Nekromanti Musik jag gillar

[Beastslayer]

Tänkte att alla som önskar och vill i den här tråden kan lista tre band som betyder extra mkt för just er, kalla det favoritband om ni så önskar.
Beskriv gärna bandet, vart det kommer ifrån och vad de spelar för sorts musik, länka gärna för den delen också.

1. Primordial - Mörk metal från Irland som inte påminner direkt om något annat metalband. Man kan tydligt höra det irländska musikarvet i musiken och man kan lugnt säga att musiken verkligen andas, den lever och berör. Rekomenderas starkt för er som gillar metal. Primordials Officiella Hemsida

2. Nevermore - Amerikanskt band från Seattle som lirar progressiv metal med en del Thrashinslag. Nevermores officiella hemsida

3. Kampfar - Norsk blackmetal med mycket folkmusik i sig. Berör mestadels folksagor samt forntiden. Kampfars officiella hemsida

 

[Coffe_Kanon]

Nr.1 Dragonforce: Powermetal band grundat i storbrittanien. Spelar fort, FORTARE och FORTAST! Men lyckas ändå med finesse och teknik, så att det inte låter som Death-mangel (även om jag även gillar "mangel" också). Detta band finns med här för att de är ansvariga till att jag började lyssna på musik överhuvudtaget.

Nr.2 Excrementory Grindfuckers: Oseriöst Grindcore band från Hannover, Tyskland som tar exakt ALLT med en oseriös attityd, i synnerhet sig själva. Dessa finns med här just för att de har en så skön attityd och de parodiserar och spoofar vilt på alla möjliga och omöjliga låtar. Jag menar hur kan man INTE älska följande låttitlar: The Final Grinddown, Ungrind my heart, Grindcore Joe, We dont want to sound like Korn, Your wife is a Guy, Grindcore out of hell etc.

Givetvis kan jag inte tyska och har oftast ingen aning om vad texterna handlar om, men jag kan säga att stämningen är så universiell så att alla kan förstå den.

Nr.3 Deathstars: Jag vet, svenska Deathstars är industriella, goth och säkert emo enligt vissa och givetvis ett band som mina fellow metalheads skulle fnysa åt (de är tuffa och lyssnar bara på Slayer, Vader och Napalm Death). Men jag kan inte tröttna på deras låtar, sådan glorifiering av död, droger, fascism och mänsklig dekadens i ett så snyggt paket har jag hittils inte upptäckt.

Givetvis finns det många fler viktiga band för mig, men omman bara får välja tre så håller jag mig till dessa...

 

[krank]

1. Negativland. Politiska, intressanta och experimentella. Gör musikkollage och pissar på upphovsrätten.

2. Jefferson Airplane. Klassisk psykedelisk rock. Hur jävla bra som helst.

3. Beatles. Framförallt de senare, mer utflippade plattorna. De här texterna inspirerar...


//Krank, som mest bedömer musik utifrån texterna - ett band utan intressanta texter eller budskap är inte intressanta öht.

 

[Beastslayer]

Uppenbarligen.........

.......gillar inte rollspelare musik.

 

[Eksem]

Re: Uppenbarligen.........

Joy Division
Ett av de kanske viktigaste banden någonsin. Alla vet vilka de är. Alla vet också att Love Will Tear Us Apart är världens bästa låt genom tiderna. Om någon mot all förmodan missat den, och Joy Division, så kommer en länk här:
Jiy Division - Love Will Tear Us Apart

The Horrors
Helt enkelt ett riktigt, riktigt häftigt band. Jag vågar inte riktigt sia om hur det hela kommer sluta, men debutalbumet är riktigt bra. Det är spännande, charmigt, hårt, och jääävligt bra. Jag har aldrig varit ett fan av något band sen jag var tio och älskade Michael Jackson, men The Horrors är annorlunda. Jag är en horror. Och så är det med den saken.
The Horrors - She Is The New Thing

Broder Daniel
Räddar liv.
Broder Daniel - Shoreline

 

[Organ]

Kanske inte helt vad du efterfrågade men i det här inlägget så redogör jag för min musiksmak.

/Anders

 

[Ymir]

De band/artister som förmodligen betytt mest för min utveckling som musiklyssnare, är Enigma, Era, och Enya, samt Nordman. De borde dock inte kräva någon närmare presentation, och av dem är det egentligen bara Enigma jag inte lyckats tröttna på med tiden. Jag presenterar hellre några band folk kanske inte känner till, och som jag älskar i nuet.

Qntal är ett tyskt band som gör darkwave/electronica med inslag av medeltida musik och lyrik. De kombinerar min fascination för medeltida tongångar och dikter med min förtjusning i dansant elektronisk musik, till någon subliminal mix av pur perfektion. Liksom andra medeltidsband hämtar de många sånger ur Carmina Burana och Montserrats röda bok, men de har också gjort några fantastiska tonsättningar av tex Walter von der Vogelweides dikter. De är mitt favoritband bar none, och Am morgen fruo är nog den vackraste låt jag hört någonsin. Give it a try. En av bandets frontfigurer har senare grundat det snarlika Helium Vola, som är nästan lika bra, och samma folk ligger också bakom Estampie, som är mindre elektronisk neo-medieval.

Eingma är min senaste svaghet. De gjorde succé på nån gala i Kina häromåret, och består typ av en mongol i cowboyhatt som varit en tv-profil i Inre Mongoliet, men egentligen alltid drömt om att ihop med sin dotter sjunga sånger om hur han längtar tillbaka till Yttre Mongoliet, och hur mycket han gillar får. Typ. Men när han väl kom till skott och sålde satan, så var hans dotter för gammal för att sjunga barnstämmorna, så han rekryterade sin supersöta niece istället. Han har också på sistone värvat sin fru. Jag vågar inte direkt hylla Eingma för deras musikaliska talang eller visioner, och deras scenshower är ohyggliga, men jag kan inte hjälpa att älska deras musik. Den slår rakt på min svaghet för världsmusik i allmänhet och centralasiatiska tongångar i synnerhet, och har dessutom exotiska, söta vocals, något jag också har svårt att motstå. All in all; det är helt enkelt underbart. Det här är nog deras bästa låt.
Dadawa är en exiltibetan som gör lite liknande musik; men den är mer eterisk och mystisk och, well, tibetansk. Hon var fetpoppis på kinesiska MTV, tills de insåg att hennes låt 'Sister drum' innehöll en åkallan av Dalai Lama på tibetanska.

Karunesh är en tysk som fattat vilka kulturer som fortfarande kommer ihåg hur man gör genuint bra musik; Indien och Arabvärlden. Således tar han en massa inspiration därifrån, och gör nån sorts new age:ig ambientsoppa av det. And I fucking love it. Särskilt bra är hans indiska musik, för sång på sanskrit och hindi och andra indiska språk är såå vackert. Det här är en av hans bästa låtar. (Det är för övrigt en Karunesh-låt som körs i slutscenen i episod 2 av 'Rome' säsong 2. Jag antar att alla sett den vid det här laget).

- Ymir, uteslöt helt medvetet sin fascination för tysk/holländsk trance modell 90-tal

 

[Sodivra]

Good gravy!

Ola, du gjorde den här tråden tillräckligt cool för att jag ska skriva i den. Här kommer mer knarkad folkmusik.

16 Horsepower. 16HP är ett tungt kristet folkrockband, skummande utav amerikansk tradition och mystik från den hemliga södern. Jag älskar det. Det är hela den här andliga western-grejen som får mig att bära puritanhatt och se ut som ett miffo. Black Soul Choir är deras populäraste låt, och typ den enda som de gjort en riktig video till. Här är ett klipp från samma låt på en livekonsert jag var på. Vilken jävla kille, alltså. I två timmar den kvällen var jag kristen, bara för honom.
Texten är någon sorts andlig självspäkelse för en agnostiker/ateist som jag. (Och dessutom oerhört fräsigt skriven i länken) Döm ut mig, David Eugene! Säg att jag är en syndare!


Woven Hand. David Eugene Edwards fortsatte sedan med bandet Woven Hand och 16HP lades ner. Woven Hand är lite mindre folk och lite mer mystik, och ännu hetare än 16HP. Trycker ni bara på det stora Play-tecknet i länken här så får ni höra deras bästa låt, oklippt och osunkifierad. När David Eugene sjunger...
"All we move by the book of numbers, I'm held together by strings
I hear not the voices of others, The bells of Leuven ring
Fear not the faces of brothers, I've come apart it seems"
...så är det något som brister i hjärtat varje gång.


Alan Stivell är från Bretagne och är en motherfuckin hjälte. När han var tio år så var hans pappa den förste att återskapa den klassiska keltiska harpan, och han började spela. Han började spela klassiska bretonska, keltiska, franska, brittiska och irländska sånger, han började spela sina egna sånger, han använde klassiska instrument och han använde elgitarr, och blev en frontfigur inom den bretonska stoltheten. Han har samarbetat med andra musiker världen över och mixat etniciteter till en enda global musikkärlekssoppa. Nu är killen 63 år, och säker som fan i sin musik. På hans last.fm-sida finns tyvärr bara en låt, men på hans, något noobiga, websida så kan man höra introt till en låt på hans senaste album: http://www.alan-stivell.com/


Falling You är en elektronikaguru och hans sex sångerskor. Väldigt melankoliskt, eteriskt, långsamt och hjärtskärande vackert. "If the lifeless moon could sing of the blue-green world it orbits, it might sound something like this." står det på last.fm, och det stämmer nog ganska bra. Klickar ni här så får ni höra Destiny Trip, kanske deras allra bäst låt. Jag kan också rekommendera spår nummer fyra på deras skiva Touch. Men det är inget som man bara snabbprovlyssnar.


Artemis. På Magnatune så finns Artemis också, och hon är så cool att hon fick vara en SLP i min Nobiliskampanj. Väldigt mysko texter (som hämtade ur Nobilis värld), väldigt vacker röst, och lite mer pop än Falling You. Kolla spår 9 eller 11 på skivan Gravity.


Hela jämra Magnatune äger för övrigt för sin ekonomiska modell. Jag rekommenderar ett besök.

 

[krank]

Jag vill förresten lägga till ett band:

Lok som jag återupptäckte för ett par veckor sedan. Svensk hårdrock, och gravt underskattade. Synd att de splittrades, men nu har de iaf omformats till Lillasyster, som nyligen släppte skiva...

 

[Man Mountainman]

Jag har ett band:

Van der Graaf Generator: Nördig, svulstig, flippad engelsk progressiv rock från sjuttiotalet. Kännetecknas främst av frontmannens fantastiska röst samt ett väldigt effektfullt bruk av en saxofon. Texter som låter en ana storslaget episka och samtidigt vemodiga skeenden: And so dark is the highway, and the peak's distance breaks my heart, for I never shall see it still I play my part, believing that what waits for us is a cosmos compared to the dust of the past. With the death of mere humans life shall start.

/Kalle

 

[Johan K]

1. Pepps Person, skönare musik får man leta efter. Gilalr åxå hans texter jäkligt mycket.

2. Roling Stones, just för att de gör bra musik & håller igång efter ett antal år inom musikbranchen.

3. Beatels, även där för dess skönta musik.

/ Johan K, som ananrs är en allätare när det gäller musik.

 

[Illern]

Skyll dig själv om det här blir ett mastodontinlägg för du ber mig skriva om min nummer ett och det är (förstås) Alice Cooper

Alice Cooper Group/Alice Cooper Jag tar mig friheten att klumpa ihop Alice Cooper soloartisten med Alice Cooper bandet eftersom soloartisten spelar låtar även från bandtiden och eftersom bandartister deltagit både här och där under solotiden och så vidare.

För det första så är det brett varierad rock med inslag av blues, jazz och annat vilket tilltalar mig mycket. Gång på gång lyckas han med medmusikanter släppa en mer eller mindre fantastisk skiva (även det så klart finns mindre bra skivor också) och det under en karriär på 40 år. bara det är imponerande i sig, tycker jag.

Till det lägger man skräck, humor, självdistans, självbiografi, hårda tider övervunna, romantik, samhällskritik, feminism, finurligheter, flerskiktat innehåll och imagemedvetenhet. Just alla här sakerna är det som gör storheten, variation och ibland blandning i samma låt. Det kan vara skräck och romantik, skräck och humor, skräck och samhällskritik, humor och romantik, sorg och romantik, sorg och skräck, självbiografi med eller utan humor och emellanåt flerbottnade låtar som låtarna om Steven som är så rädd för att växa upp.

Han har också en så avslappnad attityd bredvid scenen, jag menar en shockrockare som vågar erkänna inspiration från West Side Story är väl ändå något speciellt?

Han har också lyckats skriva en låt om krig som faktiskt får mig att rysa och som inte har en sådan där intellektuell krig-är-dåligt-vinkel som, säg,
Civil War med Guns 'n' Roses.

Äsch, det är ju alldeles hopplöst att försöka förklara storheten i en artist så här i ett inlägg. Han kan nog bara upptäckas genom att lyssnas på. Ge mig en halvdag med er och min samling och jag ska frälsa er

Två andra viktiga artister kan väl vara Louise Hoffsten och Roffe Wikström.