hittar på fästpunkterna. Jag nämnde det i början av mitt första inlägg men använde andra termer så du missade antagligen det: "Att hitta på relationer mellan olika saker är något spelledaren borde göra själv."
Om vi ska ta citatet ovan är det rätt lätt att hitta på att flygbolaget drivs av älviska underjordsvarelser och de spökätande katterna är ute efter dem då älvorna är kroppar besatta av spöken. Genom att skapa relationer mellan elementen får du fästpunkter. Sedan ska du stoppa in rollpersonerna någonstans och då brukar det handla om att du väljer vilken sida som de ska ställa sig på - katternas eller älvornas.
Jag funderar på om man som världsmakare inte gör sig en otjänst om alla generativa element även ska innehålla ingångar samt fästpunkter. Det brukar kunna hämma kreativiteten att ha för många krav på sig när man ska skapa något. Om du vill ha med allt så känns det som att varje punkt man tar upp blir ett äventyrsuppslag. Fast nu har jag väl missuppfattat dig.
/Han som nyligen lärt sig att stava "gentemot"
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Absolut. En värld bör också erbjuda kontext för den här typen av element och förklara hur de ingår i ett större sammanhang. Som ett exempel: en konflikt mellan två familjer är ett generativt element i sin egen rätt. Däremot kan den bli ett mer intressant element om den sätts i ett historiskt och religiöst sammanhang -- sedan uppstår säkerligen också fler fästpunkter som en bieffekt.Han said:
Jodå, jag läste det. Grejen är att jag inte tycker att det går att säga att spelledaren bör göra ditten eller datten här. jag vet vad jag som spelledare vill ha, och du vet vad du vill ha. Sedan kan det vara olika många som faktiskt vill ha samma saker som oss, men det är egentligen irrelevant.Han said:
Jag, till exempel, har svårt att komma på intressanta intriger och relationer. Det är det svåraste jag vet. Det är sånt jag måste spendera dagar med att få ihop på kluriga sätt, och oftast blir det ganska raka rör ändå.
Lätt för dig kanske...Han said:
Brukar, ja. Men hur gör man det? Det är långtifrån självklart. Det är här spelet behöver jättetydliga ingångar och helst ska de generativa elementen vara sådana att de är knutna till en eller flera ingångar.Han said:
För mig är det svåra alltså att komma på just de saker du tycker är jättelätta.
Mäh, alltså, generativa element ska inte alltid innehålla ingångar. Ingångar är separata grejer, oftast. Ingång är "I det här spelet ska du spela bonde". Generativt element är "i det här landet regerar kung Bdolf den Sjuke, som kräver in jättehög skatt av sina bönder".Han said:
Fästpunkter däremot bör det finnas; fästpunkter är vad som gör att elementen överhuvudtaget kan användas i spel. Om jag berättar att i spelet där man spelar en bonde så finns det en galaktisk häxmästare som mest pysslar med att fara runt på astralplanet och spela biljard med marsianer så har han inga fästpunkter = det går inte att använda honom i spel, eller i vart fall inte om man spelar bonde. Alla hans fästpunkter förutsätter att rollpersonerna är några helt andra än bönder. Att ha fästpunkter innebär att man kan kombinera elementet med andra element man har och bygga ett äventyr.
Mjao, lite så. Jag förstår inte riktigt hur du tänker kring fästpunkter, ingångar verkar för dig handla om vägar in i specifika generativa element snarare än vägar in i spelet, och lite sånt. Jag hoppas att jag kunnat förtydliga vad jag menar med termerna. Säg gärna till om jag bara babblar gojja.Han said:
Jag också, men jag stavar det bara rätt när jag tänker på det.Han said:
Rickard
Urverk speldesign
Alla människor strävar efter att hitta samband i saker och ting. Jag använder även detta under spelmöten så att mina spelare binder samman scenariot åt mig. Det enda jag gjorde ovan var att fråga mig: "Hur hör älvorna samman med det fejkade flygbolaget?". Visst kan det verka svårt att hitta på intriger men spelledare har i regel också rätt höga krav på sig själv. Det behöver inte vara så himla invecklat alla gånger.krank said:
Sedan skulle det knappast räcka med ett helt speltillfälle att bara ha den där otroligt enkla plotten ovan (med tre generativa element). Jag skulle uppskatta det till max en timmes speltid om jag inte drar ut på tiden med segspelledande.
Måste alla element vara knutna till ingångar? Kom ihåg att elementen även kan vara ingångar till andra element (via att de hör samman på något sätt). Om bananodlaren Per åker till marknaden (generiskt element) kan han hitta den ungdomskärleken Inger (generiskt element) som vill sälja sina smycken för att få råd att betala lösen för sin pappa (generetiskt element).
Om vi ser det rätt krasst, alltså. Se vad exemplet menar och inte vad exemplet är.
Ok, då var det jag som missförstod. Det du skriver är vettigt. Fast jag blir förvillad när du skriver: "generativa element ska inte alltid innehålla ingångar" och "...helst ska de generativa elementen vara sådana att de är knutna till en eller flera ingångar".
"Hur hör galaktisk häxmästare och en enkel bonde samman?" För häxmästaren är bonden en marsian så han landar sitt skepp på åkern och utmanar honom på biljard.
Fast nu känns det som att jag inte direkt är lyhörd så du kan ignorera mig på den här punkten. Jag förstår ditt problem, även jag själv har svårt att se det som ett.
Fast de generativa elementen skapar ju spelet tillsammans med fästpunkterna. Jag tolkar ingångarna som någonting som engagerar rollpersonerna så att de får ta del av allt. Jag har nu i diskussionen förutsatt att element + fästpunkter skapat en status quo eller kommer att skapa en given händelse. Sedan kommer rollpersonerna in och vållar oreda och skapar på så sätt en annan händelse. Frågan för mig är alltid vilken sida de ska välja: ena sidan, andra sidan eller sin egen sida? Precis som Last man standing, För en handfull dollar och Yojimbo (alla tre är samma film i olika miljöer). Att få välja sidan är en typ av ingång.
Hur besvarar i din scenarioskaparteknik detta: Vad händer om rollpersonerna bara sätter sig ner? Kan de sätta sig ner eller måste de få ett val (vinn i biljard eller så förstörs jorden)?
/Han som nu uppfattar att krank vill ha pusselbitar (element + fästpunkt) som i princip passar ihop med alla sorters pusselbiter och sedan instruktioner att man börjar med kantbitarna (ingångar)
Jag vill dock generellt ha det invecklat... och återigen; låter lätt när du säger det, men jag får sällan ihop det. Gör inte misstaget att tro att bara för att det är lätt för dig så är det lätt sådär i allmänhet.Han said:
Fast nu använder vi återigen ingångar på olika sätt... Med att ett element bör vara knutet till en ingång menar jag till exempel att:Han said:
* I ett spel om att vara bonde, så handlar de flesta generativa element om saker som har att göra med att vara bonde.
* I ett spel om att vara en space marine, så handlar de flesta generativa element om saker som har att göra med att vara space marine.
Helt enkelt, att det man skriver om ska kunna användas i en kampanj som handlar om de personer man tänkt sig att det ska handla om.
Alltså, ett generativt element kan tjäna som ingång ("I galaxen finns det en sorts 'riddare' som kämpar för det goda mot det onda; de kallas Jedis och har balla krafter") men en ingång behöver inte vara ett generativt element och ett generativt element behöäver inte alltid ha eller vara en ingång.Han said:
Klart man kan få precis vad som helst att höra samman om man verkligen anstränger sig, men då kommer man också fram till absurda, och inte på ett bra sätt, resultat. Ditt exempel är ganska långt ifrån vad jag t.ex vill ha om jag nu skulle spela ett spel om att vara bonde...Han said:
Alltså; de generativa elementen är abstrakta element; när de används i spel blir de något annat, de blir "scenarier" eller "äventyr" eller vad man nu vill kalla det. Elementen är som pusselbitar, och fästpunkterna är de olikformade kanterna som passar in i andra pusselbitar. Om vi tänker oss kuber med magneter på alla sex sidor så är kuberna element och magneterna fästpunkter.Han said:
öh, alltså; ingångar är inte vad som engagerar rollpersonerna; ingångarna är vad rollpersonerna är för något. "Vad man spelar", om man så vill. Tag ett spel där man t.ex kan spela människor, sagoväsen eller gudar. Människorna springer mest runt och försöker ta reda på sanningen bakom alltihop, sagofigurerna kämpar för att rädda sin existens undan människornas kalla logik och gudarnas bråk; och gudarna bråkar mest med varandra och människor och sagoväsen hamnar i kläm. Där har vi tre ingångar, som alla leder till radikalt olika upplevelse av en och samma värld. Skulle jag skriva ett sådant spel så skulle jag vilja ha generativa element som dels kunde kombineras med varandra via fästpunkter, men också att sådana kopplingar kunde göras åt alla tre grupperna. Eller, om det blir tydligare, det måste finnas saker att göra för alla tre grupperna, när man spelar dem. Med "saker att göra" menar jag alltså att det finns element som kan kombineras till lämpliga scenarier för alla tre.Han said:
Det gör den inte, eftersom den inte handlar om vad som händer i spel, utan om hur man skriver en värld på ett sätt som hjälper spelledaren att hitta på ett intressant, komplext scenarie. Spelarnas och rollpersonernas dilemman berörs ännu så länge inte ett dugg, och "actual play" är helt ute ur leken.Han said:
Mnjäe, alltså, pusselbitarna behöver ju bara funka ihop med de kantbitar man faktiskt vill ha. I DoD är det t.ex föga poängfullt att försöka göra pusselbitar som passar space marines.Han said:
//Krank, som kämpar för att göra sig förstådd
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
En tanke som slår mig
Spel blir i allmänhet bättre om alla deltagare befinner sig på samma nivå rörande vad de förväntar sig. Om jag säger "sword & sorcery" och en av spelarna inte har mycket mer förkunskaper än ett vagt minne av Conan the Destroyer kommer det att dra ned spelet -- inte bara för den spelaren, utan för alla. Spelvärldar är ett sätt -- ett mödosamt men, om spelarna faktiskt också intresserar sig för förarbetet, framgångsrikt sätt -- att uppnå detta. Det finns givetvis andra sätt att likrikta stämning och förväntningar, vilka också har sina fördelar (framför allt tidsbesparande), men rollen som ramskapare är något som bör tillfogas spelvärldens funktion.
Spel blir i allmänhet bättre om alla deltagare befinner sig på samma nivå rörande vad de förväntar sig. Om jag säger "sword & sorcery" och en av spelarna inte har mycket mer förkunskaper än ett vagt minne av Conan the Destroyer kommer det att dra ned spelet -- inte bara för den spelaren, utan för alla. Spelvärldar är ett sätt -- ett mödosamt men, om spelarna faktiskt också intresserar sig för förarbetet, framgångsrikt sätt -- att uppnå detta. Det finns givetvis andra sätt att likrikta stämning och förväntningar, vilka också har sina fördelar (framför allt tidsbesparande), men rollen som ramskapare är något som bör tillfogas spelvärldens funktion.
Dimfrost
Special Circumstances
Ja. Jag tror att det är vettiga tankar som man kan försöka ha aktuella vid världsskrivande i framtiden, faktiskt.krank said:
Rickard
Urverk speldesign
...och det gjorde du. Dina tankar är helt klart vettiga.krank said:
/Han som normalt inte brukar göra sådana här inlägg, men kändes att det behövdes nu