Ja det är ju en gigantsik skillnad på hur till exempel Trespass, Wind and Wuthering och We can't Dance låter.. fast jag gick tillbaka till 80-talsalbumen och gav dem en andra chans för ett tag sedan, och upptäckte att skivor som Abacab och Genesis faktiskt är jävligt bra. Till och med Calling all Stations har sina goda ögonblick.Ubereil said:Be warned att Genesis ändrat sin musik rätt rejält över hela sin karriär (dom gick mer och mer och mer mot klassisk vers-refräng struktur på låtarna, speciellt mot mitten/slutet av 80-talet).
Übereil
Det har jag väl inte gjort? *förvirrad*Ubereil said:Att kalla band som Nine Inch Nails och Skinny Puppy för halvhjärtade är väl småignorant det med...
Übereil
Genesis var genom hela sin karriär väldigt lekfulla och fantasifulla (även om det dränks rätt rejält på t ex Invisible Touches), vilket är det jag gillar mest med dom. Jag bryr mig inte mycket om det är lekfull, fantasifull progrock eller lekfull, fantasifull pop det handlar om, båda är bra IMO.Arfert said:Ja det är ju en gigantsik skillnad på hur till exempel Trespass, Wind and Wuthering och We can't Dance låter.. fast jag gick tillbaka till 80-talsalbumen och gav dem en andra chans för ett tag sedan, och upptäckte att skivor som Abacab och Genesis faktiskt är jävligt bra. Till och med Calling all Stations har sina goda ögonblick.
Men perioden Foxtrot till A trick of the Tail är den bästa, enligt min smak då..
Inte du, solvebring.Arfert said:Det har jag väl inte gjort? *förvirrad*Ubereil said:Att kalla band som Nine Inch Nails och Skinny Puppy för halvhjärtade är väl småignorant det med...
Übereil
Inte ett dugg knasigt, visar bara att du inte sitter fast i konventioner om hur det SKA låta.Necross said:Lustigt att Genesis och Metallica diskuteras samtidigt här. De är ju båda exempel på band som verkligen förändrats genom åren, och jag tycker personligen det är ett sundhetstecken när band utvecklas. Jag hittade "Invisible Touch" för 10 kr på loppis i veckan, och det är ju en lysande 80-tals-popplatta, men den har ju knappt något alls att göra med t ex "The Lambs Lie Down On Broadway". Och själv gillar jag BÅDE "Kill ém all" och "Load". Knasigt va?
Jo, jag kan nöja mig med det, men det är inte närheten lika trevligt som att surt få gnälla på det man inte uppskattar.Det var det töntigaste jag hört. Kan du inte nöja dig med att du inte uppskattar elektronisk musik?
Fast det är ändå så, även om jag får lov att hålla med dig i stort, enligt mig inte alls lika imponerande. Jag är mer imponerad av någon som kan lira ett intrument som en gud. Jag är inte överhuvudtaget imponerad av någon som klickar fram toner av samplade instrument på en dator, lika så tycker jag det är mer imponerande med gammaldags foto.Det är lite som de som tycker att kollagekonst inte kräver någon konstnärlig ådra eller arbete. Trams, rent utsagt förolämpande. Eller som de som hävdar att digitalt fotografi "inte är riktigt fotografi".
Det är inte taffligt. Det är inte halvhjärtat. Det är andra verktyg, det är allt.
Det är det kanske. Fast jag är inte så ignorant som jag ger sken av. Jag är mest bara lite "gubbjävel". För att sammanfatta så se mitt svar till krank ovan.Skärp dig.
Att kalla band som Tangerine Dream eller Kraftwerk för "taffliga" är bara ignorant.
Jag förnekar inte att det är bra plattor eller att det skulle vara något fel på det musikaliskt sett. Däremot är det inte av mina förväntningar när jag förväntar mig Metallica. Med andra ord, när jag vill lyssna på Metallica för att just höra på det Metallica som tilltalar mig som Metallica, så blir det fram till 1987, för det är just deras gamla goa och råa 80-tals thrashmetal jag vill åt när det gäller dem.Dessutom är exempelvis St. Anger ett bra album, även om Metallica-tradionalister inte fattar det. Och dens svarta skivan är en av de bästa rockskivor som gjorts.
Snap!visar bara att du inte sitter fast i konventioner om hur det SKA låta
Själv har jag svårt att tycka att själva musicerandet i sig är imponerande alls... Det är liksom bara ett medium. Jag blir lättare imponerad av text, budskap etc.solvebring said:Fast det är ändå så, även om jag får lov att hålla med dig i stort, enligt mig inte alls lika imponerande. Jag är mer imponerad av någon som kan lira ett intrument som en gud. Jag är inte överhuvudtaget imponerad av någon som klickar fram toner av samplade instrument på en dator, lika så tycker jag det är mer imponerande med gammaldags foto.
Hm, okej. Jag förstår att du tycker så och jag kan förstå att man tycker så. Själv vet jag dock inte riktigt vart jag står. Jag menar, texten kan göra en låt, samtidigt som det finns låtar jag älskar för musiken, där jag inte alls bryr mig om texten. Och, eftersom jag spelar instrument själv och tycker mycket om det så ser jag mycket i just musicerandet.Själv har jag svårt att tycka att själva musicerandet i sig är imponerande alls... Det är liksom bara ett medium. Jag blir lättare imponerad av text, budskap etc.
Hehehe... Okej. Där ser man. Tja, själv gillar jag mäktiga trumsolon och gitarr-runkande. Jag lyssnar på många band som just har framstående gitarrister, vilkas riff och solon jag ofta njuter av. Inte för att jag måste ha med solon eller att det är ett slags prio ett, men jag njuter mycket av sådant, helt klart. Gillar mycket instrumentalmusik, speciellt de gamla 50-talsbanden som lirade surf-rock och dylikt. The Shadows, The Spotnicks och Dick Dale (King of Surf Guitar) är till exempel instrumentalmusik jag verkligen tycker om.Liksom, långa gitarr- eller trumsolon är bara oljud. Slöseri med energi och tid; bara en individ som masturberar offentligt...
Men bara så länge det är rätt instrument som trakteras. Om den som är gud på sitt instrument råkar använda vad i dina ögon är ett "inte riktigt" instrument så blir plötsligt den musicerande guden lat, tafflig etc...solvebring said:Hm, okej. Jag förstår att du tycker så och jag kan förstå att man tycker så. Själv vet jag dock inte riktigt vart jag står. Jag menar, texten kan göra en låt, samtidigt som det finns låtar jag älskar för musiken, där jag inte alls bryr mig om texten. Och, eftersom jag spelar instrument själv och tycker mycket om det så ser jag mycket i just musicerandet.
Hmmm... Ja, jag antar nog att du har rätt. Tyvärr, till min nackdel eftersom jag tycker om musik, tenderar jag nog till att vara så trångsynt. Eller ja, jag kan tycka om en slinga även om den är gjord per dator, däremot så känner jag inte "Oh, skit, den här killen är fan awesome!" som jag till exempel känner när jag hör Niel Peart's fylliga, progressiva trumbeats. Exakt varför klarar jag nog inte riktigt av att beskriva. Det är nog det att en dator inte är ett instrument för mig. Det känns som "fusk" av någon dum anledning. Jag menar, jag vet att det egentligen inte är så, eftersom killen bakom spakarna måste vara lika mycket musiker som någon annan för att få ihop det, men ändå blir det liksom inte samma sak. Det finns något i det som känns "plastigt". Som sagt, jag föredrar det gamla slitet framför den mesta digitala tekniken vad det gäller att jag verkligen fascineras och imponeras. Det gäller alltifrån musik till teckning till ja, you name it.Men bara så länge det är rätt instrument som trakteras. Om den som är gud på sitt instrument råkar använda vad i dina ögon är ett "inte riktigt" instrument så blir plötsligt den musicerande guden lat, tafflig etc...
Del av problemet kan vara en skev bild av hur det går till att göra riktigt snygga photoshopbilder... Det kan vara minst lika tidsödande och minst lika skicklighetskrävande som måleri...solvebring said:Därför är det klart coolare med gamla målningar där konstnären blandat sina egna färger av naturliga pigment och sådant än någon som dragit ihop samma resultat i Photoshop.