Från "Mandelblom och kvarterskattan" av okänd författare:
Burra burranda
PINGpongpongpong Mar-kusu!
Kvidevitt kvid kvid
Undagukunda
handlar om min kärlek till
Rûnnun, okänt land
Olyckliga lycka
livet en tid att våndas
ack, din smärtas fröjd
Från ett hammarslag
upp ur dynga, ner i stoft
"skrapiskrap, dingdong"
----
Bearn Brackes tidiga verk, här översatta från dimmornas svammel:
Gallimattias
så kallade sig min vän
vid tidens början
Från stop och supar
till Bacchus ära drack han
kära mäster lort
Driv han ut och bort!
Ryck rännan ur truten hans,
trevlighet en dygd
Ur stopets botten
Framtiden vis man skådar.
Raska värd, en till!
Min blötaste kväll
Var på havets bottenhak
"Sjösnäckan" krogen
----
Ytterligare lite Bracke, håll till godo, men nu rör det sig om brodern Bonis memoarer:
- O du junkersvenn,
ett mynt för dina tankar!
- Var är min kärlek?
- Ryck upp dig junker!
Ännu lockar skökans barm,
varm som kallt silver!
- Att sälja sin själ
till skökans meloners famn
vore en dålig deal...
- kroppens libido,
ja ack du pinliga drift,
den förtär din själ!
- Du själens sköka,
jag hungrar efter din drog!
Kärlek blott chimär.
- Ner i rännstenen!
Ner med dig nu, samvete!
Törst stryper min konst.
- Längtans sista suck,
där kom du till sist, kom sköka
du är förlåten.
Längtans tomrum kvar,
livet ska överlevas,
brinn mitt blod, brinn än!
Där slutar våran märkliga odyssé bland människovrak och fähundar. Bröderna Bracke, som sedan länge drunknat i sin livsstil, har lämnat kvar spår i varje smutsig och loppbiten bohem - från Calnia till Kulmundrio. Nu sitter de kanske bland sina syndfulla gudar och tittar ner i just din skummande brygd. Sprit, skrål och tårar var deras lott här i livet. Ångesten är sedan en vän att omfamna.
